"Bättre boende för hemlösa missbrukande kvinnor" är ett stadsövergripande treårigt projekt som startade i Malmö stad i februari 2006. Projektet skall pågå året ut och är ett samarbete med MKB fastigheter AB och Röda korset. Syftet med projektet är att förbättra situationen och ge skydd till hemlösa missbrukande kvinnor då denna grupp är extra utsatta för hot, våld och övergrepp samt att hitta långvariga boendealternativ för dessa kvinnor. Projektet ingår i regeringens satsning 2006-2008 mot hemlöshet i Sverige.
För närvarande arbetar jag som socionom i Malmö för vuxna med någon form av missbruksproblematik och kommer därför ofta i kontakt med bostadslösa missbrukande kvinnor. Min fråga till nuvarande regering men även till Malmö stad är vad som kommer att hända med denna specifika satsning när projektiden löper ut?
De kvinnor jag möter i mitt arbete och som sitter fast i en missbruksrelation är väldigt ensamma i en värld som är ytterst tuff och mansdominerad. Många av kvinnorna känner sig utelämnade från samhället och vågar inte förlita sig till myndigheter och polis. De vågar som regel inte anmäla de som misshandlar dem psykiskt och fysiskt. Kvinnorna står långt utanför bostadsmarknaden och männen håller ofta kvar sina kvinnor i destruktiva relationer där våld och övergrepp är vanligt förekommande. Dessa kvinnor är i behov av bättre boendealternativ och bör prioriteras. Hur skall det går för dessas kvinnor när projektet läggs ner? Vad kommer att hända med de fyra akutboendeplatser (Fribo) som i dagsläget finns?
/Cecilia Wohltat
2 kommentarer:
Vem tvingar män och kvinnor att använda missbruka droger?
Det är i högsta grad ett självvalt destruktivt beteende!
Mig veterligen har varken jag eller mina kollegor mött en enda knarkare/alkoholist som säger sig ha blivit tvingad att använda droger (exkluderat viss andel av trafficking-offer).
De flesta brukar svamla om "gled in på det" eller "hamnade i dåligt sällskap" eller "skulle bara prova och sen var jag fast".
Dvs enbart bortförklaringar för att man inte tagit eget (vuxet) ansvar för sig själv (och därmed inte heller för omgivningen!).
Med detta inte sagt att det sociala skyddsnätet inte skall gälla även missbrukande människor. Det ska det absolut.
Men att det skulle vara en högprioriterad fråga att ordna boende för just missbrukare?! Knappast. I högsta grad skulle det vara ytterst diskriminerande för alla bostadslösa icke-missbrukare.
Det bör inte behöva påtalas att det finns enorma, mer akuta problem, att lösa i samhället framför gratis boende för missbrukare.
Största insatserna görs innan folk ens får för sig att välja drogmissbruk framför att utföra sina plikter i ett samhället (dvs sköta sitt arbete, betala räkningarna (inkl hyran) osv osv).
Eller finns det verkligen folk som är så virriga och tror att enskildas RÄTTIGHETER inte alltid ska balanseras fullt ut mot dessa enskilda individers PLIKTER?!
Här kan tex krafttag i skolpolitiken tillföra mycket önskvärt. Sluta dalta barn och ungdomar så lär de sig hur det fungerar i ett samhälle:
DU har ansvar för att DU sköter dina plikter fullt ut (pluggar, jobbar, betalar skatt, whatever...) och ser till att DU inte förstör för någon annan. Och om du ändå förstör ska du inte ha kunnat missa att DU då betalar för det själv.
Att använda droger har aldrig varit (och kommer aldrig att vara) annat än en väldigt enkel väg att skjuta över det personliga ansvaret på någon annan.
I vårt "välfärds och rättighetssamhälle" där alla medborgare enligt lag ska behandlas lika och vara lika mycket värda, finns i det fördolda ett mycket välutvecklat systematiskt förtryck mot bland annat våra hemlösa medborgare.
Den nedtystade grymhet som försiggår inom dessa system utförs mot människor som fråntagits de mest basala rättigheterna för möjligheten till ett någorlunda fungerande liv. Detta medför då också en omöjlighet att anpassa sig till de normer samhället kräver för att få bli kallad medborgare och få sina rättigheter tillbaka. Samhällets regler är skrivna av människor med helt andra förutsättningar och i total oförståelse om hur verkligheten ser ut för många av våra samhällsmedborgare. Men för att samhällets "regelryttare" och moralister ska kunna fortsätta känna sin förträfflighet, måste människor kvarhållas i utanförskapet.
Detta görs genom att vi helt enkelt skapar en massa arbetstillfällen för de rättrådiga i kortsiktiga och i grunden verkningslösa projekt. Sådant tillvägagångssätt kan vi nämna som ett kompromisslöst och hopplöst anpassningstvång. I alla fall så länge de som inte förmår anpassa sig, inte ges samma tillgång till den övriga befolkningens grundläggande rättigheter. Vilket ett tryggt hem måste anses vara då över nio miljoner människor i vårt land har det, men även det eventuella sjukdomsanpassade och ekonomiska stöd för att behålla det.
För i lugnet av ett tryggt hem, behålls även värdigheten hos människor, genom känslan av att tillhöra samhället som en ”vanlig” medborgare. Men vår tids krav på vetenskaplig evidensbasering verkar inte alltid gälla våra rättigheter. Detta är en värderingsfråga utanför den så kallade kontrollerade vetenskapen! Kontrollerad vetenskap kan inte ha med värdegrundsfrågor att göra. Värdegrunden ska grundlägga kontrollerad vetenskap, inte tvärtom!
Hemlösa människor är precis som alla andra individer. Somliga med behov av specifikt stöd anpassat efter individens personliga historia och problem, andra inte. Men våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och av andra aktörer skapade ”speciellt anpassade” arbetsplatser och ”boenden” för hemlösa vill inte se eller tala om de strukturella felen, utan gömmer sig bakom etiketten hemlöshet och hoppas med generella åtgärder hitta en lösning för individer som är lika olika varandra som dag och natt.
Detta leder i sin förlängning till ett systematiskt ickelösande av frågan och så fortsätter det hela om och om och om igen. Och då satsar vi ännu mer på att lösa ett problem med generaliserade system som systematiskt undviker att hjälpa individen och det blir därmed en självunderhållande mekanism. Vilket då i sin förlängning blir till ett skuldbeläggande av den hemlöse som alltså kan skylla sig själv.
Detta medan vi som är i systemen är så "goda" att vi betalar skatt och ger någon gåva i en bössa för att sysselsätta ”problemorienterade social/frivilligproffs”, där en massa uppsökare kan erbjuda hemlösa människor en bulle eller en plats på ett härbärge för 20 000- 30 000 skattekronor i månaden.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86
Skicka en kommentar