Sara
_________________________________________________________________
06 augusti 2007
Jämställd sexism
Det här är ju egentligen inte alls en glad nyhet, men jag har de senaste dagarna pratat med två killkompisar om de har fått frågan under en anställningsintervju om de tänker skaffa barn och det visade sig att båda hade det. Båda berättade dessutom om ganska aggressiva intervjuare som sagt kommentarer som "det är INTE till din fördel att du är nygift och har köpt hus bara så du vet", eller "bra att du inte har familj, det skulle aldrig funka i den här tjänsten". Som sagt, det är ju inte alls bra. Helt enkelt jämställd sexism, som är ett begrepp någon i min klass myntade när jag läste genusvetenskap. Men av nån underlig anledning gör det mig ändå glad, en slags "pilutta pilutta-känsla". Jag har för övrigt aldrig fått frågan, det beror på att jag har varit singel sen jag tog ut examen. Större delen av mina singelkompisar har satt upp ett datum för när de kommer att ställa sig i insemineringskö i Danmark. Undrar hur länge det dröjer innan man börjar få frågor om det på en intervju?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
"jämställd sexism"
Åååh... man blir så trött... Ignorans = irriterande!!!
Så idiotiskt! Antingen är personen som myntade begreppet totalt okunnig (tillika uppenbarligen blåst!) om vad sexism betyder och innebär eller så är det hela ett riktigt dåligt skämt!
Ety:
DET FINNS JU INGEN SEXISM SOM BARA GÅR ÅT ETT HÅLL (gäller för endast det ena könet, hur gärna nu vissa vill få det till det)! KAN INTE FOLK LÄRA SIG DET NÅGON GÅNG!!!!
Dvs "jämställd sexsism" är exakt detsamma som "sexism"... En person nedvärderas pga det kön/den könsroll han/hon har/innehar (för tillfället).
Läs, lär och skäms.
Åtminstone borde man förvänta sig att folk som studerat genusvetenskap ÅTMINSONE lärt sig det (eller nej... det bör man inte förvänta sig... folks, har ni tagit del av kursplanen för dylika kurser!? Tämligen sexistisk och fördomsfull bara den! Halleluja.)
Men för övrigt:
Vad är det för fåntrattar som svarar på dylika frågor på en anställningsintervju? Skulle någon fråga mig något sådant så är det ju rätt självklart att jag inte svarar alternativt utreder på vilket sätt det anses att mitt privatliv är relevant för den utlysta tjänsten.
Å andra sidan har jag inte faktiskt aldrig hört talas om någon som verkligen fått sådana frågor (ja, kvällspressen brukar bluddra om det ibland när "nyheterna" tryter...de skriver ju å andra sidan om exploderande silikonbröst också...). Frågan är om det verkligen händer att rekryterare ställer sådana frågor eller om det är en "urban myth" på något vis. Rätt troligt, för vad ska man annars skylla på när man inte var kompetent nog för jobbet... ("jag blev såååå diskrimineeeerad" kanske?)
En smart arbetsgivare anställer den mest kompetenta personen (oavsett kön).
En kompetent vuxen person förutsätter man också håller sitt privatliv (ev barnpassningsproblem mm) utanför sina arbetstimmar. Sådant sköter man på sin lediga tid och behöver alltså aldrig ligga arbetsgivaren "till last", på något sätt. Varför skulle det? På jobbet är man ju endast för att utföra sitt arbete - inte för att daddas av chefen.
Basta.
Det finns i alla fall en positiv sak med att även killar numera får frågor om de tänker skaffa barn. Orsaken att arbetsgivaren bryr sig är att en och annan man börjat inse att föräldraskap innebär ett visst ansvar - även från deras sida. En del är (hemska tanke!) till och med beredda att investera tid tillsammans med sitt barn! Det är naturligtvis skrämmande för en del arbetsgivare att en del män tar ut pappaledighet och en och annan dag för vård av sjukt barn.
Förr kunde man vara nästan säker på att en man var "att lita på". Det var självklart att kvinnan skulle vara hemma och ta hand om barnen och hushållet (och markservicen åt mannen)
Hillevi
Hej. Föreslår att du också pingar portalen www.s-bloggar.se Ha en bra dag!
Ibland undrar jag om det inte vore det bästa att lagstifta 50/50 hemma med barn, så skulle hela det här problemet vara avklarat. Men ja visst skulle det vara problematiskt och allt det där men vad det egentligen handlar om är att kvinnorna inte vill släppa ifrån sig makten över mammarollen och männen om makten i arbetslivet. För att generalisera. En arbetskamrat till mig är pappaledig varje fredag. Han får en lång-helg på andras bekostnad, är "duktig" i allas ögon samtligt som han inte behöver ge upp någonting på jobbet. Varför får hans fru inte samma chans? "Fritt val" skitsnack, det är djupt gående strukturer som jag inte tror vi blir av med utan lagstiftning. Varför är det så provocerande att ge mannen 50% ansvar, eller att han ens tar ut mer ledighet än en dag i veckan?
matilda skrev:
"Varför får hans fru inte samma chans?"
Jag förutsätter att du inte sitter i knät på din kompis vid köksbordet (och tjuvlyssnar och lägger dig) när han och hans fru gemensamt bestämmer hur de två vill lägga upp ansvaret och fördelningen av tiden hemma med barnen? För om du inte gör det så ska du inte heller uttala dig om huruvida denna kvinna/denne man - eller alla andra kvinnor och män - EFTER EGET HUVUD OCH MED VUXET ANSVAR bestämmer hur de fördelar tiden hemma med barnen.
Vete f-n varför det alltid ska komma någon utomstående och kackla om hur andra VUXNA MÄNNISKOR planerar sina liv. Vad får DIG att tro att du skulle ha patent på hur andra ska planera sin tid? (Så idiotiskt!!!) Det vet de bäst själva.
Sköt du ditt och låt andra FÖR ALLT I VÄRLDEN sköta sina liv. Så mår alla bäst. (Möjligtvis inte du då som tycks må bäst av att kladda i andras liv...)
Suuuuck!!!
Skicka en kommentar