Tankar om kvinnor och karriär

I slutet av nittiotalet ändrade man Systembolagets öppettider och började ha öppet på lördagar. Jag var starkt emot det, eftersom jag hade läst att kvinnor som blev misshandlade av sina alkoholiserade män hade sagt när man under 80-talet stängde på lördagar: Tack, nu är det åtminstone en dag i veckan jag slipper bli slagen. När jag citerade detta vara det många av mina kompisar som sa att det är fel sätt att lösa problemet. De här männen var ju fortfarande alkoholiserade och skulle fortsätta att slå sina partners resten av veckan. Man borde istället göra andra insatser för att lösa problemen i sig. Jag tyckte att alkoholism och mäns våld mot kvinnor var ett så stort och svårlöst problem att man måste göra punktinsatser under tiden man försöker lösa det. Till exempel ha lördagsstängt på Systemet. Nu funderar jag över detta med hushållsnära tjänster som lösning för att kvinnor ska kunna bli lite av varje, som partiledare eller chef eller bara orka jobba 40 timmar. Jag bortser nu från – vilket man såklart inte kan göra men jag gör det ändå för att kunna fortsätta diskussionen- att skattepengar kan användas till bättre saker och att det är främst kvinnor med låg utbildning och/eller invandrarbakgrund som kommer att ta dessa jobb. Jag vill bara diskutera subventionerade hushållsnära tjänster som ett medel för att kvinnor i mindre utsträckning ska tacka nej till exempelvis politiska uppdrag eller högre befattningar. Vi hade mycket svårt att hitta en kvinna som ville ställa upp som partiledare för vårt parti, vilket säkerligen beror på många saker men det är inte omöjligt att det spelade in att många ville hinna med sin vardag i övrigt. Ett samhälle borde inte vara utformat så att människorna som bor där inte har tid att ta hand om sina barn, tvätta sina egna kläder eller laga kvällsmat. Ett samhälle borde inte vara utformat så att den som är född med svans bak och fram inte behöver ta samma del av det ganska tråkiga oavlönade hushållsarbetet som den andra halvan av befolkningen. Men när det nu är det, och det uppenbarligen kommer ta ett bra tag att förändra? Skulle då subventionerade hushållsnära tjänster kunna vara en punktinsats under tiden? Även om det kanske låter så tar jag inte ställning för eller emot, och jag utgår här bara ifrån det här perspektivet och bortser som sagt från sådant som eventuellt ökade klassskillnader. Men det måste diskuteras lösningar hur vi underlättar för kvinnor som också vill göra någon form av karriär, i synnerhet när det gäller politiska uppdrag. Sara