Mona Sahlin framhävs tyvärr ofta negativt i media, som om hon vore en svag ledare. Jag vill trist nog hävda att sådan uppmärksamhet till stor del beror på att hon är en kvinnlig ledare. Hon ifrågasätts och granskas på ett sätt som saknar motstycke när det gäller manliga ledare. Vid kampanjer inför EU-valet häromveckan möttes jag av en del bittra miner och negativa kommentarer när jag skulle dela ut flygblad med bilder av Mona på. Detta gör mig irriterad.
Jag vill slå ett slag för Mona och hennes kompetens som ledare. Hon har mångårig politisk erfarenhet och är mycket lämplig som partiledare, inte minst hennes första-majtal visade detta. Hon ger svar på tal i mediala debatter och är en tydlig ledare och företrädare för socialdemokratiska värderingar.
Inte bara medelålders män kan vara ledare på ett kompetent sätt- även kvinnor är kapabla till detta. Jag hade önskat att fler såg förbi normen som dessvärre är seglivad, normen som säger att kvinnor inte ska synas och höras för mycket. Normen om att män på högre positioner i samhället gör ett bättre jobb än kvinnliga motsvarigheter.
Året är 2009 och könsrollstänkandet borde ha kommit längre än så- därför behövs fler krafter för ett jämställt samhälle på alla nivåer.
Hylla Mona!
/ Susanne Nilsson, S- kvinnoklubben Avantegarde
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
"Hon ifrågasätts och granskas på ett sätt som saknar motstycke när det gäller manliga ledare."
Ähum... här kommer några "ledare", tillika MÄN, som minsann har ifrågasatts så det stänker om det:
* Silvio Berlusconi
Hur många gånger läser man inte rubriker om hans ev "kvinnoaffärer"? Hur många känner, egentligen, till innehållet i hans politik? Hur många har däremot en pinsam radda åsikter om samma politik (utan att alltså kunna någonting om den)? Uppenbarligen kräker de flesta ryggradsmässigt upp något om just hans privatliv när de hör hans namn...
* Nicolas Sarkozy
Se ovan!
* Ronald Reagan
Ifrågasattes och betraktades som både nickedocka och dum bimbo. Oftast av personer som var totalt oinsatta.
Gemensamt för ovanstående exempel är att det finns en hel del annat att anmärka på hos dessa personer än att de är MÄN och att de oftast ifrågasätts/ifrågasattes för politiskt sett oväsentliga (privat)saker.
"...normen som säger att kvinnor inte ska synas och höras för mycket."
Problemet med Mona S är inte att hon hörs eller ses för mycket eller för lite - problemet är att det hon har att säga är tomma floskler och innehållslöst trams. Sådant kanske gick hem på den gamla gråsossetiden - idag fungerar inte sådant. Numera önskar pålästa väljare kunskapsbaserade beslut och faktagrundade och väl utstakade riktlinjer. Inte lallande och substanslös åsiktshicka. Den tiden är - tack och lov - förbi när sådant svaldes utan tanke.
Socialdemokraterna får minsann rycka upp sig och rensa ordentligt i leden om de ska klara sig igenom en valkampanj med någon form av heder i behåll.
Skicka en kommentar