Jag måste få kräkas lite över vårdnadsbidraget som de kommuner som så önskar får införa from juli nästa år
Jag hoppas att skadan för förskolan, som får mindre pengar med mindre barn, inte blir så stor eftersom alla kommuner inte kommer införa bidraget. Dessutom antar jag att rätt få kvinnor kommer nyttja det. Men ändå! Hur man än vänder och vrider på det så är vårdnadsbidraget en kvinnofälla, ingen man med huvet i behåll kommer välja att gå hemma för 3000 kr i månaden! Så vem kommer nyttja bidraget? Kvinnor i förhållanden där mannen tjänar betydligt mer, lågutbildade kvinnor, invandrade kvinnor långt från arbetsmarknaden, rika kvinnor som fortsätter jobba men anställer en au-pair flicka för pengarna.
Och för varje barn som är hemma får förskolan mindre pengar. Och för varje kvinna som går hemma får arbetsgivare ytterligare ett argument till varför alla andra kvinnor ska ha lägre lön eller kanske inte alls få ett jobb.
/Jorun
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jorun skrev:
"Jag hoppas att skadan för förskolan, som får mindre pengar med mindre barn, inte blir så stor..."
Nåväl. Jag antar att du menar FÄRRE barn och inte MINDRE barn? Storleken på ungarna ska väl inte påverkas, får man väl hoppas...
Och vilken "skada" menar du skulle uppkomma? Barn är väl inte TÄNKTA att ryckas från sina föräldrar och placeras på institution (förskola)? Det ingår väl i definitionen av en (bra) förälder att man i normalfallet uppfostrar och vårdar sitt barn själv? Eller menar du att barn ska stämplas i rumpan efter förlossningen med en gammal DDR-luktande stämpel "tillhör statsverket" och att institutionerna ungarna dumpas på ska till varje pris upprätthållas? Hela tanken är ju befängd! Det är ju BORT från institutionalisering man ska komma, inte önska dylika nödlösningar kvar till varje pris (mer än just som en "sistahand-lösning" för akut nödställda föräldrar)? Vad menas egentligen?
Däremot är det ju verkligen på tiden att män och kvinnor som själva vill (vad är det för föräldrar som INTE vill det egentligen?) uppfostra sina barn (långt borta från Tok-Alva Myrdalska "anläggningar") kan få ett litet stöd för detta i form av vårdnadsbidraget. Gott så.
Bara synd att så många män och kvinnor hittills fått göra detta "arbete" helt utan någon form av ersättning.
Alla känner vi ju nämligen till det införbannat idiotiska att om man är dagmamma till grannens barn så "arbetar" man (har rätt till ersättning) emedan man uppfostrar sina egna barn så... VADÅ? Latar man sig? Är lyxman/lyxhustru? Parasiterar på sin maka/make/sambo/partner?
Uppenbarligen uppfattas man av många att göra allt annat än just uppfostra/vårda sitt barn...
Fy skam alltså för sådana som gör allt för att FÖRHINDRA föräldrar att själva uppfostra och vårda sina barn - och inte vill tillerkänna dem någon ersättning för ett sådant "arbete". Är ni så avundsjuka? Bittra på att ni är usla "föräldrar" själva? Känner glädje i att förstöra för andra som vill ha sina barn nära sig dygnet runt? Kan inte planera er ekonomi eller ert familjliv så då ska andra vuxna människor som kan just det förhindras att göra det? Eller vad?
Äntligen ser det alltså ut att bli en liten ändring på detta. Ty det måste ju för bövelen vara det viktigaste man kan göra under sitt liv som förälder - uppfostra och vårda sitt eget barn. Vad skulle annars vara det viktigaste som förälder? Man kan ju undra.
Vårdnadsbidraget är således en snygg början - men jag skulle önska att det höjdes till en nivå av ett studiemedel åtminstone. Kan studenter (med barn) leva (snålt) på sitt studiemedel så skulle även en ensamstående förälder kunna göra det - åtminstone fram tills barnet är 3 år (tidigare än så bör ju inte ett barn särskiljas från sina föräldrar och dumpas på förskola ändå).
Jorun skrev:
"...så är vårdnadsbidraget en kvinnofälla, ingen man med huvet i behåll kommer välja att gå hemma för 3000 kr i månaden!"
a) Hö! Ingen med "huvudet i behåll" dumpar sin unge på förskola före tre års ålder ändå.
b) Ingen som uppfostrar och vårdar sitt barn själv "går hemma". Det är allt annat än att "gå hemma" man gör när man uppfostrar ett barn. Men det vet väl få föräldrar av idag om - få utför ju som sagt detta "arbete" själva utan dumpar ungarna så tidigt som vid 12 MÅNADERS ÅLDER (det är tragiskt nog sant) på institution istället!!! Herregud! Hur tänker man då? Hur planerade man egentligen innan barnet föddes? Det är ju liksom 9 månaders leveranstid, så någon plan för sin försörjning måste man väl ha tänkt ut för åtminstone de första 3 åren efter förlossningen...)
JISSES!
Hej du anonyme. Jag börjar tro att du får betalt för dina inlägg, för du kan ju knappast egentligen bry dig. Det måste vara jobbigt att ha så lite konstruktiva saker att göra i tillvaron..
Hej..
Må så vara att denna anonyma person är av en annan åsikt än jag själv - men det intressanta är att du inte någonstans bemöter det som är själva inläggets kärna - att det är en kvinnofälla. Du skriver att både män och kvinnor tidigare har gjort detta arbete obetalt men du kan väl ändå inte mena att du på allvar tror att hälften av de som har varit hemma med barn har varit män?
Om man ska inför vårdnadsbidraget tycker jag man inledningsvis bara ska ge det till män. Så kan vi se vilken effekt det då får i verkligheten. Då kan de familjer som verkligen vill vara hemma tills barnet börjar skolan låta pappan vara det så kan mamman arbeta. För det är väl ändå så att barnens bästa kommer först?
Hej svejs
sara-li:
"Du skriver att både män och kvinnor tidigare har gjort detta arbete obetalt men du kan väl ändå inte mena att du på allvar tror att hälften av de som har varit hemma med barn har varit män?"
Nej, jag påstår inte någonstans i mitt inlägg att hälften av dem som vårdar och uppfostrar sina barn själva är av manligt kön och den andra halvan är av kvinnligt kön (nu lämnar jag dem som inte anser sig passa i dessa indelningar därhän).
I motsats till dig anser jag mig nämligen inte ha rätt att ha en åsikt om vilket KÖN den som själv vårdar och uppfostrar barnet är av (givet att amningsperioden är över, för de som väljer att amma sitt barn).
Det skulle kännas riktigt äckligt integritetskränkande om jag, likt en pervers fönsterfluktare, skulle hålla koll på och föra någon bisarr statistik över hur tex mina grannfamiljer planerar sina liv och vårdnaden och uppfostran av sina barn. Huga! Vidriga tanke.
Min poäng är ju nämligen (och den framgår rätt tydligt av mitt tidigare inlägg) att det får var och en välja alldeles själv inom den egna familjen.
Tänk bara, sara-li, ett fritt samhälle där män och kvinnor faktiskt FÅR tänka, tycka, välja och planera SJÄLVA hur de vill leva sina goda liv - utan att en galen statsmakt eller någon idiot lägger sig i (med märkliga pekpinnar, sanktioner, straff, indragna eller viktade vårdnadsbidrag och fan och hans moster).
Skulle inte det vara fint, så säg? Jag tycker att det är något eftersträvansvärt i alla fall.
Och jag tycker att det här är så viktigt att jag på alla sätt vill kämpa för att mina medmänniskor har denna frihet och på alla sätt bekämpa de som önskar stjäla eller döda andras frihet.
Jag är inte så fyrkantig (och partipolitiskt piskad) att jag anser mig på något sätt ha rätt att uttala mig om att det i andras familjer ska vara en kvinna eller man som är hemmavarande med ett litet barn. Det kan varje familj strukturera upp själva. Det har jag ingen anledning att betvivla att de, i normalfallet, klarar av.
Lite pedagogiska exempel för dig sara-li (och andra förstås):
I de här exemplen använder jag en tänkt familj bestående av pappa, mamma, barn - men familjer kan ju, som vi vet, vara konstruerade på andra sätt. Det står er således fritt att byta ut "mamma" mot tex en till "pappa" så att en familj består av pappa, pappa, barn. Poängen framgår ju ändå.
I ett fritt samhälle så kanske det ser ut så här:
Exempel 1:
FAMILJ A planerar att mamma ska vara hemma första 4 åren på heltid, medan pappa tar följande 2 år på heltid, mamma följande 6 månader, pappa följande 3 år osv osv...
Exempel 2:
Men se i FAMILJ B! Här väljer man kanske att mamma är hemma på heltid tills amningen upphör och sedan tar pappa över de följande åren fram till skolstart då mamma går ner på deltid för att vara hemma när barnet kommer hem från skolan (och kanske synkar det med ett eventuellt barn nummer tvås födelse) och pappa tar över på heltid när knoddarna når tex lägre tonåren osv, osv...
Exempel 3:
Ja, ni kan själv fylla i hur det skulle kunna se ut i FAMILJ C, D, E, F...n.
Eller hur det skulle se ut i just DIN egen familj. Det ska ju jag inte ha någon åsikt om, förstås.
Poängen är ju att ALLA får själva välja hur de planerar sina (familje-)liv. Det tycker jag är vackert.
sara-li skrev:
"Om man ska inför vårdnadsbidraget tycker jag man inledningsvis bara ska ge det till män. Så kan vi se vilken effekt det då får i verkligheten."
Javisst, så skriver man om man finner det perverst behagligt att fönsterflukta på sina medmänniskor och försöka bestämma över deras livsval.
För tydligen anser sig ju sara-li sig veta bäst hur andra ska leva sina liv. Inte de själva. Inte pappan och mamman i en tänkt barnfamilj, utan just SARA-LI vet hur deras liv ska planeras och levas.
Därför tycker sara-li att hon kan skriva att vårdnadsbidraget endast skulle kunna betalas ut till pappan i en familj - för att på så vis förhindra att mamman ska ha en chans att få ekonomisk ersättning för vårdnad och uppfostran av sitt barn. Ja, på så vis har ju sara-li ett medel att förstöra och riva sönder de familjers liv där man INTE hade planerat att leva precis så som just sara-li kräver att de ska göra.
(Okej, ni har ju redan märkt att det stinker diktatur lång väg nu, så jag behöver ju egentligen inte skriva ut det!)
Ett sådant beteende och ett sådant tankemönster är riktigt genomruttet. Sara-li inte bara säger "jag kräver att få kränka mina medmänniskors rätt till eget liv" utan påstår även att hennes eget liv och hennes egna livsval ska stå som MODELL för alla andras liv. Så tokigt.
Men serru sara-li, mitt liv är inte det minsta likt ditt (kan jag med säkerhet säga!). Och ditt liv är inte alls likt min kompis grannes. Och min kompis grannes liv är överhuvud taget inte likt min mosters.
Vi kan således omöjligen följa samma modell.
Vi är alla alldeles unika individer och har rätt att leva och planera våra liv helt efter egna önskemål (så länge man inte skadar någon annan).
Varför ska det vara så svårt att tillåta andra att leva och planera sina egna liv? (Hänvisar till liknande (obesvarade) frågor i mitt första inlägg.)
Varför önskar vissa människor riva sönder, trampa på och bespotta andras livsval?
Vad får sådana människor ut av att kränka andra människor?
matilda skrev:
"Det måste vara jobbigt att ha så lite konstruktiva saker att göra i tillvaron."
Uppenbarligen har du rejäl brist på normal daglig sysselsättning själv. Vem annars skulle slänga något sådant som du gör efter en som skriver ett inlägg i en fråga?
Pinsam och avslöjande (tillika smått underhållande) hållning, hörrö.
(Gör något på dagarna vetja, då mår du nog snart bättre ska du se!)
Skicka en kommentar