En offensiv bostadpolitik

Igår satt jag i möte med kommunfullmäktige i Malmö. Då kunde vi äntligen säga ja till ändrade ägardirektiv till vårt kommunala bostadsbolag MKB. Ärendet var uppe redan förra månaden men då stoppades det av de borgerliga partierna som fick igenom en minoritets återremiss. Det låter kanske som ett tråkigt ärende men det är faktiskt jätteviktigt för Malmö. Beslutet innebär nämligen att kommunfullmäktige som ägare ger MKB direktiv om att lägga vinstkraven på hyllan och istället bygga fler hyreslägenheter.

MKB ska ha en aktivare roll på Malmös bostadsmarknad så att vi kan bygga oss ur bostadskrisen. Under 2008 växte Malmös befolkning med 5734 personer. Antalet nya lägenheter som producerades 2008 var 1634. Under 2009 beräknas befolkningen öka med ytterligare 7200 personer och antalet lägenheter till 800. Det saknas alltså många lägenheter och med detta beslut så hoppas vi socialdemokrater att det ska byggas fler. Målet är att alla Malmöbor ska erbjudas bostäder efter behov.

Frida Trollmyr

Kvinnovåldet ökar i Sverige

I dagens Sydsvenskan står det att Malmö är den stad i Sverige där flest anmälningar inkommer. De senaste tio åren har anmälningarna ökat med 50 procent. Kvinnofridsprogrammet i Malmö anser däremot inte att våldsbrotten mot kvinnor är högre än i övriga Sverige. De tror istället att kvinnor i Malmö är mer benägna att anmäla brott. Jag tänker att det måste innebära att de satsningar som gjorts i staden såsom Kvinnofridsprogrammet har gett resultat. Men trots många insatser för att minska våldet mot kvinnor i Sverige, ökar problemet. Detta syns i en rapport som FN gjort om Sverige. Så det är dags att vakna Sverige! Vi måste göra mer.

Det brottsförebyggande rådet menar att mörkertalet är stort, att endast 20 procent av kvinnovåldet anmäls. Enligt undersökning gjord av Aftonbladet har över 150 kvinnor slagits ihjäl i Sverige under 2000-talet och 126 minderåriga barn har lämnats kvar utan sina mammor. Detta är tragiska siffror. Jag blir oerhört ledsen och provocerad över att inte mer resurser läggs på förebyggande åtgärder, utbildning till myndigheter och personal om problematiken.

Något positivt är i varje fall att det under FN-dagen mot kvinnovåld anordnades en konsert på Babel i Malmö för att försöka stoppa kvinnovåldet. Allt överskott gick till Kvinnojouren i Malmö. Men en uppmärksammad dag per år räcker inte för att sätta stopp för kvinnovåldet. Vi måste verkligen anstränga oss mer.

/ Cecilia Wohltat

Att vara ung och kvinna

Att gå från att vara barn till att bli vuxen kvinna kan vara en förvirrad tid. Det blir inte lättare av att samhället överöser oss med krav och förväntningar pågrund av vårt kön. Strävan efter att bli någon börjar redan i grundskolan och blir ännu intensivare när insatsen skall betygssättas. Unga kvinnor har svårt att sätta gränser, svårt att säga nej och har på tok för höga krav på sig själva. Med betygshetsen kommer stressen. Enligt en omfattande studie som WHO har gjort svarar 67 % av de femtonåriga svenska flickorna att de känner sig stressade av sitt skolarbete. Undersökningar från Skolverket visar att stressen har ökat under 2000-talet. Unga kvinnor som vill vara duktiga drabbas redan under studietiden av stress, oro, nedstämdhet och psykosomatiska problem. Idag blir till och med tjejer på gymnasiet sjukskrivna från studierna p.g.a. symtom på utbrändhet. "Duktiga flickor" har blivit ett begrepp och man talar till och med om överambitiösa tjejer som en diagnos.   

När dessa överambitiösa tjejer inte når de krav som de satt upp för sig själv drabbas de ibland av depression. Självskadebeteenden är mycket mer utbrett bland tjejer än bland killar i tonåren.  Detta förbättras inte av att den borgerliga regeringen satsar på bestraffning och fler prov istället för mer stöd i skolorna. Förutom mindre stress och ökat stöd i skolan behöver också satsa på elevhälsan. En fungerande elevhälsa kan arbeta förebyggande mot psykisk ohälsa och stötta de elever som har det extra tufft. Det mest avgörande är dock att bryta de strukturella orsakerna till unga kvinnors kravfyllda liv.

 

Frida

Kollektivtrafik - eftersom männen håller i bilnyckeln

För någon månad sen presenterades en statlig utredning där utredaren föreslår att kollektivtrafiken avregleras. Det skulle innebära att det blir fritt för företag att köra de sträckor som är lönsamma och stoppa hela profiten i egen ficka. På de sträckor som inte är lönsamma nog får det offentliga ta ansvaret för kollektivtrafiken, på skattebetalarnas bekostnad. Det är inte svårt att se att det skulle leda till ett rörigt system där anknytningarna mellan olika tåg och bussar inte kommer hänga ihop. Dessutom lär biljettpriserna bli dyrare. Kvinnor kommer bli de stora förlorarna på ett sådant system eftersom kvinnor använder kollektivtrafik mer än män gör. Och om män använder kollektivtrafiken för lite längre jobbresor så åker kvinnor kollektivt för att göra allt det där kvinnor gör; hämta ungar på dagis, handla eller hälsa på gamla släktingar. En välfungerande och smidig kollektivtrafik är därför en viktig jämställdhetsfråga. Gå in här och protestera mot förslaget till ny kollektivtrafiklag.

/Jorun

En fnurra på tråden?

Socialdemokraternas kongress är över och nu diskuteras på olika håll vad man egentligen har kommit fram till. Vad innebär kongressens beslut? Ett steg till vänster eller till höger? Jag är en av dem som fick förtroendet och den stora förmånen att delta som ombud.

Kongressen skulle behandla 1107 motioner med ca 8.000 att-satser och därtill riktlinjer. Många av dessa motioner handlade om att begränsa vinstuttagen i välfärden, vilket blev en brännande het fråga. Jag var själv för en starkare skrivning i riktlinjerna för begränsning av vinstuttag. Resultatet blev en kompromiss som inte alla är nöjda med men jag känner att vi drev frågan så långt det gick och jag är övertygad om att diskussionen inte är avslutad.

Att vara politiskt aktiv känns lite som att vara gift. Ett äktenskap mellan medlemmarna och den centrala organisationen. Det är mest grå vardag, stora bruna kuvert som fyller brevlådan med handlingar som ska läsas, långa möten, gubbar som aldrig slutar prata och sega diskussioner som verkar gå i repris från förra veckan. Inte alltid så passionerat… Att åka på kongress är lite som att plötsligt åka på kärlekssemester, bli nyförälskad, få tillbaka gnistan och se varandra med nya ögon. Om semestern varit lyckad leder den till ömsesidig nytändning.

Mona har under det sista året fått stå ut med mycket orättvis kritik, fått skit i media vad hon än har gjort och dessutom plågats med undersökningar som visar att hon har svagt stöd inom partiet. Så vinner vi inga val. Kongressen präglades i mångt och mycket av viljan att sluta upp bakom Mona, lyfta henne och stärka organisationen. Samla kraft att möta väljarna och stötta varandra i valrörelsen. Drömmen om den lyckade kärlekssemestern.

Vad har trycket på Mona Sahlin för betydelse för kongressens beslut att inte ta ett ordentligt tag i vinstfrågan? Det är en fråga som jag inte kan sluta fundera över.

Marika Bjerstedt Hansen

Är misshandel inte "Synnerligen ömmande skäl"?

En 17-årig tjej lever som många andra flyktingar gömda i vårt samhälle. I hennes fall handlar det om att hon riskerar att bli misshandlad av sin pappa om hon åker tillbaka till sitt hemland. Beslutet att hon inte fick stanna i Sverige grundar sig på att hennes orsaker till att stanna inte bedömdes som "synnerligen ömmande skäl"... Ett kyligt beslut som inte ser till tjejens bästa utan istället syftar till att förvisa henne till rädsla och otrygghet orsakad av en av hennes egna föräldrar, som dessutom står i maktposition till henne, speciellt eftersom hon är ung.

Genom detta beslut förmedlas en tyst acceptans inför att en ung tjej riskerar utsättas för våld. Tragiskt.

"Synnerligen ömmande skäl"- vad krävs egentligen för att denna lagparagraf ska gälla?

Sussi Nilsson

Kvinnovåld ökar

För några år sedan ledde Liza Marklund ett TV-program om våld mot kvinnor. I programmet fanns en skärm som visade ett ständigt ökande antal misshandlade kvinnor, siffrorna visade tydligt hur ofta kvinnor faktiskt utsätts för våld. Man kan tycka vad man vill om Liza Marklund men jag tycker i alla fall det var bra att uppmärksamma detta våld som ofta hamnar i skymundan och inte tas på allvar. Våld mot ensamstående mödrar och kvinnor i yrkeslivet är exempel på grupper där våldet har ökat mellan åren 2000- 2007, enligt Brottsförebyggande rådet. Med denna utveckling är det hög tid att börja ta kvinnovåldet på allvar.

Det handlar om faktorer som att känna frihet och trygghet i tillvaron och att våga anmäla utan att känna sig hotad- och att ha någonstans att ta vägen när våldet hotar i hemmiljön. Därför blev jag glad när jag hörde att det på S-partikongressen föreslogs att det ska finnas kvinnojourer i alla kommuner.

Vi har rätt att slippa bli utsatta för våld oavsett kön, sexuell tillhörighet, etnisk bakgrund eller andra preferenser.

/Sussi Nilsson

Ensamkommande flyktingbarn - en fråga om solidaritet!

Sverige har skrivit under FN:s barnkonvention, och det är ju finemang. Det är stort. Det betyder inte bara att vi gillar barn och i största allmänhet vill dem väl utan att vi faktiskt lovat att göra vissa bestämda saker. Tyvärr innebär de svenska kommunernas ovilja att ta emot ensamkommande flyktingbarn under asylprocessen att Sverige i dag har svårt att leva upp till åtagandena i barnkonvention. Denna märkliga ovilja innebär mer än ett problem.

Främst är det förstås ett problem för de över 400 barn som just nu väntar orimligt länge på att få ordentlig skolgång, vuxenstöd och möjlighet att mer långsiktigt kunna planera sin framtid. Men det belyser även ett allvarligt politiskt problem. I en del kommuner har oviljan att upprätta avtal med Migrationsverket nämligen visat sig bero på rädsla att ge Sverigedemokraterna medieutrymme och tillfälle att skapa opinion.

Detta är naturligtvis ett fruktansvärt dumt resonemang. Det innebär att Sverigedemokraterna inte behöver ha en enda plats i kommunstyrelsen, vi ger dem rätt att sätta dagordningen där i alla fall. Jag uppmanar alla Socialdemokratiska kommunpolitiker att visa politiskt mod i denna fråga. Visa solidaritet! Solidaritet med de ensamma barnen som saknar vuxna omkring sig, men även solidaritet med de fyra ankomstkommunerna som idag gör vad de kan för att klara av den omöjliga uppgiften att erbjuda barnen en bra uppväxt.

Marika Bjerstedt Hansen

Försäkringskassan stämms av DO

Försäkringskassan har nu blivit stämda av diskrimineringsombudsmannen (DO) för fyra fall av könsdiskriminering. Det är fyra kvinnor som nekats sjukpenning pga. graviditet. Jag hoppas innerligt att DO vinner detta rättsmål. Det är inte värdigt Sverige år 2009 att ha en myndighet som behandlar kvinnor på det här sättet.

Läs gärna Tony Johanssons lysande krönika i gårdagens Skånska dagbladet.

/ Frida Trollmyr

När gravida blir sjuka

Det är så tröttsamt att kvinnors sjukdomar alltid ska ifrågasättas och förlöjligas. Det är därför inte en dag för tidigt att plattityden "att vara gravid är ingen sjukdom" ifrågasätts. Diskrimineringsombudsmannen har tagit upp fall med gravida kvinnor som trots besvärliga graviditeter inte fått ut någon sjukpenning och menar att detta är systematisk könsdiskriminering. Nä det är klart det inte är en sjukdom att vara gravid och de allra flesta kvinnor arbetar sig igenom sina graviditeter. Men när graviditeten gör dig så sjuk att du inte klarar dina arbetsuppgifter så borde sjukskrivning vara en självklarhet. Säg den man som hade jobbat med ryggvärk, hjärtklappning, illamående och halsbränna. Och det är ju ändå bara symptomen vid en hyfsat normal graviditet!

Jorun Koca Jakobsson

1950-talsnormer på 2000-talet- nej tack

Begreppet kvinnoförtryck används titt som tätt av politiker inom SD- när de fördomsfullt och lösryckt vill belysa invandrare som problem.
Själva ser de kärnfamiljen som det enda rätta sättet att leva på. Kärnfamiljen, där kvinnan hela dagarna ska ägna sig åt hem och barn och helst inte konkurrera med männen på arbetsmarknaden. En norm som utesluter människor med t.ex. andra sexualiteter:"konstruerade kollektiv" kan inte ersätta kärnfamiljen, menar SD (källa: partiets hemsida).

En kvinna aktiv i SD framhåller kvinnor som förhindrade att vara hemma med sina barn av ekonomiska skäl- och inte förvånande anges anledningen dessutom vara mångkultur:
"[...] strukturer i samhället som kraftigt begränsar kvinnors valmöjligheter kan vi härleda till det mångkulturella samhället. Det […] kostar enorma pengar som vi betalar för[…] Vi skulle lättare kunna organisera vår vardag och själva ta hand om våra barn om inte den ekonomiska pressen hade varit så stor[...]" (Källa: http://www.sdkvinnor.se/)

Inte bara den tydliga främlingsfientligheten fick mig att reagera på denna text. Kvinnors valmöjligheter har ingenting med det mångkulturella samhället att göra. Istället skymmer detta lösryckta ställningstagande den kamp för kvinnlig frigörelse som lett till ökad självständighet för kvinnor och ökat våra möjligheter i samhället. Skribenten inriktar sig på en mycket snäv definition av kvinnor, de som enbart vill vara hemmafruar, som på 1950-talet och tidigare. Den definitionen av "valmöjligheter" är konservativ och skulle förkasta det jämställdhetsarbete som har pågått och fortfarande pågår.

Jag tror inte det är speciellt hållbart att försöka representera kvinnor i ett 2000-talets Sverige med främlingsfientlighet och trångsynthet- det tror jag knappast majoriteten av kvinnor idag kunnat känna igen sig i.

/Sussi Nilsson

En flört till höger

Den senaste månaden har det rasat en debatt inom partiet med anledning av en debattartikel som fyra ledande socialdemokrater från Stockholm skrivit. De anser att socialdemokratin måste ha en ny politik som passar Stockholms medelklass. De krav som de för fram i artikeln är skrämmande höger. De vill ha sänkta skatter på tjänstesektorn, fler friskolor och en ny egnahemrörelse för medelklassen i storstäderna.

Jag blev faktiskt illa berörd när artikelförfattarna skriver om den urbana medelklassen, om hur orättvist det är att de inte har råd att bo i ett eget hus. Detta samtidigt som tusentals människor inte har någonstans att bo överhuvudtaget. Där delar av befolkningen bor i lägenheter med mögel och kackerlackor.

Självklart måste socialdemokraterna tilltala medelklassen och vinna röster i storstäderna, men jag tror att deras lösning är alldeles för enkel. För att vinna nästa val måste vi minska klyftorna i det här landet. Vi måste föra en politik som alla tjänar på och som på allavar bygger på solidaritet och jämlikhet. Allas rätt till arbete är grunläggande. En politik som förenar grupper iställer för att ställa dem emot varandra som högern alltid försöker är en politik som föder trygghet. När det gäller att inte få livspysslet att gå ihop så kräver S-kvinnor dessutom sänkt arbetstid till 30 timmar i veckan och delad föräldraförsäkring.

Det ska bli spännande att följa vad partikongressen beslutar om en dryg vecka.

Frida Trollmyr

Nobels fredspris 2009

Jag var nog inte den ende som blev förvånad när Barack Obama fick Nobels fredspris. En president som visserligen talat vackert om nedrustning och fred men som samtidigt har två pågående krig i världen. Bara några dagar efter att han fick beskedet om att han blivit utsedd till Nobels fredspristagare 2009, så sände Obama iväg 13000 nya soldater till Afghanistan för att förstärka den armé med 21000 soldater som han redan har där. Orden och handlingarna går kort sagt isär.

Obama själv tycker inte han förtjänar priset. Han får nobels fridspris efter minder än 9 månader i vita huset. Vad är det han konkret har gjort för freden under de här nio månaderna? Mer än nedrustningen av robotskölden i östeuropa? Enligt motiveringen har han stärkt internationell diplomati och samarbete mellan olika folkslag. Ja, vi kan ju fråga människorna i Irak och Afghanistan vad de tycker.

Vad jag däremot inte blev förvånad över var att Nobels fredspris gick till en man. Sedan inrättandet 1901 har 85 män och endast 12 kvinnor mottagit priset. Det alternativa nobelpriset (Right livelihood award) gick däremot till Rene Nyongo som arbetar med att försvara regnskogen i Kongo, Alyn Ware från Nya zeeland som kämpar mot kärnvapen, David Suzuki som jobbar med att få ut information om klimatförändringarna och Catrin Hamlin som i 50 år har arbetat med att behandla förlossningsskadade kvinnor i Etiopien. Speciellt glad blev jag när jag hörde att Catrin Hamlin fått "Right livelihood award" eftersom hon är en riktig feministisk hjälte.

Frida Trollmyr

Välkomna tillbaka!

Hej alla våra läsare!

Den här bloggen har under en tid varit passiv, men som ni ser har vi nu fräschat upp sidan och kommer att skriva regelbundet om olika aktuella frågor fram till valet. Vi hoppas att ni hjälper oss att få en levande blogg genom att läsa och kommentera våra texter. Vi som skriver är alla aktiva medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde. Som ni kan läsa här bredvid så är vi alla bosatta i Skåne och vi verkar i Malmö. Våra texter kommer därför ta upp såväl nationella som regionala och lokala frågor. Främst vill vi lyfta upp jämställdhetsfrågorna på dagordningen, men också belysa unga kvinnors livsvillkor i samhället. Vårt mål är att föra ut våra åsikter och skapa en debatt. Med detta vill vi hälsa alla gamla och nya läsare välkomna tillbaka!

Systerliga hälsningar

Frida Trollmyr
Ordförande för S-kvinnoklubben Avantgarde i Malmö

Unga starka tjejer

Den senaste tiden har tidningen Sydsvenskan spekulerat kring vilka socialdemokrater som kommer att föras fram i Malmö efter valet. Bland de som presenterades som tänkbara kandidater fanns tre av våra aktiva medlemmar i Avantgarde; Katrin Stjernfeldt-Jammeh, Julia Janiec och Frida Trollmyr. Läs artikeln här!

Mona- en stark ledare

Mona Sahlin framhävs tyvärr ofta negativt i media, som om hon vore en svag ledare. Jag vill trist nog hävda att sådan uppmärksamhet till stor del beror på att hon är en kvinnlig ledare. Hon ifrågasätts och granskas på ett sätt som saknar motstycke när det gäller manliga ledare. Vid kampanjer inför EU-valet häromveckan möttes jag av en del bittra miner och negativa kommentarer när jag skulle dela ut flygblad med bilder av Mona på. Detta gör mig irriterad.

Jag vill slå ett slag för Mona och hennes kompetens som ledare. Hon har mångårig politisk erfarenhet och är mycket lämplig som partiledare, inte minst hennes första-majtal visade detta. Hon ger svar på tal i mediala debatter och är en tydlig ledare och företrädare för socialdemokratiska värderingar.

Inte bara medelålders män kan vara ledare på ett kompetent sätt- även kvinnor är kapabla till detta. Jag hade önskat att fler såg förbi normen som dessvärre är seglivad, normen som säger att kvinnor inte ska synas och höras för mycket. Normen om att män på högre positioner i samhället gör ett bättre jobb än kvinnliga motsvarigheter.
Året är 2009 och könsrollstänkandet borde ha kommit längre än så- därför behövs fler krafter för ett jämställt samhälle på alla nivåer.

Hylla Mona!

/ Susanne Nilsson, S- kvinnoklubben Avantegarde

Ge inte vårdmakten till EU:s byråkrater

Torsdagen den 14 maj debatterade jag med Anna Maria Corazza Bildt om patienternas rättigheter i Europa. Corazza Bildt försökte felaktigt framhålla att nu öppnas fantastiska möjligheter för patienten i Europa. Det kanske stämmer för den som kan ligga ute med mycket pengar, talar många språk och känner sig väl förtrogen med den europeiska byråkratin. Men verkligheten för de flesta patienter ser annorlunda ut.

Corazza Bildt talade nämligen inte om att Moderaterna vill skapa ett system där sjuka kan tvingas lägga ut stora summor för att få vård. De vill skapa ett system som i praktiken bara de med mycket pengar kan utnyttja.

Det är viktigt att patienter inte tvingas ligga ute med pengar för att få vård. Man måste ha möjlighet att få ett förhandsbesked så att man säkert vet att man inte i efterhand behöver betala sin operation eller behandling själv. Ett system utan förhandsbesked gör att bara de som själva kan lägga ut stora summor har möjlighet att välja vård i andra länder. Jag vill att den möjligheten öppnas för alla. Det Moderaterna vill är att flytta makten över vilken vård du ska kunna få från läkare och landsting där du bor till EU-kommissionens byråkrater och ytterst till EG-domstolen.

Det är läkare som ska bedöma vilken vård människor ska ha, inte politiker. Vem som sedan utför vården är av underordnad betydelse. Det viktiga för oss är att människor inte fastnar i vårdköer utan får möjlighet till de operationer eller den behandling de behöver. Jag som socialdemokrat tycker istället att sjukvård är en typisk fråga som bör beslutas nära människor och i dialog med dem som berörs.

Hillevi Larsson (S) kandidat till Europaparlamentet, Skåne
.

LÖNSAM JÄMSTÄLLDHET

EU står nu i den ekonomiska krisen inför flera stora utmaningar. Dit hör bristen på barnafödande, att hantera finanskrisen och att trots vinden blåser hårt införliva målsättningarna i Lissabonstrategin. Dessa utmaningar hör ihop. En av de allra viktigaste målsättningarna i Lissabonstrategin är den om att 60 % av alla kvinnor skall vara sysselsatta i arbete senast 2010. En egen försörjning är en förutsättning för kvinnan att kunna frigöra sig fullt ut. Men en förutsättning för att kunna arbeta är en god tillgång till barnomsorg för barnen, men också en god omsorg för de äldre generationerna. Detta för att ge förutsättningar för kvinnan att kunna arbeta.

I en undersökning som gjorts mellan de olika EU-länderna så framgår att i de länder där det erbjuds allmän tillgång till offentlig barnomsorg, så föds det också genomsnitt fler barn än i de länder där det inte görs det. I de länder där flest föräldrar tar del av den offentliga barnomsorgen och flest kvinnor är i arbete tillhör också Europas ekonomiskt mest framgångsrika länder. Länder med välutbildade förvärvsarbetande kvinnor har högst födelsetal. Så visst hänger det ihop tillgången till barnomsorgen, som är en förutsättning för ekonomisk utveckling välstånd, rätten till arbete, och barnafödande.

Moderaterna har varken på nationell eller europeisk nivå visat framfötterna när det gäller jämställdhetsfrågorna. Därför undrar jag hur moderaterna i såväl Europaparlamentet som under det svenska ordförandeskapet tänker arbeta med Lissabonstrategin och de så kallade Barcelonamålen där det fastslås att det skall finnas barnomsorg för 33 % av barn alla under tre år? Även när EU:s medlemsstater befinner sig i ekonomisk kris, så finns det ingen anledning att förbise de viktiga sakfrågorna som bidrar till att göra EU mer jämställt. Tvärtom är det en förutsättning för utveckling. Vi tjänar alla på att kvinnor och män får möjlighet att vara delaktiga i samhället. Det är medlemsstaternas skyldighet att ge möjlighet att förena arbete och familj.

Hillevi Larsson, kandidat (s) till Europaparlamentet från Skåne
.

Fler kvinnor och färre ”gubbar” i Bryssel

Vill slå ett slag för Hillevi Larsson som är en av de fem S-kvinnor som kandiderar på socialdemokraternas vallista till Europaparlamentet. I Tidskriften Morgonbris nr 2 2009 finns en längre intervju med Hillevi Larsson inför det kommande EU-valet. Jag tänker lägga min röst på Hillevi därför att hon bland annat tänker kämpa för att kvinnors rättigheter skall uppvärderas och att möjligheten till att kombinera familj och yrkesliv skall utvecklas ytterligare.

"Stoppa handeln med kvinnor och barn". Ett annat slagord är ”låt kvinnorna styra över sina liv och kroppar”.

Hillevi är bosatt i Malmö och är även intresserad av de frågor som påverkar oss skåningar lite extra. Kom och lyssna på Hillevi den 19 maj i Folkets park på Far i hatten från kl 18:00!

Rösta Rött, Rösta Jämställt, Rösta Hillevi

/Cecilia Wohltat

Heja Mona!

Så har arbetarrörelsen firat ännu en 1a maj. I år strålade solen över oss och ett par tusen människor hade samlats i Malmö för att visa sitt missnöje med den borgerliga regering och föra fram alternativa krav. Unga och gamla, män och kvinnor, barnvagnar och fanor. Alla hade samlats för att höja vår röst och visa vad vi står för. Strax bakom mig i tåget gick två avantgardeister med en banderoll med texten "Mosa patriarkatet. Backa upp Mona och Wanja". Detta var en reaktion mot att 30 fackligagubbar gått ut och krävt Mona Sahlins avgång dagen innan. Stämningen var på topp och det kändes befriande att från hjärtat få skandera "Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!".

Framme i Malmö Folkets Park var det dags för tal. I vanliga fall brukar jag inte ha tålamod att lyssna på alla talen, men när Mona Sahlin började tala stod jag som trollbunden. Det var ett mycket bra ideologiskt tal som tog upp klassorättvisor och skillnaderna mellan socialdemokratisk och borgerlig politik. Hon tog upp hur unga och kvinnor drabbas hårt av den borgerliga politiken och berättade att Reinfeldt sagt till henne att det inte handlade om bristande jämställdhet utan berodde på att kvinnor arbetade mindre, oftare var sjuka och ägde mindre...

Mona var tydlig i sitt tal. Hon gav tydliga besked om vad Socialdemokraterna kommer att göra när vi återfår makten och visade på att det finns ett starkt alternativ till dagens regering. Det var med glädje i hjärtat och ett nyfunnet hopp som jag gick ifrån Folkets park i fredags. Mona kommer att bli Sveriges nästa statsminister!

Frida

.