Idag var jag på en debatt om den aktuella frågan "Lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam", som Jorun bloggade om häromveckan. I debatten medverkade bl.a. Eva Maria Svensson, som utrett frågan. Efter att ha hört hennes lysande argumentation och förslag är jag nu ännu mer övertygad om att lagstiftning behövs! Hela tiden och från alla håll bombarderas vi av reklam, varav en hel del är direkt kränkande och könsdiskriminerande.
För något år sedan var affischpelarna tapetserade med reklam för TV-programmet Popstars. På jätte-bilder fick man se en kvinna med djup urringning och kort-kort kjol. Fokus var på brösten och låren. Huvudet var avklippt. Ovanför bilden stod bara ordet "TALANG". Det gick inte att värja sig mot bilderna som var överallt vart man än gick i sta´n. Jag minns att jag inte kunde låta bli att bli upprörd. Det kändes som ett rent hån! Det här är inte det enda exemplet på könsdiskriminerande reklam. Hela tiden sker nya övertramp. Näringslivet etiska råd jobbar med självsanering som går ut på att de tar in anmälningar som de "fäller" eller "friar." Fällda anmälningar publiceras på deras hemsida. Det här arbetet är bra, men det räcker inte. Den förra s-regeringen tillsatte en utredning med syfte att se om det fanns förutsättningar att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam.
Redan innan utredningen var klar uttalade sig jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) positivt om att lagstifta i frågan. Men när utredningen nu är klar vill hon inte uttala sig utan verkar ha "gått under jorden". Det är synd, för förslagen i utredningen är mycket bra. Det är nu dags att genom lagstiftning markera att vi inte accepterar könsdiskriminering som ett sätt att sälja varor!
Hillevi Larsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"På jätte-bilder fick man se en kvinna med djup urringning och kort-kort kjol. Fokus var på brösten och låren. Huvudet var avklippt. Ovanför bilden stod bara ordet "TALANG"."
Förvisso tycks ju den refererade reklambilden (vilken jag själv inte sett) ha varit ovanligt passande i sammanhanget: Är det någonstans man hittar bruttor med urringningar och halvklädsel så är det väl just i dylika sammanhang! Det tycks ju numera finnas ett rakt samband mellan artisteri (eller snarare försök till detsamma...) och djupet på urringningen.
Det här gäller ju självfallet inte bara för kvinnor: sällan ser man killar/män med rejält uppknäppt skjorta och blottat (o)hårigt bröst på jobbet eller annorstädes - men däremot tycks manliga (yngre) artister/wannabes behöva ventilera kroppsvärmen mer än andra eftersom uppknäppt tycks vara den gällande melodin(!) på scen.
Valet är ju naturligtvis fritt - både för reklammodellen och betraktaren. Den betraktare som tar illa upp eller blir "upprörd" får kanske bearbeta sina egna referensramer en smula...
Vi andra har vett att titta bort om vi misstycker. Töntigheter som att "ungdomarna (dessa ständiga stackare i alla sammanhang) blir pååååverkade" kan ju självfallet inte tas på fullt allvar. Även ungdomar har en hjärna mellan öronen att tänka med - de kan också välja fritt. Faktiskt.
Att liknande reklamutformning används för att sälja ej relaterade produkter, tex disktrasor eller senaste bildmodellen, är ju bara så fånigt att man inte ids bry sig. Möjligen väljer man bort en sådan produkt vid nästa inköpstillfälle.
För övrigt tycker jag inte ett par bröst - eller nästan synliga bröst i en djup urringning - och kort-kort kjol är könsdiskriminerande i dess verkliga (ej politiska) betydelse. Det finns betydligt allvarligare fall av könsdiskriminering i Sverige än det: tag bara detta med att en ensamstående pappa fortfarande - år 2008!!! - inte har automatiskt rätt till halva barnbidraget vid delad vårdnand utan är helt utlämnad barnens morsas "goda vilja".
DET är könsdiskriminerande om något!!
Caroline
Vissa anser att den fria viljan råder inom och genom alla individer i samhället, vi andra tror att samhället påverkar inidivider och ibland får dem att göra saker de i själva verket egentligen kanske inte vill och påverkar betraktares uppfattningar och självbilder. om man tror det senare, ja då ökar ens önskan om att samhället ska gå in och lagstifta och visa på att vissa saker inte är lämpliga.
fö förstår jag inte hur jämställdhet kan vara icke-politiskt och hur ett sådant fenomen skulle vara termens verkliga betydelse. frågan om barnbidraget är väl tex ytterst politisk. jag håller absolut med om att det ska gå lätt att dela barnbidraget, men det är ju inget som i grunden strider mot kampen mot sexistisk eller kvinnoförnedrande reklam. det feministiska projektet vill ju (i stora drag) lösa könsrollernas förtryck, oavsett kön, så väl som motarbeta kvinnors underordning i förhållande till männen.
Nu vet jag inte hur "Sara" lever sitt liv, men uppenbarligen lever hon detta liv i en värld där det finns något som heter "samhälle" och som är TOTALT fristående från vad detta samhälle består av: nämligen alla dessa individuella personer med fria viljor.
I "Saras" värld tycks "samhället" vara en egen kladdig liten organism som "påverkar" och "tvingar" dessa individuella personer att "göra" saker eller "tycka" saker. Så tokigt! Så är det ju självklart inte. Vi väljer alla självfallet helt själva både vad vi gör och vad vi tänker. Vi skapar och formar oss själva och i och med det skapar och formar vi samhället.
Saken är dock den att få klarar av att stå för sina livsval. Då är det bra att man kan skylla på "samhället" (ni vet, den där kladdiga lilla organismen) - det är ju alltid "samhällets" fel när JAG har valt fel eller tänkt helt galet.
I mina öron låter det som om "Sara" lever i någon typ av Stalin-värld. Så ser inte världen (som tur är!) ut och så ser INTE samhället ut. Samhället (dvs du, jag, Kalle, Mustafa, Anna mfl) bestämmer hur samhället (vi själva) ska vara. Uppenbarligen gillar majoriteten av samhället hur samhället är idag - annars skulle det inte se ut som det gör.
Vi väljer fritt hur vi vill leva - och när tillräckligt många väljer likadant har vi en majoritet och den majoriteten formar de _huvudsakliga_ dragen i samhället. Resten formar vi helt för egen maskin utan att bry sig om vad alla andra tycker eller tänker. Ogillar man huvudragen som majoriteten gillar så får man lite problem, om man nu inte är lagd åt det totalitära diktaturhållet. Då har man sällan problem med att köra över majoritetens samhälle.
Det finns inte en chans att jag skulle likt någon psyko-kommunist klampa på och krossa andras fria viljor och livsval. Men jag kan själv välja bort: Jag har flera exempel på saker som jag inte tycker är okej i samhället - jag väljer att för egen del se till att jag slipper ha med dessa saker jag ogillar att göra, dvs väljer bort - gör aktiva val helt enkelt.
Så om nu majoriteten gillar halvklädda tjejer på reklampelare på stan, och jag gör det inte, så är ju mitt aktiva val att titta bort och inte se skiten. Ett annat alternativ än att välja bort är att endast söka mig till personer som tycker som jag: då slipper jag störas av personer jag ogillar (tex nynazister) eller av saker som jag inte godkänner (tex narkotika) - och det oavsett om majoriteten av samhället tycker att dessa saker är helt ok. JAG kan ju välja att inte tycka att det är ok.
Så det hela är väldigt, väldigt enkelt: man anpassar sig efter huvudragen av majoritetens samhället (tex lagar, etikettsregler, speciella klädkoder, whatever...) och sen väljer man helt fritt och aktivt hur man vill leva sitt liv och vad man tänker och tycker om saker. Naturligtvis utan att kränka någon annans fria vilja.
Lätt som en plätt - till och med en småunge fattar! :-)
Skicka en kommentar