27 mars 2010

Fin slöja, var har du köpt den?

Vad är det med slöjan som gör att den provocerar så? Det handlar trots allt om ett klädesplagg, inte ett vapen. Ändå betraktas kvinnor i slöja med förakt. De diskrimineras på arbetsmarknaden och det diskuteras högljutt om det ska vara tillåtet att bära heltäckande slöja inom barnomsorgen eller i skolan. Det känns ju som ett problem som fått orimliga proportioner när Reinfeldt diskuterade det härförleden. Hur många kvinnor i heltäckande slöja finns det egentligen? Har de begått våldsbrott? Är de en fara mot rikets säkerhet? Våldtar de? Slåss de på krogen? Nä, oftast inte.

Men är inte slöjan ett bevis för ett manligt förtryck och därför bör vi diskutera den? Jovisst, kvinnors klädsel har alltid engagerat män. Men ibland är slöjan bara ett klädesplagg. Eller ett kulturellt eller religiöst uttryckt. Spelar det egentligen någon roll? Om nu kvinnor bär slöja på grund av ett manligt förtryck, varför ska de då dubbelbestraffas genom att stängas ute från arbetsmarknaden? Det vore väl rimligare om vi i så fall diskuterade de förtryckande männen. Precis som vi bör diskutera alla de manliga normer som ligger bakom skönhetsidealen för västerländska tjejer.

Nästa gång jag ser en tjej i fin slöja ska jag inte titta bort. Jag ska fråga var hon köpt den.

/Jorun

21 mars 2010

Kvinnor som marknadsföring- reagera!

"Hot chicken wings and one bottle of beer- only 10 euro!" Ungefär så löd texten på en reklamaffisch för en pub jag passerade i en spansk stad för någon vecka sedan. På affischen fanns också en kvinna, med blottade bröst, som höll upp en bricka med den erbjudna maten. Tyvärr var detta inte det enda stället jag stötte på där kvinnors kroppar, eller delar av dem, användes till marknadsföring av produkter av olika slag och för att locka folk till nattklubbar.

Betonas bör att objektifiering av kvinnor dessvärre inte är unikt för bara ett land utan är ett återkommande tema på många platser i världen. Kvinnobröst var åter i fokus i en reklam för ett känt ölmärke för ett tag sedan.

För mig är detta mer än upprörande. Det är förnedrande, fördummande och oetiskt att använda kvinnors kroppar för att sälja produkter. Det är inte kvinnokroppen som ska säljas- det är produkten. Kvinnor är inga produkter som ska sälja eller säljas.
Ett företag i Sverige använde denna strategi för ett tag sedan och blev lyckligtvis anmält. Vi måste fortsätta reagera och se kritiskt på reklam som framställer kvinnokroppen på sätt som ges exempel på ovan. Det är otroligt viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv att visa att detta inte är ok!

/Sussi Nilsson

07 mars 2010

Internationella kvinnodagen 100 år!

Idag firar vi 100 år av kvinnokamp och systerskap över gränserna. För 100 år sedan hade kvinnor i Sverige inte rösträtt och stod under manligt förmyndarskap.

Vi har kommit en bra bit sedan dess, men än idag är det inte självklart att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Överallt i hela världen förtrycks kvinnor, även i Sverige.

Högerregeringens politik har inneburit ett hårt slag mot kvinnor. Inkomstklyftorna mellan män och kvinnor har ökat och regeringens skattesänkningar har främst gynnat män. Grymmast av allt är jakten på sjuka och deltidsarbetslösa kvinnor.

Först slog regeringen till mot de deltidsarbetslösa och krävde att de skulle säga upp sig och söka heltidsjobb. Konsekvensen är att mängder av kvinnor blivit heltidsarbetslösa och fått sin ekonomi sönderslagen!

Sedan var det dags att attackera de sjukskrivna. Många av dem är svårt sjuka kvinnor som inte orkar arbeta alls eller bara jobbar deltid. Till och med cancersjuka och döende fick besked att de måste arbeta heltid!

Alltfler tvingas nu söka försörjningsstöd eller gå till kyrkan som sista utväg. På många håll har kyrkorna ransonerat sina matpaket för att klara den ökade anstormningen av desperata, utfattiga människor. Främst är det ensamma mammor och kvinnliga fattigpensionärer som måste söka hjälp.

Regeringens vårdnadsbidrag och avdrag för hushållsnära tjänster har ytterligare försämrat jämställdheten. Vårdnadsbidraget gör att kvinnor tappar fotfästet på arbetsmarknaden och blir ekonomiskt beroende av sina män. Barnen får inte heller tillgång till förskolans pedagogiska verksamhet. Avdraget för hushållsnära tjänster är i själva verket en subvention till rika män så att de ska slippa städa. Om inte frun städar kommer en annan kvinna hem och gör det till en billig peng.

Under borgarnas regeringsår har 25 000 förlorat sina jobb i kommuner och landsting, huvuddelen kvinnor. Vi blir alla lidande av dessa nedskärningar i välfärden. Om vi vinner valet börjar det hårda arbetet med att röja upp efter högerregeringen. Men vi måste också vässa den egna politiken för att skapa ett jämställt samhälle.

Listan på områden som behöver uppmärksammas är lång. Halva makten och hela lönen, rätt till heltid, stoppa mäns våld mot kvinnor, upprättelse för våldtagna kvinnor, jämställdhet även i hemmet, bättre möjlighet att kombinera familj och arbete, förkortad arbetstid, jämställd vård, bekämpa förlegade könsroller, stoppa diskriminering mot kvinnor. Jämställdhet ska beaktas vid alla politiska beslut!

Jag hoppas att 8 mars inte bara blir en dag i jämställdhetens tecken utan även startskottet för att år av kvinnokamp som kulminerar i att vi väljer Sveriges första kvinnliga statsminister i höst!


Hillevi Larsson
ordförande S-kvinnor Malmö

17 februari 2010

Våga vägra finkultur

Ekot sände häromdagen nyheten om sextrakasserierna inom teatern gång på gång på gång. Historierna de kvinnliga skådespelarna berättar blev bara äckligare för var gång jag hör dem. Våldtäktsförsök, tafsningar, sexuella anspelningar och hot om våld – allt utfört av chefer och kollegor i finkulturens vardagsrum.

Kvinnorna anmäler inte eftersom de är rädda för att inte få fler uppdrag om de blir betraktade som besvärliga. Ingen får stå i vägen för den store manlige konstnären. Detta trots att det faktiskt inte handlar om lite halvtaskig arbetsmiljö utan om brott som ska polisanmälas och där förövarna ska dömas.

Kulturen lever på stora offentliga bidrag och ska så göra. Men då har vi rätt att ställa krav på att våra skattepengar inte går till att härbärgera sexualbrottslingar. Det är dags att rensa upp i den manliga vålds- och maktkultur som tycks råda inom de offentliga kulturinstitutionerna.

Men vi kvinnor kan faktiskt göra mer än så. För även om männen dominerar inom kulturen så är kvinnor ofta de stora kulturkonsumenterna. Dags att utöva lite konsumentmakt? Våga vägra finkultur!

/Jorun

11 februari 2010

Återuppbygg sjukförsäkringen!

Den borgerliga regeringen har bit för bit slagit sönder det trygghetssystem som vår välfärdsmodell bygger på. Vid nyår utförsäkrades 16 000 personer från sjukförsäkringen. Under kommande år drabbas ytterligare tiotusentals människor. Detta är inte bara en djup tragedi för de som drabbas utan ett nederlag för hela välfärdsamhället. Speciellt hårt slår detta mot kvinnor, vilka är överrepresenterade när det gäller belastningsskador och stressrelaterade sjukdomar.

Detta har debatterats flitigt de senaste veckorna. Den borgerliga regeringen hävdar att de förändringar som de gjort har sänkt sjukfrånvaron i Sverige. Björn Johnsson, forskare vid Malmö högskolas Centrum för tillämpad arbetslivsforskning, menar att detta är en myt. Antalet sjukdagar fördubblades mellan 1996 och 2002,men detta berodde inte på att antalet sjukskrivna ökade utan att de sjukskrivna var borta längre. Vilket hängde samman med ett havererat rehabiliteringssystem. Att den svenska sjukfrånvaron nu närmar sig det europeiska genomsnittet är inget nytt enligt Björn, utan något som inleddes redan 2003. Björn Johnsson menar också att de minskade sjuktalen beror på att människor utförsäkras och övergår i arbetslöshet eller hänvisas till socialbidrag.

Att ställa människor utanför de gemensamma försäkringarna vid sjukdom gör ingen friskare och det gör inte att någon kommer närmare arbetsmarknaden. Minskad sjukfrånvaro innebär inte automatiskt att fler personer blivit friskare och återvänt till arbetslivet. Vi socialdemokrater kräver en återuppbyggnad av trygghetssystemen.

Frida Trollmyr

08 februari 2010

Stoppa ockupationen av Gaza!

En mamma i Gaza väntar på sitt barn. En trettonårig pojke på väg hem från en dag i skolan. Plötsligt hörs dånet eka mellan husen. Israeliska flygplan visar sig på den klarblå himlen. Ångesten kramar mammans hjärta. Bomberna faller över Gaza. Var är mitt barn? Senare kommer den palestinska polisen till mammans hus. Din son är död. Dödad av israeliska bomber. Mamman chockad vill se sin son. Det är ingenting att se. Mamman vidhåller sitt krav. På bårhuset får mamman ta farväl av vad som återstår av sonen. En sko och resterna av ett ben sitter i denna. De israeliska bomberna över Gaza har åter talat. Ett oskyldigt barns liv har släckts.

Ingalill Bjartén
Skånes S-kvinnor

24 januari 2010

Tack, men nej tack!

Hösten 2009 träffade jag Sveta – en 26-årig tjej från Polen som var timanställd på ett av de stora städföretagen i Sverige. Hon fick sällan så många timmar hon behövde så för att kunna försörja sig nattstädade hon även på helgerna. Hennes största dröm var att få en fast tjänst så hon och pojkvännen kunde skaffa barn. Med tanke på att det endast var två av hennes 25 kolleger som hade fast tjänst, kändes drömmen ouppnåelig. Sedan berättade hon om nio timmars arbetsdagar då hon bara fick betalt för fem eftersom fyra timmar spenderades på bussen mellan de smutsiga hemmen runt om i Skåne. Här fick jag nypa mig i armen. Var detta verkligen mitt Sverige? Ett Sverige som tar hand om de svaga och där jämlikheten är bäst i världen? Det lät inte så. Men Svetas öde, liksom Alliansens beslut att skattesubventionera hushållsnära tjänster och därmed klassa användandet av dessa som en medborgerlig rättighet i samma liga som väl fungerande skolor och bra vård. Och det faktum att vi alla ska betala för att en liten privilegierad grupp människor ska kunna utnyttja dessa tjänster för att få sitt viktiga ”livspussel” att gå ihop är egentligen symptom i en mycket större problematik. Hushållsnära tjänster är en kvinnofråga – och en invandrarfråga – och en politisk fråga. Men mest av allt är det en klassfråga. I slutändan handlar det om vilken typ av Sverige vi vill ha.

Ökade klassklyftor?
Ett land där barnen lär sig att vissa människor tjänar andra genom att städa deras toalettstolar?
Ett samhälle där det inte längre är konstigt att ha tjänare?
Ut med folkhemmet och in med det nya, moderna alliansubventionerade klassamhället?

Jag och Sveta säger nej tack! Vad säger du?



Nina Johansson

03 januari 2010

Ett rött feministiskt valår väntar

Ordet feminism brukar ofta väcka reaktioner i olika sociala sammanhang. En bekant till mig tycker att det vore att acceptera att man är ett offer att som kvinna kalla sig feminist. Jag har också mött personer som tycks anta att begreppet enkelspårigt handlar om att kvinnor och män ska ställas mot varandra. Men jämställdhet och feminism handlar om att se att det faktiskt existerar skillnader i samhället beroende på både mäns och kvinnors socialt konstruerade roller. Likväl som kvinnor förväntas vara på ett visst sätt, gör också män det och det har bidragit till könsbaserade normer i samhället som knappast är till fördel för alla. Jämställdhet handlar om att få vara precis den man är, på lika villkor, oberoende av om man är kvinna eller man eller vilken sexualitet man har. Det handlar inte om att göra om sig eller att ställa könen mot varandra.

Att det finns orättvisa villkor i samhället som är baserade på om du är kvinna eller man går inte att blunda för. Det förekommer markanta löneskillnader enbart på grund av vilket kön man tillhör trots lika arbetsuppgifter och yrkestitlar, allmänt lägre löner i kvinnodominerade yrken än i mansdominerade och det finns kvinnor (och barn) som lever under hot om våld och blir utsatta för våld, för att ta några exempel. Hade vi inte erkänt dessa företeelser och bara tyst accepterat att så är läget, hade det inte heller kunnat ske förändringar som förbättrar villkoren och synliggör orättvisorna. Malmö stad har t.ex. aktivt arbetat för nolltolerans mot kvinnovåld och fler kvinnor vågar nu anmäla brott de utsatts för.

Jag ser fram emot ett rött feministiskt valår 2010!

/Sussi Nilsson

24 december 2009

Vem vill föda i Malmö?


Idag är det julafton och många föräldrar går i väntans tider- på barn.  Sverige upplever just nu en baby boom. Inte sedan 1946 har så många barn fötts i Sverige som år 2009. Och fler barn är på väg nästa år. I Malmö går barnmorskorna på knäna för alla föräldrar som vill förlösa på UMAS. Det är nedskärningar på kvinnokliniken men barnmorskorna på UMAS säger i en intervju till Sydsvenskan att femton barnmorskor skulle behöva anställas för att kunna genomföra de förlossningar som är i antågande.
 

Redan i somras kunde man som gravid kvinna uppleva långa köer till Mödravården i Malmö. Som barnaväntande förälder är detta så klart ett irriterande bekymmer. Min egen lösning blev att söka mödravård i Stockholm där jag också vistas en hel del. Jag fick vänta ett antal veckor på hjälp men de välkomnade mig med öppna armar. Något kontrastlikt när Malmö mest såg mig som ett besvär. Barnmorskorna på UMAS säger att kvinnorna som kommer till förlossning inte ska märka att det är stora neddragningar. Jag lovar att de märker det, särskilt när kvinnor får föda barn i vasken och inte kan få den smärtlindring de har önskat sig. Det skapar irritation och en minskat förtroende för landstinget, personalen och dessutom för förtroendet medborgare emellan.

 

Vad händer med kvinnovården i Region Skåne? Antingen bestämmer man sig för att vilja ha fler skattebetalande personer i Skåne och satsar därför på en bra mödravård och kvinnohälsovård eller så struntar man i det. Det är kontraproduktivt att tala med kluven tunga. Dessutom är det viktigt för Region Skåne att vara en attraktiv arbetsgivare samt vårdgivare. Annars riskerar man att vårdbehövande söker sig någon annanstans i Sverige. Har Region Skåne råd att inte ta hand om sina medborgare? Det är dags att Region Skåne tar sig i kragen och skapar möjligheter för regionen att växa- på alla sätt. Inte bara bra kollektivtrafik behövs, vi behöver också bra hälsovård för att skapa trygga förhållanden så att det i sin tur kan ge bra medborgare tillika skattebetalare.

 

En god jul till alla starka kvinnor och män i världen som inte ger sig trots ständiga nej! 

 

 

Elin Sundin

 

 




Hitta kärleken! Klicka här Hitta en dator som passar dig!

21 december 2009

En julhälsning

Här kommer en julhälsning från några S-kvinnor i riksdagen. För att lyssna på sången tryck här.

16 december 2009

Säkerställ homosexuellas framtid i Uganda

Ett nyligen framlagt lagförslag i Ugandas parlament förespråkar dödsstraff för vissa ”homosexuella akter” och långa fängelsestraff för andra ”homosexuella brott”. Vi socialdemokrater menar att detta förslag är förkastligt utifrån de mänskliga rättigheterna. Vi befarar att många av de medborgerliga rättigheterna i Uganda kommer att inskränkas om lagförslaget blir verklighet.

I lagförslaget föreslås även att internationella konventioner om mänskliga rättigheter ska ogiltigförklaras om de strider mot lagen. Redan idag finns det lagar i Uganda som kan straffa visst ”homosexuellt beteende” med upp till livstids fängelse. Det lagförslag som nyligen presenterades inför parlamentet av ledamoten David Bahati, kräver dödsstraff för sex med någon av samma kön som är minderårig eller som har någon form av handikapp eller där den anklagade är hiv-positiv.

Förslaget innebär att den som misstänker ”homosexuella brott” måste underrätta myndigheterna inom 24 timmar. Den som låter bli att rapportera dessa brott ska kunna dömas till tre års fängelse. En person som förespråkar homosexualitet kan få flera års fängelse om förslaget blir till lag.

Vi socialdemokrater kritiserar också att lagförslaget likställer sex med någon av samma kön med sexuella övergrepp. Om lagen träder i kraft kommer de mänskliga rättigheterna i Uganda urholkas. Skyldigheten att rapportera kommer också att skapa utbredd misstro bland Ugandas befolkning.

Vi uppmanar Fredrik Reinfeldt, som Sveriges statsminister tillika ordförande för EU, att agera för att säkerställa HBT-personers framtid och trygghet i Uganda.

14 december 2009

Anmälan om könsdiskriminerande reklam till Reklamombudsmannen

Skickade precis denna anmälan om könsdiskriminerande reklam till Reklamombudsmannen:


STRIPPANDE TOMTEFLICKA I BADKAR

Hej!


I dagens Aftonbladet (måndag 14 december 2009) på sidan 25 är en helsidesannons som jag vill anmäla för könsdiskriminerande reklam.

I annonsen marknadsförs bolagsetablering på rekordtid. I centrum finns en stor bild av en ung tjej som sitter i ett badkar. Hon är naken på överkroppen och håller för brösten med händerna. På underkroppen har hon svarta spetsstrumpor som når upp till låren och en svart högklackad sko syns. Det ena benet sträcker hon rakt upp i luften. Hon tittar förföriskt mot betraktaren. På huvudet har hon en tomteluva. Bildtexten lyder i fetstil "Company for Christmas?" och under det med mindre text "Nytt aktiebolag på 4 timmar. Ring 08 4000 6200."

Det finns inget samband mellan det som marknadsförst (bolagsetablering) och bilden på flickan i badkaret. Flickan verkar mest vara ett sexigt blickfång. Kopplingen mellan tomteluvan och texten "Company for christmas?" är krystad och gör att annonsen känns ännu mer förnedrande och objektifierande. Associationerna man får när man ser bilden och läser bildtexten är snabb företagsetablering och snabb sex.

Även om det vore badkaret, underkläderna, skorna eller tomteluvan som var till salu ger bilden olustiga associationer eftersom det ser ut som att även den unga flickan saluförs. Med tanke på att bolagsetablering inte har något över huvud taget med bilden att göra känns det ännu olustigare med denna typ av marknadsföring!


Panlegis group står bakom annonsen (http://se.panlegis.com). Enligt deras hemsida har de säte i Malta.


Vänliga hälsningar

Hillevi Larsson

En tredelad föräldraförsäkring


Under S-kongressen (28 okt-1 nov) fick S-kvinnor igenom vårt krav om fler nya pappamånader. Detta är ett stort steg i en mer jämställd föräldraförsäkring! Det var först år 1974 som möjligheten infördes för pappor att vara hemma med sina barn i och med att föräldraförsäkringen tillkom. Dessförinnan fanns endast en moderskapsförsäkring.

Föräldraförsäkringen har länge varit föremål för debatt. Å ena sidan har kritiken varit att det inte är rätt att staten blandar sig i privata familjers intressen och å andra sidan har debattörer ansett att statens inblandning krävs för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor. Jag tror på det senare alternativet trots att det innebär en begränsning för den individuella familjen att själva besluta om sin vardag. Min förhoppning är att tredelad föräldraförsäkring i förlängningen leder till mer jämställda löner mellan könen, samt att kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärks.

En tredelad föräldraförsäkring innebär att en tredjedel endast kan tas ut av den ena föräldern, den andra tredjedelen endast av den andre föräldern och slutligen den sista tredjedelen som kan delas efter önskemål mellan föräldrarna.

Cecilia Wohltat

27 november 2009

En offensiv bostadpolitik

Igår satt jag i möte med kommunfullmäktige i Malmö. Då kunde vi äntligen säga ja till ändrade ägardirektiv till vårt kommunala bostadsbolag MKB. Ärendet var uppe redan förra månaden men då stoppades det av de borgerliga partierna som fick igenom en minoritets återremiss. Det låter kanske som ett tråkigt ärende men det är faktiskt jätteviktigt för Malmö. Beslutet innebär nämligen att kommunfullmäktige som ägare ger MKB direktiv om att lägga vinstkraven på hyllan och istället bygga fler hyreslägenheter.

MKB ska ha en aktivare roll på Malmös bostadsmarknad så att vi kan bygga oss ur bostadskrisen. Under 2008 växte Malmös befolkning med 5734 personer. Antalet nya lägenheter som producerades 2008 var 1634. Under 2009 beräknas befolkningen öka med ytterligare 7200 personer och antalet lägenheter till 800. Det saknas alltså många lägenheter och med detta beslut så hoppas vi socialdemokrater att det ska byggas fler. Målet är att alla Malmöbor ska erbjudas bostäder efter behov.

Frida Trollmyr

26 november 2009

Kvinnovåldet ökar i Sverige

I dagens Sydsvenskan står det att Malmö är den stad i Sverige där flest anmälningar inkommer. De senaste tio åren har anmälningarna ökat med 50 procent. Kvinnofridsprogrammet i Malmö anser däremot inte att våldsbrotten mot kvinnor är högre än i övriga Sverige. De tror istället att kvinnor i Malmö är mer benägna att anmäla brott. Jag tänker att det måste innebära att de satsningar som gjorts i staden såsom Kvinnofridsprogrammet har gett resultat. Men trots många insatser för att minska våldet mot kvinnor i Sverige, ökar problemet. Detta syns i en rapport som FN gjort om Sverige. Så det är dags att vakna Sverige! Vi måste göra mer.

Det brottsförebyggande rådet menar att mörkertalet är stort, att endast 20 procent av kvinnovåldet anmäls. Enligt undersökning gjord av Aftonbladet har över 150 kvinnor slagits ihjäl i Sverige under 2000-talet och 126 minderåriga barn har lämnats kvar utan sina mammor. Detta är tragiska siffror. Jag blir oerhört ledsen och provocerad över att inte mer resurser läggs på förebyggande åtgärder, utbildning till myndigheter och personal om problematiken.

Något positivt är i varje fall att det under FN-dagen mot kvinnovåld anordnades en konsert på Babel i Malmö för att försöka stoppa kvinnovåldet. Allt överskott gick till Kvinnojouren i Malmö. Men en uppmärksammad dag per år räcker inte för att sätta stopp för kvinnovåldet. Vi måste verkligen anstränga oss mer.

/ Cecilia Wohltat

24 november 2009

Att vara ung och kvinna

Att gå från att vara barn till att bli vuxen kvinna kan vara en förvirrad tid. Det blir inte lättare av att samhället överöser oss med krav och förväntningar pågrund av vårt kön. Strävan efter att bli någon börjar redan i grundskolan och blir ännu intensivare när insatsen skall betygssättas. Unga kvinnor har svårt att sätta gränser, svårt att säga nej och har på tok för höga krav på sig själva. Med betygshetsen kommer stressen. Enligt en omfattande studie som WHO har gjort svarar 67 % av de femtonåriga svenska flickorna att de känner sig stressade av sitt skolarbete. Undersökningar från Skolverket visar att stressen har ökat under 2000-talet. Unga kvinnor som vill vara duktiga drabbas redan under studietiden av stress, oro, nedstämdhet och psykosomatiska problem. Idag blir till och med tjejer på gymnasiet sjukskrivna från studierna p.g.a. symtom på utbrändhet. "Duktiga flickor" har blivit ett begrepp och man talar till och med om överambitiösa tjejer som en diagnos.   

När dessa överambitiösa tjejer inte når de krav som de satt upp för sig själv drabbas de ibland av depression. Självskadebeteenden är mycket mer utbrett bland tjejer än bland killar i tonåren.  Detta förbättras inte av att den borgerliga regeringen satsar på bestraffning och fler prov istället för mer stöd i skolorna. Förutom mindre stress och ökat stöd i skolan behöver också satsa på elevhälsan. En fungerande elevhälsa kan arbeta förebyggande mot psykisk ohälsa och stötta de elever som har det extra tufft. Det mest avgörande är dock att bryta de strukturella orsakerna till unga kvinnors kravfyllda liv.
 
Frida

16 november 2009

Kollektivtrafik - eftersom männen håller i bilnyckeln

För någon månad sen presenterades en statlig utredning där utredaren föreslår att kollektivtrafiken avregleras. Det skulle innebära att det blir fritt för företag att köra de sträckor som är lönsamma och stoppa hela profiten i egen ficka. På de sträckor som inte är lönsamma nog får det offentliga ta ansvaret för kollektivtrafiken, på skattebetalarnas bekostnad. Det är inte svårt att se att det skulle leda till ett rörigt system där anknytningarna mellan olika tåg och bussar inte kommer hänga ihop. Dessutom lär biljettpriserna bli dyrare. Kvinnor kommer bli de stora förlorarna på ett sådant system eftersom kvinnor använder kollektivtrafik mer än män gör. Och om män använder kollektivtrafiken för lite längre jobbresor så åker kvinnor kollektivt för att göra allt det där kvinnor gör; hämta ungar på dagis, handla eller hälsa på gamla släktingar. En välfungerande och smidig kollektivtrafik är därför en viktig jämställdhetsfråga. Gå in här och protestera mot förslaget till ny kollektivtrafiklag.

/Jorun

10 november 2009

En fnurra på tråden?

Socialdemokraternas kongress är över och nu diskuteras på olika håll vad man egentligen har kommit fram till. Vad innebär kongressens beslut? Ett steg till vänster eller till höger? Jag är en av dem som fick förtroendet och den stora förmånen att delta som ombud.

Kongressen skulle behandla 1107 motioner med ca 8.000 att-satser och därtill riktlinjer. Många av dessa motioner handlade om att begränsa vinstuttagen i välfärden, vilket blev en brännande het fråga. Jag var själv för en starkare skrivning i riktlinjerna för begränsning av vinstuttag. Resultatet blev en kompromiss som inte alla är nöjda med men jag känner att vi drev frågan så långt det gick och jag är övertygad om att diskussionen inte är avslutad.

Att vara politiskt aktiv känns lite som att vara gift. Ett äktenskap mellan medlemmarna och den centrala organisationen. Det är mest grå vardag, stora bruna kuvert som fyller brevlådan med handlingar som ska läsas, långa möten, gubbar som aldrig slutar prata och sega diskussioner som verkar gå i repris från förra veckan. Inte alltid så passionerat… Att åka på kongress är lite som att plötsligt åka på kärlekssemester, bli nyförälskad, få tillbaka gnistan och se varandra med nya ögon. Om semestern varit lyckad leder den till ömsesidig nytändning.

Mona har under det sista året fått stå ut med mycket orättvis kritik, fått skit i media vad hon än har gjort och dessutom plågats med undersökningar som visar att hon har svagt stöd inom partiet. Så vinner vi inga val. Kongressen präglades i mångt och mycket av viljan att sluta upp bakom Mona, lyfta henne och stärka organisationen. Samla kraft att möta väljarna och stötta varandra i valrörelsen. Drömmen om den lyckade kärlekssemestern.

Vad har trycket på Mona Sahlin för betydelse för kongressens beslut att inte ta ett ordentligt tag i vinstfrågan? Det är en fråga som jag inte kan sluta fundera över.

Marika Bjerstedt Hansen

03 november 2009

Är misshandel inte "Synnerligen ömmande skäl"?

En 17-årig tjej lever som många andra flyktingar gömda i vårt samhälle. I hennes fall handlar det om att hon riskerar att bli misshandlad av sin pappa om hon åker tillbaka till sitt hemland. Beslutet att hon inte fick stanna i Sverige grundar sig på att hennes orsaker till att stanna inte bedömdes som "synnerligen ömmande skäl"... Ett kyligt beslut som inte ser till tjejens bästa utan istället syftar till att förvisa henne till rädsla och otrygghet orsakad av en av hennes egna föräldrar, som dessutom står i maktposition till henne, speciellt eftersom hon är ung.

Genom detta beslut förmedlas en tyst acceptans inför att en ung tjej riskerar utsättas för våld. Tragiskt.

"Synnerligen ömmande skäl"- vad krävs egentligen för att denna lagparagraf ska gälla?

Sussi Nilsson

30 oktober 2009

Kvinnovåld ökar

För några år sedan ledde Liza Marklund ett TV-program om våld mot kvinnor. I programmet fanns en skärm som visade ett ständigt ökande antal misshandlade kvinnor, siffrorna visade tydligt hur ofta kvinnor faktiskt utsätts för våld. Man kan tycka vad man vill om Liza Marklund men jag tycker i alla fall det var bra att uppmärksamma detta våld som ofta hamnar i skymundan och inte tas på allvar. Våld mot ensamstående mödrar och kvinnor i yrkeslivet är exempel på grupper där våldet har ökat mellan åren 2000- 2007, enligt Brottsförebyggande rådet. Med denna utveckling är det hög tid att börja ta kvinnovåldet på allvar.

Det handlar om faktorer som att känna frihet och trygghet i tillvaron och att våga anmäla utan att känna sig hotad- och att ha någonstans att ta vägen när våldet hotar i hemmiljön. Därför blev jag glad när jag hörde att det på S-partikongressen föreslogs att det ska finnas kvinnojourer i alla kommuner.

Vi har rätt att slippa bli utsatta för våld oavsett kön, sexuell tillhörighet, etnisk bakgrund eller andra preferenser.

/Sussi Nilsson