Vad händer med sjuksköterskornas löner?

Sjuksköterskorna går snart in i sin sjätte strejkvecka. Cirka 7000 sjuksköterskor strejkar och blir det ett nytt varsel på onsdag blir det 10000 sjuksköterskor som är uttagna i strejk. Tyvärr hör man inte så mycket om strejken. Enstaka artiklar konstaterar förhandlingarna inte tycks ha någon lösning, men i övrigt är det tyst. Ett tag tänkte jag att det beror på att de arbetar i offentlig sektor. Eftersom offentlig sektor inte är någon vinstgenererande verksamhet sätts alltid lönehöjningar i relation till nedskärningar i verksamheten. Men sedan kom jag på att när mansdominerade yrkesgrupper inom offentlig sektor som exempelvis brandmän så har det hård bevakats och lönen har höjts relativt snabbt. Så kan det vara så att intresset för den här strejken är så lågt för att majoriteten av sjuksköterskorna är kvinnor, och att kvinnor i vårt patriarkala samhälle värderas lägre än män. Framförallt värderas kvinnors arbete lägre. Helst ska man vara en Florence Nightingale som arbetar gratis.

Detta råkade jag faktiskt ut för i veckan. Jag har nämligen sagt upp mig från mitt nuvarande arbete då jag fått ett nytt jobb. När en de manliga cheferna på mitt nuvarande jobb inom kommunen får höra detta söker han upp mig för att fråga varför jag byter arbetsplats. När jag svarar att det är för att jag anser att det nya jobbet är mer utmanande och att jag dessutom får högre lön blir han jätteförvånad och utbrister "jag trodde du var en schysst tjej som brann för det här jobbet och inte brydde dig om pengar". Trist att behöva krossa illusioner men även schyssta tjejer har utgifter att betala och ideellt arbetar vi ofta efter arbetstid. Arbete vill vi ha rättmätig lön för.

Så till alla sjuksköterskor "Kör hårt!" Vi är många som tänker på er och hoppas att ni lyckas den här gången.

Frida Karlsson

.

Gästbloggaren Carina Nilsson om ungas psykiska hälsa

Sitter och skriver på min masteruppsats i folkhälsovetenskap. Vill sågärna bli klar innan jag börjar på mitt nya jobb som kommunalråd. Detta borde varit klart sen länge men ibland behövs en extra skjuts för att komma loss. Jag skriver om ungdomars psykiska hälsa med speciellt fokus på unga tjejer. Det är mycket oroväckande siffror jag får fram ur mitt material, där över fyratusen 12-16 åringar har svarat på en enkät.

Fram träder en bild av att den psykiska hälsan är högst ojämställtfördelad. Tjejer mellan 14-16 år drabbas dubbelt så ofta som killarna. Vi har fortfarande en patriakalt system som blir uppenbart förtjejerna i 14-års åldern om inte förr. Du har inte samma chans som killarna! Det är siffror upp emot 35% av tjererna som mår dåligt, har huvudvärk, magont, svårt att sova och kanske det värsta; alltid eller ofta känner sig ensamma. Det betyder att varken vuxenvärlden eller kompisar räckertill, att man egentligen inte har någon att prata med.

För mig blir det klart att behovet av möteplatser, typ Avantgarde, har en jätteviktig uppgift. Tänk att få komma med i ett sammanhang där man kan känna att jag inte är ensam med mina bekymmer och att jag inte måste kvalificera in mig genom att vara den allra roligaste kompisen. Att få perspektiven förflyttade från individ till samhälle, det är kanske inte mig det är fel på utan hela systemet. Låt oss inguta mod att det är möjligt att påverka, inte ensam men tillsammans.

Carina Nilsson, nytt kommunalråd (S) för kultur och fritid i Malmö
.

Jag fick vatten på min kvarn

För ett par veckor sedan fick jag ett erbjudande om ett nytt jobb. Det nya jobbet skulle ge mig en bättre trygghet än det nuvarande. Kanske inte bättre lön men på längre sikt en större ekonomisk frihet. Men, som ung kvinna har jag aldrig stått i situationen att behöva säga upp mig. Hur gör man, tänkte jag? Jag kände mig som smått kriminell där jag stod i valet och kvalet att säga upp mig eller inte. Så många unga människor som går utan jobb och så ska jag byta jobb redan i ung ålder. Det är precis som att man måste vara tacksam över att ha jobb och trots att jag starkt bekämpade denna känsla hos mig själv kände jag mig fortfarande kriminell.

För att få råd om vilka regler som gäller för just mitt avtal ringde jag till det fackförbund som ansvarar för den yrkeskategori jag tillhörde. De förklarade hur det brukar gå till när man har det avtalet jag hade. Så efter ett samtal med deras avtalsjour blev allt lite klarare tyckte jag.

Eftersom det nya jobbet skulle gälla en anställning hos ett bemanningsföretag tänkte jag sen att det vore bra att fråga mitt fackförbund om vilken ingångslön som skulle gälla för mig. Ombudsmannen (i det här fallet en kvinna) svarade otydligt och började istället fråga efter varför jag skulle säga upp mig och omständigheterna kring det nya jobbet. Direkt kände jag mig ställd mot väggen och när ombudsmannen hävdade helt andra regler än vad det första fackförbundet gjort blev jag perplex. Vad betydde det här? Vem skulle jag lita på? Mitt fackförbund som svarade för min yrkeskompetens eller för det fackförbund som ansvarade för yrkeskompetensen på det gamla jobbet. Det värsta var att om jag från början känt mig som en rånare blev jag nu en mästertjuv, någon som var värd att spärras in för gott. Ombudsmannen hävdade att jag kunde bli skadeståndsskyldig till företaget jag jobbade. Hon blev nästan aggressiv och talade i uppfostrande ton. Samtalet slutade med att jag med ilskan hettande i örsnibbarna i alla fall tackade för hennes tid men att jag ändå hävdade att det första fackförbundet måste ha rätt i just det här fallet. Jag kände mig kränkt.

Efter de här upplevelserna har jag tyvärr inte längre stort förtroende för mitt fackförbund. Även om jag rent principmässigt är det trogen är jag osäker på om jag i fortsättningen kan få det stöd och hjälp jag behöver. Så många människor går ur facket idag och just därför borde förbunden satsa allt på att värva ungdomar och se till att de blir fullt betalande medlemmar. Om jag inte var en upplyst medborgare skulle jag kanske direkt gå ut mitt fack. Jag ser med andra ord seriöst på fackförbundens ansvar.

Men det är klart, inte kan man låta en enstaka ombudsman ha så stort inflytande över sina beslut, trots att jag egentligen tycker att deras råd borde vara vägledande i sina här situationer.

Jag litade på mitt förnuft och har nu förhandlat mig till en bra uppsägning på det gamla jobbet och en bra situation på det nya.

/Elin

Kvinnligt ledarskap

Tack vänner för era lyckönskningar och all uppbackning i samband med att jag utsågs till nytt socialkommunalråd från och med den 1 juli. Det känns roligt att få hugga tag i de politiska frågor som jag känner allra starkast för!

I veckan som gick bjöd Sund Kommunikation in till frukostseminarium. Stig-Björn Ljunggren talade om kommunikation, politiska strategier och siade inför valet 2010. Både trevligt och intressant. Av naturliga skäl uppehöll Ljunggren sig en del kring Mona Sahlin.

Bland annat pratade han om hur uppfattningen av hennes ledarskap kan påverka valutgången. På väg från mötet kom jag och mina följeslagare att diskutera hur tröttsamt det är att Sahlin så ofta utmålas som okunnig och politiskt ytlig. Ljunggren hävdade det förvisso inte själv, men refererade till en väldigt ”insatt och inflytelserik” källa.

Min gissning är att källan är en man, runt 60 och att han var med och förlorade förra valet…Men varför är det så lätt att uttala sig förklenande om kvinnor som tar plats? Sahlin är inte någon ny Persson, och det är vi väl glada för? Vi behöver en partiledare som kan kommunicera med både LO-kvinnor och unga kvinnor med akademisk bakgrund och det tror jag faktiskt att Sahlin kan.

I övrigt konstaterar jag att även valet av mig till kommunalråd har lett till bloggdiskussioner om kvotering och IQ. Ja, jag är ju ung, kvinna och sosse – och glad för att jag väljer mina vänner själv!

/Katrin Stjernfeldt Jammeh
.

Lever du som du lär?

hetFy fan vad det är mycket enklare att leva jämställt i teorin än i praktiken. Jag tror inte ett ord på par i min ålder när de säger att de är jämställda. Även om båda parter vill så är samhället allt för uppbyggt kring könsroller för att man ska orka göra det fullt ut.

Extra svårt är det när man som jag ska ha barn. Jag har alltid varit för en delad föräldraförsäkring; är övertygad om att det enbart är genom delat ansvar för hem och barn som kvinnor kan få samma karriär- och lönemöjligheter som män. Dessutom tror jag att det är bra för barnet att få tillgång till två föräldrar – om möjligt.

Men när jag nu själv står inför att planera föräldraledighet känner jag mig lite lurad på konfekten. Varför ska jag ge upp en av de få fördelarna med det ojämställda samhället - kvinnans abslouta rätt till barnen - när män fortfarande har större ekonomisk och politisk makt?
Jojo, jag anar ju svaret på fråga även om det är skymt av en längtan att få vara hemma och gosa med mitt barn. På lite längre sikt hoppas jag ju att min ofödda dotter ska leva i ett samhälle där hennes kön inte är avgörande för valen i hennes liv. Men det är teorin. Vi får väl se hur det går i praktiken.

/Jorun
.

Nytt kommunalråd!

I måndags kväll blev Katrin Stjernfeldt Jamen vald till nytt socialkommunalråd i Malmö från 1 juli. Katrin var med och startade vår S-kvinnoklubb Avantgarde och det var en stor seger för oss som drivit Katrins namn till posten. Det var inte bara en stor seger för att Katrin är en bra person med bra åsikter, utan också för att visa att det är möjligt att vara ung småbarnsmamma och heltidspolitiker. Ska politiker spegla samhället måste även vi finnas med där det fattas beslut. Grattis Katrin! Vi från Avantgarde önskar dig all lycka till med den nya utmaningen!

Här kan du läsa en artikel om när Katrin blev vald, och ytterligare en artikel om Katrin som person.