Det är några år sen nu som gymnasieskolan reformerades. Tanken var ju god. Alla skulle kunna läsa samma teori. Alla skulle kunna gå vidare till högskolan. Alla skulle ha samma chans. Men hur blev det då? Sökte sig eleverna från de praktiska programmen vidare till högskolan? Gick de ens ut gymnasiet med betyg i alla ämnen?
Det ser lite olika ut på de olika programmen. På det naturvetenskapliga programmet har 80%börjat på högskolan inom tre år. På Barn och fritid har 20,5% procent börjat högskolan. På byggprogrammet har 1,5% läst vidare och på fordonsprogrammet har 0,9% sökt sig vidare.
Det är läge att fråga sig varför det är så viktigt att alla elever på alla program ska ha högskolebehörighet. Samtidigt som vi socialdemokrater stångar pannan blodig för allas rätt till högskolebehörighet, så är det en allt större del av gymnasieeleverna som inte klarar av att slutföra gymnasiet. Endast två av tre gymnasieelever klarar gymnasieskolan på tre år. Lägst andel hittar vi på fordonsprogrammet, där ju intresset för högskolestudier verkar milt sagt lågt.
Alla har samma rätt till utbildning, men idag har vi en utbildning som långt ifrån alla klarar. Är det inte dags att sluta med den missriktade välviljan och skapa en gymnasieskola som är byggd efter elevernas förutsättningar? Jag vill inte ta ifrån någon möjligheten redan när de är femton, men det finns andra vägar att gå. Vid övergången till dagens gymnasieskola fanns det en kort period en möjlighet att läsa ett valfritt tredje år för de elever som gick praktiska linjer. Det var faktiskt inte så dumt. Under två år kunde de koncentrera sig på att utbilda sig till ett yrke, men möjligheten fanns att få högskolebehörighet när de var ett par år äldre och kanske mer motiverade. På så sätt kunde exempelvis barnskötaren få möjlighet att läsa vidare till förskollärare.
En sådan gymnasieskola skulle ge fler elever fler valmöjligheter än dagens. Politik handlar inte bara om att vilja, det ska fungera också.
Sofia Hedén är gymnasielärare och sitter för (S) i kulturnämnden i Malmö.
06 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar