21 december 2006

På tal om kvinnor och män

”På tal om kvinnor och män” är en liten skrift som SCB ger ut vartannat år. Här presenteras siffror på hur det är ställt med jämställdheten i vårt land. Det mesta är kartlagt, könsuppdelat och jämfört över tid; hälsa, dödorsaker, utbildning, tidsanvändning, vård av barn, lön, inflytande, kriminalitet...och inom alla dessa områden visar publikationen svart på vitt att ojämställdheten kvarstår! Ta exemplet utbildning. Fler kvinnor än män läser idag vidare på universitetet. Man kan ju då tycka att vår högre kompetens borde ge oss bättre jobb och högre lön! När det efter grundutbildningen är dags att söka in på forskarutbildning är det plötsligt lika många män som kvinnor som blir antagna. Och steget därefter, att göra karriär inom universitetet, är det fortfarande många fler män än kvinnor som tillåts ta. Kanske är det inte så konstigt med tanke på att 84% av de befintliga professorerna redan är män! Den här skriften i lagom fickstorlek är perfekt att sticka under näsan på okunniga pojkvänner, chefer och andra män (eller tjejer för den delen) som hävdar att ojämställdheten i samhället inte är strukturell utan enbart beror på att kvinnor väljer annorlunda. Ni kan ladda ner den här eller beställa den för bara 40 kr. Länsstyrelsen i Skåne brukar dessutom ta fram en egen upplaga med uppgifter enbart för Skåne – även den är nyttig läsning! God Jul/ Jorun

17 december 2006

En "kvinnlig" partiledare

Är det nån mer än jag som känner ett visst "buuää" (dvs illamåendekänsla) av att läsa att kravprofilen på den nya partiledaren är "en lyssnande, lyhörd person", dock med tillägget att hon/han ska kunna peka med hela handen. Vad händer om vi får en kvinnlig partiledare som beter sig ungefär som ledare i allmänhet, det vill säga lite mer hela handen än lyssnande och lyhörd? Blir det nån vits med en kvinnlig partiledare då? Jag insåg när jag läste artikeln i Sydsvenskan (15/12) att jag var tvungen att tänka efter. Varför är det viktigt för mig med en kvinnlig partiledare? Är jag egentligen nåt slags särartsfeminist som tror att en kvinnlig partiledare blir något alldeles särskilt... mjukt och fint? Jo, det handlar såklart om delad tillgång till makt. Men varför då denna så riktat "kvinnliga" kravprofil? Vad förväntar vi oss av en kvinnlig partiledare jämfört med en man, och vad händer om inte förväntningarna uppfylls? Sara

13 december 2006

Ett liv i förnedring

"Puzzy open bottle, puzzy play ping-pong, puzzy blowing ballon, puzzy smoking...." Inkastarna försöker locka till sig kunder genom olika shower. Inne i barerna står unga flickor och dansar runt stolpar i minimal BH och trosa. Blicken är uttråkad och frånvarande, förmodligen påtända. Jag går genom Patpong som är Thailands redlightdistrict. Patpong är absolut inte störst eller har mest prostitution. Här ligger endast 30-40 av Bankoks ca. 1000 bordeller (eller som de kallas offentligt: go-go barer). Jag läste även någonstans att 96% av Thailands prostituerade inte jobbar på bordell utan på kafe, frissörsalong och landsortshotell.

I Patpong är i varjefall allt till salu. Sex är en kul grej, en show, en suvernier från Thailand. Jag reagerar över att det är så få "fula gubbar" omkring mig. Vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag hade en bild av attt området skulle vara överrepresenterat av medelålders europeiska män som sexturistar i Thailand. Men människorna runt omkring mig är unga tjejer och killar, par på semester och en och annan barnfamilj. Till Patpong åker man som sagt inte för att utbudet av prostitution är så stort, utan för att det är accepterat här. Det är ett turistmål som omskrivs i guideböckerna precis som vilket som helst. Människorna jag möter på gatan slänger nyfikna blickar in i barerna. Att titta känns säkert oskyldigt. En del går in och betalar för att se tjejerna förnedra sig. Den traditionella sexturismen har dock långt ifrån lämnat Thailand. överallt på gatorna er man äldre och yngre europeiska män med unga Thailändska flickor.

En tjej i 17 års åldern håller handen på sitt kön samtidigt som hon roterar med höfterna och skriker "fucky, fucky". Det är inte till mig hon vänder sig utan till den äldre mannen som går bakom mig. Han tvekar en stund, sedan går han över gatan och pratar med henne. Jag hör hur han blandar engelska och svenska. Jag skäms, jag blir förbannad, men mest av allt blir jag ledsen. För dessa flickor är detta deras sista hopp att komma bort från ett liv i fattigdom. Vill du göra något? Det finns en kvinna som heter Eva Olofsson, och som bedriver ett projekt i Bangkok som förebygger prostitution och ger skyddåt kvinnor/flickor i riskzonen. Det behövs pengar! Så sätt in lite av julklappspengarna på postgiro 4353871-9.

Frida Karlsson, Thailand, december 2006

05 december 2006

Ny besättning

Igår valde Malmö Arbetarekommuns representantskap vilka personer som ska sitta för oss socialdemokrater i Malmö kommuns nämnder och styrelser under ett och ett halvt år framåt. (Sedan ska organisationen byggas om och då gör vi nya val.) Nå. Ett helt gäng Avantgardister finns med bland de valda: Katrin blev ersättare i Oxie, Helena blev ersättare i stadsbyggnadsnämnden, Frida valdes om som ledamot i utbildningsnämnden, Lynn valdes om till ordförande i fritidsnämnden, Sara blev ersättare i Malmö Dramatiska Teater och Jorun blev ledamot i Stiftelsen Malmö sommargårdar. Stort GRATTIS till era uppdrag! Och så valdes det en hel hög unga tjejer till. Johanna, Patricia, Fredrika, Linda, Petra, Helene, Caroline, Dawlat, Helena, Petra, Annika, Viktoria, Sofia, Jessica, Marie, Sara och Sara (jag har säkert glömt några). Ni är hjärtligt välkomna att bli med i Avantgarde - som jobbar med att lyfta fram feministiska frågor på den politiska dagordningen, plus att vi stödjer och uppmuntrar varandra i det politiska arbetet. Och ni andra unga tjejer som läser det här är lika varmt välkomna! Skriv en kommentar på bloggen eller maila till Avantgardskane@yahoogroups.com så kontaktar vi er. Julia