31 maj 2009

Mona- en stark ledare

Mona Sahlin framhävs tyvärr ofta negativt i media, som om hon vore en svag ledare. Jag vill trist nog hävda att sådan uppmärksamhet till stor del beror på att hon är en kvinnlig ledare. Hon ifrågasätts och granskas på ett sätt som saknar motstycke när det gäller manliga ledare. Vid kampanjer inför EU-valet häromveckan möttes jag av en del bittra miner och negativa kommentarer när jag skulle dela ut flygblad med bilder av Mona på. Detta gör mig irriterad.

Jag vill slå ett slag för Mona och hennes kompetens som ledare. Hon har mångårig politisk erfarenhet och är mycket lämplig som partiledare, inte minst hennes första-majtal visade detta. Hon ger svar på tal i mediala debatter och är en tydlig ledare och företrädare för socialdemokratiska värderingar.

Inte bara medelålders män kan vara ledare på ett kompetent sätt- även kvinnor är kapabla till detta. Jag hade önskat att fler såg förbi normen som dessvärre är seglivad, normen som säger att kvinnor inte ska synas och höras för mycket. Normen om att män på högre positioner i samhället gör ett bättre jobb än kvinnliga motsvarigheter.
Året är 2009 och könsrollstänkandet borde ha kommit längre än så- därför behövs fler krafter för ett jämställt samhälle på alla nivåer.

Hylla Mona!

/ Susanne Nilsson, S- kvinnoklubben Avantegarde

27 maj 2009

Ge inte vårdmakten till EU:s byråkrater

Torsdagen den 14 maj debatterade jag med Anna Maria Corazza Bildt om patienternas rättigheter i Europa. Corazza Bildt försökte felaktigt framhålla att nu öppnas fantastiska möjligheter för patienten i Europa. Det kanske stämmer för den som kan ligga ute med mycket pengar, talar många språk och känner sig väl förtrogen med den europeiska byråkratin. Men verkligheten för de flesta patienter ser annorlunda ut.

Corazza Bildt talade nämligen inte om att Moderaterna vill skapa ett system där sjuka kan tvingas lägga ut stora summor för att få vård. De vill skapa ett system som i praktiken bara de med mycket pengar kan utnyttja.

Det är viktigt att patienter inte tvingas ligga ute med pengar för att få vård. Man måste ha möjlighet att få ett förhandsbesked så att man säkert vet att man inte i efterhand behöver betala sin operation eller behandling själv. Ett system utan förhandsbesked gör att bara de som själva kan lägga ut stora summor har möjlighet att välja vård i andra länder. Jag vill att den möjligheten öppnas för alla. Det Moderaterna vill är att flytta makten över vilken vård du ska kunna få från läkare och landsting där du bor till EU-kommissionens byråkrater och ytterst till EG-domstolen.

Det är läkare som ska bedöma vilken vård människor ska ha, inte politiker. Vem som sedan utför vården är av underordnad betydelse. Det viktiga för oss är att människor inte fastnar i vårdköer utan får möjlighet till de operationer eller den behandling de behöver. Jag som socialdemokrat tycker istället att sjukvård är en typisk fråga som bör beslutas nära människor och i dialog med dem som berörs.

Hillevi Larsson (S) kandidat till Europaparlamentet, Skåne
.

24 maj 2009

LÖNSAM JÄMSTÄLLDHET

EU står nu i den ekonomiska krisen inför flera stora utmaningar. Dit hör bristen på barnafödande, att hantera finanskrisen och att trots vinden blåser hårt införliva målsättningarna i Lissabonstrategin. Dessa utmaningar hör ihop. En av de allra viktigaste målsättningarna i Lissabonstrategin är den om att 60 % av alla kvinnor skall vara sysselsatta i arbete senast 2010. En egen försörjning är en förutsättning för kvinnan att kunna frigöra sig fullt ut. Men en förutsättning för att kunna arbeta är en god tillgång till barnomsorg för barnen, men också en god omsorg för de äldre generationerna. Detta för att ge förutsättningar för kvinnan att kunna arbeta.

I en undersökning som gjorts mellan de olika EU-länderna så framgår att i de länder där det erbjuds allmän tillgång till offentlig barnomsorg, så föds det också genomsnitt fler barn än i de länder där det inte görs det. I de länder där flest föräldrar tar del av den offentliga barnomsorgen och flest kvinnor är i arbete tillhör också Europas ekonomiskt mest framgångsrika länder. Länder med välutbildade förvärvsarbetande kvinnor har högst födelsetal. Så visst hänger det ihop tillgången till barnomsorgen, som är en förutsättning för ekonomisk utveckling välstånd, rätten till arbete, och barnafödande.

Moderaterna har varken på nationell eller europeisk nivå visat framfötterna när det gäller jämställdhetsfrågorna. Därför undrar jag hur moderaterna i såväl Europaparlamentet som under det svenska ordförandeskapet tänker arbeta med Lissabonstrategin och de så kallade Barcelonamålen där det fastslås att det skall finnas barnomsorg för 33 % av barn alla under tre år? Även när EU:s medlemsstater befinner sig i ekonomisk kris, så finns det ingen anledning att förbise de viktiga sakfrågorna som bidrar till att göra EU mer jämställt. Tvärtom är det en förutsättning för utveckling. Vi tjänar alla på att kvinnor och män får möjlighet att vara delaktiga i samhället. Det är medlemsstaternas skyldighet att ge möjlighet att förena arbete och familj.

Hillevi Larsson, kandidat (s) till Europaparlamentet från Skåne
.

18 maj 2009

Fler kvinnor och färre ”gubbar” i Bryssel

Vill slå ett slag för Hillevi Larsson som är en av de fem S-kvinnor som kandiderar på socialdemokraternas vallista till Europaparlamentet. I Tidskriften Morgonbris nr 2 2009 finns en längre intervju med Hillevi Larsson inför det kommande EU-valet. Jag tänker lägga min röst på Hillevi därför att hon bland annat tänker kämpa för att kvinnors rättigheter skall uppvärderas och att möjligheten till att kombinera familj och yrkesliv skall utvecklas ytterligare.

"Stoppa handeln med kvinnor och barn". Ett annat slagord är ”låt kvinnorna styra över sina liv och kroppar”.

Hillevi är bosatt i Malmö och är även intresserad av de frågor som påverkar oss skåningar lite extra. Kom och lyssna på Hillevi den 19 maj i Folkets park på Far i hatten från kl 18:00!


Rösta Rött, Rösta Jämställt, Rösta Hillevi


/Cecilia Wohltat

05 maj 2009

Heja Mona!

Så har arbetarrörelsen firat ännu en 1a maj. I år strålade solen över oss och ett par tusen människor hade samlats i Malmö för att visa sitt missnöje med den borgerliga regering och föra fram alternativa krav. Unga och gamla, män och kvinnor, barnvagnar och fanor. Alla hade samlats för att höja vår röst och visa vad vi står för. Strax bakom mig i tåget gick två avantgardeister med en banderoll med texten "Mosa patriarkatet. Backa upp Mona och Wanja". Detta var en reaktion mot att 30 fackligagubbar gått ut och krävt Mona Sahlins avgång dagen innan. Stämningen var på topp och det kändes befriande att från hjärtat få skandera "Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!".

Framme i Malmö Folkets Park var det dags för tal. I vanliga fall brukar jag inte ha tålamod att lyssna på alla talen, men när Mona Sahlin började tala stod jag som trollbunden. Det var ett mycket bra ideologiskt tal som tog upp klassorättvisor och skillnaderna mellan socialdemokratisk och borgerlig politik. Hon tog upp hur unga och kvinnor drabbas hårt av den borgerliga politiken och berättade att Reinfeldt sagt till henne att det inte handlade om bristande jämställdhet utan berodde på att kvinnor arbetade mindre, oftare var sjuka och ägde mindre...
Mona var tydlig i sitt tal. Hon gav tydliga besked om vad Socialdemokraterna kommer att göra när vi återfår makten och visade på att det finns ett starkt alternativ till dagens regering. Det var med glädje i hjärtat och ett nyfunnet hopp som jag gick ifrån Folkets park i fredags. Mona kommer att bli Sveriges nästa statsminister!

Frida
.

20 april 2009

Val till EU parlamentet

Den 7 juni är det ju val till EU parlamentet. Om man ska tro opinionsmätningen som redovisades i veckan så kommer inte mer än 40 % av svenskarna att gå och rösta. Valkampanjerna har väl inte riktigt kommit igång ännu men jag funderar lite på vad som krävs för att folk ska bli engagerade? Kanske måste partierna vara tydligare med att förmedla vad EU parlamentet egentligen gör, vilka frågor de har makt att påverka.
 
Jag röstar på sossarna i EU parlamentsvalet eftersom jag hoppas på ett mer jämnställt, grönare Europa vars gränser öppnas upp för ännu fler medlemmar. Men oavsett vad man tycker om EU är det viktigt att uppmana folk att rösta. Kandidater som röstats fram av 40 % av befolkningen, vilken legitimitet har de egentligen? Och vi får inte bortse från risken att Sverigedemokraterna får en chans att ta sig till Bryssel. Därifrån är stegen inte långt till att de kommer in i riksdagen. Så gå och rösta!
 
/Jorun


What can you do with the new Windows Live? Find out

08 april 2009

Yrken och status

På min nuvarande arbetsplats har lokalvårdarna annan etnisk bakgrund än svensk och två av tre är kvinnor. Jag tror knappast det är en slump. Efter att ha vikarierat som vårdbiträde och barnskötare från och till i 9-10 år har det slagit mig att detta är en vanlig företeelse. De lokalvårdare jag mött i arbetslivet har till största del haft utländsk bakgrund och de flesta är också kvinnor enligt min erfarenhet. En kvinnlig dominans har också varit påtaglig inom de vård- och omsorgsyrken jag tidigare arbetat. Sådana yrken är exempel på lågavlönade jobb med låg status och det gör mig bekymrad och irriterad att detta har en så stark och tydlig koppling till kvinnor och människor med utländsk bakgrund.

Varför söker sig bara ett fåtal män till yrken av ovan nämnda slag? Vård och omsorg av äldre och barn är inte en given angelägenhet för kvinnor. Att det knappt arbetar några män i dessa sektorer har sannolikt att göra med löner och villkor samt en traditionell syn på kvinnors och mäns roller i samhället, där kvinnors åtaganden är lägre värderade än mäns. Statusen på sådana yrken är låg just därför att de är kvinnodominerade och för att kvinnor ofta tyvärr accepterar sämre arbetsvillkor och löner än män.

Jag anser att kvinnor måste bli bättre på att kräva uppvärdering av viktiga arbetsinsatser inom nämnda yrken i form av bättre löner och villkor, yrket ska inte behöva bli mansdominerat för att öka i lön och status.

Ett yrkes status ska således inte bero på om det domineras av män eller kvinnor, inte heller på om det domineras av personer med andra etniska bakgrunder än svenska eller inte. Med sådana premisser i yrkeslivet har vi långt kvar till ett jämställt och integrerat samhälle.

Susanne Nilsson, S-kvinnoklubben Avantgarde





Get news, entertainment and everything you care about at Live.com.
Check it out!

05 april 2009

Jämställdheten som försvann


Under några år var jämställdhet "the shit".  Det talades om det överallt, skapades jämställdhetsgrupper på skolor och i föreningar, diskuterades i riksdagen och i media. Sen försvann begreppet. Till och med Jämställdhetsombudsmannen försvann. Visserligen bytte hon bara kläder men trängs nu med en rad andra områden där diskriminering förekommer.

 

Jag vill dock inte gå in på detaljer om vilket diskrimineringsområde som är viktigast. Mitt syfte är snarast att klaga på det ointresse som infunnit sig att arbeta med jämställdhetsfrågor. Jämställdhet är inte längre hett. Ordet jämställdhet har kommit att bli något tråkigt och förlegat för många. Särskilt för många unga tjejer som skulle behöva en portion kunskap om varför de inte tas på allvar och varför den där killen i klassen ofta får lärarens uppmärksamhet. Jämställdhet inte är lönt att ha. Eller, är Sverige helt jämställt nu?

 

Jämställdhet+ arbetsliv är en kombination som skulle kunna vara en het potatis. Alla kommer ändå att befinna sig inom det i sinom tid. Studenter jag träffar tror att de är skyldiga att berätta för arbetsgivaren att de är gravida i andra månaden. Tjejer känner sig mer nervösa än killar inför första lönesamtalet. Tur att fackliga organisationer arbetar med metoder för hur man praktiskt kan göra. Över huvud taget diskuteras relationen arbetsgivare- arbetstagare ur ett jämställdhetsperspektiv inte längre. Intresset har svalnat.

 

En del av lösningen heter positiva förebilder. Om de positiva förebilderna slås tillbaka och tvingas vara tysta vågar färre ta sig ton. Jag saknar Margareta Winberg, Gudrun Schyman och andra kvinnor i både politik och näringsliv som syns och hörs och får många minuters mediatid . Sverige är inte jämställt än. Återuppliva jämställdheten!

 

Elin Sundin, tidigare styrelseledamot Avantgarde Skåne

 


 




"kolla in resten av Windows Live™. Inte bara e-post – Windows Live™ är mycket mer än din inkorg. " Mer än bara meddelanden

16 mars 2009

Sned bild av Malmö

Den senaste tiden har antisemitism debatterats flitigt, speciellt i samband med den Davis-cup match som spelades i Malmö mellan Sverige och Israel. Personligen tycker jag att debatten är ganska snedvriden. Debattörerna blandar ihop äpplen och päron, och vissa gör ett likhetstecken mellan att vara kritisk mot statens israels agerande och antisemitism. På youtube hittade jag det här inslaget i debatten:

http://www.youtube.com/watch?v=HaPz7p-1-bk

Den här sortens journalistik får Janne Josefsson att framstå som nyanserad. Det är inte utan att man blir skrämd...

/Frida

.

08 mars 2009

Internationella kvinnodagen!

Idag är det den internationella kvinnodagen 8 mars. Då är det ju relevant att fråga sig; behöver vi en internationell kvinnodag och hur ska den firas? Personligen tycker jag att internationella kvinnodagen är en viktig dag. Jag blir irriterad när 8 mars jämförs med morsdag och andra liknande dagar, när män uppvaktar kvinnor med blommor. Det kan man väl göra, men för mig är internationella kvinnodagen en kampdag precis som första maj. Det är en dag då man firar de framgångar vi gjort för att samhället ska bli jämställt, så som förskola, föräldraförsäkring, fri abort och sexköpslagen. Men det är också en dag då vi ställer krav på fortsättning eftersom kvinnor och män faktiskt inte är jämställda idag.

Själv började jag min dag med att äta brunch på Panora i Malmö. Mellan klockan 10.30 och 13.00 arrangerade vår kvinnoklubb tillsammans med ett tiotal andra organisationer ett program med musik och föredrag på Panora. Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker från Vänsterpartiet, pratade om sitt arbete mot mäns våld mot kvinnor i EUs kvinnoutskott. Sedan pratade Ingalill Bjärtén, från S-kvinnor, om kvinnornas situation och kamp i Palestina. Däremellan spelade bla. det humoristiska tjejbandet Fabulebbs and the Sensational Stage Dyke. Stämningen var väldigt god och det kom så många besökare att alla inte fick plats i lokalen.

Därefter demonstrerade jag tillsammans med 200 andra kvinnor och män under parollerna "Kvinnors rättigheter har inga gränser", "Stoppa våld i nära relationer", "Schyssta arbetsvillkor för kvinnor i alla länder" och "Häv ockupationen av Gaza". Trots att regnet öste ner valde ändå så många att demonstrera för kvinnors rättigheter. Helt vanliga kvinnor och män med barnvagnar och paraplyer trotsade vädret för att visa att de fått nog av patriarkatet. Det ger mig kraft och mod att kämpa vidare för jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Så länge som män värderas högre än kvinnor och detta syns när vi öppnar våra lönekuvert, när vi ska göra karriär, när vi går i pension, när vi söker sjukvård och när vi inte kan gå trygga hem om kvällen. Så länge behövs den internationella kvinnodagen! Kampen fortsätter.

Frida Karlsson

.

19 januari 2009

Den "snabbe" ministern

För en vecka sedan var jag på en internationell konferens om utbildning. På konferensen presenterades den senaste forskningen inom utbildningsområdet, men även olika modeller för skolutveckling och ledarskap. Jag var bl.a. och lyssnade på ett seminarium där tre forskare presenterade hur skolsystemen förändrats i Storbritanien, Nederländerna och Sverige. Mats Ekholm som är professor vid Karlstads universitet beskrev hur Sverige haft en tradition av långsam förändring. Utredningar på skolområdet har sträckt sig över två mandatperioder och man har sett till att flera partier i riksdagen har stått bakom beslut om vårt skolsystem. Tanken med detta är naturligtvis att man ska slippa snabba paradigmskiften inom skolan och att arbetet inom utbildningsväsendet ska vara långsiktigt. Förutsättningarna ska inte ändras varje gång man har ett nytt val. Detta har varit karaktäristiskt för Sverige fram till idag, då Ekholm menar att vi fått en "Quick-minister". Med detta lite roliga uttryck syftar han på vår nuvarande utbildningsminister som skickar ut det ena förslaget efter det andra med extremt korta remisstider till kommuner och andra. Syftet är naturligtvis att hinna göra så stora förändringar som möjligt under en mandatperiod, något som Ekholm menar är förödande för det svenska skolsystemet. Som socialdemokratisk kommunpolitiker kan jag bara hålla med!

Frida
.

13 januari 2009

Våra hjärtan blöder för palestinas folk!

Det som händer i Gaza just nu är fruktansvärt. Israels attacker slår hårdast mot civila. Av de 900 döda sedan Israels bombningar inleddes den 27 december är ca. 350 barn. Gaza är ett av världens mest tätbefolkade områden. 1,5 miljoner människor trängs på en yta stor som en tredjedel av Öland. Ända sedan 2005 har Gaza varit helt isolerat. En mur har byggts rakt genom hjärtat av Palestina och vägspärrar och trakasserier har varit en del av den palestinska befolkningens vardag. Bristen på reservdelar, livsmedel, sjukvårdsutrustning och drivmedel har försatt området i en situation som är att likna vid ett utomhusfängelse. Ett fängelse där man inte har tillgång till det mest basala, vatten och mat. Detta var redan före kriget en humanitär katastrof. Att bomba sjukhus, mattransporter och skolor och medvetet döda civila är krigsförbrytelser. Det gäller självfallet även när Hamas raketer avfyras mot civila mål.

Som socialdemokrater tar vi avstånd från den israeliska ockupationen av Gaza. Vi kräver ett omedelbart stopp av Israels bombningar och markanfall i Gaza, samt att Israel följer FNs säkerhetsråds bindande resolution om omedelbar vapenvila. Vapenvilan är ett måste för att FN ska få in nödvändigt hjälpmaterial, liksom att gränsövergångarna till och från Gaza öppnas. Sverige bör bojkotta Davis Cup-tennisen mot Israel i mars och därigenom protestera mot kriget i Gaza. Som S-kvinnor uppmanar vi också alla att protestera mot attackerna genom att bojkotta israeliska varor.

Våra hjärtan blöder för Palestinas folk!

Läs mer om var vi står:
Uttalanden från socialdemokratiska partiet och från S-kvinnors förbund.

Vill du göra något? Skänk pengar till Palmecentrats Gaza-insamling på Pg 570-2 och märk inbetalningen GAZA.

.

19 december 2008

Vi ses nästa år!

Vi har tagit en liten paus och skriver inte så ofta. Planerar att komma igång igen i början av nästa år. Tills dess säger vi GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne

.

08 december 2008

Det magiska lilla skuttet

Jag njöt stort av första simturen efter ankomsten till Gambia. Jag hade sprungit till stranden för att hinna innan mörkret kom. Nu låg solen lågt och jag hoppad och surfade på vågorna. Några enstaka turister låg kvar på de annars överfulla stränderna. Ingen förutom jag badade. När huden skrumpnade och solen var oroväckande nära horisonten, vände jag åter in mot stranden. Där stod fem män och väntar på mig. Minnen från min första resa till Gambia kom tillbaka. Hur jag tydligt, men förhoppningsvis inte oartigt, fick avvisa tiotals gambier varje dag som ville sälja något, informera om sin verksamhet, guida mot dricks, bara umgås, gifta sig eller lura av mig 200 dalasis (motsvarande en dagens i Sverige, här en veckolön).

Jag går mot stranden och när vattnet når mina knän möter jag den förste. (På grund av självbevarelsedrift och otroligt dålig simkunnighet, går de flesta människor här inte längre än till knäna.) ”What´s your nice name? Where do you come from? Nice to be at the beach when no one is bothering you?” Jag tittade undrande på honom. Han tyckte själv inte han tillhörde ”those who bothers” utan ville ju bara prata om något. Vi skrattar. Jag mest. Jag säger hejdå och börja gå. Han följer efter. Det är då jag gör det – det där magiska lilla skuttet upp på en liten upphöjning där alla solsängarna står. Han blir kvar nere vid vatten brynet. Han är brutalt medveten om att han inte har privilegierna som gör att kan följa mig längre.

För att skydda turisterna från sk. bumsters och hustlers (dvs alla som tränger sig på) har Gambia skapat turismzoner – där förutom turister endast gambier med ett speciellt pass får vistas. Därinne finns de stora hotellen, många fina restauranger, de gröna taxibilarna (de gula står utanför den magiska zonen). Dessa turismreservat sträcker sig ut på stranden. Man kan tycka att det är förfärligt att privilegiera människor från väst får tillgång till stränder, bilar och restauranger som inte gambier har, men problemet är än större.

Turisterna har nämliga inga turistpass – de släpps in ändå. Därför måste man skilja på potentiella turister, potentiella gambier, potentiella kunder, potentiella hustlers etc. Det kan man bara genom klass- och etnicitetsmarkörer. Som vit har du tillträde till alla hotell, alla restauranger etc. Det spelar ingen roll om du kom igår eller har bott här i femton år. Som svart har du tillträde överallt om du är i sällskap med en vit eller om du är känd, eller om det framgår att du är välbärgad (även om det inte alltid är en garanti). (Hur de gör med svarta gäster som faktiskt bor på hotellen är fortfarande ett mysterium för mig.) Ett stort turismområde vid Cape Point (där Ving har några av sina hotell) kallades för ett par år sedan för ”Little South Africa”. Turismindustrin tar vid där kolonialismen slutade i att skapa ett samhälle där privilegier åter knyts till hudfärg. Som naiv svensk, vill man gärna utgå från att världen är färgblind och att man blir sedd som människa. Den illusionen kan man glömma snabbt. Jag är vit och det ger en mängd privilegier. Det är jag brutalt medveten om när jag tar det lilla skuttet. Killen på stranden slutar skratta.

Lina Afvander, S-kvinna

10 november 2008

Gästbloggaren Sara Björk-Jensen om presidentvalet i USA

Nyss hemkommen från en fantastisk resa till Seattle, väljer jag att skriva om det som många andra upplevde förra veckan. Tisdagskvällen den 4 november 2008 befann jag mig på Westin Hotel i Seattle där Washington Demokraterna hade sin officiella valvaka. Detta var minst sagt en upplevelse med blandade känslor. Det är otroligt att en man under sin livstid både kan uppleva en vardag där människor blir mördade enbart på grund av sin hudfärg och att sedan drygt 40 år senare bli vald till landets första svarta president. Jag ogillar att diskutera frågor utifrån begreppet ras men när det gäller amerikansk politik så är detta ytterst viktigt. Samtidigt som jag är ytterst glad att ha varit en del av den kampanj som så stort har förändrat amerikansk politik känns det hela mycket underligt. Hade detta varit ett val där jag hade haft möjligheten att rösta så hade jag troligtvis inte kampanjat och jublat för en kandidat från Demokraterna även om jag rent taktiskt hade röstat på densamma. Men här stod jag på valvakan nöjd med att ha kampanjat för Obama ett par dagar tidigare och hoppandes av lycka för att han hade vunnit. Det är splittrande att vara en del i, om än en liten del, i en sådan viktig och fundamental händelse. Nu hoppas jag bara att detta inte bara i teorin innebär en ordentlig vänstervridning inte bara inom amerikansk politik utan också i resten av världen, må den komma till Sverige snart.

Sara Björk-Jensen, ordförande för SSU-Malmö
.

29 september 2008

Ekonomisk kris?!

Överallt i alla medier kan du idag höra och läsa om den största finanskrisen sedan 20-talet. I USA lanserades igår ett krispaket efter att staten fått gå in och rädda flera banker från konkurs. I Sverige spekuleras det i att Swedbank måste vända sig till staten för att få hjälp. Stadsminister Reinfeldt uppmanar svenska folket att fortsätta konsumera, och får stöd av ekonomer som säger att det är lugnt. Vad ska man tro?

Under de senaste fem åren har världen upplevt snabbare tillväxt än någon gång sedan i början av 1970-talet. Detta samtidigt som klyftorna mellan fattiga och rika har ökat. I USA har de här klyftorna återgått till nivåer som i början av 1900-talet. I Sverige har vi gått från att vara en välfärdsstat med skattefinansierad skola, sjukvård och socialförsäkringar, till ett land där vart femte barn lever i fattigdom. Ökade inkomstklyftor i kombination med en otrygg arbetsmarknad och raserade trygghetssystem leder dessutom till ökad kriminalitet.

Naomi Klein beskriver i sin bok "Chockdoktrinen" hur nyliberala ideologer och makthavare utnyttjat katastrofer som denna för att driva igenom förändringar som människor annars inte skulle ha gått med på. Senast vi hade en kris i Sverige var 1991 och då precis som idag genomförde den borgerliga regeringen en rad reformer som gjorde de rika rikare medan sjuka och arbetslösa får betala. De säljer ut våra statliga bolag, raserar bostadspolitiken, försämrar A-kassan och främjar en låglönemarknad. Det är därför dags att vi sätter ner foten och tar tillbaka våra positioner. För att det ska lyckas måste vi börja med att bygga upp en stark fackföreningsrörelse.

/Frida
.

26 september 2008

EU och kvinnorna

Det bor 250 miljoner kvinnor i EU-länderna och tydligen är det ingen som duger när det snart är dags att utse dessa fyra EU jobb: en permanent ordförande för Europeiska rådet, en representant för utrikes och säkerhetspolitik, en talman för parlamentet och en ordförande för kommissionen. I diskussionerna inför jobben är hittills inga kvinnor aktuella.

Kanske dags att leta lite till? Skriv på det här uppropet och hjälp till att uppmärksamma gubbarna om att det finns kompetenta kvinnliga kandidater till alla jobb!

http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front&lang=gb

/jorun

22 september 2008

Självständighet eller död...

Första gången jag hörde talas om Västsahara, trodde jag de menade det geografiska området västra Sahara. Jag hade totalt missat att det var ett land. Men jag insåg snabbt att jag inte var den enda som inte kände till konflikten. Den var och är generellt sett ganska okänd. Västsahara är ett land som ligger söder om Marocko och som är Afrikas sista koloni. Det var en gång i tiden en spansk koloni men ockuperades av Marocko 1975 när Spanien drog sig ut ur landet. Idag bor runt två tredjedelar av den västsahariska befolkningen i den Algeriska öknen som flyktingar. Från början av ockupationen utkämpades ett militärt krig men sedan 1991 är det "fred" i området.

Mina besök till flyktinglägren har hjälpt mig att inse att bara för att det officiellt är ett "eldupphör" betyder det inte att kriget upphört. Människor torteras, mördas och försvinner hela tiden i det ockuperade området av Västsahara. Våldtäkt på både kvinnor och män används systematiskt och frekvent som krigsmedel av Marockanska soldater och poliser. Jag har sett och hört konsekvenserna av ockupationen, och de är inte vackra. De västsahariska ungdomarna växer upp med en hopplöshet som är så stark att de är villiga att offra sina liv för att befria sitt land. Termen "självständighet eller död" återkommer gång på gång i diskussionerna kring om man ska fortsätta kämpa fredligt eller ta till våld igen.

Västsaharakonflikten är en konflikt där man egentligen kan göra hur mycket som helst genom att nästan inte göra något alls. Det som behöver göras det är att erkänna Västsahariernas rätt till sin självständighet (som för övrigt ett 80-tal länder redan gjort). Och för att göra detta behöver man bilda opinion och detta görs egentligen bäst genom att prata med människor och beskriva konflikten i annat än svartvita termer. Så det tänkte jag börja med att göra på S-kvinnoklubben Avantgardes möte den 13 oktober klockan 18.30 på Ystadsgatan 8 i Malmö. Där tänkte jag också dela med mig av de andra stegen som jag tror vi behöver ta gemensamt som socialdemokrater för att hjälpa till med befrielsen av Afrikas sista koloni. Välkomna!

Natasa Mirosavic
.

08 september 2008

Gästbloggaren Gun-Britt Lagerkvist om sjukvården

Vi socialdemokrater är inte nöjda med det sätt sjukvården sköts i Malmö. Vi hade också stora problem när vi var i majoritet, men vi gjorde vårt bästa.

Den borgerliga femklövern avisera hela tiden neddragningar på vårt sjukhus (MAS), först ville man lägga ner vårdplatser men nu drar man in på personal och till slut blir det ju samma sak. Akuten fungerar inte, dagligen hör vi om timslånga köer för sjuka patienter och deras anhöriga, det är inte o.k. Personalen kan ju faktiskt inte ”trolla med knäna”

Eva Holmström och Regionrådet Rikard Larsson besökte Psykiatrin i våras och var djup nedstämda med vad dom såg och har rapporterat detta till regionledningen. Vad görs åt det?
Organisationen är också sådan att det inte finns lokala förutsättningar för oss i sjukvården att följa och följa upp verksamheten.

Visst, det har byggts en hel del i Malmö men det räcker inte att bygga sjukhusbyggnader man måste fylla dom med innehåll och det tycker jag inte den borgerliga femklövern gör. Dom skyller på pengar men till ideliga privatiseringar finns det alltid medel……..

Gun-Britt Lagerkvist
Ledamot i södra sjukvårdsnämnden

28 augusti 2008

Gästbloggaren Elsa Hansson om härskartekniker

Som övergripande mål har jämställdhet ett brett politiskt stöd. Vilka åtgärder det motiverar i enskilda sakfrågor är däremot föremål för omfattande debatt. När det råder ojämlikhet vad gäller andelen män eller kvinnor inom ett visst område är det ibland tillåtet med positiv särbehandlig exempelvis om en arbetsplats har ovanligt få kvinnor, eller om utbildning lockar ovanligt få män. Detta gjorde man med förskollärare på 1970-talet.

I Sverige har jämställdhet haft en central ställning i samhällsdebatten sedan 1970-talet, och landet räknas ibland som ett föregångsland i frågan. Hur är detta möjligt då män bestämmer dagordningen? Svaret är: ”Det är inte möjligt”. Fortfarande gäller Berit Ås ”härskartekniker”

Osynliggörande: Man blir inte presenterad vid ett möte. När man talar prasslas det med papper, pratas i telefon. Ingen respons – när föredraget är slut är det ingen som säger något.

Förlöjligande: Skämt på annans bekostnad: Kvinnor på konferens är detsamma som en hönsgård. Även infantilisering: Lilla vän, det måste jag hjälpa dig med.

Undanhållande av information: Att ha information och hålla på den innebär makt. Männen tar en öl efter jobbet och fattar informella beslut. Den som saknar information känner sig korkad, kan fatta felaktiga beslut eller bli handlingsförlamad.

Dubbelbestraffning: Både det du gör och inte gör är fel. Går du på ett möte på kvällstid försummar du dina barn. Stannar du hemma är du oseriös.

Påförande av skuld och skam: Ofta en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Du känner skuld och skam trots att det inte är ditt fel. En kvinna som utsätts för sexuella trakasserier har sig själv att skylla eftersom hon har en kort kjol.

Stå på er tjejer! Vi kan, vi behövs, och vi måste dagligen bevisa det.

Elsa Hansson
Riddare av ”Sofielunds Folkets hus”
Medlem i S-kvinnoklubben K.A.R.L.
och i Sofielunds S-förening
Står på Riksdagslistans 7:e plats
Är inte riktigt lika arg längre
.