Överallt i alla medier kan du idag höra och läsa om den största finanskrisen sedan 20-talet. I USA lanserades igår ett krispaket efter att staten fått gå in och rädda flera banker från konkurs. I Sverige spekuleras det i att Swedbank måste vända sig till staten för att få hjälp. Stadsminister Reinfeldt uppmanar svenska folket att fortsätta konsumera, och får stöd av ekonomer som säger att det är lugnt. Vad ska man tro?
Under de senaste fem åren har världen upplevt snabbare tillväxt än någon gång sedan i början av 1970-talet. Detta samtidigt som klyftorna mellan fattiga och rika har ökat. I USA har de här klyftorna återgått till nivåer som i början av 1900-talet. I Sverige har vi gått från att vara en välfärdsstat med skattefinansierad skola, sjukvård och socialförsäkringar, till ett land där vart femte barn lever i fattigdom. Ökade inkomstklyftor i kombination med en otrygg arbetsmarknad och raserade trygghetssystem leder dessutom till ökad kriminalitet.
Naomi Klein beskriver i sin bok "Chockdoktrinen" hur nyliberala ideologer och makthavare utnyttjat katastrofer som denna för att driva igenom förändringar som människor annars inte skulle ha gått med på. Senast vi hade en kris i Sverige var 1991 och då precis som idag genomförde den borgerliga regeringen en rad reformer som gjorde de rika rikare medan sjuka och arbetslösa får betala. De säljer ut våra statliga bolag, raserar bostadspolitiken, försämrar A-kassan och främjar en låglönemarknad. Det är därför dags att vi sätter ner foten och tar tillbaka våra positioner. För att det ska lyckas måste vi börja med att bygga upp en stark fackföreningsrörelse.
/Frida
.
29 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar