Gästbloggare: Ingrid Lennerwald om vården i Skåne

Regionfullmäktige i Region Skåne tog 26-27 november budget för 2008. Den innebär en besparing på hälso- och sjukvården i Skåne med över en miljard kronor 2008. Om den nu skulle genomföras fullt ut det vill säga. Sannolikt blir det istället ett stort underskott i hälso- och sjukvårdens budget, eftersom sjukhusen har ett vårdbehov att svara upp till.

Effekterna av detta kan vi inte veta, men att patienterna på ett eller annat vis kommer att drabbas kan vi nog vara ganska säkra på. Särskilt de patienter som inte med enkelhet tar för sig och talar för sin sak. De som är ”enkla” att prioritera bort när personalen inte hinner med alla.

Vi föreslog en förstärkning av hälso- och sjukvården på 753 miljoner jämfört med majoriteten. I denna förstärkning ingår en jämställdhetssatsning för rättvisa löner. Fortfarande är det ju så att den kvinnodominerade vårdpersonalens arbete ger lägre lön än flera manligt dominerade yrken som oftare återfinns i privat sektor. Trots att arbetet i vården ställer högre krav på den enskilde. Vi, stora offentliga arbetsgivare, måste förr eller senare ta vårt ansvar för att rätta till denna orättvisa, annars riskerar vi en situation där både män och kvinnor gör andra yrkesval. Ett som betalar bättre med lägre arbetsinsats.

Ingrid Lennerwald (s) Oppositionsråd, Region Skåne

Det finns bara ett offer!

Vid frukostborden för några dagar sedan fastnade jag vid en artikel om en obducent och allmänläkare som för 23 år sedan åtalades för att ha mördat 27-åriga Catrine da Costa. Jag var för ung när det hände för att komma ihåg det, men när jag fyllde 19 år fick jag boken ”Catrine och rättvisan” av en vän. Den boken förändrade min syn på samhället och det var efter det som jag började kalla mig feminist.

Det är Hanna Olsson (utredningssekreterare åt regeringen, bl.a. i prostitutionsutredningen) som i boken skrivit om ett av Sveriges mest uppmärksammande rättsfall. Det var sommaren 1984 som man hittade en styckad kvinnokropp. Kroppen identifierades som Catrine da Costa. En allmänläkare och en obducent anhölls skäligen misstänkta för att ha mördat Catrine. Nyckelvittne var den ena läkarens dotter, samt kollegor till Catrine da Costa. De båda läkarna blev frikända trots stark bevisning, men tingsrätten skrev i domskälen att de faktiskt styckat kroppen (ett brott de inte åtalats för och som var preskriberat). Enligt Hanna Olsson är denna rättegång ett exempel på när principen likhet inför lagen sätts ur spel och människors värde bestäms av deras sociala positioner. Catrine som var prostituerad värderas längst ned i samhället medan läkarna skyddades av rättssystemet. Jag var rasande efter att ha läst boken ”Catrine och rättvisan” och jag blir ännu argare när de två läkarna nu inleder en skadeståndsprocess där de kräver 40 miljoner av staten. När ska Catrine få rättvisa?

Frida

"Girls only"

Jag hade lovat min dotter att köpa en leksak. Det var ett set med en låtsaskniv och en massa plastfrukter och bröd som går att dela och sätta ihop i det oändliga. Alltså en perfekt leksak för snudd på vilken treåring som helst.
Väl i Malmös största leksaksaffär hittade jag snabbt vad vi letade efter. Men vid kassan såg jag att det stod ”Girls only” på förpackningen och det visade sig att en hel hylla var fylld av Girls only- märkta produkter.
En sådan urusel affärsidé! En butik och en tillverkare som väljer bort hälften av alla potentiella kunder. Mer förresten, för jag utgår ifrån att jag inte var den första som valde att köpa ett annat märke i en annan butik, trots att jag skulle handla till en tjej.

En tid därefter hörde jag ett gäng flickor och pojkar i tre- fyra årsåldern, som enades om att flickor är fina och pojkar är coola, helt i linje med diskussionen om tjejfärger som jag hade lagt mig i vid ett tidigare tillfälle.

Lite senare tog jag del av en diskussion om genuspedagogik. Den här gången var det inte treåringar som resonerade utan vuxna stadsdelspolitiker, vara av jag var den ena. Jag är helt på det klara med att vi har olika bilder av hur våra drömsamhällen ser ut och att vi har olika syn på individen och att vi i konsekvens med det prioriterar och fattar olika beslut. Inget konstigt med det, tvärtom.

Vad jag däremot tycker är märkligt är att det finns vuxna som inte ser att redan väldigt små barn skolas in i sociala roller. Åtminstone en ledamot i nämnden hävdade att treåringar är så unga att de inte hunnit påverkas av omgivningen. För mig är det obegripligt, jag ser bevis på motsatsen varje dag. Jag har mer förståelse för dem som åtminstone erkänner att vuxenvärlden överför sina idéer och könsroller på barnen, men hävdar att de struntar i det eller att det rent av är önskvärt.

/Katrin Stjernfeldt Jammeh