För två veckor sen började jag jobba igen, efter att ha varit föräldraledig i nio månader.
― Oj, då är hon redan ett år? undrar arbetskamraterna.
Jag förklarar att hon snart blir nio månader.
― Men vem tar då hand om flickan? blir nästa fråga.
Jag förklarar att hennes pappa är hemma.
― Jaha, säger de förvånat. Men ville du inte vara hemma?
Jag berättar att jag jättegärna hade varit hemma längre.
― Men varför är du inte hemma då? frågar de ännu mer förvånat.
Då försöker jag förklara att jag varit hemma min del, och att min man nu ska vara hemma sina sex månader. Förvirringen blir total. Vadå hans sex månader?
Pappor har rätt till sina barn på samma sätt som barn har rätt till båda sina föräldrar. Fler pappor borde kräva denna rätt. För hur skulle jag kunna tvinga min man att skriva över sina dagar på mig om han inte själv vill?
Men fortfarande tar pappor ut mindre än en femtedel av föräldraledigheten. Detta kräver ömsesidighet då pappan aktivt måste skriva över sina dagar på mamman. Papporna inte bara passivt låter bli att kräva sin rätt, de medverkar aktivt till att slippa den. I det enskilda fallet drabbas ingen utomstående av detta. Men som struktur innebär det att alla kvinnors situation på arbetsmarknaden försämras. Det beror dels på den högre risk en arbetsgivare tar när han anställer en kvinna istället för en man, dels på den extra tid kvinnor är borta från arbetsmarknaden vid barnafödande jämfört med män. Den ojämställda arbetsmarknaden beror till stor del på det ojämställda uttaget av föräldraledighet.
Jag tycker det är hög tid att lagstiftningsvägen göra något åt detta. Det är inte en första åtgärd, utan snarare sista utvägen. Lagstiftning blir metoden när reklamfilmer med Hoa-Hoa inte hjälper. Mitt förslag är att föräldraförsäkringen förlängs till femton månader, varav fem månader knyts till vardera föräldern och resterande fem månader kan överlåtas inom familjen. Fler pappor som är hemma längre med sina barn helt enkelt. För barnens, mammornas och pappornas skull.
Sofia Hedén
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
...och för alla oss kvinnor i 30-års åldern som kanske inte varken har eller önskar barn men som ändå riskerar att bli förbigångna vid tjänstetillsättningar på grund av att vi förväntas skaffa barn snart och då förväntas vi vara den som stannar hemma med barnet. Vi är antagligen, precis som du skriver, en riskfaktor.
Bra skrivet, bra att ni delar.
kram
johanna
"Mitt förslag är att föräldraförsäkringen förlängs till femton månader, varav fem månader knyts till vardera föräldern och resterande fem månader kan överlåtas inom familjen."
Okej... Mitt förslag är att ALLA SKA FÖRBANNE MIG FÅ STYRA SJÄLVA HUR DE PLANERAR SIN TID TILLSAMMANS MED SINA BARN! Ingen - jag säger -INGEN!!! - ska i helvete komma och bestämma hur jag och min partner planerar omvårdnaden av våra barn. Det ska andra, utanför vår familj, ge fullständigt fan i. Vi är två vuxna människor som valt - helt på egen hand och utan att fråga allehanda löst folk! - att skaffa barn. Vi kan även, som vuxna individer med EGEN FRI VILJA (om ni vet vad det är ens) välja hur vi planerar och sköter omvårdnaden av samma barn. Det bestämmer vi tillsammans inom familjen. Om jag och min partner vill dela föräldraledigheten 50-50%, 55-45%, 60-40%, 70-30%, 100-0% eller på annat vis är det FÖRBANNE MIG HELT UPP TILL MIG OCH MIN PARTNER!
Om min granne tillsammans med sin make/maka/vadhelst delar SIN föräldraledighet mellan sig på ETT HELT ANNAT SÄTT än vad vi gör - fine! - det lägger jag mig inte i, VI lever inte i något Stalin-getto där någon annan bestämmer hur VI ska leva våra egna liv! Vi är inte hjärntvättade efter ett partiprogram.
Folk som försöker sätta sig över andra fria människors viljor, spottar på deras livsval med avsikten att kränka och kväsa deras livsrum och förstöra - är SVIN!
- Frihet åt ALLA - NU! -
Skicka en kommentar