Jag sitter som nämndeman i migrationsdomstolen lite då och då. Där har jag lyssnat på kvinnor som berättat om sexuella övergrep, förföljelse, hot, våld och förnedring. Alltid jätte jobbiga berättelser fulla av smärta, sorg, skam och skuld. Inte en enda gång har dessa berättelser översatts av en kvinnlig tolk. Varför är det så? Det måste vara jobbigt nog som det är att berätta om sexuella övergrepp inför främmande människor men att behöva berätta genom en manlig tolk gör det etter värre. Ofta har jag känt efter en förhandling att stora bitar av berättelsen aldrig kommit fram. Jag är övertygad om att med en kvinnlig tolk skulle det bli lite, lite enklare.
/Jorun
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du / Ni sätter fingret på en mycket viktig punkt i hanteringen av asylärenden. Jag har själv arbetat på MIG och i utredningsfaserna var det alltid centralt att förhöra sig om asylsökande kvinnor önskade kvinnliga handläggare och tolkar. Konstigt att inte domstolen har tagit detta till sig
Skicka en kommentar