SVT hade nyligen ett "dokument inifrån" om att göra abort. I min värld så är SVT någorlunda intresserade av att vara neutrala och folkbildande. Så kändes det inte när jag tittade på denna dokumentär, som skildrade framför allt två tjejerns öden som har mått mycket dåligt efteråt. Hela sjukvården ifrågasattes för att de inte frågar mer ingåene om hur tjejerna kommit fram till deras beslut. Tjejerna kände sig dåligt behandlade ch ångrade sig nästan efteråt, med attityden att om någon bara sagt åt dem att behålla det så skulle de gjort det. Ja till livet-organisationen fick mycket utrymme och rfsl utmålades som hemska människor som går ut med att tjejer ofta mår bra efteråt.
Inte ett enda exempel av en tjej som faktiskt var nöjd med beslutet och som inte hade velat ha det ogjort. Ingen som pratade om att dåligt mående (vilket är naturligt efteråt så klart) inte behöver betyda att hela abortlagstiftningen ska ifrågasättas. Jag var besviken över den oneutrala ställning som genomsyrade programmet. Så uppenbart politiskt ställningstagande, säkert påverkat av nuvarande regering.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"Jag var besviken över den oneutrala ställning som genomsyrade programmet. Så uppenbart politiskt ställningstagande, säkert påverkat av nuvarande regering."
WHAT? Såg du verkligen hela programmet eller nickade du till halvvägs? Räknade du verkligen minuterna som "Ja till livet" fick sticka ut sitt fula tryne, de två forskarna (Annelie Kero och en kvinna jag glömt namnet på) fick komma till tals, RFSU-representanten (minns inte hennes namn) och de två patienterna som utfört abort?? Det var minsann jämnt skägg där mellan hur stor del av programmet folk från "olika sidor" fick komma till tals.
Det var ett snyggt reportage (och välförtjänt prisbelönat) om något som många inte alls tänker på i samband med aborter - de psykiska effekterna av aborten för kvinnan (och nu togs inte ens abortens effekt på mannen (fostrets far) upp - det får väl bli ett uppföljande program om det, får man hoppas).
Dock tycker jag det borde ha framgått betydligt bättre i programmet att en stor del av dessa psykiska problem kvinnor drabbas av efter en abort kan förklaras med hormonella omställningar efter den avbrutna graviditeten. Det var en miss, tycker jag.
Aborträtten ska inte ifrågasättas överhuvudtaget (vilket nuvarande regering inte gör om någon nu trodde det), men det finns ingen anledning att blunda för baksidan av aborter och de problem en abort (bevisligen) kan leda till. Det var i det avseendet programmet var så intressant.
Programmet "Jag ska göra abort" bör obligatoriskt ses av alla högstadiekids - då lär de sig att använda kondom om inte annat. Och i och med det kan de mer än 30 000 aborterna per år i Sverige minskas. Det sparar sjukvården en rejäl slant på om inte annat.
Jag tror att de flesta som gör abort är högst medvetna om de psykiska påfretningarna. Tyvärr så valde man att lägga fram en omedveten "offer" mentalitet hos patienterna. Finns många medvetna kvinnor som inte fick komma till tals. Det var inte jämnt skägg, sorry.
matilda skrev:
"Tyvärr så valde man att lägga fram en omedveten "offer" mentalitet hos patienterna."
Vid en abort finns det ingen vinnare: varken fadern eller modern till fostret kan väl betecknas som annat än giantiska förlorare vid en abort. Det kan ju knappast finnas en vuxen fertil människa som planerar att "nu ska jag ha oskyddat sex så att jag kan riskera att bli ofrivilligt gravid och så kanske jag drar den stora vinstlotten och ääääntligen ska få gå igenom en abortprocess"?? Inte om man är i någorlunda psykiskt okej skick, i alla fall.
SJÄLVKLART är det inget annat än ett ENORMT MISSLYCKANDE att behöva ta till nödlösningen abort, framför allt med tanke på att det aldrig någonsin tidigare funnits så enkel tillgång till preventivmedel som i dagens (svenska) samhälle!
Nödlösningen (abort) ska med självklarhet finnas i ett sunt samhälle - men likväl är den ett enormt misslyckande (som alla nödlösningar per definition just är).
Och självfallet medför en sådan fysisk och psykisk omställning, som en abort ändå är, större eller mindre svårigheter för patienten - och även påfrestningar för övriga inblandade (tex fostrets pappa) i aborten.
MEN! Det gör INTE patienten på något sätt automatiskt till ett OFFER - och det framgick inte ens av tv-programmet, det har du fabulerat ihop alldeles på egen hand.
Däremot framhölls att dessa svårigheter idag inte genomlyses vidare noggrannt varken före eller efter en abort. Vad du har emot att så bör ske framledes är faktiskt en stor gåta för mig med flera.
En poäng i programmet var ju att lyfta fram bristerna i förtydligandet av hur stort fysiskt och psykiskt ingrepp en abort uppenbarligen är. Och att en uppföljning av den psykiska hälsan hos en kvinna - och man (fostrets pappa) - som genomgått en abort kanske bör införas i abortrutinerna.
Att du fånar dig och kallar detta för "offermentalitet" får ju naturligtvis stå helt för dig. Få, om någon, som sett tv-programmet och förstått innehållet i det skulle hålla med dig.
Du kanske bör ta av dig dina uppenbart pinsamt "politiskt(?)" vinklade glasögon och se programmet en gång till - den här gången i ett försök att se vad programmet verkligen försöker berätta om. Inte vad DU försöker få det till att berätta om.
Det finns inget "offer" i en abortprocess med mindre än att graviditeten är ett resultat av en våldtäkt. Och ett sådant fall berördes INTE i programmet.
En abort är helt frivillig. Inom svensk sjukvård påtvingas inte en abort på någon (inte ens vid svår preeclampsi då kvinnans liv kan vara i stor fara).
Så VEM försöker du få till ett "offer", och på vem skulle en "offermentalitet" tillämpas? Och framför allt VARFÖR vill du det? Vad vinner du på det, egentligen?
Märkligt.
Kvinnorna i tv-programmet ska inte stämplas som "offer" - varken av dig eller någon annan. I programmet framhölls de definitivt inte som offer i alla fall. Det var modiga unga kvinnor som delgav oss sina erfarenheter kring en abort. Att du inte kunde ta till dig deras berättelser är bara att beklaga.
Så:
VARFÖR skulle det vara fel att i ett neutralt hållet program ta upp de svårigheter och problem som en abort bevisligen medför: Inte bara för patienten och fostrets far utan för sjukvårdspersonal och samhället i övrigt (onödiga kostnader!)?
Detta sagt med tanke på att i stort sett alla dessa (kvinnor som genomgått abort, läkare, forskare, RFSU-personal, "Ja till livet"-puckon mfl) fick komma till tals i programmet.
Möjligen skruvades pappornas tankar och känslor kring aborten ner avsevärt, vilket ju, som sagts, var en stor miss.
Bättring på den fronten i ett uppföljande program, tack.
Skicka en kommentar