I veckan kom professorn i rättsvetenskap Eva-Maria Svensson med ett betänkande kring en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Jag föreställer mig hur en sådan lagändring i det långa loppet kan förändra det offentliga rummet; vi slipper matas med kvinnokroppar som säljer de mest osannolika produkter, reklam där kvinnor reduceras till passiva objekt och där fördomar kring vad män och kvinnor är bra på upprepas och cementeras. I praktiken kommer det nog tyvärr bli svårt att bedöma var gränsen för sexism går; det finns ju inte någon allmängiltig uppslutning kring vad som är könsdiskriminerande. Trots det är jag absolut för att lagstifta mot sexistisk reklam. För mig handlar det om att sända ut ett budskap om att könsdiskriminering inte är okej, precis som det inte är okej att diskriminera mot etniska minoriteter i reklam eller att diskrimera på grund av kön i några andra sammanhang.
Vill man redan idag protestera mot reklam som är sexistisk kan man anmäla till Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Ett uttalande från dem får ofta företagen att dra tillbaka reklam för att slippa den negativa publiciteten. Så anmäl all reklam ni tycker är stötande, det etiska rådet är det bästa verktyget som finns att tillgå för tillfället.
/Jorun
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Såg i en tidskrift nyligen en reklamannons för huvudvärkstabletter (tror jag det var). Annonsen var utformad så här: Bilden visar en kvinna (förmodar jag) där huvudet och underkroppen inte finns med i bild, utan endast en smäcker hals, överkroppen och en slank midja syns. Framför bröstet håller kvinnan med båda händerna fram medicinförpackningen. Till saken hör att kvinnan hade välformade yppiga bröst i en tajt stickad tröja.
Jag skrattade rätt gott åt annonsen eftersom den var så idiotiskt utformad och så uppenbart urfånig. Jag minns faktiskt varken medicinens eller företagets namn (om jag ens kollade efter). Annonsen var ju självklart harmlös men så fruktansvärt fånig. Vad VILLE reklammakaren säga? Vad TRODDE reklammakaren att annonsläsaren skulle tycka om produkten?
Jag blev naturligtvis varken illa till mods av annonsen eller det minsta köpsugen - fick mig bara ett gott inre skratt. Ni vet, lite så där som man småskrockar inombords när man ser någon inoljad manlig fotbollsspelare vika ut sig i en bilannons ute på stan. Det hela är ju bara så himla knasigt! Har någon någonsin verkligen känt ett reellt sug efter att köpa en ny bil efter att ha sett en sådan annons? Är det inte vanligare att man flinar elakt och tänker: "stackarn, är bollsparkarkarriären snart över alltså?"
/Bunny
Skicka en kommentar