Den senaste månaden har det rasat en debatt inom partiet med anledning av en debattartikel som fyra ledande socialdemokrater från Stockholm skrivit. De anser att socialdemokratin måste ha en ny politik som passar Stockholms medelklass. De krav som de för fram i artikeln är skrämmande höger. De vill ha sänkta skatter på tjänstesektorn, fler friskolor och en ny egnahemrörelse för medelklassen i storstäderna.
Jag blev faktiskt illa berörd när artikelförfattarna skriver om den urbana medelklassen, om hur orättvist det är att de inte har råd att bo i ett eget hus. Detta samtidigt som tusentals människor inte har någonstans att bo överhuvudtaget. Där delar av befolkningen bor i lägenheter med mögel och kackerlackor.
Självklart måste socialdemokraterna tilltala medelklassen och vinna röster i storstäderna, men jag tror att deras lösning är alldeles för enkel. För att vinna nästa val måste vi minska klyftorna i det här landet. Vi måste föra en politik som alla tjänar på och som på allavar bygger på solidaritet och jämlikhet. Allas rätt till arbete är grunläggande. En politik som förenar grupper iställer för att ställa dem emot varandra som högern alltid försöker är en politik som föder trygghet. När det gäller att inte få livspysslet att gå ihop så kräver S-kvinnor dessutom sänkt arbetstid till 30 timmar i veckan och delad föräldraförsäkring.
Det ska bli spännande att följa vad partikongressen beslutar om en dryg vecka.
Frida Trollmyr
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag förstår att det kan vara provocerande att läsa sådana här typ av argument..
Men jag tror att det visst behövs den här typen av argumentation. Socialdemokraterna BEHÖVER våga ta en titt på vilka frågor som är aktuella, inte bara för storstadsregionen utan även övergripande för hela landet. Det här är ingen fråga om höger eller vänsterpolitik.
jag tycker att artikelförfattarna har en stor poäng i det dom skriver. Dom efterlyser innovativa sätt att lösa praktiska problem på. Våga tänka utanför ramen.
Anpassa och uppdatera det Socialdemokratiska partipolitiska programmet.
Socialdemokraterna är ett arbetarparti, men på vilket sätt vill man utforma arbetsmarknadspolitiken så att den VERKLIGEN gynnaren den s.k arbetaren?
I en tid då storindustrin i Sverige avvecklas, och i takt med att arbetets premisser förändras kommer termen "arbetare" också oundvikligen att omdefinieras.
Vill man inom socialdemokratin hålla fast vid att vara ett arbetarparti, behöver man nog ta en titt på sådana här frågor.
Man behöver våga ta en titt på hur man skapar de mest gynnsamma arbetsförhållanden för individen.
Hur stimulerar man en arbetsmarknad, i förändring? Hur kan man arbeta för att styra dessa oundvikliga förändringar, så att den är i linje med verklig solidaritet och jämlikhet?
Det är bland annat sådana här frågor Socialdemokratin BEHÖVER våga ställa sig, utan rädsla för att vara högerorienterade.
Det var ett sekel sedan man definierade den Socialdemokratiska ideologin, i en DYNAMISK värld är det omöjligt att hålla fast vid STATISKA partipolitiska manifest.
Om man låter bli att omfamna förändringen som sker uti samhället,är risken den att man man blir en mastodont relik från forna tider, en dinosaurie, på väg mot utrotning. Utsvulten pga av att man missade väcka intresset och fånga upp DEN NYA TIDENS ARBETARE!
Självklart måste vi Socialdemokrater utvärdera vår politik och fråga oss om vi verkligen bedriver politik för arbetare, likaså måste vi hela tiden vara självkritiska och pröva vårt agerande mot våra grundläggande principer. Men vi kan inte ändra våra grundläggande värderingar om alla människors lika värde, solidaritet och kampen mot orättvisor var gång vinden vänder. När jag läste artiken blev jag lika illa berörd som Frida. Författarna till artikeln(som anser att vi måste föra en politik för de "som lyckats") argumenterade inte utifrån vår gemensamma ideologi. Den politik de förespråkar förs redan av den borgerliga regeringen, de ömmar för grupper vars intressen redan företräds av moderaterna. Vem ska ha en politik för de andra? De som inte har "lyckats"? Jag tycker detta är en konstig argumentation eftersom ALLA vinner på det jämlika samhället. Jag hoppas verkligen på ett maktskifte 2010 men jag är inte beredd att byta politik för få regeringsmakt. Jag kan acceptera att väljare inte röstar på oss för att de inte gillar vår politik. Men det vore otroligt sorgligt att förlora för att väljarna anser att vi inte själva står bakom våra principer.
Skicka en kommentar