Ensamkommande flyktingbarn - en fråga om solidaritet!

Sverige har skrivit under FN:s barnkonvention, och det är ju finemang. Det är stort. Det betyder inte bara att vi gillar barn och i största allmänhet vill dem väl utan att vi faktiskt lovat att göra vissa bestämda saker. Tyvärr innebär de svenska kommunernas ovilja att ta emot ensamkommande flyktingbarn under asylprocessen att Sverige i dag har svårt att leva upp till åtagandena i barnkonvention. Denna märkliga ovilja innebär mer än ett problem.

Främst är det förstås ett problem för de över 400 barn som just nu väntar orimligt länge på att få ordentlig skolgång, vuxenstöd och möjlighet att mer långsiktigt kunna planera sin framtid. Men det belyser även ett allvarligt politiskt problem. I en del kommuner har oviljan att upprätta avtal med Migrationsverket nämligen visat sig bero på rädsla att ge Sverigedemokraterna medieutrymme och tillfälle att skapa opinion.

Detta är naturligtvis ett fruktansvärt dumt resonemang. Det innebär att Sverigedemokraterna inte behöver ha en enda plats i kommunstyrelsen, vi ger dem rätt att sätta dagordningen där i alla fall. Jag uppmanar alla Socialdemokratiska kommunpolitiker att visa politiskt mod i denna fråga. Visa solidaritet! Solidaritet med de ensamma barnen som saknar vuxna omkring sig, men även solidaritet med de fyra ankomstkommunerna som idag gör vad de kan för att klara av den omöjliga uppgiften att erbjuda barnen en bra uppväxt.

Marika Bjerstedt Hansen