Gästbloggaren: Veronica Palm om abort

Det händer saker på Avantgarde Skånes blogg!
Under våren ska vi bjuda in ett antal intressanta personer att gästblogga hos oss. På så sätt hoppas vi kunna vässa bloggen lite extra och göra den ännu mer spännande för läsarna.

Först ut är Veronica Palm, 34-årig (s)-riksdagskvinna från Stockholm som har ett stort engagemang för kvinnors och barns rättigheter.
/Avantgarde Skåne gm. Julia




Fri abort räddar liv!

Varje dag dör 500 kvinnor som en följd av illegala aborter. Tänk dig en kvinna som förstår att hon är gravid i en sprucken relation, eller så är hon bara barnet själv, eller kan helt enkelt inte mätta en mun till.


Kvinnan våndats över beskedet, troligen har hon haft dålig sexualupplysning och liten tillgång till preventivmedel. Till slut fattar hon det jobbiga beslutet att genomföra en abort, trots att lagstiftningen där hon bor förbjuder det och att samhället moraliserar över såna som hon. Hon betalat en hutlös summa pengar till en klåpare som med smutsiga redskap genomför ingreppet. Kvinnan dör.

För två veckor sedan besökte jag en förlossningsklinik i Dar es Salaam. Kvinnor i Tanzania föder i snitt mer än fem barn och nästan sex av tusen kvinnor dör i barnsäng. I Tanzania är abort förbjudet, liksom i stora delar av den fattiga världen. Men det betyder inte att aborter inte finns, bara att de är dyra och att det är större risk för kvinnans liv. Enligt studier i Dar se Salaam har var femte 26-årig kvinna gjort abort. På sjukhuset jag besökte fanns också en mottagning för kvinnor med sviter efter osäkra aborter. Där möts man av unga, desperata kvinnor med blödningar, infektioner och söndertrasade underliv.

Ibland behöver man få nya perspektiv för att se hur världen fungerar. Hur skulle du reagera om du varje dag i morgontidningen får läsa att ännu en jumbojet har störtat och samtliga 500 passagerare dog? Det är ingen risk, du kommer inte att få läsa det. Kanske för att de 500 kvinnor som dör varje dag i sviterna efter osäkra aborter ofta är fattiga, för att de dör till följd av något som är förbjudet - eller kanske just för att de är kvinnor?

Veronica Palm

Manlig amning?

Förra helgens temakväll på svt kartlade könsfrågor. En dokumentär handlade om manlig amning. Man har funnit ett fåtal män i vissa länder som blivit änklingar och tvingats börja amma sina spädbarn – och upptäckt att det går att genomföra! Även svenska män har testat och lyckats få mjölk att utsöndras. "Bara som ett roligt experiment". Det visade sig att de flesta barnmorskor känner till fenomenet. "Om man har ett barn som suger riktigt bra kan det ta en vecka för mjölken att strömma till". Från en vecka till en månad skulle det ta. Jag frågar mig, hur många känner egentligen till det här? Att män inte bara har bröstvårtor utan även alveoler inuti brösten där mjölk faktiskt kan tillverkas. Jag som biolog blir mycket förvånad över att det aldrig någonsin gjorts undersökningar vad den manliga mjölken innehåller, om den är likvärdig eller bara någon annan mjölkliknande vätska. Vetenskapen har känt till fenomenet men medvetet inte analyserat! Detta kan ju bara bero på stigmat.Vad händer om män blir likvärdiga eller åtminstone en viktig del av att föda upp ett barn? Många positiva saker kan ske. Män knyter bättre an till sitt barn, slipper känna sig betydelselösa den första perioden då mammans amning är det som gäller. Det kanske blir svårare för män att lämna sina barn om de skapar detta intima band? Men vad är det då som gör att vissa av oss får obehagkänslor inför detta? Varför är bara kvinnan god nog till att amma i våra ögon?Visst kan man även se en humoristisk sida. Hur blir det i framtiden om män regelbundet ammar sin avkomma? Kommer evolutionen rent av att ge männen större bröst? Blir kvinnans preferens att välja män med stora bröst framför dem med mindre (sämre faders-kvaliteer)?Och vad händer då med könsrollerna om våra likheter blir fler?Med ett belåtet leende,
/Matilda

Leve hyresrätten!

Hyresgästföreningen i Stockholm har tagit initiativ till en namninsamling mot högerregeringens förslag om att avskaffa Allbo-lagen (lagen om allmännyttiga bostadsföretag) den 1 juli i år. Jag såg ett helt förfäligt debattprogram om hyresrätten på TV, där en stackars gammal dam blivit drabbad av att hennes hus skulle ombildas till bostadsrätter. Därför blir man extra glad när man kan läsa i tidningen och se på TV att Socialdemokraterna i Malmö inte har några planer på att sälja ut allmännyttan eller försvaga hyresrätten, utan tvärtom ökar byggandet och ger MKB nya ägardirektiv. Skillnaden mellan borgerlig och socialdemokratisk politik är glasklar. Dagens ros till kommunalrådet Anders Rubin, som har ansvar för stadsplanering i Malmö, och som uttryckte sig så bra om bostäder i TV!
Frida

Arg

Jag är så arg. Det är nästan så att orden stockar sig för mig och jag inte vet hur jag ska uttrycka det. För det första så har vi det här med moder jord. Istället för att bara prata om hållbar utveckling måste vi börja göra något åt det. Varför i hela världen kan man bara inte göra om Roma Sockerbruk till en etanolfabrik? Gotland lever traditionellt av sockerbetorna. Använd denna möjlighet och prata inte om att det är energislösande att framställa etanol, låt då istället fabriken själv gå på etanol. I Skåne finns det dessutom också utmärkt jord för att producera sockerbetor. För medan vi tänker och forskar på möjliga medel reser allt fler och förbrukar allt mer av det lilla ozonlager vi har kvar. För oss här på norra halvklotet kommer kanske inte skadorna bli så stora men på andra delar av klotet kan de bli förödande. Fredrik Reinfeldt- sluta av tysta ner din miljöminister! Låt honom istället öppet visa på sina förslag. Jag lovar att det kan ge dig bättre möjligheter att få svenska folket mer samarbetsvilliga.För det andra har vi bostadsmarknaden, segregationen, A- kassan, naggandet på Kollektivavtalen, utvinningen av olja, rasismen, diskrimineringen av afrikanska länder i IR, illegaliseringen av aborträtten och så vidare.Jag är arg./Elin
Publicerad a

Ny styrelse!

Ikväll valde vi en ny styrelse för vår S-kvinnoklubb Avantgarde Skåne. Bland annat valde vi en ny ordförande som jag vill passa på att önska lycka till! Ordförande: Julia Janiec Kassör: Jorun Jakobsson-Koca Studieledare: Sara Clapham Medlemsansvarig: Frida Karlsson Ledamöter: Elin Sundin och Roba El-Ghadban Om du läser vår blogg och är intresserad av att veta mer om vår kvinnoklubbs verksamhet eller bli medlem, kontakta oss på rebellflickan@yahoo.se eller ring 040-6607315. /Frida

Tydlig moderatpolitik

"Ta 3 betala för 2. Efter vårens löneförhandlingar är det rea på arbetskraft... rean gäller dock inte direktörer". Innan jag läst texten trodde jag att det var reklam från klädaffären Dressman, men så såg jag det där med rea på arbetskraft och såg att det stod arbetsgivarna i hörnet. Jag gick hem till min sambo och svor över de arbetsfientliga svinen som äntligen visar vad de står för. Min sambo frågade om jag hade sett SEKO reklamen som prydde stan. ”SEKO? Det stod att den var från arbetsgivarna!”. Nästa dag stannade jag och läste på alla tre sidorna av reklamstolpen och såg att det faktiskt var reklam från fackförbundet SEKO. Riktigt bra reklam faktiskt. Om alla arbetstagare blir lika förbannade som jag, så har de verkligen lyckats med sitt syfte. Att arbetsgivarna, med stöd av den borgerliga regeringen, vill sänka lönerna är ingen hemlighet. Målet är en arbetsmarkand som i USA, med en växande låglönesektor för unga, kvinnor och lågutbildade. I en intervju i Sydsvenskan den 28 augusti 2006, tog Lunds ledande moderatpolitiker Christer Wallin upp just detta med låglönejobb. Han tycker att det är ”ett problem att vi i Sverige inte har en låglönesektor”. Och preciserar sig. ”Ja, nu har vi ju inte så mycket pooler i detta landet, men annars den typen av låglöneyrken där man gör rent poolen eller packar kassarna på Wal Mart”. Jo, det handlar förstås också om städjobb och andra hushållsnära tjänster. Läs gärna hela artikeln

/Frida

Kandidaten presenterar sitt program

Nå. Åter till Backagården. Mediauppbådet var hysteriskt, en kacklande röra av kamerastativ och västar med många fickor. Jag beundrar verkligen den som står avslappnad i detta kaos.
Mona Sahlin mötte 170 representanter från skånska LO och från Skånes partidistrikt. Det var inte frågan om en anställningsintervju, snarare ett samtal om partiets och den kommande partiledarens riktning.
Hon pratade om socialdemokraternas roll i opposition, en roll som ställer särskilda krav när ett annat Sverige nu växer fram. Hon pratade om det smygande systemskiftet när borgarna tillåter privata försäkringstagare att gå före i vårdkön, försämrar a-kassan och inför vårdnadsbidrag:
"Om jag inte får vård bara för att jag är medborgare och betalar skatt utan dessutom måste ha en privat försäkring, varför ska jag tycka att skatt är OK, varför ska jag vilja betala för andra?"
Hon pratade om jämställdheten, den internationella solidaiteten och klimatfrågan. Och hon redde ut missförståndet att hon velat montera ned LAS.
Som ny arbetsmarknadsminister fick Mona Sahlin stå upp och försvara ett beslut som hela regeringen och LO:s styrelse varit överens om. Men var står hon själv i sakfrågan? Det är det Claes Bloch och andra har varit fundersamma över. Nu lämnade Mona klart besked: "En modern svensk socialdemokrati måste stå för en stark arbetsrätt, allt annat vore omöjligt. Det är ingen förnyelse att försämra LAS. Hade jag tyckt det, så hade jag väl dessutom gjort det under mina 25 år i riksdagen och 17 år i partiledningen. Men har man varit med och fattat ett beslut, då står man för det, tycker jag."
Mona påminde också om att hon ett halvår efter att hon varit den som fick presentera försämringarna i LAS, lade fram lagen Lex Britannia. Den ingår i medbestämmandelagen, omfattar tillfälligt arbete i Sverige utfört av utländska företag och innebär att de svenska fackföreningarna har rätt att vidta fackliga stridsåtgärder mot ett företag eller en arbetsplats om man anser att social dumping skett. Detta även om man inte har några medlemmar på den aktuella arbetsplatsen och även om det finns ett giltigt kollektivavtal från företagets eller arbetskraftens hemland.
Låter det bekant? Det är ingen slump. Vaxholmskonflikten känner ni igen från media. Fackets ingripande i Vaxholm vilar på Lex Britannia.
Med Mona Sahlin får socialdemokraterna en partiledare som säger att ledarskapet måste vara ett VI, att facket och partiet behöver varandra, att jämställdhet, internationell solidaritet och frågan om alla människors lika värde måste lyftas högre på dagordningen och att vi ska vara rädda om det trygga samhället.
Det låter inte så pjåkigt.
Julia

Kandidaten

I måndags besökte Mona Sahlin Skånes partidistrikt, på inbjudan av LO-distriktet.
Ni har säkert redan tröttnat på att läsa skildringar av besöket. Först den långa uppladdningen, där LO-distriktets ordförande Claes Blochs klingande skånska satte riksradions lyssnare på hårda prov. Sedan försoningen. Claes Bloch idel sol. Mona med famnen full av röda rosor.
I ena ringhörnan...Mona. I andra ringhörnan...vemdå? Någon måste vara emot. Annars faller hela medielogiken. Så hittar man Claes Bloch, som är orolig för att Mona inte värnar arbetsrätten tillräckligt. Journalisterna gnuggar händerna. Perfekt! Konflikt!
För alla mina journalistvänner och högerbekanta är det helt obegripligt att vårt valberedningsarbete är ett eftertänksamt gnoende, ett stillasittande pusslande, ett vägande och tuggande. Vadå hitta EN partiledarkandidat? Det måste finnas fler som vill! Varför kan inte alla ställa sig till förfogande på DN debatt och så kan medierna kasta pil och medborgarna diskutera i fikarummen och så vinner den ena kandidaten inför TV-kamerorna på kongressen. Glädjetårar och en som smiter ut bakvägen.
Per Wirtén har skrivit en bra artikel i Sydsvenskan om varför valberdeningens arbete bör vara en intern historia. Läs den här! Julia

"Feminismen är död"

På senaste tiden kan man ana en viss backlash när det gäller intresset för jämställdhetsfrågor. Unga tjejer blir ”småborgerliga”, är hemma mer och vill plötsligt ta huvudansvar för hem och barn. Inbitna vänsterpartister röstar plötsligt höger. Linda Skugges ”erkännande” att hon så att säga bytt sida kanske var början, eller bara ett symtom på något annat? Julia Janiec frågade Mona Sahlin angående denna backlash på feministhelgen i Stockholm för två veckor sedan, men Mona var inte orolig. Härom kvällen hörde jag ett radioprogram på P3 där en diskussion om feminismen verkligen behövdes tog fart. Unga människor uttalade sig som att ”feminismen är död och har varit sedan länge”. Va? Har jag missat något? Jag frågar mig vad det är som händer i samhället. Är vi unga kvinnor plötsligt ett hinder för oss själva? Kanske är det inte längre trångsynta män som är det största problemet. Matilda

Tankar om kvinnor och karriär

I slutet av nittiotalet ändrade man Systembolagets öppettider och började ha öppet på lördagar. Jag var starkt emot det, eftersom jag hade läst att kvinnor som blev misshandlade av sina alkoholiserade män hade sagt när man under 80-talet stängde på lördagar: Tack, nu är det åtminstone en dag i veckan jag slipper bli slagen. När jag citerade detta vara det många av mina kompisar som sa att det är fel sätt att lösa problemet. De här männen var ju fortfarande alkoholiserade och skulle fortsätta att slå sina partners resten av veckan. Man borde istället göra andra insatser för att lösa problemen i sig. Jag tyckte att alkoholism och mäns våld mot kvinnor var ett så stort och svårlöst problem att man måste göra punktinsatser under tiden man försöker lösa det. Till exempel ha lördagsstängt på Systemet. Nu funderar jag över detta med hushållsnära tjänster som lösning för att kvinnor ska kunna bli lite av varje, som partiledare eller chef eller bara orka jobba 40 timmar. Jag bortser nu från – vilket man såklart inte kan göra men jag gör det ändå för att kunna fortsätta diskussionen- att skattepengar kan användas till bättre saker och att det är främst kvinnor med låg utbildning och/eller invandrarbakgrund som kommer att ta dessa jobb. Jag vill bara diskutera subventionerade hushållsnära tjänster som ett medel för att kvinnor i mindre utsträckning ska tacka nej till exempelvis politiska uppdrag eller högre befattningar. Vi hade mycket svårt att hitta en kvinna som ville ställa upp som partiledare för vårt parti, vilket säkerligen beror på många saker men det är inte omöjligt att det spelade in att många ville hinna med sin vardag i övrigt. Ett samhälle borde inte vara utformat så att människorna som bor där inte har tid att ta hand om sina barn, tvätta sina egna kläder eller laga kvällsmat. Ett samhälle borde inte vara utformat så att den som är född med svans bak och fram inte behöver ta samma del av det ganska tråkiga oavlönade hushållsarbetet som den andra halvan av befolkningen. Men när det nu är det, och det uppenbarligen kommer ta ett bra tag att förändra? Skulle då subventionerade hushållsnära tjänster kunna vara en punktinsats under tiden? Även om det kanske låter så tar jag inte ställning för eller emot, och jag utgår här bara ifrån det här perspektivet och bortser som sagt från sådant som eventuellt ökade klassskillnader. Men det måste diskuteras lösningar hur vi underlättar för kvinnor som också vill göra någon form av karriär, i synnerhet när det gäller politiska uppdrag. Sara