29 april 2008

Gästbloggaren Lena Näslund om rättvisa löner

Alla kvinnor ska ha rätt till en inkomst som det går att leva på. Så är det inte i dag. Kvinnorna, som arbetar heltid, har en lön som i genomsnitt är 84 % av männens löner. Lönerna är lägre i sektorer där många kvinnor arbetar. Med låga löner följer låga pensioner. Det är dags att ändra på denna orättvisa!

Lika lön för lika arbete. Det är grunden för rättvisa och jämlikhet. Men det finns andra ingredienser i jämlikhetsbegreppet. Jämställdhet är en sådan. Detta är oacceptabelt och kräver hederliga ansträngningar av både arbetsgivare och löntagarorganisationer, inte bara munväder. I lönerörelsen 2007 var LO-förbunden överens om att satsa på att få upp kvinnolönerna. En särskild pott reserverades för löneökningar inom avtalsområden med stor andel kvinnor. Det blev ett steg framåt. Satsningen resulterade i att kvinnors löner ökade något mer än männens löner. Men det är långt kvar till målet, lika lön för lika arbete. Alla måste anstränga sig för att få bort de orättvisa kvinnolönerna.

Lena Näslund, ordförande S-kvinnor i Skåne
.

21 april 2008

Gästbloggaren Elvy Wicklund om våldtäkt

Vad är det med ett nej som är så svårt att förstå? Som är så provocerande att vissa män känner sig påhoppade och falskt anklagade för våldtäkt?

Istället för en lagstiftning som utgår ifrån att alla män löper risk för att på falska grunder anklagas för våldtäkt kanske vi borde utgå ifrån hur en normalt aktsam man beter sig i en sexuell situation och straffa dem som istället använder sexualiteten som ett vapen.

Sedan länge är det omöjligt för pedofiler att skylla på att de inte visste att offret var under 15 år, för då säger lagen att om han hade ”skälig anledning att anta” det så kan de dömas ändå.

I Norge täpptes luckan i våldtäktslagstiftningen igen för åtta år sedan. Då kriminaliserades grov oaktsam våldtäkt. Nu finns en socialdemokratisk reservation till förmån för en motion som behandlas i Justitieutskottet den 24 april. Vågar Sverige följa Norges exempel?

Elvy Wicklund, advokat.

19 april 2008

Hur blir det med våra apotek?

Borgarna, med Göran Hägglund i spetsen, försöker förknippa omregleringen av apoteksmarkanden med mångfald, valfrihet, större tillgänglighet och möjligheten att underlätta för nya aktörer. Och visst låter det bra! Det är säkert ingen av oss som säger nej till detta . Men vad innebär det i verkligheten? Utförsäljning av våra apotek är inget annat än att bana väg för stora internationella jättar som ska styra den svenska marknaden.

Vad händer hos våra grannar i Norge? Ambitionen med tillgänglighet och ökad mångfald har förvandlats till en marknad där tre stora internationella kedjor, icke norska, äger den norska marknaden. Läkemedelspriserna har i fler fall ökat och tillgänglighet i glesbygden har inte ökat. Vi i Sverige har bland de lägsta läkemedelspriserna i en internationell jämförelse och det ska vi vara stolta över. Det är ett bevis på att läkemedelsförsörjningen är kostnadseffektiv och att vi värnar om våra patienter.

Och missförstå mig inte! Vi ska naturligtvis kunna vara öppna för att andra aktörer än Apoteket AB ska kunna sälja vissa receptfria läkemedel. Men det viktigaste syftet med apoteksreformen måste vara att vi ska förbättra för patienterna, säkerställa kvaliteten och inte låta skattebetalarna stå för notan som går rakt in i fickan till stora internationella bolag.

Amela A. Hodzic
Ledamot i Socialdemokraternas Rådslag för välfärden och medlem i Avantgarde
.

16 april 2008

Två dippar och en Topp

Topp:
Kom igen alla nordens sjuksköterskor! Ni är värda all löneförhöjning i världen. Kämpa! I Danmark skulle en kommun vara tvungen att sparka 3000 personer om ni skulle få en löneförhöjning med 1 miljard per år. Strunt! Kvinnor som dagligen räddar liv ska kunna ta betalt för sitt förvärv.

Dipp:
1. Somali Iman, en kambodjansk kvinnokämpe som i många år levt som sexslav får barnens nobelpris och kallas av Tv4 för fd. sexslav när hon i själva verket är en överlevare och hjältinna!

2. Kristina Axén Olin, förvisso vår antagonist men en stark och målmedveten kvinna i svensk politik, har bestämt sig för att avgå från sitt uppdrag som finansborgarråd. Ska priset bli för högt för att vara ensam kvinna på toppen? Var är mannen som står bakom sin kvinna när hon gör framsteg i sitt arbete?


När ska vi börja värdesätta samhällets verkliga hjältinnor? Vi vill inte vara offer för maktstrukturer. Vi vill istället förändra för bättre arbets- och levandsvillkor.

/ Elin

14 april 2008

Gästbloggaren Christina Wessling om hyresrätten

I Sverige finns det 636.000 ungdomar som är på väg ut på bostadsmarknaden och det finns 4.000 lediga ettor. Samtidigt kan vi konstatera att byggandet av hyreslägenheter i Sverige i stort sett upphört. Slopade investeringsstöd och räntebidrag är orsakerna till detta.

I slutet av april släpps en utredning som Mats Odell gett direktiv till. Det har läckt rejält från utredningen. De allmännyttiga bostadsföretagen ska inte längre vara till nytta för allmänheten. De ska fungera som andra bostadsföretag på marknaden, d v s lönsamheten ska helt och hållet styra.

Är det inte lönsamt att upprusta miljonprogramsområdena, ska de inte upprustas.
Är det inte lönsamt att bygga en lekplats, ska den inte byggas.
Är det inte lönsamt att bygga ett äldreboende, ska det inte ske.

Utredningen förespråkar också ett nytt ord för marknadshyror, så kallade ”efterfrågehyror”. Hyrorna i eftertraktade områden ska kunna höjas med 5% per år, tills efterfrågan är borta. Så vill alliansregeringen, med Mats Odell i spetsen lösa Sveriges bostadsproblem.

Stackars alla unga som ska in på bostadsmarknaden!
Stackars alla äldre som är i behov av ett bekvämare boende!

Kasta utredningen i papperskorgen – där hör den hemma!

Christina Wessling, socialdemokrat som arbetar på Hyresgästföreningen
.

11 april 2008

Slaget mot deltidsarbetslösa kvinnor

Den förra regeringen förberedde en lag för att stärka rätten till heltid. ”Deltid möjlighet, heltid rättighet” kallades initiativet som syftade till att ge den enskilde större inflytande över sin arbetstid och möjlighet till en högre lön. Den nya regeringen har skrotat förslaget. Bland de ofrivilligt deltidsarbetslösa är en överväldigande majoritet kvinnor. Många jobbar i offentlig sektor och inom handel, hotell och restaurang.

Regeringens politik har hittills fått negativa effekter för landets deltidsarbetslösa. Förutom chockhöjd a-kasseavgift förlorar många av dem nu rätten till ersättning vid arbetslöshet.
De deltidsarbetslösa kvinnorna har bara fått en liten del av regeringens skattesänkningar. Över 60 procent av regeringens skattesänkningar har gått till män, och detta samtidigt som lönegapet mellan män och kvinnor har vuxit ytterligare.

Möjligheten att deltidsstämpla reduceras nu till att gälla högst 75 dagar. Därmed riskerar många kvinnor att hamna i en betydligt värre ekonomisk knipa än de redan är i. Det finns nämligen ingen garanti för att arbetsgivarna verkligen kommer att erbjuda heltid bara för att deras anställda får svårare att försörja sig. Redan i dag betraktas kvinnors låga löner som ett mindre problem av många arbetsgivare, eftersom deras män ofta har betydligt bättre lön. Risken med det nya förslaget är att ännu fler kvinnor hamnar i ekonomisk beroendeställning till sina män.
De ensamstående deltidsarbetslösa kvinnorna riskerar att få så låg inkomst att de tvingas söka försörjningsstöd för att överleva ekonomiskt. Arbetsmarknadsminister Littorins svar på frågan vad dessa kvinnor ska göra för att förbättra sin situation är att de bör säga upp sig från sina deltidsjobb och söka heltidsjobb.

Tvyärr glömmer ministern att det inte finns några som helst garantier för att den som lämnar ett deltidsjobb ska få ett heltidsjobb. Risken är att de som följer Littorins råd går från att vara deltidsarbetslösa till att bli heltidsarbetslösa. Vilket rimmar illa med regeringens motto: "Det ska alltid vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta."

Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s), Amela A. Hodzic (s), Ledamot i Rådslaget för välfärd, Johanna Essemyr (s), kommunikationskonsult

Alla tre är medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne
.

08 april 2008

Gästbloggaren Marie Granlund om utbildning

Nu börjar den borgerliga utbildningspolitiken visa färg. Innan valet lovade framför allt Folkpartiet att forskning och utbildning skulle stå i fokus. Efter gör man precis tvärtom.
Satsningarna på forskning uteblir och det har blivit färre högskoleplatser trots att såväl söktryck som ungdomskullar nu ökar. Detta innebär att möjligheterna att studera på högskolan (något som 60% av ungdomarna på gymnasiet vill) kommer att variera starkt i en syskonskara. Slakten av komvux, borttagandet av rekryteringsstödet, en starkt uppdelad gymnasieskola fullbordar bilden. Detta är sann högerpolitik!

I stället för utbildning införs avdrag för hushållsnära tjänster som ekonomiskt motsvarar 22 000 högskoleplatser! Är det genom att kratta gräsmattor och städa som vi ska bygga Sverige starkt? De signaler man sänder till ungdomar är att utbildning ska vara förbehållet några. För dem som kommer från studievana hem och redan från början valt rätt inriktning på gymnasiet. Jag kan bli så arg när jag ser denna utveckling. Utbildning ska vara återkommande hela livet och egentligen aldrig sluta. Men då måste det finnas möjligheter till att välja om när man valt fel och det måste finnas så många utbildningsplatser att det motsvarar ungdomars drömmar.

Den bistra sanningen är att detta är en medveten politik från den borgerliga regeringen. Ett låglönesamhälle håller på att växa fram och då behöver alla inte ha möjlighet till utbildning.
Sluta dröm och bli vid din läst!

Marie Granlund, riksdagsledamot (s)
.

04 april 2008

Ropen skalla! Förskola åt alla!

När jag var liten fick jag aldrig gå på dagis. Första åren var min mamma arbetslös och när hon sedan fick jobb hade vi inte råd, och jag fick vara hos mormor på dagarna. Minns hur jag brukade stå och hänga vid dagisets grind och längtansfullt titta in på barnen som lekte där. Ibland var det öppet hus på dagis och då fick jag följa med min kompis Sandra dit. Inne på dagis fanns det snäll dagispersonal och ett klätterrum där man kunde springa och leka. Men för det mesta var jag hemma med mamma eller mormor. När jag sedan började första klass hade jag svårt att leka i grupp för jag var inte van vid det, och medan de flesta redan lärt sig läsa, räkna och sjunga vissa sånger på dagis fick jag börja från noll.

Jag är väldigt glad att det hänt saker gällande barnomsorgen sedan jag växte upp i slutet av 70-talet. Det finns betydligt många fler platser och maxtaxan har gjort att fler har råd att ha sina barn i förskola. Men jag tycker allt för sällan politiker pratar om barnens behov av förskolan. Det finns en föreställning om att familjen skulle vara den bästa platsen för ett barn att vara, och när man pratar om förskoleplatser så är det ofta ur ett föräldraperspektiv. Det man då glömmer är barnens behov av att leka med andra barn och ha egna sociala kontakter, samt att förskolan spelar en viktig pedagogisk roll i barns liv. Sedan lever inte alla barn i bra hemmiljöer och för barn från dysfunktionella familjer kan förskolan vara livsavgörande.

Idag 2008 när den borgerliga regeringen infört vårdnadsbidrag i valfrihetens namn känns det extra viktigt att slå ett slag för den kommunala barnomsorgen. Det är därför glädjande att Socialdemokraterna i Malmö kommer att besluta att även barn till arbetslösa ska få rätt till 30 timmars förskola i veckan till hösten. Nästa steg är att införa samma rättighet för föräldraledigas barn. För barnens skull!

Frida Karlsson
.