Lättläst om feminisering och demokratisering inom islam

Blev trött på all tråkig läsning som finns ute idag i media kring islam och muslimer och kände ett ansvar mot mig själv att söka lite annan roligare läsning kring ämnet. Och så klart kommer det en artikel upp dagen efter på Sydsvenskan om islams feminisering av min favorit islamtolkare Jan Hjärpe. (läs artikeln) Där tipsar han också om en ung muslimsk kvinnlig författare - Randa Abdel-Fattah.

Så dagen efter beställde jag böckerna och har snart läst båda hennes böcker:
- "Ser mitt huvud tjockt ut i den här?"
- "Ten things I hate about me"

Lättlästa och humoristiskt skrivna….den unga muslimska tjejen i den multikulturella omgivningen där hon i princip vill bara vara tonåring men istället förväntas ha en massa formulerade svar om hennes tro, bakgrund och muslimernas/terroristernas aktiviteter osv. Stora förväntningar på en tonåring - att vara religionens representant. Hon beskriver så enkelt och roligt hur en ung tjej i två kulturer (som verkar vara i konflikt i dagsläget) kan uppleva vardagen. Många unga icke-muslimska tjejer känner säkert igen sig också…så det bevisar bara hur lika människor är fast de är olika!

Vill bara avsluta med en annan allvarligare artikel som diskuterar islam och demokratiseringen ur en intressant synvinkel.

Roba

Jämställdhet hos unga par?

Har läst om och nyligen bevittnat, återigen, om hur unga par som till synes är jämställda i hemarbetet och övrigt plötsligt tar åt sig alla traditionella könsroller när de gifter sig och/eller får barn. Bevittnade ett giftemål där fäderna talade om att "ge bort" dottern till mannen familj och att mannens familj "fått" en ny familjemedlem. Bara en sån sak. Diverse skojiga bröllopslekar under middagen som handlade om just hemarbete och dess uppdelning visade en ganska stark trend hos detta ändå medvetna par. Vilket skojas bort med diverse "typisk, ja det är ju så.." blickar/kommentarer. Och - vad är det med unga par och parmiddagar tex? Hur många gånger är det inte så att männen börjar snacka om nåt kul "manligt" tillsammans, medan det förväntas att man som tjej ska knyta an till den andra killens tjej och prata om nåt typiskt... tjejigt. När man egentligen bara vill vara med i den första diskussionen, som kanske var intressant i bästa fall. Och vaför kan inte alla prata tillsammans om nåt kul och engagerande? Undantag finns säkert men.. Näää har vi inte kommit längre? Nu får alla unga par sluta vara så himla "pariga" och ta sitt ansvar ;)

/Matilda

--

Jämställd sexism

Det här är ju egentligen inte alls en glad nyhet, men jag har de senaste dagarna pratat med två killkompisar om de har fått frågan under en anställningsintervju om de tänker skaffa barn och det visade sig att båda hade det. Båda berättade dessutom om ganska aggressiva intervjuare som sagt kommentarer som "det är INTE till din fördel att du är nygift och har köpt hus bara så du vet", eller "bra att du inte har familj, det skulle aldrig funka i den här tjänsten". Som sagt, det är ju inte alls bra. Helt enkelt jämställd sexism, som är ett begrepp någon i min klass myntade när jag läste genusvetenskap. Men av nån underlig anledning gör det mig ändå glad, en slags "pilutta pilutta-känsla". Jag har för övrigt aldrig fått frågan, det beror på att jag har varit singel sen jag tog ut examen. Större delen av mina singelkompisar har satt upp ett datum för när de kommer att ställa sig i insemineringskö i Danmark. Undrar hur länge det dröjer innan man börjar få frågor om det på en intervju?

Sara

_________________________________________________________________