28 januari 2007

Könsneutral värnplikt

Läste en artikel i Sydsvenskan förra veckan att även artonåriga tjejer nu ska kallas till mönstring och det är ju skit bra! Till skillnad från killarna är tjejernas mönstring dock fortfarande frivillig vilket i mina ögon är mindre bra. För mig är det självklart att ska vi nå ett jämställt samhälle måste alla samhällsfunktioner vara jämställda. Det innebär att av de svenska ungdomar som idag gör lumpen ska det vara lika många tjejer som killar. Trots att det i realiteten är en ganska liten andel av de artonåriga grabbarna som gör lumpen (6% är en siffra jag hört) så räknas det fortfarande som ett mandomsprov som alltid kommer ligga i vägen för alla diskussioner om jämställd föräldraförsäkring och annat (”men vi gör ju lumpen....”). Kvinnors situation är extra utsatt i väpnade konflikter och vi är väl alla medvetna om den prostitution, våld och förnedring som ofta följer på de mest välmenande internationella insatser. Dessa avarter kan bara bekämpas genom att den militära manskulturen försvinner och ersätts av en könsuppblandad militär. För att svenska utlandsstyrkor ska kunna bestå av både kvinnor och män måste det ju finnas ett underlag att göra urval från vilket inte finns idag. Därför är jag för en könsneutral värnplikt som rekryterar från alla ungdomar, inte bara killarna. I samband att jag eldade upp mig över det orättvisa i dagens värnplikt och surfade lite kring frågan så hittade jag vår Hillevi Larssons motion från i höstas just om könsneutral värnplikt. Som alltid slår Hillevi huvudet på spiken och det kan ni läsa här! /Jorun

22 januari 2007

Avantgarde i Aftonbladet också!

Och här kan ni läsa vad Aftonbladet skriver.....

Avantgarde i DN

Läs vad DN skriver om Avantgardes feministhelg i Stockholm här .

20 januari 2007

Alla var inte där - men Mona var där!

Årets upplaga av feministhelgen blev en fantastisk succé. Det ni! Näst bäst var Mona, som valde att göra sitt första framträdande i partiet efter beskedet om sin kandidatur för just OSS. Mona pratade om sin vision för jämställdhetspolitiken, att hon "skulle vilja att socialdemokratin gick från att säga att vi är feminister, till att verkligen vara det." Och om att hon vill ta en diskussion om makt i hela partiet. Hon var ytterst hoppingivande. Dessutom fick vi besök av Nalin Pekgul, ordförande i Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, som bland annat pratade om S-kvinnors roll i opposition, Anna Forsberg, kanslichef på TCO, som pratade om hur (s) kan vinna tillbaka TCO-medlemmarnas röster, Ulla Lindqvist, LO:s andre vice ordförande, som berättade om hur LO förändrades när kvinnorna tog plats i toppen, Veronica Palm, riksdagsledamot med hjärta, som pratade om familjepolitik med klass-, köns- och barnperspektiv, och Jens Orback, före detta jämställdhetsminister, som fick det stora förtroendet att vara konferensens ende man och som funderade kring politiken som det möjligas konst. Men allra bäst (Mona får ursäkta) var alla diskussioner och synpunkter, alla idéer och inpass, alla glittrande ögon och glödande kinder - kort sagt: alla engagerade Avantgardister från hela landet. Julia J

17 januari 2007

Regimskifte och kvinnofientlig politik

Då var de igång, de borgerliga partierna har redan börjat genomföra sin aggressiva högerpolitik. I valrörelsen gick Moderaterna fram som det nya arbetarpartiet och centerkollegan Maud tystades snabbt när hon sa rakt ut vad de planerade göra med arbetsrätten och anställningstryggheten. Men nu när de är valda är det annat ljud i skällan. Vi har alla känt av det genom höjda avgifter till A-kassan, men jag som arbetslös har även fått erfara de nya reglerna som enligt regeringen ska tvinga ut folk i arbete. Som om man frivilligt är arbetslös. När man har det som jobbigast i livet och med letar febrilt efter ett nytt jobb, då ska detta lösas genom att jag betalar mer och får mindre i ersättning. Dessutom ska jag inte ha någon anställningstrygghet när jag väl hittar ett jobb. På dagens barn- och ungdomsutskottsmöte (i kommunen) kunde de borgerliga partierna inte ställa upp på att vi gav en resursförstärkning till ett antal skolor som är i behov av mer stöd. Detta tyckte de inte var rättvis mot de skolor som har bra resultat. För att citera en moderatdam ”det är inte rättvist att skolor som Rosengård alltid ska få mer pengar”. RÄTTVIST?!! Hur har hon mage att ta ordet rättvist i sin mun. Hon som tillhör ett parti som försämrar för dem som har de allra sämst ställt i samhället; arbetslösa, sjuka och socialbidragstagare. För att använda pengarna till att subventionera skattesänkningar för hushållsnäratjänster. Slå undan benen på barnen i Rosengård för att själv kunna anställa en piga! Är det rättvist? Jag blir så arg så jag kokar av ilska. Borgarna med Maud Olofsson i spetsen skriker hela tiden om att subventioner av hushållsnära tjänster är den allra viktigaste jämställdhetsfrågan. På så sätt ska kvinnorna ”slippa sitt ok” och kampen för att få ”vardagspusslet” med både arbetsliv, familj och hem att gå ihop. Ja, inte alla kvinnor då. Några ska ju utföra tjänsterna, och då har Maud sagt till Svenska Dagbladet att hon tycker det skulle passa invandrarkvinnor perfekt. På så sätt skulle de enligt centerledaren få både ett arbete och integration. Integration med vem undrar jag. Skurmoppen? En annan kvinna som ville slå ett slag för jämställdheten var SEBs vd Annika Falkengren. När hon blev utsedd till näringslivets mäktigaste kvinna av tidskriften ”Veckans affärer” krävde hon skatteavdrag för hushållsnära tjänster med kommentaren ” Kvinnor måste få en chans att göra karriär”. Det tog mig några minuter innan jag förstod att det var sig själv hon pratade om och inte kvinnorna som ska skura hennes dass och torka hennes och andras skit. Jämställdhetspolitik? Men bara för vissa. Det är moderaternas nya Sverige.
/Frida Karlsson

21 december 2006

På tal om kvinnor och män

”På tal om kvinnor och män” är en liten skrift som SCB ger ut vartannat år. Här presenteras siffror på hur det är ställt med jämställdheten i vårt land. Det mesta är kartlagt, könsuppdelat och jämfört över tid; hälsa, dödorsaker, utbildning, tidsanvändning, vård av barn, lön, inflytande, kriminalitet...och inom alla dessa områden visar publikationen svart på vitt att ojämställdheten kvarstår! Ta exemplet utbildning. Fler kvinnor än män läser idag vidare på universitetet. Man kan ju då tycka att vår högre kompetens borde ge oss bättre jobb och högre lön! När det efter grundutbildningen är dags att söka in på forskarutbildning är det plötsligt lika många män som kvinnor som blir antagna. Och steget därefter, att göra karriär inom universitetet, är det fortfarande många fler män än kvinnor som tillåts ta. Kanske är det inte så konstigt med tanke på att 84% av de befintliga professorerna redan är män! Den här skriften i lagom fickstorlek är perfekt att sticka under näsan på okunniga pojkvänner, chefer och andra män (eller tjejer för den delen) som hävdar att ojämställdheten i samhället inte är strukturell utan enbart beror på att kvinnor väljer annorlunda. Ni kan ladda ner den här eller beställa den för bara 40 kr. Länsstyrelsen i Skåne brukar dessutom ta fram en egen upplaga med uppgifter enbart för Skåne – även den är nyttig läsning! God Jul/ Jorun

17 december 2006

En "kvinnlig" partiledare

Är det nån mer än jag som känner ett visst "buuää" (dvs illamåendekänsla) av att läsa att kravprofilen på den nya partiledaren är "en lyssnande, lyhörd person", dock med tillägget att hon/han ska kunna peka med hela handen. Vad händer om vi får en kvinnlig partiledare som beter sig ungefär som ledare i allmänhet, det vill säga lite mer hela handen än lyssnande och lyhörd? Blir det nån vits med en kvinnlig partiledare då? Jag insåg när jag läste artikeln i Sydsvenskan (15/12) att jag var tvungen att tänka efter. Varför är det viktigt för mig med en kvinnlig partiledare? Är jag egentligen nåt slags särartsfeminist som tror att en kvinnlig partiledare blir något alldeles särskilt... mjukt och fint? Jo, det handlar såklart om delad tillgång till makt. Men varför då denna så riktat "kvinnliga" kravprofil? Vad förväntar vi oss av en kvinnlig partiledare jämfört med en man, och vad händer om inte förväntningarna uppfylls? Sara

13 december 2006

Ett liv i förnedring

"Puzzy open bottle, puzzy play ping-pong, puzzy blowing ballon, puzzy smoking...." Inkastarna försöker locka till sig kunder genom olika shower. Inne i barerna står unga flickor och dansar runt stolpar i minimal BH och trosa. Blicken är uttråkad och frånvarande, förmodligen påtända. Jag går genom Patpong som är Thailands redlightdistrict. Patpong är absolut inte störst eller har mest prostitution. Här ligger endast 30-40 av Bankoks ca. 1000 bordeller (eller som de kallas offentligt: go-go barer). Jag läste även någonstans att 96% av Thailands prostituerade inte jobbar på bordell utan på kafe, frissörsalong och landsortshotell.

I Patpong är i varjefall allt till salu. Sex är en kul grej, en show, en suvernier från Thailand. Jag reagerar över att det är så få "fula gubbar" omkring mig. Vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag hade en bild av attt området skulle vara överrepresenterat av medelålders europeiska män som sexturistar i Thailand. Men människorna runt omkring mig är unga tjejer och killar, par på semester och en och annan barnfamilj. Till Patpong åker man som sagt inte för att utbudet av prostitution är så stort, utan för att det är accepterat här. Det är ett turistmål som omskrivs i guideböckerna precis som vilket som helst. Människorna jag möter på gatan slänger nyfikna blickar in i barerna. Att titta känns säkert oskyldigt. En del går in och betalar för att se tjejerna förnedra sig. Den traditionella sexturismen har dock långt ifrån lämnat Thailand. överallt på gatorna er man äldre och yngre europeiska män med unga Thailändska flickor.

En tjej i 17 års åldern håller handen på sitt kön samtidigt som hon roterar med höfterna och skriker "fucky, fucky". Det är inte till mig hon vänder sig utan till den äldre mannen som går bakom mig. Han tvekar en stund, sedan går han över gatan och pratar med henne. Jag hör hur han blandar engelska och svenska. Jag skäms, jag blir förbannad, men mest av allt blir jag ledsen. För dessa flickor är detta deras sista hopp att komma bort från ett liv i fattigdom. Vill du göra något? Det finns en kvinna som heter Eva Olofsson, och som bedriver ett projekt i Bangkok som förebygger prostitution och ger skyddåt kvinnor/flickor i riskzonen. Det behövs pengar! Så sätt in lite av julklappspengarna på postgiro 4353871-9.

Frida Karlsson, Thailand, december 2006

05 december 2006

Ny besättning

Igår valde Malmö Arbetarekommuns representantskap vilka personer som ska sitta för oss socialdemokrater i Malmö kommuns nämnder och styrelser under ett och ett halvt år framåt. (Sedan ska organisationen byggas om och då gör vi nya val.) Nå. Ett helt gäng Avantgardister finns med bland de valda: Katrin blev ersättare i Oxie, Helena blev ersättare i stadsbyggnadsnämnden, Frida valdes om som ledamot i utbildningsnämnden, Lynn valdes om till ordförande i fritidsnämnden, Sara blev ersättare i Malmö Dramatiska Teater och Jorun blev ledamot i Stiftelsen Malmö sommargårdar. Stort GRATTIS till era uppdrag! Och så valdes det en hel hög unga tjejer till. Johanna, Patricia, Fredrika, Linda, Petra, Helene, Caroline, Dawlat, Helena, Petra, Annika, Viktoria, Sofia, Jessica, Marie, Sara och Sara (jag har säkert glömt några). Ni är hjärtligt välkomna att bli med i Avantgarde - som jobbar med att lyfta fram feministiska frågor på den politiska dagordningen, plus att vi stödjer och uppmuntrar varandra i det politiska arbetet. Och ni andra unga tjejer som läser det här är lika varmt välkomna! Skriv en kommentar på bloggen eller maila till Avantgardskane@yahoogroups.com så kontaktar vi er. Julia

24 november 2006

Stöd Nabila i Libanon

Alla kan bidra med det lilla man kan och har i kampen mot orättvisa och krigselände. / Roba
Artisten, krönikören och Palestinavännen Nabila har precis anlänt till Libanon. Hon ska under tre månader arbeta tillsammans med unga tjejer i palestinska flyktingläger. Resan har hon i stort bekostat själv. Ett bidrag på 4 000 kr som hon utlovats och räknat med har uteblivit. Dessa pengar saknas och det är där vi kommer in. Alla bidrag är välkomna. Projektet är seriöst och angeläget. Nabila är en person som alltid ställt upp för Palestina - därav denna min uppmaning. Se Nabilas korta projektbeskrivning på engelska nedan. Nabilas hemsida. http://www.nabila.se/ Nabilas blog från vilken hon skriver om sin Libanonresa: http://nabilas.blogspot.com/
Bankkontonr till Nabila Abdul Fattah: Nordea 3300 810604 0424 Hello! My name is Nabila Abdul Fattah. I am 25 years old and I was born in Beirut but moved to Sweden in 1984 because of the civil war. I am a socialpedagouge and my main focus is on youths. I was in Lebanon this summer right before the war started but we had to leave after 2 weeks because of the situation. Ever since we came back I´ve been thinking about how I could come back and help in any way I can. So among a lot of other things I decided that I want to come down and teach girls self defence. I have trained Tae Kwon Do witch is Korean martial arts for 2 years, Thai Boxing for a year and now I train Krav Maga witch is more based on self defence. In the whole world it is known that women and children are the ones that suffers the most from injustice. Womenabuse and rape has come to be something common and almost accepted especially in parts of the world where the population has it tough either economically or if they are in or just have finished a war. So I am thinking about this project when I come down to Lebanon: To teach girls from the age 15 and up how to defend themselves in necessary situations. It will be if someone tries to strangle them, kidnap them, hit them etc. I know that this will maybe seem as really provocative that we teach girls how to defend themselves against men but one good argument is that we teach girls how to defend themselves against strangers..not men. Against kidnappers and rapist, not family members. Some people could say that this is not what the girls need. They need to get education and food and shelter. And yes that may be the case but until that is fixed girls and women should feel secure and safe and confident enough to fix a situation on their own if they should ever be attacked. One of the human beings fundamental needs is to feel safe to change his/her life, and that is what I want to offer. Even if they wouldn't ever be attacked, just the knowledge that they CAN fight back gives them more confidence to handle other things in life. The class will be mixed with talk about female oppression and learn different ways to bring your opponent down. We will talk about why girls need to defend themselves and that the most important thing is not to learn how to kick or hit but to learn how to change your mind from making yourself a victim to someone who wont accept to be oppressed. This class will be for 2 hours and its completely free of charge. The only thing I need will be a place to be at when we train. The girls doesn't have to be professional fighters when they come to me, because it will be basic training that anyone can do. I would be happy if you would take part of this project if you find it interesting or if you want to change something just tell me. I want this to be suitable for the women and girls You work for. Nabila Abdul Fattah

19 november 2006

Guldhjärta

Skånes SSU-distrikt delar varje år ut priset Det Gyllene Armeringsjärnet till någon särskilt betongig sosse. Jag vill också ha ett pris att dela ut! Fast det skulle vara ett mycket gladare pris, ett litet guldhjärta till folk som gör mig riktigt lycklig. Som Håkan Sörman, som är Kommunförbundets VD och därmed en av de viktigaste tjänstemännen i offentliga Sverige. I torsdags var jag på en konferens som Kommunförbundet arrangerade. Det var en mycket bra konferens om kommunernas kvalitetsarbete och Håkan var inbjuden för att avsluta den. Så vid dagens slut går han fram till podiet, greppar mikrofonen och börjar: "Nu står jag här och ska sammanfatta den här konferensen som ännu en man i raden. På hela dagen har vi bara haft två kvinnor här framme, men en hel massa män. Det är ju inte så bra." Har ni någonsin hört en man i kostym inleda så? Sedan fortsätter han, säger en massa kloka och bra saker om kvalitetsarbete, får skratt och applåder...och springer snabbt iväg till bussen för att hinna till ett föräldramöte. Håkan får mitt allra finaste guldhjärta.

Julia
.

Lilla syster, höj din röst!

I onsdags var jag inbjuden till Borgmästaregårdens s-förening i Malmö för att tala om jämställdhet. Det blev en bra diskussion om löneskillnader, kvinnliga brandmän, hushållsarbetets fördelning hos olika generationer och om hur man ska göra för att övertyga unga tjejer om att kampen för ett jämställt samhälle måste fortsätta. Idag reagerar nämligen många unga tjejer starkt inför ordet feminism. De ser feminismen som något mossigt, vänsteristiskt och onödigt. Och det är kanske inte så konstigt att en ung tjej som varken kommit ut på arbetsmarknaden, skaffat barn eller delat skötseln av ett hushåll med en man faktiskt tror att samhället är jämställt. Inte minst som de flesta skolor är bra på att jobba med jämställdhetsfrågor. Jag tror att vi måste prata mer med våra småsystrar om jämställdhet. Om att de friheter och rättigheter de har idag faktiskt är resultatet av en lång och trög kamp för jämställdhet. Om att kvinnor fortfarande är underordnade män - inte minst på arbetsmarknaden. Och om att forskning visar att män ofta tolkar jämställdhet som något de kommer att förlora på, det vill säga att risken faktiskt finns att de fri- och rättigheter vi kämpat oss till blir kringskurna om vi inte bevakar dem. Kära lillasyster, idag har 97 % av de skånska företag som har över 200 anställda en manlig VD, sammanboende småbarnsmödrar gör 50 timmars obetalt hemarbete varje vecka medan sammanboende småbarnsfäder gör 25 timmar, papporna tar ut mindre än 15 % av föräldraledigheten, den löntagargrupp som jobbar mest kvällar, nätter och helger är småbarnsmammorna och LO har räknat ut att det kommer att ta över hundra år innan vi har en jämställd arbetsmarknad om förändringarna fortsätter i dagens tempo. Det är alltså en del kvar att göra. Kom igen syrran - våga vara feminist!

Julia

12 november 2006

Om könskvotering och kvinnliga politiker

Apropå könskvotering råder det på min arbetsplats inom kommunen en klar kvinnodominans, så som det ofta är inom kommuner. Under året har vi haft hög personalomsättning och det har på personalmöten tagits upp att vi nu verkligen måste ta chansen att få in fler män. Så vi har könskvoterat, alla män med högskoleutbildning som sökte tjänsterna togs in på intervju. Ingen ifrågasätter det, det gör man sällan när det kvoteras åt detta håll för lite fler killar är ju alltid trevligt. Aldrig på mötena har det diskuterats om det är så kul att komma in som man och misstänka att man fick jobbet bara därför att man var man. Inte heller har det fällts kommentarer kring kompetens, huruvida det ändå inte är viktigast att den bästa får jobbet. Vilket ganska säkert kommer upp när man diskuterar "vanlig" könskvotering, det vill säga när det är kvinnor som kvoteras in. Jag tog ut min examen som personal- och beteendevetare i vintras, och i slutet av min utbildning var alla mina dåvarande kursare mer eller mindre oroliga över hur det skulle gå med jobb. Fast killarna var det lite mindre. "Jag vet att det kommer att gå bra", sa en killkompis. Han räknade upp vad han läst för kurser och vad han hade haft för extrajobb under studietiden. "Och så är jag kille", la han till. "Jag är inte bara jäkligt bra", var kontentan, "jag är dessutom kille". Eller som en manlig kollega sa till en annan manlig kollega i lunchkön som oroade sig över potentiella nedskärningar: "Oroa dig inte, du har en kuk. Det är aldrig fel att ha en kuk". Kanske är det så vi ska marknadsföra kvinnliga kandidater till partiledarposten i vårt parti. Ibland finns det tendenser att mest motivera utifrån något slags rättviseperspektiv, det är inte uttalat men jag kan uppleva det så. Att vi måste ha en kvinna, mer eller mindre enbart för att vi inte har haft en kvinnlig partiledare tidigare. Kanske är det även medias fel men jag upplever att det första man får veta om kvinnor som ställer upp till poster med ekonomisk eller politisk makt, är just att de är kvinnor. Först därefter får man veta meriterna, som liksom skyler över faktum -könet. Så ska vi inte marknadsföra oss. Att kandidaten är en kvinna ska helt enkelt vara en bonus, pricken över i:t. "Inte bara har hon bästa tänkbara meriter. Hon är DESSUTOM kvinna". I USA har Nancy Pelosi blivit vald till talman i det amerikanska representanthuset och Hillary Clinton ses som demokraternas favorit som kandidat i nästa presidentval. De banar väg för oss andra, även oss ett världshav bort. Det inte alltid fel med ett par bröst.

Sara Clapham

________________________________________________

07 november 2006

Fackeltåg den 9 november

Den 9 november, närmare bestämt på torsdag är det manifestation till minne av kristallnatten. Det är en viktig dag för att manifestera att vi inte längre står ut med att samhället ska behandla människor olika i Sverige. Varje dag blir tusentals människor diskriminerade på olika sätt, på grund av kön, hudfärg, etnicitet, sexualitet eller annan typ av annorlundaskap. Vi lever också med en struktur i Sverige där vi på olika ställen lär oss att människor med mörkare hud än den nordiska och en sexualitet som är annorlunda än den heterosexuella är konstigt. Det är dags att Sverige på riktigt börjar leva efter den politiska mångfaldsmodell som satts upp. Kom därför och manifestera att alla människor är lika mycket värda, trots de budskap vi varje dag bombaderas av i media och runt omkring oss. Manifestationen utgår från Gustav Adolfs Torg klockan 18.00. Då är det tal av bland annat riksdagsledamoten och vår medlem Hillevi Larsson. 18.30 går vi i fackeltåg mot Möllevångstorget. Vi möts 17.50 vid H & M.
/Elin

04 november 2006

Vi vill ha en kvinna!

Vad har Centern, Folkpartiet, Vänstern och Miljöpartiet gemensamt? Och vad har Sossarna, Moderaterna och Kristdemokraterna ihop? Jo de förstnämda har någon gång haft en kvinnlig partiledare men hos den senare gruppen har det varit total manlig dominans. Ska vi nu äntligen bryta det mönstret och säga hejdå till våra konservativa kamrater? Efter drygt 100 år med manliga partiledare är det hög tid för oss socialdemokrater att visa att vi verkligen står för jämställdhet även i praktiken! Vi kan börja med att studera hur det gick till när Socialdemokraterna i Danmark vågade skaffa sig en en kvinnlig partiledare, Helle Thorning-Schmidt. Med andra ord, i mars är det dags att krossa några glastak och låta Gudrun, Maud, Maria och Maria få sällskap av Mona, Margot eller Carin!
/Jorun

24 oktober 2006

Reinfeldts nya ministrar

Jaha nu har Reinfeldt installerat sina nya ministrar. Det som från början var 10 kvinnliga och 12 manliga statsråd har nu blivit 9 kvinnliga och 13 manliga. Ny handelsminister är en karl till enligt vad som verkar följa den bakvända logiken "vi försökte med en kvinna förra gången och det funkade ju inte". När jag lyssnade på presskonferensen med Reinfeldt nyss så får han det att låta som att det finns olika kvoter, ANTINGEN rekryterar man statsråd på kompetens ELLER så rekryterar man en kvinna eller invandrare....
/Jorun

16 oktober 2006

Betraktelse från Kina

Jag befinner mig just nu på resande fot i Kina. Det är mycket intryck när man reser i ett nytt land, och som feminist reflekterar jag naturligtvis över jämställdheten. Kineserna är påhittiga när det gäller att hitta arbetsuppgifter till alla. Det måste de naturligtvis vara eftersom det är hemskt många människor som ska sättas i arbete. Men bortsett från det har jag reagerat på att arbetsmarknaden inte tycks vara lika könssegregerad som i Sverige.

Det är minst lika vanligt med kvinnliga som manliga chufförer i såväl taxi som bussar. Hårfrisör som i Sverige i huvudsak är ett kvinnligt yrke verkar vara lika vanligt bland män som kvinnor. På sjukhuset såg jag fler kvinnliga läkare än manliga. Även poliser verkar vara ett jämställt yrke. Däremot försäljare är mestadels kvinnor. På de industrier som jag besökt har det varit lika många man som kvinnor, däremot återfanns den traditionella fördelningen då män är chefer och kvinnor arbetare. När jag frågade varför fick jag svaret "kvinnor är starka, de föder barn. Män skulle aldrig klara av de tunga arbetsuppgifterna".

Även på byggen är det lika vanligt att se män som kvinnor (vilket för mig är facinerande) men jag har noterat en viss olikhet i arbetuppgifterna (kvinnor gör något fysiskt lättare uppgifter). Kanske beror det på att det är så många fler kvinnor än man som lever i Kina att man måste ta vara på all arbetskraft. Fram till 1986 blev människor födda i Kina tilldelade ett yrke vilket man kan se som en form av kvotering (jag vet inte hur yrkena blev valda men). Jag tycker ialla fall det är en intressant iaktagelse som jag gärna vill att ni kommenterar. Är nyfiken på era kommentarer på varför det är så här!

Hälningar från er resande ordförande Frida
.

17 september 2006

Då var valdagen här...

Då är den stora dagen här. Valdagen den 17 september. Enligt opinionsundersökningarna är det enormt jämt mellan blocken. Varenda röst är viktig och det knyter sig i magen när jag tänker på att det finns en möjlighet att det är en borgerlig regering imorgon. Valdagen har enligt tradition varit väljarnas dag, då ska partierna inte kampanja utan enbart dela ut valsedlar och stå till förfogande. Därför blir jag så förbanad när Alliansen idag är ute och kampanjar. I övrigt känns allt lugnt just nu. De senaste sex veckorna har jag kampanjat från morgon till kväll för Socialdemokraterna, och senaste veckan har det även blivit några nätter. Ett av de bästa valminnen jag har när jag sitter och tänker tillbaka är när vi stod 25 sossar i ösregn och mötte ett förvånat nattskift som slutade på Saab. Alla tog de en röd påse med valinformation, en festis och en banan och traskade ut i nattmörkret. Nu har vi gjort vad vi kunnat, nu är det bara att vänta på resultatet. Och jag hoppas så innerligt att vi vinner och får fira ikväll!
Frida

13 september 2006

Hur skyndar man på integrationsarbetet?

Idag var min tredje dag på nya jobbet och kom att tänka på din fråga om hur man kan skynda på integrationsarbetet. På mina senaste två jobb fick jag en fadder som skulle kunna besvara mina frågor om arbetsplatsen och uppgifterna. Min fadder skulle helt enkelt se till att jag integreras i företagskulturen på ett smidigt sätt. Det har jag upplevt som väldigt bra system. Skulle inte pågående integrationsarbete idag kunna tjäna på ett liknande faddersystem? Tänk er att en nyanländ invandrarfamilj får kontakt med en svensk fadderfamilj som exempelvis binder sig att introducera den nyanlända familjen till svenska samhället. Vad tycker ni?

/Roba & Jorun

12 september 2006

Var är jämställdhetsfrågorna i valdebatten?

Var är jämställdhetsfrågorna i valdebatten? Är det bara jag som tycker att de helt försvunnit? Det borde ju vara het debatt om hur lönerna ska bli jämställda, hur föräldraledigheten ska nyttjas mer jämlikt, hur kvinnor ska få mer ekonomisk och politisk makt, hur det offentliga rummet ska bli en säker plats för kvinnor att vistas i, hur mäns våld mot kvinnor ska stävjas, hur sexuellt utnyttjande av kvinnor ska utrotas, hur kvinnosjukdomar ska botas....men det är det inte! Jag trodde att FI skulle bidra till att sätta igång debatten men istället tycks det ha blivit tvärtom, de tog död på den. Socialdemokraterna måste vara tydliga med att vi står för den politik som är bäst för jämställdheten mellan könen!!
/Jorun