Den 7 juni är det ju val till EU parlamentet. Om man ska tro opinionsmätningen som redovisades i veckan så kommer inte mer än 40 % av svenskarna att gå och rösta. Valkampanjerna har väl inte riktigt kommit igång ännu men jag funderar lite på vad som krävs för att folk ska bli engagerade? Kanske måste partierna vara tydligare med att förmedla vad EU parlamentet egentligen gör, vilka frågor de har makt att påverka.
Jag röstar på sossarna i EU parlamentsvalet eftersom jag hoppas på ett mer jämnställt, grönare Europa vars gränser öppnas upp för ännu fler medlemmar. Men oavsett vad man tycker om EU är det viktigt att uppmana folk att rösta. Kandidater som röstats fram av 40 % av befolkningen, vilken legitimitet har de egentligen? Och vi får inte bortse från risken att Sverigedemokraterna får en chans att ta sig till Bryssel. Därifrån är stegen inte långt till att de kommer in i riksdagen. Så gå och rösta!
/Jorun
What can you do with the new Windows Live? Find out
20 april 2009
08 april 2009
Yrken och status
På min nuvarande arbetsplats har lokalvårdarna annan etnisk bakgrund än svensk och två av tre är kvinnor. Jag tror knappast det är en slump. Efter att ha vikarierat som vårdbiträde och barnskötare från och till i 9-10 år har det slagit mig att detta är en vanlig företeelse. De lokalvårdare jag mött i arbetslivet har till största del haft utländsk bakgrund och de flesta är också kvinnor enligt min erfarenhet. En kvinnlig dominans har också varit påtaglig inom de vård- och omsorgsyrken jag tidigare arbetat. Sådana yrken är exempel på lågavlönade jobb med låg status och det gör mig bekymrad och irriterad att detta har en så stark och tydlig koppling till kvinnor och människor med utländsk bakgrund.
Varför söker sig bara ett fåtal män till yrken av ovan nämnda slag? Vård och omsorg av äldre och barn är inte en given angelägenhet för kvinnor. Att det knappt arbetar några män i dessa sektorer har sannolikt att göra med löner och villkor samt en traditionell syn på kvinnors och mäns roller i samhället, där kvinnors åtaganden är lägre värderade än mäns. Statusen på sådana yrken är låg just därför att de är kvinnodominerade och för att kvinnor ofta tyvärr accepterar sämre arbetsvillkor och löner än män.
Jag anser att kvinnor måste bli bättre på att kräva uppvärdering av viktiga arbetsinsatser inom nämnda yrken i form av bättre löner och villkor, yrket ska inte behöva bli mansdominerat för att öka i lön och status.
Ett yrkes status ska således inte bero på om det domineras av män eller kvinnor, inte heller på om det domineras av personer med andra etniska bakgrunder än svenska eller inte. Med sådana premisser i yrkeslivet har vi långt kvar till ett jämställt och integrerat samhälle.
Susanne Nilsson, S-kvinnoklubben Avantgarde
Get news, entertainment and everything you care about at Live.com. Check it out!
05 april 2009
Jämställdheten som försvann
Under några år var jämställdhet "the shit". Det talades om det överallt, skapades jämställdhetsgrupper på skolor och i föreningar, diskuterades i riksdagen och i media. Sen försvann begreppet. Till och med Jämställdhetsombudsmannen försvann. Visserligen bytte hon bara kläder men trängs nu med en rad andra områden där diskriminering förekommer.
Jag vill dock inte gå in på detaljer om vilket diskrimineringsområde som är viktigast. Mitt syfte är snarast att klaga på det ointresse som infunnit sig att arbeta med jämställdhetsfrågor. Jämställdhet är inte längre hett. Ordet jämställdhet har kommit att bli något tråkigt och förlegat för många. Särskilt för många unga tjejer som skulle behöva en portion kunskap om varför de inte tas på allvar och varför den där killen i klassen ofta får lärarens uppmärksamhet. Jämställdhet inte är lönt att ha. Eller, är Sverige helt jämställt nu?
Jämställdhet+ arbetsliv är en kombination som skulle kunna vara en het potatis. Alla kommer ändå att befinna sig inom det i sinom tid. Studenter jag träffar tror att de är skyldiga att berätta för arbetsgivaren att de är gravida i andra månaden. Tjejer känner sig mer nervösa än killar inför första lönesamtalet. Tur att fackliga organisationer arbetar med metoder för hur man praktiskt kan göra. Över huvud taget diskuteras relationen arbetsgivare- arbetstagare ur ett jämställdhetsperspektiv inte längre. Intresset har svalnat.
En del av lösningen heter positiva förebilder. Om de positiva förebilderna slås tillbaka och tvingas vara tysta vågar färre ta sig ton. Jag saknar Margareta Winberg, Gudrun Schyman och andra kvinnor i både politik och näringsliv som syns och hörs och får många minuters mediatid . Sverige är inte jämställt än. Återuppliva jämställdheten!
Elin Sundin, tidigare styrelseledamot Avantgarde Skåne
"kolla in resten av Windows Live™. Inte bara e-post – Windows Live™ är mycket mer än din inkorg. " Mer än bara meddelanden
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
