25 oktober 2009

Ensamkommande flyktingbarn - en fråga om solidaritet!

Sverige har skrivit under FN:s barnkonvention, och det är ju finemang. Det är stort. Det betyder inte bara att vi gillar barn och i största allmänhet vill dem väl utan att vi faktiskt lovat att göra vissa bestämda saker. Tyvärr innebär de svenska kommunernas ovilja att ta emot ensamkommande flyktingbarn under asylprocessen att Sverige i dag har svårt att leva upp till åtagandena i barnkonvention. Denna märkliga ovilja innebär mer än ett problem.

Främst är det förstås ett problem för de över 400 barn som just nu väntar orimligt länge på att få ordentlig skolgång, vuxenstöd och möjlighet att mer långsiktigt kunna planera sin framtid. Men det belyser även ett allvarligt politiskt problem. I en del kommuner har oviljan att upprätta avtal med Migrationsverket nämligen visat sig bero på rädsla att ge Sverigedemokraterna medieutrymme och tillfälle att skapa opinion.

Detta är naturligtvis ett fruktansvärt dumt resonemang. Det innebär att Sverigedemokraterna inte behöver ha en enda plats i kommunstyrelsen, vi ger dem rätt att sätta dagordningen där i alla fall. Jag uppmanar alla Socialdemokratiska kommunpolitiker att visa politiskt mod i denna fråga. Visa solidaritet! Solidaritet med de ensamma barnen som saknar vuxna omkring sig, men även solidaritet med de fyra ankomstkommunerna som idag gör vad de kan för att klara av den omöjliga uppgiften att erbjuda barnen en bra uppväxt.

Marika Bjerstedt Hansen

23 oktober 2009

Försäkringskassan stämms av DO

Försäkringskassan har nu blivit stämda av diskrimineringsombudsmannen (DO) för fyra fall av könsdiskriminering. Det är fyra kvinnor som nekats sjukpenning pga. graviditet. Jag hoppas innerligt att DO vinner detta rättsmål. Det är inte värdigt Sverige år 2009 att ha en myndighet som behandlar kvinnor på det här sättet.

Läs gärna Tony Johanssons lysande krönika i gårdagens Skånska dagbladet.

/ Frida Trollmyr

21 oktober 2009

När gravida blir sjuka

Det är så tröttsamt att kvinnors sjukdomar alltid ska ifrågasättas och förlöjligas. Det är därför inte en dag för tidigt att plattityden "att vara gravid är ingen sjukdom" ifrågasätts. Diskrimineringsombudsmannen har tagit upp fall med gravida kvinnor som trots besvärliga graviditeter inte fått ut någon sjukpenning och menar att detta är systematisk könsdiskriminering. Nä det är klart det inte är en sjukdom att vara gravid och de allra flesta kvinnor arbetar sig igenom sina graviditeter. Men när graviditeten gör dig så sjuk att du inte klarar dina arbetsuppgifter så borde sjukskrivning vara en självklarhet. Säg den man som hade jobbat med ryggvärk, hjärtklappning, illamående och halsbränna. Och det är ju ändå bara symptomen vid en hyfsat normal graviditet!

Jorun Koca Jakobsson

1950-talsnormer på 2000-talet- nej tack

Begreppet kvinnoförtryck används titt som tätt av politiker inom SD- när de fördomsfullt och lösryckt vill belysa invandrare som problem.
Själva ser de kärnfamiljen som det enda rätta sättet att leva på. Kärnfamiljen, där kvinnan hela dagarna ska ägna sig åt hem och barn och helst inte konkurrera med männen på arbetsmarknaden. En norm som utesluter människor med t.ex. andra sexualiteter:"konstruerade kollektiv" kan inte ersätta kärnfamiljen, menar SD (källa: partiets hemsida).

En kvinna aktiv i SD framhåller kvinnor som förhindrade att vara hemma med sina barn av ekonomiska skäl- och inte förvånande anges anledningen dessutom vara mångkultur:
"[...] strukturer i samhället som kraftigt begränsar kvinnors valmöjligheter kan vi härleda till det mångkulturella samhället. Det […] kostar enorma pengar som vi betalar för[…] Vi skulle lättare kunna organisera vår vardag och själva ta hand om våra barn om inte den ekonomiska pressen hade varit så stor[...]" (Källa: http://www.sdkvinnor.se/)

Inte bara den tydliga främlingsfientligheten fick mig att reagera på denna text. Kvinnors valmöjligheter har ingenting med det mångkulturella samhället att göra. Istället skymmer detta lösryckta ställningstagande den kamp för kvinnlig frigörelse som lett till ökad självständighet för kvinnor och ökat våra möjligheter i samhället. Skribenten inriktar sig på en mycket snäv definition av kvinnor, de som enbart vill vara hemmafruar, som på 1950-talet och tidigare. Den definitionen av "valmöjligheter" är konservativ och skulle förkasta det jämställdhetsarbete som har pågått och fortfarande pågår.

Jag tror inte det är speciellt hållbart att försöka representera kvinnor i ett 2000-talets Sverige med främlingsfientlighet och trångsynthet- det tror jag knappast majoriteten av kvinnor idag kunnat känna igen sig i.

/Sussi Nilsson

18 oktober 2009

En flört till höger

Den senaste månaden har det rasat en debatt inom partiet med anledning av en debattartikel som fyra ledande socialdemokrater från Stockholm skrivit. De anser att socialdemokratin måste ha en ny politik som passar Stockholms medelklass. De krav som de för fram i artikeln är skrämmande höger. De vill ha sänkta skatter på tjänstesektorn, fler friskolor och en ny egnahemrörelse för medelklassen i storstäderna.

Jag blev faktiskt illa berörd när artikelförfattarna skriver om den urbana medelklassen, om hur orättvist det är att de inte har råd att bo i ett eget hus. Detta samtidigt som tusentals människor inte har någonstans att bo överhuvudtaget. Där delar av befolkningen bor i lägenheter med mögel och kackerlackor.

Självklart måste socialdemokraterna tilltala medelklassen och vinna röster i storstäderna, men jag tror att deras lösning är alldeles för enkel. För att vinna nästa val måste vi minska klyftorna i det här landet. Vi måste föra en politik som alla tjänar på och som på allavar bygger på solidaritet och jämlikhet. Allas rätt till arbete är grunläggande. En politik som förenar grupper iställer för att ställa dem emot varandra som högern alltid försöker är en politik som föder trygghet. När det gäller att inte få livspysslet att gå ihop så kräver S-kvinnor dessutom sänkt arbetstid till 30 timmar i veckan och delad föräldraförsäkring.

Det ska bli spännande att följa vad partikongressen beslutar om en dryg vecka.

Frida Trollmyr

16 oktober 2009

Nobels fredspris 2009

Jag var nog inte den ende som blev förvånad när Barack Obama fick Nobels fredspris. En president som visserligen talat vackert om nedrustning och fred men som samtidigt har två pågående krig i världen. Bara några dagar efter att han fick beskedet om att han blivit utsedd till Nobels fredspristagare 2009, så sände Obama iväg 13000 nya soldater till Afghanistan för att förstärka den armé med 21000 soldater som han redan har där. Orden och handlingarna går kort sagt isär.

Obama själv tycker inte han förtjänar priset. Han får nobels fridspris efter minder än 9 månader i vita huset. Vad är det han konkret har gjort för freden under de här nio månaderna? Mer än nedrustningen av robotskölden i östeuropa? Enligt motiveringen har han stärkt internationell diplomati och samarbete mellan olika folkslag. Ja, vi kan ju fråga människorna i Irak och Afghanistan vad de tycker.

Vad jag däremot inte blev förvånad över var att Nobels fredspris gick till en man. Sedan inrättandet 1901 har 85 män och endast 12 kvinnor mottagit priset. Det alternativa nobelpriset (Right livelihood award) gick däremot till Rene Nyongo som arbetar med att försvara regnskogen i Kongo, Alyn Ware från Nya zeeland som kämpar mot kärnvapen, David Suzuki som jobbar med att få ut information om klimatförändringarna och Catrin Hamlin som i 50 år har arbetat med att behandla förlossningsskadade kvinnor i Etiopien. Speciellt glad blev jag när jag hörde att Catrin Hamlin fått "Right livelihood award" eftersom hon är en riktig feministisk hjälte.

Frida Trollmyr

Välkomna tillbaka!

Hej alla våra läsare!

Den här bloggen har under en tid varit passiv, men som ni ser har vi nu fräschat upp sidan och kommer att skriva regelbundet om olika aktuella frågor fram till valet. Vi hoppas att ni hjälper oss att få en levande blogg genom att läsa och kommentera våra texter. Vi som skriver är alla aktiva medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde. Som ni kan läsa här bredvid så är vi alla bosatta i Skåne och vi verkar i Malmö. Våra texter kommer därför ta upp såväl nationella som regionala och lokala frågor. Främst vill vi lyfta upp jämställdhetsfrågorna på dagordningen, men också belysa unga kvinnors livsvillkor i samhället. Vårt mål är att föra ut våra åsikter och skapa en debatt. Med detta vill vi hälsa alla gamla och nya läsare välkomna tillbaka!

Systerliga hälsningar

Frida Trollmyr
Ordförande för S-kvinnoklubben Avantgarde i Malmö

08 oktober 2009

Unga starka tjejer


Den senaste tiden har tidningen Sydsvenskan spekulerat kring vilka socialdemokrater som kommer att föras fram i Malmö efter valet. Bland de som presenterades som tänkbara kandidater fanns tre av våra aktiva medlemmar i Avantgarde; Katrin Stjernfeldt-Jammeh, Julia Janiec och Frida Trollmyr. Läs artikeln här!

31 maj 2009

Mona- en stark ledare

Mona Sahlin framhävs tyvärr ofta negativt i media, som om hon vore en svag ledare. Jag vill trist nog hävda att sådan uppmärksamhet till stor del beror på att hon är en kvinnlig ledare. Hon ifrågasätts och granskas på ett sätt som saknar motstycke när det gäller manliga ledare. Vid kampanjer inför EU-valet häromveckan möttes jag av en del bittra miner och negativa kommentarer när jag skulle dela ut flygblad med bilder av Mona på. Detta gör mig irriterad.

Jag vill slå ett slag för Mona och hennes kompetens som ledare. Hon har mångårig politisk erfarenhet och är mycket lämplig som partiledare, inte minst hennes första-majtal visade detta. Hon ger svar på tal i mediala debatter och är en tydlig ledare och företrädare för socialdemokratiska värderingar.

Inte bara medelålders män kan vara ledare på ett kompetent sätt- även kvinnor är kapabla till detta. Jag hade önskat att fler såg förbi normen som dessvärre är seglivad, normen som säger att kvinnor inte ska synas och höras för mycket. Normen om att män på högre positioner i samhället gör ett bättre jobb än kvinnliga motsvarigheter.
Året är 2009 och könsrollstänkandet borde ha kommit längre än så- därför behövs fler krafter för ett jämställt samhälle på alla nivåer.

Hylla Mona!

/ Susanne Nilsson, S- kvinnoklubben Avantegarde

27 maj 2009

Ge inte vårdmakten till EU:s byråkrater

Torsdagen den 14 maj debatterade jag med Anna Maria Corazza Bildt om patienternas rättigheter i Europa. Corazza Bildt försökte felaktigt framhålla att nu öppnas fantastiska möjligheter för patienten i Europa. Det kanske stämmer för den som kan ligga ute med mycket pengar, talar många språk och känner sig väl förtrogen med den europeiska byråkratin. Men verkligheten för de flesta patienter ser annorlunda ut.

Corazza Bildt talade nämligen inte om att Moderaterna vill skapa ett system där sjuka kan tvingas lägga ut stora summor för att få vård. De vill skapa ett system som i praktiken bara de med mycket pengar kan utnyttja.

Det är viktigt att patienter inte tvingas ligga ute med pengar för att få vård. Man måste ha möjlighet att få ett förhandsbesked så att man säkert vet att man inte i efterhand behöver betala sin operation eller behandling själv. Ett system utan förhandsbesked gör att bara de som själva kan lägga ut stora summor har möjlighet att välja vård i andra länder. Jag vill att den möjligheten öppnas för alla. Det Moderaterna vill är att flytta makten över vilken vård du ska kunna få från läkare och landsting där du bor till EU-kommissionens byråkrater och ytterst till EG-domstolen.

Det är läkare som ska bedöma vilken vård människor ska ha, inte politiker. Vem som sedan utför vården är av underordnad betydelse. Det viktiga för oss är att människor inte fastnar i vårdköer utan får möjlighet till de operationer eller den behandling de behöver. Jag som socialdemokrat tycker istället att sjukvård är en typisk fråga som bör beslutas nära människor och i dialog med dem som berörs.

Hillevi Larsson (S) kandidat till Europaparlamentet, Skåne
.

24 maj 2009

LÖNSAM JÄMSTÄLLDHET

EU står nu i den ekonomiska krisen inför flera stora utmaningar. Dit hör bristen på barnafödande, att hantera finanskrisen och att trots vinden blåser hårt införliva målsättningarna i Lissabonstrategin. Dessa utmaningar hör ihop. En av de allra viktigaste målsättningarna i Lissabonstrategin är den om att 60 % av alla kvinnor skall vara sysselsatta i arbete senast 2010. En egen försörjning är en förutsättning för kvinnan att kunna frigöra sig fullt ut. Men en förutsättning för att kunna arbeta är en god tillgång till barnomsorg för barnen, men också en god omsorg för de äldre generationerna. Detta för att ge förutsättningar för kvinnan att kunna arbeta.

I en undersökning som gjorts mellan de olika EU-länderna så framgår att i de länder där det erbjuds allmän tillgång till offentlig barnomsorg, så föds det också genomsnitt fler barn än i de länder där det inte görs det. I de länder där flest föräldrar tar del av den offentliga barnomsorgen och flest kvinnor är i arbete tillhör också Europas ekonomiskt mest framgångsrika länder. Länder med välutbildade förvärvsarbetande kvinnor har högst födelsetal. Så visst hänger det ihop tillgången till barnomsorgen, som är en förutsättning för ekonomisk utveckling välstånd, rätten till arbete, och barnafödande.

Moderaterna har varken på nationell eller europeisk nivå visat framfötterna när det gäller jämställdhetsfrågorna. Därför undrar jag hur moderaterna i såväl Europaparlamentet som under det svenska ordförandeskapet tänker arbeta med Lissabonstrategin och de så kallade Barcelonamålen där det fastslås att det skall finnas barnomsorg för 33 % av barn alla under tre år? Även när EU:s medlemsstater befinner sig i ekonomisk kris, så finns det ingen anledning att förbise de viktiga sakfrågorna som bidrar till att göra EU mer jämställt. Tvärtom är det en förutsättning för utveckling. Vi tjänar alla på att kvinnor och män får möjlighet att vara delaktiga i samhället. Det är medlemsstaternas skyldighet att ge möjlighet att förena arbete och familj.

Hillevi Larsson, kandidat (s) till Europaparlamentet från Skåne
.

18 maj 2009

Fler kvinnor och färre ”gubbar” i Bryssel

Vill slå ett slag för Hillevi Larsson som är en av de fem S-kvinnor som kandiderar på socialdemokraternas vallista till Europaparlamentet. I Tidskriften Morgonbris nr 2 2009 finns en längre intervju med Hillevi Larsson inför det kommande EU-valet. Jag tänker lägga min röst på Hillevi därför att hon bland annat tänker kämpa för att kvinnors rättigheter skall uppvärderas och att möjligheten till att kombinera familj och yrkesliv skall utvecklas ytterligare.

"Stoppa handeln med kvinnor och barn". Ett annat slagord är ”låt kvinnorna styra över sina liv och kroppar”.

Hillevi är bosatt i Malmö och är även intresserad av de frågor som påverkar oss skåningar lite extra. Kom och lyssna på Hillevi den 19 maj i Folkets park på Far i hatten från kl 18:00!


Rösta Rött, Rösta Jämställt, Rösta Hillevi


/Cecilia Wohltat

05 maj 2009

Heja Mona!

Så har arbetarrörelsen firat ännu en 1a maj. I år strålade solen över oss och ett par tusen människor hade samlats i Malmö för att visa sitt missnöje med den borgerliga regering och föra fram alternativa krav. Unga och gamla, män och kvinnor, barnvagnar och fanor. Alla hade samlats för att höja vår röst och visa vad vi står för. Strax bakom mig i tåget gick två avantgardeister med en banderoll med texten "Mosa patriarkatet. Backa upp Mona och Wanja". Detta var en reaktion mot att 30 fackligagubbar gått ut och krävt Mona Sahlins avgång dagen innan. Stämningen var på topp och det kändes befriande att från hjärtat få skandera "Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!".

Framme i Malmö Folkets Park var det dags för tal. I vanliga fall brukar jag inte ha tålamod att lyssna på alla talen, men när Mona Sahlin började tala stod jag som trollbunden. Det var ett mycket bra ideologiskt tal som tog upp klassorättvisor och skillnaderna mellan socialdemokratisk och borgerlig politik. Hon tog upp hur unga och kvinnor drabbas hårt av den borgerliga politiken och berättade att Reinfeldt sagt till henne att det inte handlade om bristande jämställdhet utan berodde på att kvinnor arbetade mindre, oftare var sjuka och ägde mindre...
Mona var tydlig i sitt tal. Hon gav tydliga besked om vad Socialdemokraterna kommer att göra när vi återfår makten och visade på att det finns ett starkt alternativ till dagens regering. Det var med glädje i hjärtat och ett nyfunnet hopp som jag gick ifrån Folkets park i fredags. Mona kommer att bli Sveriges nästa statsminister!

Frida
.

20 april 2009

Val till EU parlamentet

Den 7 juni är det ju val till EU parlamentet. Om man ska tro opinionsmätningen som redovisades i veckan så kommer inte mer än 40 % av svenskarna att gå och rösta. Valkampanjerna har väl inte riktigt kommit igång ännu men jag funderar lite på vad som krävs för att folk ska bli engagerade? Kanske måste partierna vara tydligare med att förmedla vad EU parlamentet egentligen gör, vilka frågor de har makt att påverka.
 
Jag röstar på sossarna i EU parlamentsvalet eftersom jag hoppas på ett mer jämnställt, grönare Europa vars gränser öppnas upp för ännu fler medlemmar. Men oavsett vad man tycker om EU är det viktigt att uppmana folk att rösta. Kandidater som röstats fram av 40 % av befolkningen, vilken legitimitet har de egentligen? Och vi får inte bortse från risken att Sverigedemokraterna får en chans att ta sig till Bryssel. Därifrån är stegen inte långt till att de kommer in i riksdagen. Så gå och rösta!
 
/Jorun


What can you do with the new Windows Live? Find out

08 april 2009

Yrken och status

På min nuvarande arbetsplats har lokalvårdarna annan etnisk bakgrund än svensk och två av tre är kvinnor. Jag tror knappast det är en slump. Efter att ha vikarierat som vårdbiträde och barnskötare från och till i 9-10 år har det slagit mig att detta är en vanlig företeelse. De lokalvårdare jag mött i arbetslivet har till största del haft utländsk bakgrund och de flesta är också kvinnor enligt min erfarenhet. En kvinnlig dominans har också varit påtaglig inom de vård- och omsorgsyrken jag tidigare arbetat. Sådana yrken är exempel på lågavlönade jobb med låg status och det gör mig bekymrad och irriterad att detta har en så stark och tydlig koppling till kvinnor och människor med utländsk bakgrund.

Varför söker sig bara ett fåtal män till yrken av ovan nämnda slag? Vård och omsorg av äldre och barn är inte en given angelägenhet för kvinnor. Att det knappt arbetar några män i dessa sektorer har sannolikt att göra med löner och villkor samt en traditionell syn på kvinnors och mäns roller i samhället, där kvinnors åtaganden är lägre värderade än mäns. Statusen på sådana yrken är låg just därför att de är kvinnodominerade och för att kvinnor ofta tyvärr accepterar sämre arbetsvillkor och löner än män.

Jag anser att kvinnor måste bli bättre på att kräva uppvärdering av viktiga arbetsinsatser inom nämnda yrken i form av bättre löner och villkor, yrket ska inte behöva bli mansdominerat för att öka i lön och status.

Ett yrkes status ska således inte bero på om det domineras av män eller kvinnor, inte heller på om det domineras av personer med andra etniska bakgrunder än svenska eller inte. Med sådana premisser i yrkeslivet har vi långt kvar till ett jämställt och integrerat samhälle.

Susanne Nilsson, S-kvinnoklubben Avantgarde





Get news, entertainment and everything you care about at Live.com.
Check it out!

05 april 2009

Jämställdheten som försvann


Under några år var jämställdhet "the shit".  Det talades om det överallt, skapades jämställdhetsgrupper på skolor och i föreningar, diskuterades i riksdagen och i media. Sen försvann begreppet. Till och med Jämställdhetsombudsmannen försvann. Visserligen bytte hon bara kläder men trängs nu med en rad andra områden där diskriminering förekommer.

 

Jag vill dock inte gå in på detaljer om vilket diskrimineringsområde som är viktigast. Mitt syfte är snarast att klaga på det ointresse som infunnit sig att arbeta med jämställdhetsfrågor. Jämställdhet är inte längre hett. Ordet jämställdhet har kommit att bli något tråkigt och förlegat för många. Särskilt för många unga tjejer som skulle behöva en portion kunskap om varför de inte tas på allvar och varför den där killen i klassen ofta får lärarens uppmärksamhet. Jämställdhet inte är lönt att ha. Eller, är Sverige helt jämställt nu?

 

Jämställdhet+ arbetsliv är en kombination som skulle kunna vara en het potatis. Alla kommer ändå att befinna sig inom det i sinom tid. Studenter jag träffar tror att de är skyldiga att berätta för arbetsgivaren att de är gravida i andra månaden. Tjejer känner sig mer nervösa än killar inför första lönesamtalet. Tur att fackliga organisationer arbetar med metoder för hur man praktiskt kan göra. Över huvud taget diskuteras relationen arbetsgivare- arbetstagare ur ett jämställdhetsperspektiv inte längre. Intresset har svalnat.

 

En del av lösningen heter positiva förebilder. Om de positiva förebilderna slås tillbaka och tvingas vara tysta vågar färre ta sig ton. Jag saknar Margareta Winberg, Gudrun Schyman och andra kvinnor i både politik och näringsliv som syns och hörs och får många minuters mediatid . Sverige är inte jämställt än. Återuppliva jämställdheten!

 

Elin Sundin, tidigare styrelseledamot Avantgarde Skåne

 


 




"kolla in resten av Windows Live™. Inte bara e-post – Windows Live™ är mycket mer än din inkorg. " Mer än bara meddelanden

16 mars 2009

Sned bild av Malmö

Den senaste tiden har antisemitism debatterats flitigt, speciellt i samband med den Davis-cup match som spelades i Malmö mellan Sverige och Israel. Personligen tycker jag att debatten är ganska snedvriden. Debattörerna blandar ihop äpplen och päron, och vissa gör ett likhetstecken mellan att vara kritisk mot statens israels agerande och antisemitism. På youtube hittade jag det här inslaget i debatten:

http://www.youtube.com/watch?v=HaPz7p-1-bk

Den här sortens journalistik får Janne Josefsson att framstå som nyanserad. Det är inte utan att man blir skrämd...

/Frida

.

08 mars 2009

Internationella kvinnodagen!

Idag är det den internationella kvinnodagen 8 mars. Då är det ju relevant att fråga sig; behöver vi en internationell kvinnodag och hur ska den firas? Personligen tycker jag att internationella kvinnodagen är en viktig dag. Jag blir irriterad när 8 mars jämförs med morsdag och andra liknande dagar, när män uppvaktar kvinnor med blommor. Det kan man väl göra, men för mig är internationella kvinnodagen en kampdag precis som första maj. Det är en dag då man firar de framgångar vi gjort för att samhället ska bli jämställt, så som förskola, föräldraförsäkring, fri abort och sexköpslagen. Men det är också en dag då vi ställer krav på fortsättning eftersom kvinnor och män faktiskt inte är jämställda idag.

Själv började jag min dag med att äta brunch på Panora i Malmö. Mellan klockan 10.30 och 13.00 arrangerade vår kvinnoklubb tillsammans med ett tiotal andra organisationer ett program med musik och föredrag på Panora. Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker från Vänsterpartiet, pratade om sitt arbete mot mäns våld mot kvinnor i EUs kvinnoutskott. Sedan pratade Ingalill Bjärtén, från S-kvinnor, om kvinnornas situation och kamp i Palestina. Däremellan spelade bla. det humoristiska tjejbandet Fabulebbs and the Sensational Stage Dyke. Stämningen var väldigt god och det kom så många besökare att alla inte fick plats i lokalen.

Därefter demonstrerade jag tillsammans med 200 andra kvinnor och män under parollerna "Kvinnors rättigheter har inga gränser", "Stoppa våld i nära relationer", "Schyssta arbetsvillkor för kvinnor i alla länder" och "Häv ockupationen av Gaza". Trots att regnet öste ner valde ändå så många att demonstrera för kvinnors rättigheter. Helt vanliga kvinnor och män med barnvagnar och paraplyer trotsade vädret för att visa att de fått nog av patriarkatet. Det ger mig kraft och mod att kämpa vidare för jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Så länge som män värderas högre än kvinnor och detta syns när vi öppnar våra lönekuvert, när vi ska göra karriär, när vi går i pension, när vi söker sjukvård och när vi inte kan gå trygga hem om kvällen. Så länge behövs den internationella kvinnodagen! Kampen fortsätter.

Frida Karlsson

.

19 januari 2009

Den "snabbe" ministern

För en vecka sedan var jag på en internationell konferens om utbildning. På konferensen presenterades den senaste forskningen inom utbildningsområdet, men även olika modeller för skolutveckling och ledarskap. Jag var bl.a. och lyssnade på ett seminarium där tre forskare presenterade hur skolsystemen förändrats i Storbritanien, Nederländerna och Sverige. Mats Ekholm som är professor vid Karlstads universitet beskrev hur Sverige haft en tradition av långsam förändring. Utredningar på skolområdet har sträckt sig över två mandatperioder och man har sett till att flera partier i riksdagen har stått bakom beslut om vårt skolsystem. Tanken med detta är naturligtvis att man ska slippa snabba paradigmskiften inom skolan och att arbetet inom utbildningsväsendet ska vara långsiktigt. Förutsättningarna ska inte ändras varje gång man har ett nytt val. Detta har varit karaktäristiskt för Sverige fram till idag, då Ekholm menar att vi fått en "Quick-minister". Med detta lite roliga uttryck syftar han på vår nuvarande utbildningsminister som skickar ut det ena förslaget efter det andra med extremt korta remisstider till kommuner och andra. Syftet är naturligtvis att hinna göra så stora förändringar som möjligt under en mandatperiod, något som Ekholm menar är förödande för det svenska skolsystemet. Som socialdemokratisk kommunpolitiker kan jag bara hålla med!

Frida
.

13 januari 2009

Våra hjärtan blöder för palestinas folk!

Det som händer i Gaza just nu är fruktansvärt. Israels attacker slår hårdast mot civila. Av de 900 döda sedan Israels bombningar inleddes den 27 december är ca. 350 barn. Gaza är ett av världens mest tätbefolkade områden. 1,5 miljoner människor trängs på en yta stor som en tredjedel av Öland. Ända sedan 2005 har Gaza varit helt isolerat. En mur har byggts rakt genom hjärtat av Palestina och vägspärrar och trakasserier har varit en del av den palestinska befolkningens vardag. Bristen på reservdelar, livsmedel, sjukvårdsutrustning och drivmedel har försatt området i en situation som är att likna vid ett utomhusfängelse. Ett fängelse där man inte har tillgång till det mest basala, vatten och mat. Detta var redan före kriget en humanitär katastrof. Att bomba sjukhus, mattransporter och skolor och medvetet döda civila är krigsförbrytelser. Det gäller självfallet även när Hamas raketer avfyras mot civila mål.

Som socialdemokrater tar vi avstånd från den israeliska ockupationen av Gaza. Vi kräver ett omedelbart stopp av Israels bombningar och markanfall i Gaza, samt att Israel följer FNs säkerhetsråds bindande resolution om omedelbar vapenvila. Vapenvilan är ett måste för att FN ska få in nödvändigt hjälpmaterial, liksom att gränsövergångarna till och från Gaza öppnas. Sverige bör bojkotta Davis Cup-tennisen mot Israel i mars och därigenom protestera mot kriget i Gaza. Som S-kvinnor uppmanar vi också alla att protestera mot attackerna genom att bojkotta israeliska varor.

Våra hjärtan blöder för Palestinas folk!

Läs mer om var vi står:
Uttalanden från socialdemokratiska partiet och från S-kvinnors förbund.

Vill du göra något? Skänk pengar till Palmecentrats Gaza-insamling på Pg 570-2 och märk inbetalningen GAZA.

.