Irakiska kvinnoföreningen

I fredags, den 8 september, var vår S-kvinnoklubb inbjuden till Irakiska kvinnoföreningen i Malmö. Vi skulle berätta lite om vår politik inför det stundande valet. Vi var 8 tjejer från klubben som gick till Vitemöllegatan i fredags för att träffa ca. 30 kvinnor i varierande åldrar med bakgrund i Irak. Hillivi Larsson, som sitter i riksdagen för (S) och som är medlem i Avantgarde, inledde med att berätta om vår grundsyn och vad vi vill satsa på om vi vinner valet, medan Roba tolkade till arabiska. I början var vi lite ovana vid att ta pauser för tolkning men vi vande oss snabbt. Efter Hillevis inledning var det många som hade frågor att ställa. De flesta handlade om hur vi ska skapa fler arbetstillfällen, men också om integration och fritid. Personligen tyckte jag integrationsdiskussionen var den mest intressanta. Hur ska vi få barn från olika stadsdelar i Malmö att mötas och integreras? Att bussa barn hit och dit till olika skolor är ingen lösning, men om vi skulle kunna bygga upp ett attraktivt föreningsliv i segregerade områden så skulle denna integration kunna ske naturligt. En annan deltagare tog upp behovet av fler praktikplatser på Malmö högskola, så att studenterna kan få arbetslivserfarenhet innan examen. Detta var vi rörande överens om, men frågan är bara hur, då arbetsmarknaden har förändrats. I pausen bjöds vi på traditionell irakisk mat, som var fantastisk god. Frågorna var många och fortsatte även under tiden vi åt. Deltagarna var mycket engagerade och vi kom överens om att fortsätta samarbetet även efter valet.
För mig som kommunpolitiker var det väldigt intressant att ta del av så många olika erfarenheter från verkligheten. Både de som hade positiva exempel, men allra mest de som hade mindre bra erfarenheter av tex. Arbetslöshetsprojekt. Det är på det sättet vi kan utveckla politiken, genom att plocka fram de saker som vi måste göra bättre. Jag fick själv en hel del funderingar och idéer efter mötet, som jag tänker ta med mig till fullmäktige efter den 17 september.
Integration är en svår fråga. Alla partier har välformulerande ord om hur dåligt det är och hur det borde vara, men få har konkreta åtgärder. Jag känner själv att det ofta blir väldigt långsiktiga åtgärder som tas upp när vi pratar om integration. Vad tycker ni? Hur skulle man kunna skynda på integrationsarbetet?

/Frida