Om könskvotering och kvinnliga politiker

Apropå könskvotering råder det på min arbetsplats inom kommunen en klar kvinnodominans, så som det ofta är inom kommuner. Under året har vi haft hög personalomsättning och det har på personalmöten tagits upp att vi nu verkligen måste ta chansen att få in fler män. Så vi har könskvoterat, alla män med högskoleutbildning som sökte tjänsterna togs in på intervju. Ingen ifrågasätter det, det gör man sällan när det kvoteras åt detta håll för lite fler killar är ju alltid trevligt. Aldrig på mötena har det diskuterats om det är så kul att komma in som man och misstänka att man fick jobbet bara därför att man var man. Inte heller har det fällts kommentarer kring kompetens, huruvida det ändå inte är viktigast att den bästa får jobbet. Vilket ganska säkert kommer upp när man diskuterar "vanlig" könskvotering, det vill säga när det är kvinnor som kvoteras in. Jag tog ut min examen som personal- och beteendevetare i vintras, och i slutet av min utbildning var alla mina dåvarande kursare mer eller mindre oroliga över hur det skulle gå med jobb. Fast killarna var det lite mindre. "Jag vet att det kommer att gå bra", sa en killkompis. Han räknade upp vad han läst för kurser och vad han hade haft för extrajobb under studietiden. "Och så är jag kille", la han till. "Jag är inte bara jäkligt bra", var kontentan, "jag är dessutom kille". Eller som en manlig kollega sa till en annan manlig kollega i lunchkön som oroade sig över potentiella nedskärningar: "Oroa dig inte, du har en kuk. Det är aldrig fel att ha en kuk". Kanske är det så vi ska marknadsföra kvinnliga kandidater till partiledarposten i vårt parti. Ibland finns det tendenser att mest motivera utifrån något slags rättviseperspektiv, det är inte uttalat men jag kan uppleva det så. Att vi måste ha en kvinna, mer eller mindre enbart för att vi inte har haft en kvinnlig partiledare tidigare. Kanske är det även medias fel men jag upplever att det första man får veta om kvinnor som ställer upp till poster med ekonomisk eller politisk makt, är just att de är kvinnor. Först därefter får man veta meriterna, som liksom skyler över faktum -könet. Så ska vi inte marknadsföra oss. Att kandidaten är en kvinna ska helt enkelt vara en bonus, pricken över i:t. "Inte bara har hon bästa tänkbara meriter. Hon är DESSUTOM kvinna". I USA har Nancy Pelosi blivit vald till talman i det amerikanska representanthuset och Hillary Clinton ses som demokraternas favorit som kandidat i nästa presidentval. De banar väg för oss andra, även oss ett världshav bort. Det inte alltid fel med ett par bröst.

Sara Clapham

________________________________________________