Gästbloggaren: Victoria Ahlberg om kärnkraft

En av åttiotalets absolut största debatter har nått klimax igen – frågan om kärnkraften. Det senaste halvåret har debattinläggen tätnat. Men debatten är skev. Den är felkonstruerad och ojämn. Förespråkare och motståndare diskuterar inte riktigt samma sak. Förespråkarna lyfter vanligen kärnkraften blott som en fråga om miljövänlig energiomvandling, legitimerat av den allmänna oron för klimatet. Motståndare tar däremot oftare ett större grepp om frågan och införlivar den i det stora samtalet om hållbar utveckling. Så klart beror detta på att förespråkare och motståndare måste välja sina argument, men resultatet är två diskussioner inom ramen för en debatt.

Regeringens kärnkraftssatsningar har hyllats av kärnkraftsförespråkare runt om i landet det senaste året. Tankeförbudsparagarafen har tagits bort, den förhindrade forskning som kunde leda till uppförandet av nya kärnkraftverk. Tillsammans med de anmärkningsvärda nya satsningarna på kärnteknik skickar dessa ut skrämmande signaler. Det går förvisso att argumentera för att tankeförbudsparagrafen var omotiverad och att de nya kärntekniksatsningarna är små. Förändringarna förblir likväl en symbol för en allt mer uttalad tro på kärnkraft och ett allt större erkännande av icke-satsningar på hållbar energi. Regeringen pekar självsäkert ut riktningen med hela handen, österut och söderut, med exempel som Finland och Frankrike.

Men det ligger ingen självsäkerhet i att bara göra som alla andra. När ska Reinfeldt och hans sällskap inse det? Det är obegåvat att göra andras handlingsförlamning till sin egen.

Problemet med regeringens agerande är att de inskränker frågan till att enbart handla om miljövänlig energiomvandling. En enkel begäran är därför att förespråkarna måste vidga sin diskussion i debatten. Först när argument läggs fram och bemöts från båda håll, får vi en fullt begriplig diskussion. Det vore intressant att se var förespråkarna skulle placera in kärnkraften i den hållbara samhällsutvecklingen. Fast möjligen förordar de ingen hållbar samhällsutveckling. Förutsatt att de gör det, skulle det vara fascinerande att höra hur de säkrar nästkommande generationers skydd mot konsekvenserna av den dyra, hälsofarliga och olycksdrabbade kärnkraften.

Victoria Ahlberg sitter i miljönämnden i Malmö och är aktiv i SSU.