Kandidaten

I måndags besökte Mona Sahlin Skånes partidistrikt, på inbjudan av LO-distriktet.
Ni har säkert redan tröttnat på att läsa skildringar av besöket. Först den långa uppladdningen, där LO-distriktets ordförande Claes Blochs klingande skånska satte riksradions lyssnare på hårda prov. Sedan försoningen. Claes Bloch idel sol. Mona med famnen full av röda rosor.
I ena ringhörnan...Mona. I andra ringhörnan...vemdå? Någon måste vara emot. Annars faller hela medielogiken. Så hittar man Claes Bloch, som är orolig för att Mona inte värnar arbetsrätten tillräckligt. Journalisterna gnuggar händerna. Perfekt! Konflikt!
För alla mina journalistvänner och högerbekanta är det helt obegripligt att vårt valberedningsarbete är ett eftertänksamt gnoende, ett stillasittande pusslande, ett vägande och tuggande. Vadå hitta EN partiledarkandidat? Det måste finnas fler som vill! Varför kan inte alla ställa sig till förfogande på DN debatt och så kan medierna kasta pil och medborgarna diskutera i fikarummen och så vinner den ena kandidaten inför TV-kamerorna på kongressen. Glädjetårar och en som smiter ut bakvägen.
Per Wirtén har skrivit en bra artikel i Sydsvenskan om varför valberdeningens arbete bör vara en intern historia. Läs den här! Julia