Lika lön för lika arbete. Det är grunden för rättvisa och jämlikhet. Men det finns andra ingredienser i jämlikhetsbegreppet. Jämställdhet är en sådan. 1944 skrevs lika lön för lika arbete för första gången in i det socialdemokratiska partiprogrammet. Ernst Wigforss som höll i pennan. Tillsammans med Alva och Gunnar Myrdal var han en av konstruktörerna bakom Arbetarrörelsens efterkrigsprogram.
”De har löner som nästan alltid är lägre än männens, även när de är lika dugliga som sina manliga arbetskamrater. Kvinnornas arbetsområde måste utvidgas och deras löner bestämmas efter samma grunder som för männen.”
Det kunde ha skrivits idag. Vi har tagit många steg framåt, men ännu har vi inte lika lön för lika arbete. Det är oacceptabelt och kräver hederliga ansträngningar av både arbetsgivare och löntagarorganisationer, inte bara munväder. I lönerörelsen hade vissa förbund krav på särskilda insatser för att jämna ut löneskillnaderna mellan könen. Det räcker inte. Alla måste anstränga sig för att få bort de orättvisa kvinnolönerna.
Jämlikhet handlar om klass. Jämställdhet om kön. Det är ett unikt svenskt ord, det går t. ex. inte att översätta till engelska. Jag har varit aktiv i s-kvinnor sedan 70-talet och jämställdhet mellan kvinnor och män står högst på vår dagordning. En hel del har hänt, men vi har långt kvar till målet. Ta bara arbetsfördelningen i hemmet. Där tar vi nu ett stort steg tillbaka med skattesubventionerade hushållsnära tjänster. Männen kan köpa sig fria och slipper ta ansvaret för hem och barn.
Så var det då bara feminismen kvar. Det är få i den nuvarande regeringen som säger sig vara feminister. Vårt parti tog in begreppet i partiprogrammet 2002. Det innebär inte att alla sossar är feminister. Långt därifrån. Och det finns en rädsla för begreppet. Man möter en viss nervositet när man säger att man är feminist. S-kvinnors mål är jämställdhet. Det uppnår man med feministiska redskap. Den som är feminist måste erkänna att det nuvarande förhållandet – att män har större makt och inflytande är fel – och att man vill göra något åt det. Den som ser orättvisorna och vill bryta könsmaktsordningen – den personen är feminist.
Lena Näslund, ordförande för S-kvinnor i Skåne
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
L Näslund:
"Alla måste anstränga sig för att få bort de orättvisa kvinnolönerna."
Den som får en lägre lön än en annan person trots att de båda utför likadana arbetsuppgifter är antingen a) inte lika duglig eller erfaren som de som får högre lön för att utföra dessa arbetsuppgifter, eller b) har en jädrans massa frånvaro från arbetet (LÖN utbetalas för utfört gott arbete - inget annat!). Eller kanske mer troligt: en kombination av a) och b)!
Eller så är man totalt kass på att löneförhandla - men det är ju helt och hållet ens eget fel.
NÄR ska folk fatta att om man inte är nöjd med sin lön så byter man jobb/arbetsgivare, byter yrke helt (omskolning) - eller startar eget. Det sista kan ge en och annan ny insikt: bland annat går det lätt att mäta hur kunnig/kompetent man i verkligheten faktiskt är: Vill ingen köpa ens tjänster/produkter, tja då är man ju rätt kass ändå på det man gör. Och då var den lön man fick utbetalad som anställd (den man ansåg vara för låg) helt korrekt ju.
"Jämlikhet handlar om klass. Jämställdhet om kön."
Är man någorlunda bildad (vilket är rätt sällsynt idag när folk till och med tror att utbildning är detsamma som bildning - inget ont om god utbildning dock!) så VET man att "feminismens" jämställdhetsbegrepp är ett totalt tomt begrepp: den människosyn som sedan länge (åtminstone sedan 300-talet) fungerar som en grundbult inom humanismen täcker med råge det som "feminismen" försöker krysta ihop och förvrida till "jämställdhet". Det fina i kråksången är just att humanismen omfattar ALLA och just _likställer_ alla, medan feminismen ju inte gör det (vilket ni snart fattar när ni orkar tänka efter ordentligt).
Tomheten i "feminismen" är inte bara tämligen skrattretande utan även främsta anledningen (mig veterligen) varför bildade människor (humanister) aldrig skulle kalla sig feminister! Det är nämligen inte förenligt.
"Ta bara arbetsfördelningen i hemmet. Där tar vi nu ett stort steg tillbaka med skattesubventionerade hushållsnära tjänster. Männen kan köpa sig fria och slipper ta ansvaret för hem och barn."
Jag vill _omedelbart_ ha en publicerad referens på att skattesubventionerade hushållsnära tjänster ENDAST finns tillgängliga för MÄN. Det är nämligen en fullkomlig nyhet - inte bara för mig, utan för alla människor som dagligen köper dessa tjänster. För det är nämligen LÖGN - L Näslund ljuger sig (inte oväntat) blålila här!
Det är nämligen INTE förbjudet enligt svensk lag att köpa dessa tjänster om man är kvinna. Lika lite som det är förbjudet för en kvinna att köpa en limpa på Ica istället för att baka den själv.
"Det är få i den nuvarande regeringen som säger sig vara feminister."
Och? Är du för åsiktsregistrering nu också? Är det inte lite väl sjukt!? Kan man enligt Näslund endast vara anhängare (eller inte anhängare) av något om man först registrerar det hos Näslund? Man kan således inte själv få välja vilka åsikter man har (eller inte har), vilka organisationer man vill tillhöra (eller inte tillhöra) eller sekter(!) man vill hjärtans gärna gå med i (eller absolut inte gå med i)?
Får man i Näslunds värld själv välja färg på sina strumpor på morgonen? Om inte får Näslund omedelbart tillgängliggöra ett akutnummer man kan ringa för att få veta vilken färg Näslund godkänner för dagen. För - ve och fasa! - om man inte väljer/tycker/registrerar sig så som Näslund et al gör...
"Och det finns en rädsla för begreppet. Man möter en viss nervositet när man säger att man är feminist."
Nej, det är nog feltolkat. Det är inte rädsla. Det är ett stort obehag (se ovan!). Möjligen kan det misstolkas som rädsla när man inte vill ha med obehagligheter att göra...
Skicka en kommentar