08 april 2009

Yrken och status

På min nuvarande arbetsplats har lokalvårdarna annan etnisk bakgrund än svensk och två av tre är kvinnor. Jag tror knappast det är en slump. Efter att ha vikarierat som vårdbiträde och barnskötare från och till i 9-10 år har det slagit mig att detta är en vanlig företeelse. De lokalvårdare jag mött i arbetslivet har till största del haft utländsk bakgrund och de flesta är också kvinnor enligt min erfarenhet. En kvinnlig dominans har också varit påtaglig inom de vård- och omsorgsyrken jag tidigare arbetat. Sådana yrken är exempel på lågavlönade jobb med låg status och det gör mig bekymrad och irriterad att detta har en så stark och tydlig koppling till kvinnor och människor med utländsk bakgrund.

Varför söker sig bara ett fåtal män till yrken av ovan nämnda slag? Vård och omsorg av äldre och barn är inte en given angelägenhet för kvinnor. Att det knappt arbetar några män i dessa sektorer har sannolikt att göra med löner och villkor samt en traditionell syn på kvinnors och mäns roller i samhället, där kvinnors åtaganden är lägre värderade än mäns. Statusen på sådana yrken är låg just därför att de är kvinnodominerade och för att kvinnor ofta tyvärr accepterar sämre arbetsvillkor och löner än män.

Jag anser att kvinnor måste bli bättre på att kräva uppvärdering av viktiga arbetsinsatser inom nämnda yrken i form av bättre löner och villkor, yrket ska inte behöva bli mansdominerat för att öka i lön och status.

Ett yrkes status ska således inte bero på om det domineras av män eller kvinnor, inte heller på om det domineras av personer med andra etniska bakgrunder än svenska eller inte. Med sådana premisser i yrkeslivet har vi långt kvar till ett jämställt och integrerat samhälle.

Susanne Nilsson, S-kvinnoklubben Avantgarde





Get news, entertainment and everything you care about at Live.com.
Check it out!

1 kommentar:

Anonym sa...

På MIN arbetsplats är samtliga lokalvårdare män. Jag tror inte det är en slump.

Av de lokalvårdare som jag hejat på hittills är väl ca 60% från Estland, Ghana eller Turkiet. Resten är infödda svenskar av varierande ursprung (alltifrån fd Umeåbor till gotlänningar). Jag tror inte det är en slump.

Det är ganska bra betalt att vara lokalvårdare på min arbetsplats. Vi lever ju i ett land där en person som arbetar med forskning efter 5 års grundutbildning (med fullt studielån) och 2 års doktorandutbildning har en statlig ersättning på ca 15500 kr FÖRE SKATT. (Givetvis väntas ju förbättringar på den fronten nu med en regering som inser värdet i modern spjutspetsforskning.) Men jag klagar inte så mycket över det. Har ju själv valt denna bana och hakar ju givetvis på the brain-drain-train om två år och sticker som de flesta kollegorna till en välbetald tjänst i Norge! :-)

Lokalvårdarna på mitt jobb tjänar - enligt egen utsago - ca 21000 kr före skatt (heltid). Med ev risktillägg tjänar de några hundringar till. De har ju dock en privat arbetsgivare (förstås!).
De tycks sannerligen inte heller klaga - de har ju, liksom jag, själva valt sin bana.