Kandidaten presenterar sitt program

Nå. Åter till Backagården. Mediauppbådet var hysteriskt, en kacklande röra av kamerastativ och västar med många fickor. Jag beundrar verkligen den som står avslappnad i detta kaos.
Mona Sahlin mötte 170 representanter från skånska LO och från Skånes partidistrikt. Det var inte frågan om en anställningsintervju, snarare ett samtal om partiets och den kommande partiledarens riktning.
Hon pratade om socialdemokraternas roll i opposition, en roll som ställer särskilda krav när ett annat Sverige nu växer fram. Hon pratade om det smygande systemskiftet när borgarna tillåter privata försäkringstagare att gå före i vårdkön, försämrar a-kassan och inför vårdnadsbidrag:
"Om jag inte får vård bara för att jag är medborgare och betalar skatt utan dessutom måste ha en privat försäkring, varför ska jag tycka att skatt är OK, varför ska jag vilja betala för andra?"
Hon pratade om jämställdheten, den internationella solidaiteten och klimatfrågan. Och hon redde ut missförståndet att hon velat montera ned LAS.
Som ny arbetsmarknadsminister fick Mona Sahlin stå upp och försvara ett beslut som hela regeringen och LO:s styrelse varit överens om. Men var står hon själv i sakfrågan? Det är det Claes Bloch och andra har varit fundersamma över. Nu lämnade Mona klart besked: "En modern svensk socialdemokrati måste stå för en stark arbetsrätt, allt annat vore omöjligt. Det är ingen förnyelse att försämra LAS. Hade jag tyckt det, så hade jag väl dessutom gjort det under mina 25 år i riksdagen och 17 år i partiledningen. Men har man varit med och fattat ett beslut, då står man för det, tycker jag."
Mona påminde också om att hon ett halvår efter att hon varit den som fick presentera försämringarna i LAS, lade fram lagen Lex Britannia. Den ingår i medbestämmandelagen, omfattar tillfälligt arbete i Sverige utfört av utländska företag och innebär att de svenska fackföreningarna har rätt att vidta fackliga stridsåtgärder mot ett företag eller en arbetsplats om man anser att social dumping skett. Detta även om man inte har några medlemmar på den aktuella arbetsplatsen och även om det finns ett giltigt kollektivavtal från företagets eller arbetskraftens hemland.
Låter det bekant? Det är ingen slump. Vaxholmskonflikten känner ni igen från media. Fackets ingripande i Vaxholm vilar på Lex Britannia.
Med Mona Sahlin får socialdemokraterna en partiledare som säger att ledarskapet måste vara ett VI, att facket och partiet behöver varandra, att jämställdhet, internationell solidaritet och frågan om alla människors lika värde måste lyftas högre på dagordningen och att vi ska vara rädda om det trygga samhället.
Det låter inte så pjåkigt.
Julia