Tack, men nej tack!

Hösten 2009 träffade jag Sveta – en 26-årig tjej från Polen som var timanställd på ett av de stora städföretagen i Sverige. Hon fick sällan så många timmar hon behövde så för att kunna försörja sig nattstädade hon även på helgerna. Hennes största dröm var att få en fast tjänst så hon och pojkvännen kunde skaffa barn. Med tanke på att det endast var två av hennes 25 kolleger som hade fast tjänst, kändes drömmen ouppnåelig. Sedan berättade hon om nio timmars arbetsdagar då hon bara fick betalt för fem eftersom fyra timmar spenderades på bussen mellan de smutsiga hemmen runt om i Skåne. Här fick jag nypa mig i armen. Var detta verkligen mitt Sverige? Ett Sverige som tar hand om de svaga och där jämlikheten är bäst i världen? Det lät inte så. Men Svetas öde, liksom Alliansens beslut att skattesubventionera hushållsnära tjänster och därmed klassa användandet av dessa som en medborgerlig rättighet i samma liga som väl fungerande skolor och bra vård. Och det faktum att vi alla ska betala för att en liten privilegierad grupp människor ska kunna utnyttja dessa tjänster för att få sitt viktiga ”livspussel” att gå ihop är egentligen symptom i en mycket större problematik. Hushållsnära tjänster är en kvinnofråga – och en invandrarfråga – och en politisk fråga. Men mest av allt är det en klassfråga. I slutändan handlar det om vilken typ av Sverige vi vill ha.

Ökade klassklyftor?
Ett land där barnen lär sig att vissa människor tjänar andra genom att städa deras toalettstolar?
Ett samhälle där det inte längre är konstigt att ha tjänare?
Ut med folkhemmet och in med det nya, moderna alliansubventionerade klassamhället?

Jag och Sveta säger nej tack! Vad säger du?



Nina Johansson

Ett rött feministiskt valår väntar

Ordet feminism brukar ofta väcka reaktioner i olika sociala sammanhang. En bekant till mig tycker att det vore att acceptera att man är ett offer att som kvinna kalla sig feminist. Jag har också mött personer som tycks anta att begreppet enkelspårigt handlar om att kvinnor och män ska ställas mot varandra. Men jämställdhet och feminism handlar om att se att det faktiskt existerar skillnader i samhället beroende på både mäns och kvinnors socialt konstruerade roller. Likväl som kvinnor förväntas vara på ett visst sätt, gör också män det och det har bidragit till könsbaserade normer i samhället som knappast är till fördel för alla. Jämställdhet handlar om att få vara precis den man är, på lika villkor, oberoende av om man är kvinna eller man eller vilken sexualitet man har. Det handlar inte om att göra om sig eller att ställa könen mot varandra.

Att det finns orättvisa villkor i samhället som är baserade på om du är kvinna eller man går inte att blunda för. Det förekommer markanta löneskillnader enbart på grund av vilket kön man tillhör trots lika arbetsuppgifter och yrkestitlar, allmänt lägre löner i kvinnodominerade yrken än i mansdominerade och det finns kvinnor (och barn) som lever under hot om våld och blir utsatta för våld, för att ta några exempel. Hade vi inte erkänt dessa företeelser och bara tyst accepterat att så är läget, hade det inte heller kunnat ske förändringar som förbättrar villkoren och synliggör orättvisorna. Malmö stad har t.ex. aktivt arbetat för nolltolerans mot kvinnovåld och fler kvinnor vågar nu anmäla brott de utsatts för.

Jag ser fram emot ett rött feministiskt valår 2010!

/Sussi Nilsson