26 februari 2008

Vi vill inte gå bakåt i tiden!

Det pågår heta diskussioner om vårdnadsbidraget, kristdemokraternas hjärtefråga. Vårdnadsbidraget innebär ett stort steg tillbaka för jämställdheten och ett gigantiskt steg tillbaka för vår moderna familjepolitik som är i världsklass. En ensamstående förälder kan aldrig klara sig på 3000 i månaden och de blir direkt selekterade från denna valmöjlighet. Tycker borgarna att det är rättvist att ensamstående föräldrar med låga inkomster ska betala reformen som vänder sig bara till dem som är sammanboende och gifta? En familj där den ena förälder är arbetslös, sjuk eller har någon typ av funktionshinder? De får inte heller någon valmöjlighet. En invandrarfamilj? Det är otroligt viktigt att invandrarbarnen ska få del av den pedagogiska verksamheten och lära sig det svenska språket parallellt med modersmålet. Förskolan är oftast den enda möjligheten för dem att komma ut, träffa svenska vänner och lära sig språket.

Dessa barn ska sedan börja skolan och språket är det viktigaste verktyget att klara av betygen. Språket är nyckeln till att lyckas vidare med sin utbildning och etablera sig från början i det nya samhället. Barnen ska ha rätt att lära sig det nya språket, genom lek , i kontakt med andra barn och genom den goda pedagogiska verksamheten som våra förskolor erbjuder. Vi socialdemokrater har byggt ut föräldraförsäkringen medvetet under många år med tanke på både barnen och deras föräldrar. Möjligheten att kunna stanna hemma med sina barn i drygt ett och ett halvt år och en stor del av tiden kunna få föräldraförsäkring med 80-90 procent av lönen är en fantastisk gåva som man får i samband med barnets födelse. Det blir legitimt att stanna hemma för dig som är förälder, din arbetsgivare kan inte neka dig din rättighet och din ekonomi blir inte lidande. Du behöver inte känna den ekonomiska stressen utan ska kunna njuta av den tid du får med ditt barn.

Internationella jämförelser visar på mycket negativa erfarenheter med vårdnadsbidraget. Vi har t ex Norge o Finland där det visat sig att vårdnadsbidraget utnyttjats till 95 % av kvinnor och i Norge är man redan på väg att ta bort vårdnadsbidraget. Många länder avundas den svenska familjepolitiken och ser Sverige som en förebild. Sverige har bevisat att vi har kunnat förena en hög förvärvsfrekvens med ett högt barnafödande. Kombination av en väl utbyggd förskola och en generös föräldraförsäkring är avgörande faktorer att svenska kvinnor slapp välja mellan arbete och barn. Införandet av vårdnadsbidraget är en gigantisk smäll för jämställdheten och en reform som inte gynnar kvinnor.

Amela A. Hodzic (s), ledamot i Rådslaget för välfärd,Malmö
Hillevi Larsson (s), riksdagsledamot, Malmö
Johanna Essemyr (s), kommunikationskonsult, Malmö

Alla tre är medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne

23 februari 2008

Polis löser inte skolkproblem!

För en tid sedan föreslog utbildningsminister Björklund (fp) att skolkare skulle hämtas av polis och föras till skolan eftersom denna är obligatorisk. Jag tycker att Folkpartiets syn på skolk är sorglig. Det finns två sorters skolkare; det är de som någon gång under sin skoltid hoppar över någon lektion och det finns de som ofta skolkar och uteblir från skolan. Jag jobbar dagligen med den sista gruppen. Min erfarenhet är att detta är ungdomar med mycket social problematik. Det kan till exempel vara föräldrar som missbrukar, psykiska problem eller att den unge är utsatt för mobbing som ligger bakom skolket. Skolk är endast ett syntom för dessa problem. En första signal på att något inte står rätt till.

Det snabba tempot, ökade kraven och hårdare konkurensen har gjort att många människor hamnar utanför i samhället. Enligt skolverket ökar skolket vilket bekräftar att barn och ungdomar mår sämre i dagens samhälle. Det finns flera undersökningar som visar på att skolk ökar risken för att hamna i kriminalitet och drogmissbruk. Det är därför en otroligt viktig grupp att arbeta med, men jag tror inte att hämntning av polis är någon lösning. Istället tror jag på fler vuxna i skolan. Vuxna som kan se barnen och lyssna på vad de har att säga. Vuxna som i ett tidigt stadium kan slå larm när barnet/ungdomen uteblir från skolan så att skolan och socialtjänsten snabbt kan börja arbeta med problemet tillsammans med familjen.

Frida

18 februari 2008

Högerregeringen är kvinnofientlig!

Vi har sedan ett och ett halvt år tillbaka en högerregering i Sverige. Det blåser kalla vindar runt regeringen Reinfeldts alla försämringar för vanligt folk. Men som vanligt när högerkrafterna styr så är det kvinnorna som drabbas allra hårdast. Det började med försämringarna i a-kassan med lägre ersättningar och där kvinnorna i Handels fick den i särklass största ökningen av a-kasseavgiften. Därefter följde beslutet om avdragsrätt för välbeställda som använder hushållsnära tjänster, ett beslut som bara skapar ytterligare en låglönemarknad för kvinnor. Högerregeringen har också beslutat att ge arbetsgivare laglig rätt att kräva sjukintyg av sina anställda från första sjukdagen. Utöver att man skapar en enorm administration så är det också kvinnor med exempelvis återkommande menstruationssmärtor eller graviditetsbesvär med kraftigt illamående som riskerar att drabbas.

Nu senast i raden av kvinnofientliga förslag kan vi tillföra förslaget om ett införande av vårdnadsbidrag. Detta är ingenting annat än en kvinnofälla. Bidraget kommer att uppgå till max 3000 kr per månad. Erfarenheterna från andra länder visar att det är främst kvinnor, inte sällan kvinnor med bristande utbildning och kvinnor som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden, som utnyttjar bidraget. Detta är bara några exempel på beslut och förslag som högerregeringen Reinfeldt, ivrigt påhejad av de numer nyliberala folkpartisterna, presenterar och som är djupt kvinnofientliga.

Heléne Fritzon (s)

15 februari 2008

Delad föräldraledighet

För två veckor sen började jag jobba igen, efter att ha varit föräldraledig i nio månader.
― Oj, då är hon redan ett år? undrar arbetskamraterna.
Jag förklarar att hon snart blir nio månader.
― Men vem tar då hand om flickan? blir nästa fråga.
Jag förklarar att hennes pappa är hemma.
― Jaha, säger de förvånat. Men ville du inte vara hemma?
Jag berättar att jag jättegärna hade varit hemma längre.
― Men varför är du inte hemma då? frågar de ännu mer förvånat.
Då försöker jag förklara att jag varit hemma min del, och att min man nu ska vara hemma sina sex månader. Förvirringen blir total. Vadå hans sex månader?

Pappor har rätt till sina barn på samma sätt som barn har rätt till båda sina föräldrar. Fler pappor borde kräva denna rätt. För hur skulle jag kunna tvinga min man att skriva över sina dagar på mig om han inte själv vill?

Men fortfarande tar pappor ut mindre än en femtedel av föräldraledigheten. Detta kräver ömsesidighet då pappan aktivt måste skriva över sina dagar på mamman. Papporna inte bara passivt låter bli att kräva sin rätt, de medverkar aktivt till att slippa den. I det enskilda fallet drabbas ingen utomstående av detta. Men som struktur innebär det att alla kvinnors situation på arbetsmarknaden försämras. Det beror dels på den högre risk en arbetsgivare tar när han anställer en kvinna istället för en man, dels på den extra tid kvinnor är borta från arbetsmarknaden vid barnafödande jämfört med män. Den ojämställda arbetsmarknaden beror till stor del på det ojämställda uttaget av föräldraledighet.

Jag tycker det är hög tid att lagstiftningsvägen göra något åt detta. Det är inte en första åtgärd, utan snarare sista utvägen. Lagstiftning blir metoden när reklamfilmer med Hoa-Hoa inte hjälper. Mitt förslag är att föräldraförsäkringen förlängs till femton månader, varav fem månader knyts till vardera föräldern och resterande fem månader kan överlåtas inom familjen. Fler pappor som är hemma längre med sina barn helt enkelt. För barnens, mammornas och pappornas skull.

Sofia Hedén

10 februari 2008

Gästbloggaren Inger Leite om barnperspektiv

Vi hade en gång något som hette Barn- checklistan inom kommunpolitiken i Malmö. Den innebar att när politiska beslut skulle fattas så skulle en analys skeom vilka konsekvenser ett genomfört förslag skulle ha för barnen. Var sig tjänstemän eller politiker tog denna barn-checklista på allvar. I förslag efter förslag återfanns kommentaren "att förslag till beslut inte påverkade barn speciellt och att barn- checklistan inte var aktuell att använda". Barn- checklistan försvann snabbt från daordningen, ingen hävdade dess betydelse och ingen efterfrågade den efter det att den försvunnit. Jag tog själv ingen kamp för frågan och har funderat en hel del på detta men har inget rakt svar. Det är utmanande och besvärligt för vuxna, för tjänstemän och för det politiska etablisemanget att på allvar analysera konsekvenser för barn och att sedan dessutom agera utifrån dessa analyser. En viktig utgångspunkt i sökandet efter barnets perspektiv är förmågan till förståelse av hur ett barns vardag kan gestalta sig . Detta är en svår uppgift att ta sig an för en vuxen, eller.....?

Inger Leite, vice ordförande för S-kvinnor i Malmö och dagligdags chef för individ och familjeomsorgen i Rosengård.

03 februari 2008

Vårdnadsbidraget ett hot mot jämställdheten.

Hur vi väljer att organisera vårt liv under småbarnsåren är mycket olika. För mig är det viktigt att både män och kvinnor kan välja att prioritera både arbete och familj.

Vårdnadsbidraget är ett hot mot detta fria val. Vårdnadsbidraget utnyttjas till 95% av kvinnor. Den norska erfarenheten visar att det till stor del är invandrade kvinnor och unga kvinnor med låg utbildning och svag ställning på arbetsmarknaden som utnyttjar bidraget.

Vårdnadsbidraget i sig försvårar alltså etablering på arbetsmarknaden för redan svaga kvinnogrupper, försvårar integrationen av just kvinnor bland de invandrade svenskarna och förstärker de förtryckande könsroller som säger att kvinnor, inte män, är lämpade för att ansvara för barn och hem.

Dessutom är bidraget för litet. Det är så litet att det på intet sätt kan vara en reell valmöjlighet för den som idag finns väl etablerad på arbetsmarknaden. Resultatet blir ett bidrag till de med svagast etablering för att ytterligare förstärka inlåsningen i utanförskap av unga, invandrade och lågutbildade kvinnor. Eller ett hemmafrubidrag till de kvinnor som gift sig rikt. Jag säger som Feministiska föräldar: Stoppa Vårdnadsbidraget!

Veronica Palm S-kvinna och riksdagsledamot från Stockholm