En offensiv bostadpolitik

Igår satt jag i möte med kommunfullmäktige i Malmö. Då kunde vi äntligen säga ja till ändrade ägardirektiv till vårt kommunala bostadsbolag MKB. Ärendet var uppe redan förra månaden men då stoppades det av de borgerliga partierna som fick igenom en minoritets återremiss. Det låter kanske som ett tråkigt ärende men det är faktiskt jätteviktigt för Malmö. Beslutet innebär nämligen att kommunfullmäktige som ägare ger MKB direktiv om att lägga vinstkraven på hyllan och istället bygga fler hyreslägenheter.

MKB ska ha en aktivare roll på Malmös bostadsmarknad så att vi kan bygga oss ur bostadskrisen. Under 2008 växte Malmös befolkning med 5734 personer. Antalet nya lägenheter som producerades 2008 var 1634. Under 2009 beräknas befolkningen öka med ytterligare 7200 personer och antalet lägenheter till 800. Det saknas alltså många lägenheter och med detta beslut så hoppas vi socialdemokrater att det ska byggas fler. Målet är att alla Malmöbor ska erbjudas bostäder efter behov.

Frida Trollmyr

Kvinnovåldet ökar i Sverige

I dagens Sydsvenskan står det att Malmö är den stad i Sverige där flest anmälningar inkommer. De senaste tio åren har anmälningarna ökat med 50 procent. Kvinnofridsprogrammet i Malmö anser däremot inte att våldsbrotten mot kvinnor är högre än i övriga Sverige. De tror istället att kvinnor i Malmö är mer benägna att anmäla brott. Jag tänker att det måste innebära att de satsningar som gjorts i staden såsom Kvinnofridsprogrammet har gett resultat. Men trots många insatser för att minska våldet mot kvinnor i Sverige, ökar problemet. Detta syns i en rapport som FN gjort om Sverige. Så det är dags att vakna Sverige! Vi måste göra mer.

Det brottsförebyggande rådet menar att mörkertalet är stort, att endast 20 procent av kvinnovåldet anmäls. Enligt undersökning gjord av Aftonbladet har över 150 kvinnor slagits ihjäl i Sverige under 2000-talet och 126 minderåriga barn har lämnats kvar utan sina mammor. Detta är tragiska siffror. Jag blir oerhört ledsen och provocerad över att inte mer resurser läggs på förebyggande åtgärder, utbildning till myndigheter och personal om problematiken.

Något positivt är i varje fall att det under FN-dagen mot kvinnovåld anordnades en konsert på Babel i Malmö för att försöka stoppa kvinnovåldet. Allt överskott gick till Kvinnojouren i Malmö. Men en uppmärksammad dag per år räcker inte för att sätta stopp för kvinnovåldet. Vi måste verkligen anstränga oss mer.

/ Cecilia Wohltat

Att vara ung och kvinna

Att gå från att vara barn till att bli vuxen kvinna kan vara en förvirrad tid. Det blir inte lättare av att samhället överöser oss med krav och förväntningar pågrund av vårt kön. Strävan efter att bli någon börjar redan i grundskolan och blir ännu intensivare när insatsen skall betygssättas. Unga kvinnor har svårt att sätta gränser, svårt att säga nej och har på tok för höga krav på sig själva. Med betygshetsen kommer stressen. Enligt en omfattande studie som WHO har gjort svarar 67 % av de femtonåriga svenska flickorna att de känner sig stressade av sitt skolarbete. Undersökningar från Skolverket visar att stressen har ökat under 2000-talet. Unga kvinnor som vill vara duktiga drabbas redan under studietiden av stress, oro, nedstämdhet och psykosomatiska problem. Idag blir till och med tjejer på gymnasiet sjukskrivna från studierna p.g.a. symtom på utbrändhet. "Duktiga flickor" har blivit ett begrepp och man talar till och med om överambitiösa tjejer som en diagnos.   

När dessa överambitiösa tjejer inte når de krav som de satt upp för sig själv drabbas de ibland av depression. Självskadebeteenden är mycket mer utbrett bland tjejer än bland killar i tonåren.  Detta förbättras inte av att den borgerliga regeringen satsar på bestraffning och fler prov istället för mer stöd i skolorna. Förutom mindre stress och ökat stöd i skolan behöver också satsa på elevhälsan. En fungerande elevhälsa kan arbeta förebyggande mot psykisk ohälsa och stötta de elever som har det extra tufft. Det mest avgörande är dock att bryta de strukturella orsakerna till unga kvinnors kravfyllda liv.

 

Frida

Kollektivtrafik - eftersom männen håller i bilnyckeln

För någon månad sen presenterades en statlig utredning där utredaren föreslår att kollektivtrafiken avregleras. Det skulle innebära att det blir fritt för företag att köra de sträckor som är lönsamma och stoppa hela profiten i egen ficka. På de sträckor som inte är lönsamma nog får det offentliga ta ansvaret för kollektivtrafiken, på skattebetalarnas bekostnad. Det är inte svårt att se att det skulle leda till ett rörigt system där anknytningarna mellan olika tåg och bussar inte kommer hänga ihop. Dessutom lär biljettpriserna bli dyrare. Kvinnor kommer bli de stora förlorarna på ett sådant system eftersom kvinnor använder kollektivtrafik mer än män gör. Och om män använder kollektivtrafiken för lite längre jobbresor så åker kvinnor kollektivt för att göra allt det där kvinnor gör; hämta ungar på dagis, handla eller hälsa på gamla släktingar. En välfungerande och smidig kollektivtrafik är därför en viktig jämställdhetsfråga. Gå in här och protestera mot förslaget till ny kollektivtrafiklag.

/Jorun

En fnurra på tråden?

Socialdemokraternas kongress är över och nu diskuteras på olika håll vad man egentligen har kommit fram till. Vad innebär kongressens beslut? Ett steg till vänster eller till höger? Jag är en av dem som fick förtroendet och den stora förmånen att delta som ombud.

Kongressen skulle behandla 1107 motioner med ca 8.000 att-satser och därtill riktlinjer. Många av dessa motioner handlade om att begränsa vinstuttagen i välfärden, vilket blev en brännande het fråga. Jag var själv för en starkare skrivning i riktlinjerna för begränsning av vinstuttag. Resultatet blev en kompromiss som inte alla är nöjda med men jag känner att vi drev frågan så långt det gick och jag är övertygad om att diskussionen inte är avslutad.

Att vara politiskt aktiv känns lite som att vara gift. Ett äktenskap mellan medlemmarna och den centrala organisationen. Det är mest grå vardag, stora bruna kuvert som fyller brevlådan med handlingar som ska läsas, långa möten, gubbar som aldrig slutar prata och sega diskussioner som verkar gå i repris från förra veckan. Inte alltid så passionerat… Att åka på kongress är lite som att plötsligt åka på kärlekssemester, bli nyförälskad, få tillbaka gnistan och se varandra med nya ögon. Om semestern varit lyckad leder den till ömsesidig nytändning.

Mona har under det sista året fått stå ut med mycket orättvis kritik, fått skit i media vad hon än har gjort och dessutom plågats med undersökningar som visar att hon har svagt stöd inom partiet. Så vinner vi inga val. Kongressen präglades i mångt och mycket av viljan att sluta upp bakom Mona, lyfta henne och stärka organisationen. Samla kraft att möta väljarna och stötta varandra i valrörelsen. Drömmen om den lyckade kärlekssemestern.

Vad har trycket på Mona Sahlin för betydelse för kongressens beslut att inte ta ett ordentligt tag i vinstfrågan? Det är en fråga som jag inte kan sluta fundera över.

Marika Bjerstedt Hansen

Är misshandel inte "Synnerligen ömmande skäl"?

En 17-årig tjej lever som många andra flyktingar gömda i vårt samhälle. I hennes fall handlar det om att hon riskerar att bli misshandlad av sin pappa om hon åker tillbaka till sitt hemland. Beslutet att hon inte fick stanna i Sverige grundar sig på att hennes orsaker till att stanna inte bedömdes som "synnerligen ömmande skäl"... Ett kyligt beslut som inte ser till tjejens bästa utan istället syftar till att förvisa henne till rädsla och otrygghet orsakad av en av hennes egna föräldrar, som dessutom står i maktposition till henne, speciellt eftersom hon är ung.

Genom detta beslut förmedlas en tyst acceptans inför att en ung tjej riskerar utsättas för våld. Tragiskt.

"Synnerligen ömmande skäl"- vad krävs egentligen för att denna lagparagraf ska gälla?

Sussi Nilsson