Könsroller i Almedalen

Under politikerveckan i Almedalen är könsrollerna som huggna i sten. När Sveriges Kommuner och Landsting har seminarium om vården sitter fyra kvinnor och en man i panelen. När ämnet några timmar senare är infrastruktur har de ersatts av fyra män och en kvinna. På ett seminarium om hur Sverige kan bli världsledande på konferenser och kongresser deltar sju män i varierande åldrar. ”Varför har ni inte med en enda kvinna” frågar jag en av dem när han har klivit ner. Han mulnar, märkbart irriterad. ”Det förändrar ingenting i sakfrågan. Jag tror inte att en kvinna skulle sagt NÅN-ting annorlunda.” ”Men tänker ni inte på vilka signaler ni sänder? Det här handlar ju ändå om marknadsföring.” Kongressmannen viftar bort mig. På scenen maler hans kostymkollegor vidare om kongressernas ekonomiska välsignelse.

Kongressdeltagarna bor, äter och shoppar för massor av pengar. Men bor, äter och shoppar kvinnor på samma sätt som män? Skulle inte tro det. Och tyvärr, gubbar, men det förändrar en hel del i sakfrågan. Vår idé om en trevlig middag är inte fläsk med löksås, vår idé om shopping är inte sameknivar för femtusen spänn och vi vill veta hur tryggt det är att promenera till hotellet mitt i natten och hur ofta ni tänker städa damtoaletten innan vi bestämmer oss för vilken kongressanläggning som ska få våra pengar.

Tiden när alla kongresser och konferenser befolkades av gubbar i grå kostym är förbi. Idag är det lika ofta kvinnor som åker på kongress – och som beslutar om och arrangerar tillställningarna. Så om Sverige ska bli världsledande på kongresser, duger det inte med sju män i panelen.

/Julia
.

Lever du som du lär?

hetFy fan vad det är mycket enklare att leva jämställt i teorin än i praktiken. Jag tror inte ett ord på par i min ålder när de säger att de är jämställda. Även om båda parter vill så är samhället allt för uppbyggt kring könsroller för att man ska orka göra det fullt ut.

Extra svårt är det när man som jag ska ha barn. Jag har alltid varit för en delad föräldraförsäkring; är övertygad om att det enbart är genom delat ansvar för hem och barn som kvinnor kan få samma karriär- och lönemöjligheter som män. Dessutom tror jag att det är bra för barnet att få tillgång till två föräldrar – om möjligt.

Men när jag nu själv står inför att planera föräldraledighet känner jag mig lite lurad på konfekten. Varför ska jag ge upp en av de få fördelarna med det ojämställda samhället - kvinnans abslouta rätt till barnen - när män fortfarande har större ekonomisk och politisk makt?
Jojo, jag anar ju svaret på fråga även om det är skymt av en längtan att få vara hemma och gosa med mitt barn. På lite längre sikt hoppas jag ju att min ofödda dotter ska leva i ett samhälle där hennes kön inte är avgörande för valen i hennes liv. Men det är teorin. Vi får väl se hur det går i praktiken.

/Jorun
.