Tack, men nej tack!

Hösten 2009 träffade jag Sveta – en 26-årig tjej från Polen som var timanställd på ett av de stora städföretagen i Sverige. Hon fick sällan så många timmar hon behövde så för att kunna försörja sig nattstädade hon även på helgerna. Hennes största dröm var att få en fast tjänst så hon och pojkvännen kunde skaffa barn. Med tanke på att det endast var två av hennes 25 kolleger som hade fast tjänst, kändes drömmen ouppnåelig. Sedan berättade hon om nio timmars arbetsdagar då hon bara fick betalt för fem eftersom fyra timmar spenderades på bussen mellan de smutsiga hemmen runt om i Skåne. Här fick jag nypa mig i armen. Var detta verkligen mitt Sverige? Ett Sverige som tar hand om de svaga och där jämlikheten är bäst i världen? Det lät inte så. Men Svetas öde, liksom Alliansens beslut att skattesubventionera hushållsnära tjänster och därmed klassa användandet av dessa som en medborgerlig rättighet i samma liga som väl fungerande skolor och bra vård. Och det faktum att vi alla ska betala för att en liten privilegierad grupp människor ska kunna utnyttja dessa tjänster för att få sitt viktiga ”livspussel” att gå ihop är egentligen symptom i en mycket större problematik. Hushållsnära tjänster är en kvinnofråga – och en invandrarfråga – och en politisk fråga. Men mest av allt är det en klassfråga. I slutändan handlar det om vilken typ av Sverige vi vill ha.

Ökade klassklyftor?
Ett land där barnen lär sig att vissa människor tjänar andra genom att städa deras toalettstolar?
Ett samhälle där det inte längre är konstigt att ha tjänare?
Ut med folkhemmet och in med det nya, moderna alliansubventionerade klassamhället?

Jag och Sveta säger nej tack! Vad säger du?



Nina Johansson

Ett rött feministiskt valår väntar

Ordet feminism brukar ofta väcka reaktioner i olika sociala sammanhang. En bekant till mig tycker att det vore att acceptera att man är ett offer att som kvinna kalla sig feminist. Jag har också mött personer som tycks anta att begreppet enkelspårigt handlar om att kvinnor och män ska ställas mot varandra. Men jämställdhet och feminism handlar om att se att det faktiskt existerar skillnader i samhället beroende på både mäns och kvinnors socialt konstruerade roller. Likväl som kvinnor förväntas vara på ett visst sätt, gör också män det och det har bidragit till könsbaserade normer i samhället som knappast är till fördel för alla. Jämställdhet handlar om att få vara precis den man är, på lika villkor, oberoende av om man är kvinna eller man eller vilken sexualitet man har. Det handlar inte om att göra om sig eller att ställa könen mot varandra.

Att det finns orättvisa villkor i samhället som är baserade på om du är kvinna eller man går inte att blunda för. Det förekommer markanta löneskillnader enbart på grund av vilket kön man tillhör trots lika arbetsuppgifter och yrkestitlar, allmänt lägre löner i kvinnodominerade yrken än i mansdominerade och det finns kvinnor (och barn) som lever under hot om våld och blir utsatta för våld, för att ta några exempel. Hade vi inte erkänt dessa företeelser och bara tyst accepterat att så är läget, hade det inte heller kunnat ske förändringar som förbättrar villkoren och synliggör orättvisorna. Malmö stad har t.ex. aktivt arbetat för nolltolerans mot kvinnovåld och fler kvinnor vågar nu anmäla brott de utsatts för.

Jag ser fram emot ett rött feministiskt valår 2010!

/Sussi Nilsson

Vem vill föda i Malmö?

Idag är det julafton och många föräldrar går i väntans tider- på barn.  Sverige upplever just nu en baby boom. Inte sedan 1946 har så många barn fötts i Sverige som år 2009. Och fler barn är på väg nästa år. I Malmö går barnmorskorna på knäna för alla föräldrar som vill förlösa på UMAS. Det är nedskärningar på kvinnokliniken men barnmorskorna på UMAS säger i en intervju till Sydsvenskan att femton barnmorskor skulle behöva anställas för att kunna genomföra de förlossningar som är i antågande.
 

Redan i somras kunde man som gravid kvinna uppleva långa köer till Mödravården i Malmö. Som barnaväntande förälder är detta så klart ett irriterande bekymmer. Min egen lösning blev att söka mödravård i Stockholm där jag också vistas en hel del. Jag fick vänta ett antal veckor på hjälp men de välkomnade mig med öppna armar. Något kontrastlikt när Malmö mest såg mig som ett besvär. Barnmorskorna på UMAS säger att kvinnorna som kommer till förlossning inte ska märka att det är stora neddragningar. Jag lovar att de märker det, särskilt när kvinnor får föda barn i vasken och inte kan få den smärtlindring de har önskat sig. Det skapar irritation och en minskat förtroende för landstinget, personalen och dessutom för förtroendet medborgare emellan.

 

Vad händer med kvinnovården i Region Skåne? Antingen bestämmer man sig för att vilja ha fler skattebetalande personer i Skåne och satsar därför på en bra mödravård och kvinnohälsovård eller så struntar man i det. Det är kontraproduktivt att tala med kluven tunga. Dessutom är det viktigt för Region Skåne att vara en attraktiv arbetsgivare samt vårdgivare. Annars riskerar man att vårdbehövande söker sig någon annanstans i Sverige. Har Region Skåne råd att inte ta hand om sina medborgare? Det är dags att Region Skåne tar sig i kragen och skapar möjligheter för regionen att växa- på alla sätt. Inte bara bra kollektivtrafik behövs, vi behöver också bra hälsovård för att skapa trygga förhållanden så att det i sin tur kan ge bra medborgare tillika skattebetalare.

 

En god jul till alla starka kvinnor och män i världen som inte ger sig trots ständiga nej! 

 

 

Elin Sundin
 

 

---

Hitta kärleken! Klicka här Hitta en dator som passar dig!

En julhälsning

Här kommer en julhälsning från några S-kvinnor i riksdagen. För att lyssna på sången tryck här.

Säkerställ homosexuellas framtid i Uganda

Ett nyligen framlagt lagförslag i Ugandas parlament förespråkar dödsstraff för vissa ”homosexuella akter” och långa fängelsestraff för andra ”homosexuella brott”. Vi socialdemokrater menar att detta förslag är förkastligt utifrån de mänskliga rättigheterna. Vi befarar att många av de medborgerliga rättigheterna i Uganda kommer att inskränkas om lagförslaget blir verklighet.

I lagförslaget föreslås även att internationella konventioner om mänskliga rättigheter ska ogiltigförklaras om de strider mot lagen. Redan idag finns det lagar i Uganda som kan straffa visst ”homosexuellt beteende” med upp till livstids fängelse. Det lagförslag som nyligen presenterades inför parlamentet av ledamoten David Bahati, kräver dödsstraff för sex med någon av samma kön som är minderårig eller som har någon form av handikapp eller där den anklagade är hiv-positiv.

Förslaget innebär att den som misstänker ”homosexuella brott” måste underrätta myndigheterna inom 24 timmar. Den som låter bli att rapportera dessa brott ska kunna dömas till tre års fängelse. En person som förespråkar homosexualitet kan få flera års fängelse om förslaget blir till lag.

Vi socialdemokrater kritiserar också att lagförslaget likställer sex med någon av samma kön med sexuella övergrepp. Om lagen träder i kraft kommer de mänskliga rättigheterna i Uganda urholkas. Skyldigheten att rapportera kommer också att skapa utbredd misstro bland Ugandas befolkning.

Vi uppmanar Fredrik Reinfeldt, som Sveriges statsminister tillika ordförande för EU, att agera för att säkerställa HBT-personers framtid och trygghet i Uganda.

Anmälan om könsdiskriminerande reklam till Reklamombudsmannen

Skickade precis denna anmälan om könsdiskriminerande reklam till Reklamombudsmannen:


STRIPPANDE TOMTEFLICKA I BADKAR

Hej!


I dagens Aftonbladet (måndag 14 december 2009) på sidan 25 är en helsidesannons som jag vill anmäla för könsdiskriminerande reklam.

I annonsen marknadsförs bolagsetablering på rekordtid. I centrum finns en stor bild av en ung tjej som sitter i ett badkar. Hon är naken på överkroppen och håller för brösten med händerna. På underkroppen har hon svarta spetsstrumpor som når upp till låren och en svart högklackad sko syns. Det ena benet sträcker hon rakt upp i luften. Hon tittar förföriskt mot betraktaren. På huvudet har hon en tomteluva. Bildtexten lyder i fetstil "Company for Christmas?" och under det med mindre text "Nytt aktiebolag på 4 timmar. Ring 08 4000 6200."

Det finns inget samband mellan det som marknadsförst (bolagsetablering) och bilden på flickan i badkaret. Flickan verkar mest vara ett sexigt blickfång. Kopplingen mellan tomteluvan och texten "Company for christmas?" är krystad och gör att annonsen känns ännu mer förnedrande och objektifierande. Associationerna man får när man ser bilden och läser bildtexten är snabb företagsetablering och snabb sex.

Även om det vore badkaret, underkläderna, skorna eller tomteluvan som var till salu ger bilden olustiga associationer eftersom det ser ut som att även den unga flickan saluförs. Med tanke på att bolagsetablering inte har något över huvud taget med bilden att göra känns det ännu olustigare med denna typ av marknadsföring!


Panlegis group står bakom annonsen (http://se.panlegis.com). Enligt deras hemsida har de säte i Malta.


Vänliga hälsningar

Hillevi Larsson

En tredelad föräldraförsäkring

Under S-kongressen (28 okt-1 nov) fick S-kvinnor igenom vårt krav om fler nya pappamånader. Detta är ett stort steg i en mer jämställd föräldraförsäkring! Det var först år 1974 som möjligheten infördes för pappor att vara hemma med sina barn i och med att föräldraförsäkringen tillkom. Dessförinnan fanns endast en moderskapsförsäkring.

Föräldraförsäkringen har länge varit föremål för debatt. Å ena sidan har kritiken varit att det inte är rätt att staten blandar sig i privata familjers intressen och å andra sidan har debattörer ansett att statens inblandning krävs för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor. Jag tror på det senare alternativet trots att det innebär en begränsning för den individuella familjen att själva besluta om sin vardag. Min förhoppning är att tredelad föräldraförsäkring i förlängningen leder till mer jämställda löner mellan könen, samt att kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärks.

En tredelad föräldraförsäkring innebär att en tredjedel endast kan tas ut av den ena föräldern, den andra tredjedelen endast av den andre föräldern och slutligen den sista tredjedelen som kan delas efter önskemål mellan föräldrarna.

Cecilia Wohltat

En offensiv bostadpolitik

Igår satt jag i möte med kommunfullmäktige i Malmö. Då kunde vi äntligen säga ja till ändrade ägardirektiv till vårt kommunala bostadsbolag MKB. Ärendet var uppe redan förra månaden men då stoppades det av de borgerliga partierna som fick igenom en minoritets återremiss. Det låter kanske som ett tråkigt ärende men det är faktiskt jätteviktigt för Malmö. Beslutet innebär nämligen att kommunfullmäktige som ägare ger MKB direktiv om att lägga vinstkraven på hyllan och istället bygga fler hyreslägenheter.

MKB ska ha en aktivare roll på Malmös bostadsmarknad så att vi kan bygga oss ur bostadskrisen. Under 2008 växte Malmös befolkning med 5734 personer. Antalet nya lägenheter som producerades 2008 var 1634. Under 2009 beräknas befolkningen öka med ytterligare 7200 personer och antalet lägenheter till 800. Det saknas alltså många lägenheter och med detta beslut så hoppas vi socialdemokrater att det ska byggas fler. Målet är att alla Malmöbor ska erbjudas bostäder efter behov.

Frida Trollmyr

Kvinnovåldet ökar i Sverige

I dagens Sydsvenskan står det att Malmö är den stad i Sverige där flest anmälningar inkommer. De senaste tio åren har anmälningarna ökat med 50 procent. Kvinnofridsprogrammet i Malmö anser däremot inte att våldsbrotten mot kvinnor är högre än i övriga Sverige. De tror istället att kvinnor i Malmö är mer benägna att anmäla brott. Jag tänker att det måste innebära att de satsningar som gjorts i staden såsom Kvinnofridsprogrammet har gett resultat. Men trots många insatser för att minska våldet mot kvinnor i Sverige, ökar problemet. Detta syns i en rapport som FN gjort om Sverige. Så det är dags att vakna Sverige! Vi måste göra mer.

Det brottsförebyggande rådet menar att mörkertalet är stort, att endast 20 procent av kvinnovåldet anmäls. Enligt undersökning gjord av Aftonbladet har över 150 kvinnor slagits ihjäl i Sverige under 2000-talet och 126 minderåriga barn har lämnats kvar utan sina mammor. Detta är tragiska siffror. Jag blir oerhört ledsen och provocerad över att inte mer resurser läggs på förebyggande åtgärder, utbildning till myndigheter och personal om problematiken.

Något positivt är i varje fall att det under FN-dagen mot kvinnovåld anordnades en konsert på Babel i Malmö för att försöka stoppa kvinnovåldet. Allt överskott gick till Kvinnojouren i Malmö. Men en uppmärksammad dag per år räcker inte för att sätta stopp för kvinnovåldet. Vi måste verkligen anstränga oss mer.

/ Cecilia Wohltat

Att vara ung och kvinna

Att gå från att vara barn till att bli vuxen kvinna kan vara en förvirrad tid. Det blir inte lättare av att samhället överöser oss med krav och förväntningar pågrund av vårt kön. Strävan efter att bli någon börjar redan i grundskolan och blir ännu intensivare när insatsen skall betygssättas. Unga kvinnor har svårt att sätta gränser, svårt att säga nej och har på tok för höga krav på sig själva. Med betygshetsen kommer stressen. Enligt en omfattande studie som WHO har gjort svarar 67 % av de femtonåriga svenska flickorna att de känner sig stressade av sitt skolarbete. Undersökningar från Skolverket visar att stressen har ökat under 2000-talet. Unga kvinnor som vill vara duktiga drabbas redan under studietiden av stress, oro, nedstämdhet och psykosomatiska problem. Idag blir till och med tjejer på gymnasiet sjukskrivna från studierna p.g.a. symtom på utbrändhet. "Duktiga flickor" har blivit ett begrepp och man talar till och med om överambitiösa tjejer som en diagnos.   

När dessa överambitiösa tjejer inte når de krav som de satt upp för sig själv drabbas de ibland av depression. Självskadebeteenden är mycket mer utbrett bland tjejer än bland killar i tonåren.  Detta förbättras inte av att den borgerliga regeringen satsar på bestraffning och fler prov istället för mer stöd i skolorna. Förutom mindre stress och ökat stöd i skolan behöver också satsa på elevhälsan. En fungerande elevhälsa kan arbeta förebyggande mot psykisk ohälsa och stötta de elever som har det extra tufft. Det mest avgörande är dock att bryta de strukturella orsakerna till unga kvinnors kravfyllda liv.

 

Frida

Kollektivtrafik - eftersom männen håller i bilnyckeln

För någon månad sen presenterades en statlig utredning där utredaren föreslår att kollektivtrafiken avregleras. Det skulle innebära att det blir fritt för företag att köra de sträckor som är lönsamma och stoppa hela profiten i egen ficka. På de sträckor som inte är lönsamma nog får det offentliga ta ansvaret för kollektivtrafiken, på skattebetalarnas bekostnad. Det är inte svårt att se att det skulle leda till ett rörigt system där anknytningarna mellan olika tåg och bussar inte kommer hänga ihop. Dessutom lär biljettpriserna bli dyrare. Kvinnor kommer bli de stora förlorarna på ett sådant system eftersom kvinnor använder kollektivtrafik mer än män gör. Och om män använder kollektivtrafiken för lite längre jobbresor så åker kvinnor kollektivt för att göra allt det där kvinnor gör; hämta ungar på dagis, handla eller hälsa på gamla släktingar. En välfungerande och smidig kollektivtrafik är därför en viktig jämställdhetsfråga. Gå in här och protestera mot förslaget till ny kollektivtrafiklag.

/Jorun

En fnurra på tråden?

Socialdemokraternas kongress är över och nu diskuteras på olika håll vad man egentligen har kommit fram till. Vad innebär kongressens beslut? Ett steg till vänster eller till höger? Jag är en av dem som fick förtroendet och den stora förmånen att delta som ombud.

Kongressen skulle behandla 1107 motioner med ca 8.000 att-satser och därtill riktlinjer. Många av dessa motioner handlade om att begränsa vinstuttagen i välfärden, vilket blev en brännande het fråga. Jag var själv för en starkare skrivning i riktlinjerna för begränsning av vinstuttag. Resultatet blev en kompromiss som inte alla är nöjda med men jag känner att vi drev frågan så långt det gick och jag är övertygad om att diskussionen inte är avslutad.

Att vara politiskt aktiv känns lite som att vara gift. Ett äktenskap mellan medlemmarna och den centrala organisationen. Det är mest grå vardag, stora bruna kuvert som fyller brevlådan med handlingar som ska läsas, långa möten, gubbar som aldrig slutar prata och sega diskussioner som verkar gå i repris från förra veckan. Inte alltid så passionerat… Att åka på kongress är lite som att plötsligt åka på kärlekssemester, bli nyförälskad, få tillbaka gnistan och se varandra med nya ögon. Om semestern varit lyckad leder den till ömsesidig nytändning.

Mona har under det sista året fått stå ut med mycket orättvis kritik, fått skit i media vad hon än har gjort och dessutom plågats med undersökningar som visar att hon har svagt stöd inom partiet. Så vinner vi inga val. Kongressen präglades i mångt och mycket av viljan att sluta upp bakom Mona, lyfta henne och stärka organisationen. Samla kraft att möta väljarna och stötta varandra i valrörelsen. Drömmen om den lyckade kärlekssemestern.

Vad har trycket på Mona Sahlin för betydelse för kongressens beslut att inte ta ett ordentligt tag i vinstfrågan? Det är en fråga som jag inte kan sluta fundera över.

Marika Bjerstedt Hansen

Är misshandel inte "Synnerligen ömmande skäl"?

En 17-årig tjej lever som många andra flyktingar gömda i vårt samhälle. I hennes fall handlar det om att hon riskerar att bli misshandlad av sin pappa om hon åker tillbaka till sitt hemland. Beslutet att hon inte fick stanna i Sverige grundar sig på att hennes orsaker till att stanna inte bedömdes som "synnerligen ömmande skäl"... Ett kyligt beslut som inte ser till tjejens bästa utan istället syftar till att förvisa henne till rädsla och otrygghet orsakad av en av hennes egna föräldrar, som dessutom står i maktposition till henne, speciellt eftersom hon är ung.

Genom detta beslut förmedlas en tyst acceptans inför att en ung tjej riskerar utsättas för våld. Tragiskt.

"Synnerligen ömmande skäl"- vad krävs egentligen för att denna lagparagraf ska gälla?

Sussi Nilsson

Kvinnovåld ökar

För några år sedan ledde Liza Marklund ett TV-program om våld mot kvinnor. I programmet fanns en skärm som visade ett ständigt ökande antal misshandlade kvinnor, siffrorna visade tydligt hur ofta kvinnor faktiskt utsätts för våld. Man kan tycka vad man vill om Liza Marklund men jag tycker i alla fall det var bra att uppmärksamma detta våld som ofta hamnar i skymundan och inte tas på allvar. Våld mot ensamstående mödrar och kvinnor i yrkeslivet är exempel på grupper där våldet har ökat mellan åren 2000- 2007, enligt Brottsförebyggande rådet. Med denna utveckling är det hög tid att börja ta kvinnovåldet på allvar.

Det handlar om faktorer som att känna frihet och trygghet i tillvaron och att våga anmäla utan att känna sig hotad- och att ha någonstans att ta vägen när våldet hotar i hemmiljön. Därför blev jag glad när jag hörde att det på S-partikongressen föreslogs att det ska finnas kvinnojourer i alla kommuner.

Vi har rätt att slippa bli utsatta för våld oavsett kön, sexuell tillhörighet, etnisk bakgrund eller andra preferenser.

/Sussi Nilsson

Ensamkommande flyktingbarn - en fråga om solidaritet!

Sverige har skrivit under FN:s barnkonvention, och det är ju finemang. Det är stort. Det betyder inte bara att vi gillar barn och i största allmänhet vill dem väl utan att vi faktiskt lovat att göra vissa bestämda saker. Tyvärr innebär de svenska kommunernas ovilja att ta emot ensamkommande flyktingbarn under asylprocessen att Sverige i dag har svårt att leva upp till åtagandena i barnkonvention. Denna märkliga ovilja innebär mer än ett problem.

Främst är det förstås ett problem för de över 400 barn som just nu väntar orimligt länge på att få ordentlig skolgång, vuxenstöd och möjlighet att mer långsiktigt kunna planera sin framtid. Men det belyser även ett allvarligt politiskt problem. I en del kommuner har oviljan att upprätta avtal med Migrationsverket nämligen visat sig bero på rädsla att ge Sverigedemokraterna medieutrymme och tillfälle att skapa opinion.

Detta är naturligtvis ett fruktansvärt dumt resonemang. Det innebär att Sverigedemokraterna inte behöver ha en enda plats i kommunstyrelsen, vi ger dem rätt att sätta dagordningen där i alla fall. Jag uppmanar alla Socialdemokratiska kommunpolitiker att visa politiskt mod i denna fråga. Visa solidaritet! Solidaritet med de ensamma barnen som saknar vuxna omkring sig, men även solidaritet med de fyra ankomstkommunerna som idag gör vad de kan för att klara av den omöjliga uppgiften att erbjuda barnen en bra uppväxt.

Marika Bjerstedt Hansen

Försäkringskassan stämms av DO

Försäkringskassan har nu blivit stämda av diskrimineringsombudsmannen (DO) för fyra fall av könsdiskriminering. Det är fyra kvinnor som nekats sjukpenning pga. graviditet. Jag hoppas innerligt att DO vinner detta rättsmål. Det är inte värdigt Sverige år 2009 att ha en myndighet som behandlar kvinnor på det här sättet.

Läs gärna Tony Johanssons lysande krönika i gårdagens Skånska dagbladet.

/ Frida Trollmyr

När gravida blir sjuka

Det är så tröttsamt att kvinnors sjukdomar alltid ska ifrågasättas och förlöjligas. Det är därför inte en dag för tidigt att plattityden "att vara gravid är ingen sjukdom" ifrågasätts. Diskrimineringsombudsmannen har tagit upp fall med gravida kvinnor som trots besvärliga graviditeter inte fått ut någon sjukpenning och menar att detta är systematisk könsdiskriminering. Nä det är klart det inte är en sjukdom att vara gravid och de allra flesta kvinnor arbetar sig igenom sina graviditeter. Men när graviditeten gör dig så sjuk att du inte klarar dina arbetsuppgifter så borde sjukskrivning vara en självklarhet. Säg den man som hade jobbat med ryggvärk, hjärtklappning, illamående och halsbränna. Och det är ju ändå bara symptomen vid en hyfsat normal graviditet!

Jorun Koca Jakobsson

1950-talsnormer på 2000-talet- nej tack

Begreppet kvinnoförtryck används titt som tätt av politiker inom SD- när de fördomsfullt och lösryckt vill belysa invandrare som problem.
Själva ser de kärnfamiljen som det enda rätta sättet att leva på. Kärnfamiljen, där kvinnan hela dagarna ska ägna sig åt hem och barn och helst inte konkurrera med männen på arbetsmarknaden. En norm som utesluter människor med t.ex. andra sexualiteter:"konstruerade kollektiv" kan inte ersätta kärnfamiljen, menar SD (källa: partiets hemsida).

En kvinna aktiv i SD framhåller kvinnor som förhindrade att vara hemma med sina barn av ekonomiska skäl- och inte förvånande anges anledningen dessutom vara mångkultur:
"[...] strukturer i samhället som kraftigt begränsar kvinnors valmöjligheter kan vi härleda till det mångkulturella samhället. Det […] kostar enorma pengar som vi betalar för[…] Vi skulle lättare kunna organisera vår vardag och själva ta hand om våra barn om inte den ekonomiska pressen hade varit så stor[...]" (Källa: http://www.sdkvinnor.se/)

Inte bara den tydliga främlingsfientligheten fick mig att reagera på denna text. Kvinnors valmöjligheter har ingenting med det mångkulturella samhället att göra. Istället skymmer detta lösryckta ställningstagande den kamp för kvinnlig frigörelse som lett till ökad självständighet för kvinnor och ökat våra möjligheter i samhället. Skribenten inriktar sig på en mycket snäv definition av kvinnor, de som enbart vill vara hemmafruar, som på 1950-talet och tidigare. Den definitionen av "valmöjligheter" är konservativ och skulle förkasta det jämställdhetsarbete som har pågått och fortfarande pågår.

Jag tror inte det är speciellt hållbart att försöka representera kvinnor i ett 2000-talets Sverige med främlingsfientlighet och trångsynthet- det tror jag knappast majoriteten av kvinnor idag kunnat känna igen sig i.

/Sussi Nilsson

En flört till höger

Den senaste månaden har det rasat en debatt inom partiet med anledning av en debattartikel som fyra ledande socialdemokrater från Stockholm skrivit. De anser att socialdemokratin måste ha en ny politik som passar Stockholms medelklass. De krav som de för fram i artikeln är skrämmande höger. De vill ha sänkta skatter på tjänstesektorn, fler friskolor och en ny egnahemrörelse för medelklassen i storstäderna.

Jag blev faktiskt illa berörd när artikelförfattarna skriver om den urbana medelklassen, om hur orättvist det är att de inte har råd att bo i ett eget hus. Detta samtidigt som tusentals människor inte har någonstans att bo överhuvudtaget. Där delar av befolkningen bor i lägenheter med mögel och kackerlackor.

Självklart måste socialdemokraterna tilltala medelklassen och vinna röster i storstäderna, men jag tror att deras lösning är alldeles för enkel. För att vinna nästa val måste vi minska klyftorna i det här landet. Vi måste föra en politik som alla tjänar på och som på allavar bygger på solidaritet och jämlikhet. Allas rätt till arbete är grunläggande. En politik som förenar grupper iställer för att ställa dem emot varandra som högern alltid försöker är en politik som föder trygghet. När det gäller att inte få livspysslet att gå ihop så kräver S-kvinnor dessutom sänkt arbetstid till 30 timmar i veckan och delad föräldraförsäkring.

Det ska bli spännande att följa vad partikongressen beslutar om en dryg vecka.

Frida Trollmyr

Nobels fredspris 2009

Jag var nog inte den ende som blev förvånad när Barack Obama fick Nobels fredspris. En president som visserligen talat vackert om nedrustning och fred men som samtidigt har två pågående krig i världen. Bara några dagar efter att han fick beskedet om att han blivit utsedd till Nobels fredspristagare 2009, så sände Obama iväg 13000 nya soldater till Afghanistan för att förstärka den armé med 21000 soldater som han redan har där. Orden och handlingarna går kort sagt isär.

Obama själv tycker inte han förtjänar priset. Han får nobels fridspris efter minder än 9 månader i vita huset. Vad är det han konkret har gjort för freden under de här nio månaderna? Mer än nedrustningen av robotskölden i östeuropa? Enligt motiveringen har han stärkt internationell diplomati och samarbete mellan olika folkslag. Ja, vi kan ju fråga människorna i Irak och Afghanistan vad de tycker.

Vad jag däremot inte blev förvånad över var att Nobels fredspris gick till en man. Sedan inrättandet 1901 har 85 män och endast 12 kvinnor mottagit priset. Det alternativa nobelpriset (Right livelihood award) gick däremot till Rene Nyongo som arbetar med att försvara regnskogen i Kongo, Alyn Ware från Nya zeeland som kämpar mot kärnvapen, David Suzuki som jobbar med att få ut information om klimatförändringarna och Catrin Hamlin som i 50 år har arbetat med att behandla förlossningsskadade kvinnor i Etiopien. Speciellt glad blev jag när jag hörde att Catrin Hamlin fått "Right livelihood award" eftersom hon är en riktig feministisk hjälte.

Frida Trollmyr