"Girls only"

Jag hade lovat min dotter att köpa en leksak. Det var ett set med en låtsaskniv och en massa plastfrukter och bröd som går att dela och sätta ihop i det oändliga. Alltså en perfekt leksak för snudd på vilken treåring som helst.
Väl i Malmös största leksaksaffär hittade jag snabbt vad vi letade efter. Men vid kassan såg jag att det stod ”Girls only” på förpackningen och det visade sig att en hel hylla var fylld av Girls only- märkta produkter.
En sådan urusel affärsidé! En butik och en tillverkare som väljer bort hälften av alla potentiella kunder. Mer förresten, för jag utgår ifrån att jag inte var den första som valde att köpa ett annat märke i en annan butik, trots att jag skulle handla till en tjej.

En tid därefter hörde jag ett gäng flickor och pojkar i tre- fyra årsåldern, som enades om att flickor är fina och pojkar är coola, helt i linje med diskussionen om tjejfärger som jag hade lagt mig i vid ett tidigare tillfälle.

Lite senare tog jag del av en diskussion om genuspedagogik. Den här gången var det inte treåringar som resonerade utan vuxna stadsdelspolitiker, vara av jag var den ena. Jag är helt på det klara med att vi har olika bilder av hur våra drömsamhällen ser ut och att vi har olika syn på individen och att vi i konsekvens med det prioriterar och fattar olika beslut. Inget konstigt med det, tvärtom.

Vad jag däremot tycker är märkligt är att det finns vuxna som inte ser att redan väldigt små barn skolas in i sociala roller. Åtminstone en ledamot i nämnden hävdade att treåringar är så unga att de inte hunnit påverkas av omgivningen. För mig är det obegripligt, jag ser bevis på motsatsen varje dag. Jag har mer förståelse för dem som åtminstone erkänner att vuxenvärlden överför sina idéer och könsroller på barnen, men hävdar att de struntar i det eller att det rent av är önskvärt.

/Katrin Stjernfeldt Jammeh