Slaget mot deltidsarbetslösa kvinnor

Den förra regeringen förberedde en lag för att stärka rätten till heltid. ”Deltid möjlighet, heltid rättighet” kallades initiativet som syftade till att ge den enskilde större inflytande över sin arbetstid och möjlighet till en högre lön. Den nya regeringen har skrotat förslaget. Bland de ofrivilligt deltidsarbetslösa är en överväldigande majoritet kvinnor. Många jobbar i offentlig sektor och inom handel, hotell och restaurang.

Regeringens politik har hittills fått negativa effekter för landets deltidsarbetslösa. Förutom chockhöjd a-kasseavgift förlorar många av dem nu rätten till ersättning vid arbetslöshet.
De deltidsarbetslösa kvinnorna har bara fått en liten del av regeringens skattesänkningar. Över 60 procent av regeringens skattesänkningar har gått till män, och detta samtidigt som lönegapet mellan män och kvinnor har vuxit ytterligare.

Möjligheten att deltidsstämpla reduceras nu till att gälla högst 75 dagar. Därmed riskerar många kvinnor att hamna i en betydligt värre ekonomisk knipa än de redan är i. Det finns nämligen ingen garanti för att arbetsgivarna verkligen kommer att erbjuda heltid bara för att deras anställda får svårare att försörja sig. Redan i dag betraktas kvinnors låga löner som ett mindre problem av många arbetsgivare, eftersom deras män ofta har betydligt bättre lön. Risken med det nya förslaget är att ännu fler kvinnor hamnar i ekonomisk beroendeställning till sina män.
De ensamstående deltidsarbetslösa kvinnorna riskerar att få så låg inkomst att de tvingas söka försörjningsstöd för att överleva ekonomiskt. Arbetsmarknadsminister Littorins svar på frågan vad dessa kvinnor ska göra för att förbättra sin situation är att de bör säga upp sig från sina deltidsjobb och söka heltidsjobb.

Tvyärr glömmer ministern att det inte finns några som helst garantier för att den som lämnar ett deltidsjobb ska få ett heltidsjobb. Risken är att de som följer Littorins råd går från att vara deltidsarbetslösa till att bli heltidsarbetslösa. Vilket rimmar illa med regeringens motto: "Det ska alltid vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta."

Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s), Amela A. Hodzic (s), Ledamot i Rådslaget för välfärd, Johanna Essemyr (s), kommunikationskonsult

Alla tre är medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne
.

Gästbloggaren Marie Granlund om utbildning

Nu börjar den borgerliga utbildningspolitiken visa färg. Innan valet lovade framför allt Folkpartiet att forskning och utbildning skulle stå i fokus. Efter gör man precis tvärtom.
Satsningarna på forskning uteblir och det har blivit färre högskoleplatser trots att såväl söktryck som ungdomskullar nu ökar. Detta innebär att möjligheterna att studera på högskolan (något som 60% av ungdomarna på gymnasiet vill) kommer att variera starkt i en syskonskara. Slakten av komvux, borttagandet av rekryteringsstödet, en starkt uppdelad gymnasieskola fullbordar bilden. Detta är sann högerpolitik!

I stället för utbildning införs avdrag för hushållsnära tjänster som ekonomiskt motsvarar 22 000 högskoleplatser! Är det genom att kratta gräsmattor och städa som vi ska bygga Sverige starkt? De signaler man sänder till ungdomar är att utbildning ska vara förbehållet några. För dem som kommer från studievana hem och redan från början valt rätt inriktning på gymnasiet. Jag kan bli så arg när jag ser denna utveckling. Utbildning ska vara återkommande hela livet och egentligen aldrig sluta. Men då måste det finnas möjligheter till att välja om när man valt fel och det måste finnas så många utbildningsplatser att det motsvarar ungdomars drömmar.

Den bistra sanningen är att detta är en medveten politik från den borgerliga regeringen. Ett låglönesamhälle håller på att växa fram och då behöver alla inte ha möjlighet till utbildning.
Sluta dröm och bli vid din läst!

Marie Granlund, riksdagsledamot (s)
.

Ropen skalla! Förskola åt alla!

När jag var liten fick jag aldrig gå på dagis. Första åren var min mamma arbetslös och när hon sedan fick jobb hade vi inte råd, och jag fick vara hos mormor på dagarna. Minns hur jag brukade stå och hänga vid dagisets grind och längtansfullt titta in på barnen som lekte där. Ibland var det öppet hus på dagis och då fick jag följa med min kompis Sandra dit. Inne på dagis fanns det snäll dagispersonal och ett klätterrum där man kunde springa och leka. Men för det mesta var jag hemma med mamma eller mormor. När jag sedan började första klass hade jag svårt att leka i grupp för jag var inte van vid det, och medan de flesta redan lärt sig läsa, räkna och sjunga vissa sånger på dagis fick jag börja från noll.

Jag är väldigt glad att det hänt saker gällande barnomsorgen sedan jag växte upp i slutet av 70-talet. Det finns betydligt många fler platser och maxtaxan har gjort att fler har råd att ha sina barn i förskola. Men jag tycker allt för sällan politiker pratar om barnens behov av förskolan. Det finns en föreställning om att familjen skulle vara den bästa platsen för ett barn att vara, och när man pratar om förskoleplatser så är det ofta ur ett föräldraperspektiv. Det man då glömmer är barnens behov av att leka med andra barn och ha egna sociala kontakter, samt att förskolan spelar en viktig pedagogisk roll i barns liv. Sedan lever inte alla barn i bra hemmiljöer och för barn från dysfunktionella familjer kan förskolan vara livsavgörande.

Idag 2008 när den borgerliga regeringen infört vårdnadsbidrag i valfrihetens namn känns det extra viktigt att slå ett slag för den kommunala barnomsorgen. Det är därför glädjande att Socialdemokraterna i Malmö kommer att besluta att även barn till arbetslösa ska få rätt till 30 timmars förskola i veckan till hösten. Nästa steg är att införa samma rättighet för föräldraledigas barn. För barnens skull!

Frida Karlsson
.

Vi ger oss inte

Vi vill ha jämställda förhållanden. Om det mest privata som finns i människors liv görs politiskt kan vi också få bättre skjuts med den generella jämställdheten. Grundvärderingar om typiska kvinnliga respektive manliga sysslor kan sättas i gungning om man märker att även mannen kan ta lika stort ansvar som kvinnan om utrymme finns för förändring.

Det anser jag utgöra del i grunden till varför socialdemokraterna satsar så mycket på att göra om föräldraförsäkringen. I vår ska vi fortsätta diskutera möjligheterna för en individualiserad föräldraförsäkring och jag tror att det är nu vi måste möta de politiska förslag som finns för att snarare permanenta traditionella könsmönster. Om vi vågar ta steget fullt ut och skapa möjligheter för män och kvinnor att vara hemma lika länge med sina nyfödda barn kan människor få bättre förståelse för vilken positiv effekt praktisk jämställdhet kan få på deras liv.

Reglerna ska inte vara tvingande utan rådgörande och ju bättre människor kommer att märka att en rättvis fördelning av ansvaret är, desto fler kommer att vilja utnyttja dessa möjligheter.

Jag tror på jämställd förändring och på att vardagsbehoven ska styra den.

/Elin

.

Gästbloggaren: Camilla Odhnoff om barnbidraget

Bravo, Maud, ännu ett populärt för att inte säga populistiskt förslag. Barnbidragen ska bort från dem som klarar sig utan. Som så ofta är det i detaljerna som djävulen hukar sig. En gräns måste sättas, kanske flera trappsteg för att skilja "behövande" från rika knösar med över 20.000 (eller vad hade Du tänkt) i månaden. Har Du funderat över vad som händer när den lågavlönade utbildar sig och kanske höjer sin lön? Vad händer när hennes (jo, låg lön, barn ochkvinnligt kön hänger nära ihop) fackförening gör en jätteansträngningoch får upp hennes lön nån tusenlapp? Hur glad blir hon när barnbidraget minskar i samma mån? Skall ett inkomstprövat bostadstillägg räknas med i bidragskarusellen? Hur skall avtrappningen ske när inkomstenförhoppningsvis ökar? Skall den sammanlagda marginaleffekten bli över eller under 100 procent? Arbetslinjen talades det om. Men vem vill arbeta när det lönar sig bättre att låta bli.

Camilla Odhnoff, familjeminister för Socialdemokraterna 1967-74
.

När JämO försvinner

Den 1 januari nästa år försvinner JämO och slås ihop med de andra diskrimineringsombudsmännen till en enda stor ombudsman.

Framöver är det bara arbetsgivare med fler än 25 anställda som måste skriva jämställdhetsplaner och dessutom bara vart tredje år. Det ger möjlighet att arbeta mer långsiktigt med planerna säger vissa. Jag tror snarare att det möjliggör för arbetsgivaren att glömma bort allt vad jämställdhet och lönekartläggningar heter under 3 år för att sen damma av ett gammalt dokument när det är dags för nästa plan.

Det känns som ett steg tillbaka att behandla jämställdhet som vilken annan diskriminering som helst, kvinnor tillhör trots allt inte en minoritet i samhället. Naturligtvis hoppas även jag att vi en dag inte ska behöva en speciell diskrimineringsombudsman för varken jämställdhet eller någon annan fråga men där är vi inte än!

Jorun
.

Vad är början på demokrati?

Jag såg precis Folke Rydéns dokumentär "Irak under slöjan" på SVT 2 som handlade om hur kvinnors rättigheter starkt har inskränkts sedan 2003. Rydén skildrade två politiskt aktiva kvinnor med skilda politiska åsikter, enkelt sammanfattat var den ena för demokrati utan religiöst inflytande och den för det rakt motsatta. I Irak mördas kvinnor med utbildning, kvinnor som är arbetar politiskt för kvinnors rättigheter. Men man har idag nåt slags fria val, åtminstone mer fria än under Saddam Hussein. Jag kom på mig själv med att varje gång de filmade vallokaler, eller personer som talade till potentiella väljare på gatan, tänka att "det måste ju börja nånstans". Men vad är en början på demokrati? Kvinnors rättigheter i Irak blir sämre och sämre, där har demokratin försvagats. Hur stor del av en demokrati är egentligen just fria val? Vad gör man när ökad demokrati (fria val) leder till att halva befolkningen får sina grundläggande rättigheter försämrade? Vad är demokratin värd då?

Sara C

Gästbloggaren Ylva Johansson: rädda apoteket!

När vi blir sjuka är det allt oftare vi kan bli bra eller bättre med hjälp av läkemedel. Sjukdomar som tidigare krävde operation eller strålning eller inte kunde botas alls kan nu behandlas framgångsrikt med mediciner. Det är en bra utveckling. Men det betyder samtidigt att riskerna med felaktig använding av läkmedel har ökat och att kostnaderna har ökat. Skattebetalarna står idag för 80% av läkemedelskostnaden, drygt 20 miljarder kr per år, och för 100% av kostnaderna för felaktig användning av läkemedel.

Nu föreslår regeringen att flera hundra apotek skall säljas ut till internationella läkemedelsgrossister och att apoteket skall avregleras. Det kommer att leda till högre kostnader för skattebetalarna och sämre säkerhet, vinstintresset riskerar leda till överkonsumtion av läkemedel och att apotek i glesbygd måste läggas ned. Om man vill öka tillgängligheten till vanliga läkemedel borde man istället låta vanliga affärer sälja allergimedicin och nässpray och huvudsvärkstabletter. Men den borgerliga regeringen är idologiskt förblindad att sälja ut gemensamma värden. Stoppa dem! Skriv på protestlistorna! Sälj inte ut apoteken!

Ylva Johansson, riksdagledamot (s)

Sekelskifte

Här kommer några årtal till!


1900
En ny lag träder ikraft som fastslår att kvinnor som fött barn och jobbar inom industrin inte får arbeta under fyra veckor efter förlossningen. En slags föräldraledighet – men utan ersättning! Samma år blir Kata Dahlström den första kvinnan i socialdemokraternas partistyrelse.

1884
Ogifta kvinnor blir myndiga vid 21 års ålder, samma som männen.

1874
Gift kvinna får rätt att råda över sin enskilda egendom förtjänsten av sitt eget arbete – om hon skriver äktenskapsförord.

1873
Kvinnor får lov att avlägga akademisk examen, utom i juridik och teologi. (Det finns dock inga tjänster för kvinnor.)

1870
Kvinnor får lov att avlägga studentexamen (som privatister).


Julia

Då och nu

Avantgarde Skåne firade 8 mars med årsmöte och en väldigt trevlig middag.

Vi firar på bloggen också, så här lite i efterhand, med några viktiga årtal i kvinnokampens historia!

Jag lägger ut fem årtal i taget med några dagars mellanrum så blir det inte övermäktigt att läsa.

Julia


1864
Männen förlorar sin lagliga rätt att aga sina fruar. En ny Handels- fabriks och hantverksförordning införs som ger ogifta kvinnor samma formella rättigheter som män i det privata näringslivet.

1858
Ogift kvinna som fyllt 25 kan bli myndig efter ansökan i domstol. Om hon gifter sig, blir hon omyndig igen!

1845
Lika arvsrätt införs för kvinnor och män.

1778
Kvinnor får lov att föda sitt utomäktenskapliga barn anonymt.

1260-talet
Birger Jarl instiftar lagen om kvinnofrid. Det är inte längre tillåtet att våldta kvinnor och tjejer som har bröder är inte längre arvlösa utan ärver hälften mot sönerna.

Skärpning IF Metall!

– När fackförbundet IF Metalls ordförande Stefan Löfven säger nej till jämställdhetspott visar han att han inte har förstått sammanhangen mellan rådande maktordning och kvinnors arbete och löner. Det handlar om solidaritet och samhällsansvaransvar, säger S-kvinnors vice ordförande Anne Ludvigsson.

– Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och kvinnor är felavlönade och detta måste vi ändra på. Jämställdhetspott är ett sätt, jämställt uttag av föräldraledigheten ett annat. IF Metalls ordförande trampar luft, skärpning och läs på om syftet med LO:s jämställdhetspott säger Anne Ludvigsson.

Pressmeddelande från S-kvinnor

Gästbloggaren Lena Näslund om jämlikhet, jämställdhet och feminism

Lika lön för lika arbete. Det är grunden för rättvisa och jämlikhet. Men det finns andra ingredienser i jämlikhetsbegreppet. Jämställdhet är en sådan. 1944 skrevs lika lön för lika arbete för första gången in i det socialdemokratiska partiprogrammet. Ernst Wigforss som höll i pennan. Tillsammans med Alva och Gunnar Myrdal var han en av konstruktörerna bakom Arbetarrörelsens efterkrigsprogram.
”De har löner som nästan alltid är lägre än männens, även när de är lika dugliga som sina manliga arbetskamrater. Kvinnornas arbetsområde måste utvidgas och deras löner bestämmas efter samma grunder som för männen.”

Det kunde ha skrivits idag. Vi har tagit många steg framåt, men ännu har vi inte lika lön för lika arbete. Det är oacceptabelt och kräver hederliga ansträngningar av både arbetsgivare och löntagarorganisationer, inte bara munväder. I lönerörelsen hade vissa förbund krav på särskilda insatser för att jämna ut löneskillnaderna mellan könen. Det räcker inte. Alla måste anstränga sig för att få bort de orättvisa kvinnolönerna.

Jämlikhet handlar om klass. Jämställdhet om kön. Det är ett unikt svenskt ord, det går t. ex. inte att översätta till engelska. Jag har varit aktiv i s-kvinnor sedan 70-talet och jämställdhet mellan kvinnor och män står högst på vår dagordning. En hel del har hänt, men vi har långt kvar till målet. Ta bara arbetsfördelningen i hemmet. Där tar vi nu ett stort steg tillbaka med skattesubventionerade hushållsnära tjänster. Männen kan köpa sig fria och slipper ta ansvaret för hem och barn.

Så var det då bara feminismen kvar. Det är få i den nuvarande regeringen som säger sig vara feminister. Vårt parti tog in begreppet i partiprogrammet 2002. Det innebär inte att alla sossar är feminister. Långt därifrån. Och det finns en rädsla för begreppet. Man möter en viss nervositet när man säger att man är feminist. S-kvinnors mål är jämställdhet. Det uppnår man med feministiska redskap. Den som är feminist måste erkänna att det nuvarande förhållandet – att män har större makt och inflytande är fel – och att man vill göra något åt det. Den som ser orättvisorna och vill bryta könsmaktsordningen – den personen är feminist.

Lena Näslund, ordförande för S-kvinnor i Skåne

Vi vill inte gå bakåt i tiden!

Det pågår heta diskussioner om vårdnadsbidraget, kristdemokraternas hjärtefråga. Vårdnadsbidraget innebär ett stort steg tillbaka för jämställdheten och ett gigantiskt steg tillbaka för vår moderna familjepolitik som är i världsklass. En ensamstående förälder kan aldrig klara sig på 3000 i månaden och de blir direkt selekterade från denna valmöjlighet. Tycker borgarna att det är rättvist att ensamstående föräldrar med låga inkomster ska betala reformen som vänder sig bara till dem som är sammanboende och gifta? En familj där den ena förälder är arbetslös, sjuk eller har någon typ av funktionshinder? De får inte heller någon valmöjlighet. En invandrarfamilj? Det är otroligt viktigt att invandrarbarnen ska få del av den pedagogiska verksamheten och lära sig det svenska språket parallellt med modersmålet. Förskolan är oftast den enda möjligheten för dem att komma ut, träffa svenska vänner och lära sig språket.

Dessa barn ska sedan börja skolan och språket är det viktigaste verktyget att klara av betygen. Språket är nyckeln till att lyckas vidare med sin utbildning och etablera sig från början i det nya samhället. Barnen ska ha rätt att lära sig det nya språket, genom lek , i kontakt med andra barn och genom den goda pedagogiska verksamheten som våra förskolor erbjuder. Vi socialdemokrater har byggt ut föräldraförsäkringen medvetet under många år med tanke på både barnen och deras föräldrar. Möjligheten att kunna stanna hemma med sina barn i drygt ett och ett halvt år och en stor del av tiden kunna få föräldraförsäkring med 80-90 procent av lönen är en fantastisk gåva som man får i samband med barnets födelse. Det blir legitimt att stanna hemma för dig som är förälder, din arbetsgivare kan inte neka dig din rättighet och din ekonomi blir inte lidande. Du behöver inte känna den ekonomiska stressen utan ska kunna njuta av den tid du får med ditt barn.

Internationella jämförelser visar på mycket negativa erfarenheter med vårdnadsbidraget. Vi har t ex Norge o Finland där det visat sig att vårdnadsbidraget utnyttjats till 95 % av kvinnor och i Norge är man redan på väg att ta bort vårdnadsbidraget. Många länder avundas den svenska familjepolitiken och ser Sverige som en förebild. Sverige har bevisat att vi har kunnat förena en hög förvärvsfrekvens med ett högt barnafödande. Kombination av en väl utbyggd förskola och en generös föräldraförsäkring är avgörande faktorer att svenska kvinnor slapp välja mellan arbete och barn. Införandet av vårdnadsbidraget är en gigantisk smäll för jämställdheten och en reform som inte gynnar kvinnor.

Amela A. Hodzic (s), ledamot i Rådslaget för välfärd,Malmö
Hillevi Larsson (s), riksdagsledamot, Malmö
Johanna Essemyr (s), kommunikationskonsult, Malmö

Alla tre är medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne

Polis löser inte skolkproblem!

För en tid sedan föreslog utbildningsminister Björklund (fp) att skolkare skulle hämtas av polis och föras till skolan eftersom denna är obligatorisk. Jag tycker att Folkpartiets syn på skolk är sorglig. Det finns två sorters skolkare; det är de som någon gång under sin skoltid hoppar över någon lektion och det finns de som ofta skolkar och uteblir från skolan. Jag jobbar dagligen med den sista gruppen. Min erfarenhet är att detta är ungdomar med mycket social problematik. Det kan till exempel vara föräldrar som missbrukar, psykiska problem eller att den unge är utsatt för mobbing som ligger bakom skolket. Skolk är endast ett syntom för dessa problem. En första signal på att något inte står rätt till.

Det snabba tempot, ökade kraven och hårdare konkurensen har gjort att många människor hamnar utanför i samhället. Enligt skolverket ökar skolket vilket bekräftar att barn och ungdomar mår sämre i dagens samhälle. Det finns flera undersökningar som visar på att skolk ökar risken för att hamna i kriminalitet och drogmissbruk. Det är därför en otroligt viktig grupp att arbeta med, men jag tror inte att hämntning av polis är någon lösning. Istället tror jag på fler vuxna i skolan. Vuxna som kan se barnen och lyssna på vad de har att säga. Vuxna som i ett tidigt stadium kan slå larm när barnet/ungdomen uteblir från skolan så att skolan och socialtjänsten snabbt kan börja arbeta med problemet tillsammans med familjen.

Frida

Högerregeringen är kvinnofientlig!

Vi har sedan ett och ett halvt år tillbaka en högerregering i Sverige. Det blåser kalla vindar runt regeringen Reinfeldts alla försämringar för vanligt folk. Men som vanligt när högerkrafterna styr så är det kvinnorna som drabbas allra hårdast. Det började med försämringarna i a-kassan med lägre ersättningar och där kvinnorna i Handels fick den i särklass största ökningen av a-kasseavgiften. Därefter följde beslutet om avdragsrätt för välbeställda som använder hushållsnära tjänster, ett beslut som bara skapar ytterligare en låglönemarknad för kvinnor. Högerregeringen har också beslutat att ge arbetsgivare laglig rätt att kräva sjukintyg av sina anställda från första sjukdagen. Utöver att man skapar en enorm administration så är det också kvinnor med exempelvis återkommande menstruationssmärtor eller graviditetsbesvär med kraftigt illamående som riskerar att drabbas.

Nu senast i raden av kvinnofientliga förslag kan vi tillföra förslaget om ett införande av vårdnadsbidrag. Detta är ingenting annat än en kvinnofälla. Bidraget kommer att uppgå till max 3000 kr per månad. Erfarenheterna från andra länder visar att det är främst kvinnor, inte sällan kvinnor med bristande utbildning och kvinnor som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden, som utnyttjar bidraget. Detta är bara några exempel på beslut och förslag som högerregeringen Reinfeldt, ivrigt påhejad av de numer nyliberala folkpartisterna, presenterar och som är djupt kvinnofientliga.

Heléne Fritzon (s)

Delad föräldraledighet

För två veckor sen började jag jobba igen, efter att ha varit föräldraledig i nio månader.
― Oj, då är hon redan ett år? undrar arbetskamraterna.
Jag förklarar att hon snart blir nio månader.
― Men vem tar då hand om flickan? blir nästa fråga.
Jag förklarar att hennes pappa är hemma.
― Jaha, säger de förvånat. Men ville du inte vara hemma?
Jag berättar att jag jättegärna hade varit hemma längre.
― Men varför är du inte hemma då? frågar de ännu mer förvånat.
Då försöker jag förklara att jag varit hemma min del, och att min man nu ska vara hemma sina sex månader. Förvirringen blir total. Vadå hans sex månader?

Pappor har rätt till sina barn på samma sätt som barn har rätt till båda sina föräldrar. Fler pappor borde kräva denna rätt. För hur skulle jag kunna tvinga min man att skriva över sina dagar på mig om han inte själv vill?

Men fortfarande tar pappor ut mindre än en femtedel av föräldraledigheten. Detta kräver ömsesidighet då pappan aktivt måste skriva över sina dagar på mamman. Papporna inte bara passivt låter bli att kräva sin rätt, de medverkar aktivt till att slippa den. I det enskilda fallet drabbas ingen utomstående av detta. Men som struktur innebär det att alla kvinnors situation på arbetsmarknaden försämras. Det beror dels på den högre risk en arbetsgivare tar när han anställer en kvinna istället för en man, dels på den extra tid kvinnor är borta från arbetsmarknaden vid barnafödande jämfört med män. Den ojämställda arbetsmarknaden beror till stor del på det ojämställda uttaget av föräldraledighet.

Jag tycker det är hög tid att lagstiftningsvägen göra något åt detta. Det är inte en första åtgärd, utan snarare sista utvägen. Lagstiftning blir metoden när reklamfilmer med Hoa-Hoa inte hjälper. Mitt förslag är att föräldraförsäkringen förlängs till femton månader, varav fem månader knyts till vardera föräldern och resterande fem månader kan överlåtas inom familjen. Fler pappor som är hemma längre med sina barn helt enkelt. För barnens, mammornas och pappornas skull.

Sofia Hedén

Gästbloggaren Inger Leite om barnperspektiv

Vi hade en gång något som hette Barn- checklistan inom kommunpolitiken i Malmö. Den innebar att när politiska beslut skulle fattas så skulle en analys skeom vilka konsekvenser ett genomfört förslag skulle ha för barnen. Var sig tjänstemän eller politiker tog denna barn-checklista på allvar. I förslag efter förslag återfanns kommentaren "att förslag till beslut inte påverkade barn speciellt och att barn- checklistan inte var aktuell att använda". Barn- checklistan försvann snabbt från daordningen, ingen hävdade dess betydelse och ingen efterfrågade den efter det att den försvunnit. Jag tog själv ingen kamp för frågan och har funderat en hel del på detta men har inget rakt svar. Det är utmanande och besvärligt för vuxna, för tjänstemän och för det politiska etablisemanget att på allvar analysera konsekvenser för barn och att sedan dessutom agera utifrån dessa analyser. En viktig utgångspunkt i sökandet efter barnets perspektiv är förmågan till förståelse av hur ett barns vardag kan gestalta sig . Detta är en svår uppgift att ta sig an för en vuxen, eller.....?

Inger Leite, vice ordförande för S-kvinnor i Malmö och dagligdags chef för individ och familjeomsorgen i Rosengård.

Vårdnadsbidraget ett hot mot jämställdheten.

Hur vi väljer att organisera vårt liv under småbarnsåren är mycket olika. För mig är det viktigt att både män och kvinnor kan välja att prioritera både arbete och familj.

Vårdnadsbidraget är ett hot mot detta fria val. Vårdnadsbidraget utnyttjas till 95% av kvinnor. Den norska erfarenheten visar att det till stor del är invandrade kvinnor och unga kvinnor med låg utbildning och svag ställning på arbetsmarknaden som utnyttjar bidraget.

Vårdnadsbidraget i sig försvårar alltså etablering på arbetsmarknaden för redan svaga kvinnogrupper, försvårar integrationen av just kvinnor bland de invandrade svenskarna och förstärker de förtryckande könsroller som säger att kvinnor, inte män, är lämpade för att ansvara för barn och hem.

Dessutom är bidraget för litet. Det är så litet att det på intet sätt kan vara en reell valmöjlighet för den som idag finns väl etablerad på arbetsmarknaden. Resultatet blir ett bidrag till de med svagast etablering för att ytterligare förstärka inlåsningen i utanförskap av unga, invandrade och lågutbildade kvinnor. Eller ett hemmafrubidrag till de kvinnor som gift sig rikt. Jag säger som Feministiska föräldar: Stoppa Vårdnadsbidraget!

Veronica Palm S-kvinna och riksdagsledamot från Stockholm

Lagstifta mot könsdiskriminerande reklam!

Idag var jag på en debatt om den aktuella frågan "Lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam", som Jorun bloggade om häromveckan. I debatten medverkade bl.a. Eva Maria Svensson, som utrett frågan. Efter att ha hört hennes lysande argumentation och förslag är jag nu ännu mer övertygad om att lagstiftning behövs! Hela tiden och från alla håll bombarderas vi av reklam, varav en hel del är direkt kränkande och könsdiskriminerande.

För något år sedan var affischpelarna tapetserade med reklam för TV-programmet Popstars. På jätte-bilder fick man se en kvinna med djup urringning och kort-kort kjol. Fokus var på brösten och låren. Huvudet var avklippt. Ovanför bilden stod bara ordet "TALANG". Det gick inte att värja sig mot bilderna som var överallt vart man än gick i sta´n. Jag minns att jag inte kunde låta bli att bli upprörd. Det kändes som ett rent hån! Det här är inte det enda exemplet på könsdiskriminerande reklam. Hela tiden sker nya övertramp. Näringslivet etiska råd jobbar med självsanering som går ut på att de tar in anmälningar som de "fäller" eller "friar." Fällda anmälningar publiceras på deras hemsida. Det här arbetet är bra, men det räcker inte. Den förra s-regeringen tillsatte en utredning med syfte att se om det fanns förutsättningar att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam.

Redan innan utredningen var klar uttalade sig jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) positivt om att lagstifta i frågan. Men när utredningen nu är klar vill hon inte uttala sig utan verkar ha "gått under jorden". Det är synd, för förslagen i utredningen är mycket bra. Det är nu dags att genom lagstiftning markera att vi inte accepterar könsdiskriminering som ett sätt att sälja varor!

Hillevi Larsson

Sluta jiddra börja trolla!

Jag läste i gårdagens Sydsvenska en intressant intervju med Pär Ström. Han ska starta en rörelse mot mansförtryck. Eftersom jämställdhet handlar om att båda könen ska frigöras från sina könsroller och ha samma möjligheter var jag uppriktigt intresserad av Pär Ströms synpunkter. Men jag blev snabbt besviken när jag började läsa. Han tar upp farbror Melker m.fl. ur Astrid Lindgrens böcker som exempel på hur män förlöjligas i media. Vad han glömmer är de andra 98 procenten av böcker och filmer där kvinnor framställs som stereotypa objekt.

Det som förundrar mig är att Pär Ström beskriver hur feministiska tankar om världen under flera decennier har upfattats som rådande sanning av media och det politiska etablissemanget. Var har Pär Ström varit när media bokstavligen slaktade FI och Tiina Rosenberg? Vet han inte att det misshandlas en kvinna var tjugonde minut i Sverige? Att kvinnor fortfarande stenas till döds i Afganistan för att de inte underkastar sig sin man? Att kvinnor i genomsnitt tjänar 75% av mäns lön? Att jordens kvinnor endast äger 1/10 del av jordens resurser? Att hälften av Sveriges kvinnor över 15 år enligt en statlig utredning utsatts för våld, kränkning eller sexuella trakasserier? Jag skulle kunna fortsätta att beskriva patriarkatets konsekvenser sida upp och sida ner. Detta är inte små svårigheter som drabbar kvinnor, utan detta är resultat av att kvinnor sedan urminnestider har värderats lägre än män.

Så kom igen Pär Ström! Du är välkommen i kampen mot orättivisorna som grundas på kön, men sluta gnäll om Melker och börja jobba. Du kan börja med att ta ut hälften av föräldraledigheten så får du mer tid med ditt barn.

Frida Karlsson

Ska kvinnors bröst sälja snus?

I veckan kom professorn i rättsvetenskap Eva-Maria Svensson med ett betänkande kring en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Jag föreställer mig hur en sådan lagändring i det långa loppet kan förändra det offentliga rummet; vi slipper matas med kvinnokroppar som säljer de mest osannolika produkter, reklam där kvinnor reduceras till passiva objekt och där fördomar kring vad män och kvinnor är bra på upprepas och cementeras. I praktiken kommer det nog tyvärr bli svårt att bedöma var gränsen för sexism går; det finns ju inte någon allmängiltig uppslutning kring vad som är könsdiskriminerande. Trots det är jag absolut för att lagstifta mot sexistisk reklam. För mig handlar det om att sända ut ett budskap om att könsdiskriminering inte är okej, precis som det inte är okej att diskriminera mot etniska minoriteter i reklam eller att diskrimera på grund av kön i några andra sammanhang.

Vill man redan idag protestera mot reklam som är sexistisk kan man anmäla till Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Ett uttalande från dem får ofta företagen att dra tillbaka reklam för att slippa den negativa publiciteten. Så anmäl all reklam ni tycker är stötande, det etiska rådet är det bästa verktyget som finns att tillgå för tillfället.

/Jorun

Hillary och jag

Med förtjusning följer jag valet av presidentkandidater. Eller rättare sagt: Med förtjusning följer jag Hillary. Hillary är stark och smart och vacker. Jag jublar med henne och när Hillary nästan gråter gråter nästan jag. Jag måste erkänna att jag inte vet precis vad hon står för. Jag kan utan omsvep erkänna att jag har väldigt dålig koll på vad de andra kandidaterna står för. Jag vet att det är en som är svart och att han också är demokrat. När en kommentator på teve säger att det kan stå mellan honom och Hillary, och att Hillary kan vinna för att de kvinnliga väljarna är fler än de med afroamerikansk bakgrund, tänker jag inte helt politiskt korrekt "vad bra då vinner vi". För jag är vi med Hillary.

Jag hejade också på Amanda i Idol. För att jag tyckte att hon var bäst, men också för att hon var tjej. Jag kvoterar alltid mitt hejande. Niklas Ekdal har idag (13/1) skrivit en ledare om Hillary, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=732330, och jag läser den med ungefär samma stolthet som om Hillary kom från min hemstad eller som om jag var kompis med hennes dotter. När jag läser om Hillary känner jag mig själv stark och smart och vacker. Jag identiferar mig med Hillarys framgångar och goda sidor, behovet av förebilder ska aldrig underskattas. I övrigt är jag osäker om kvotering alltid är det rätta. Utom när jag hejar. Särskilt när jag hejar på den som är bäst.
Det här är för övrigt inte ett inlägg i debatten "kvotering eller inte", men det kan ses som ett svar på frågan jag väldig ofta får "varför tjejer aldrig unnar varandra att det går bra". Stämmer det verkligen det idag, och tjejer i vår generation?

Sara

Ökad kontroll av friskolor

Socialdemokraterna har länge krävt en reglering av friskolorna. Vi är inte rädda för att den kommunala skolan ska få konkurrens, det kan till och med behövas. Men det är inte rimligt att vi ska betala så mycket skattemedel till fristående skolor utan att ha någon insyn. I sydsvenskan stod det att läsa att Malmö stad betalar i år ut nästan 200 miljoner kronor till stadens friskolor. Men det är nästan omöjligt för politiker och allmänhet att få veta hur friskolorna använder skattepengarna. Därför var det glädjande att läsa att Malmös utbildningsnämnds ordförande (s) och viceordförande (m) gemensamt går ut och kräver att friskolorna jämställds med de kommunala skolorna vad gäller krav på insyn och kvallite.

Att moderaterna nu tar sitt förnuft till fånga i friskolefrågan är glädjande, men jag tycker det finns ytterligare problem med friskolereformen. Det är eleverna som kommer i kläm när elevunderlaget minskar och friskolan tvingas att gå i konkurs. Skolverket gjorde en undersökning 2006 som visade att fristående skolor ger högre betyg i jämfört med nationella proven, sk. ”snällebetyg”. Detta är ett resultat av konkurrensen med kommunerna. Kvalitén får stryka på foten när pengarna styr och konkurrensen om eleverna ökar. Det styrks också av att det bara är drygt 60% av lärarna på friskolorna (grund) är behöriga. I dagsläget tycker jag konkurrensen på skolområdet fungerar så dåligt att jag vill förbjuda friskolor, men jag är öppen för andra förslag för att komma tillrätta med problemen.

Frida Karlsson
(förutom aktiv i Avantgarde även ledamot i utbildningsnämnden i Malmö)

Gästbloggare: Ingrid Lennerwald om vården i Skåne

Regionfullmäktige i Region Skåne tog 26-27 november budget för 2008. Den innebär en besparing på hälso- och sjukvården i Skåne med över en miljard kronor 2008. Om den nu skulle genomföras fullt ut det vill säga. Sannolikt blir det istället ett stort underskott i hälso- och sjukvårdens budget, eftersom sjukhusen har ett vårdbehov att svara upp till.

Effekterna av detta kan vi inte veta, men att patienterna på ett eller annat vis kommer att drabbas kan vi nog vara ganska säkra på. Särskilt de patienter som inte med enkelhet tar för sig och talar för sin sak. De som är ”enkla” att prioritera bort när personalen inte hinner med alla.

Vi föreslog en förstärkning av hälso- och sjukvården på 753 miljoner jämfört med majoriteten. I denna förstärkning ingår en jämställdhetssatsning för rättvisa löner. Fortfarande är det ju så att den kvinnodominerade vårdpersonalens arbete ger lägre lön än flera manligt dominerade yrken som oftare återfinns i privat sektor. Trots att arbetet i vården ställer högre krav på den enskilde. Vi, stora offentliga arbetsgivare, måste förr eller senare ta vårt ansvar för att rätta till denna orättvisa, annars riskerar vi en situation där både män och kvinnor gör andra yrkesval. Ett som betalar bättre med lägre arbetsinsats.

Ingrid Lennerwald (s) Oppositionsråd, Region Skåne

Det finns bara ett offer!

Vid frukostborden för några dagar sedan fastnade jag vid en artikel om en obducent och allmänläkare som för 23 år sedan åtalades för att ha mördat 27-åriga Catrine da Costa. Jag var för ung när det hände för att komma ihåg det, men när jag fyllde 19 år fick jag boken ”Catrine och rättvisan” av en vän. Den boken förändrade min syn på samhället och det var efter det som jag började kalla mig feminist.

Det är Hanna Olsson (utredningssekreterare åt regeringen, bl.a. i prostitutionsutredningen) som i boken skrivit om ett av Sveriges mest uppmärksammande rättsfall. Det var sommaren 1984 som man hittade en styckad kvinnokropp. Kroppen identifierades som Catrine da Costa. En allmänläkare och en obducent anhölls skäligen misstänkta för att ha mördat Catrine. Nyckelvittne var den ena läkarens dotter, samt kollegor till Catrine da Costa. De båda läkarna blev frikända trots stark bevisning, men tingsrätten skrev i domskälen att de faktiskt styckat kroppen (ett brott de inte åtalats för och som var preskriberat). Enligt Hanna Olsson är denna rättegång ett exempel på när principen likhet inför lagen sätts ur spel och människors värde bestäms av deras sociala positioner. Catrine som var prostituerad värderas längst ned i samhället medan läkarna skyddades av rättssystemet. Jag var rasande efter att ha läst boken ”Catrine och rättvisan” och jag blir ännu argare när de två läkarna nu inleder en skadeståndsprocess där de kräver 40 miljoner av staten. När ska Catrine få rättvisa?

Frida

"Girls only"

Jag hade lovat min dotter att köpa en leksak. Det var ett set med en låtsaskniv och en massa plastfrukter och bröd som går att dela och sätta ihop i det oändliga. Alltså en perfekt leksak för snudd på vilken treåring som helst.
Väl i Malmös största leksaksaffär hittade jag snabbt vad vi letade efter. Men vid kassan såg jag att det stod ”Girls only” på förpackningen och det visade sig att en hel hylla var fylld av Girls only- märkta produkter.
En sådan urusel affärsidé! En butik och en tillverkare som väljer bort hälften av alla potentiella kunder. Mer förresten, för jag utgår ifrån att jag inte var den första som valde att köpa ett annat märke i en annan butik, trots att jag skulle handla till en tjej.

En tid därefter hörde jag ett gäng flickor och pojkar i tre- fyra årsåldern, som enades om att flickor är fina och pojkar är coola, helt i linje med diskussionen om tjejfärger som jag hade lagt mig i vid ett tidigare tillfälle.

Lite senare tog jag del av en diskussion om genuspedagogik. Den här gången var det inte treåringar som resonerade utan vuxna stadsdelspolitiker, vara av jag var den ena. Jag är helt på det klara med att vi har olika bilder av hur våra drömsamhällen ser ut och att vi har olika syn på individen och att vi i konsekvens med det prioriterar och fattar olika beslut. Inget konstigt med det, tvärtom.

Vad jag däremot tycker är märkligt är att det finns vuxna som inte ser att redan väldigt små barn skolas in i sociala roller. Åtminstone en ledamot i nämnden hävdade att treåringar är så unga att de inte hunnit påverkas av omgivningen. För mig är det obegripligt, jag ser bevis på motsatsen varje dag. Jag har mer förståelse för dem som åtminstone erkänner att vuxenvärlden överför sina idéer och könsroller på barnen, men hävdar att de struntar i det eller att det rent av är önskvärt.

/Katrin Stjernfeldt Jammeh

Kommentar till artikelserie i DN

DN har just nu en artikelserie på Insidan om internetsajter där autentiska klipp med misshandel, tortyr och avrättningar visas. Dessa uppges vara populära bland tonårskillar. Grovt våld blandas med klipp med hårdporr. Serien har gått några dagar, läs gärna på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531. Intressantaste artikeln är intervjun med Andreas och Stefan, två intelligenta och analytiska femtonåringar. Intressant är egentligen fel ord, upplyftande mer. Kanske kan man hoppas på den nya generationen, om man nu kan säga att de tillhör en annan än oss. Andreas säger bland annat: "Våldtäktsmän går igång på känslan av makt, det handlar inte om lust". Andreas och Stefan funderar insiktsfullt hur killar uppfostras och påverkar varandra att gilla att titta på våld och hur detta påverkar ens inställning till våld. Stefan säger: "Det är ju killar som krigar och gör lumpen. Männen står för nästan allt våld i samhället. Alltid när någon har blivit misshandlad eller mördad är det en man som är skyldig. Inte för att jag skäms över att vara kille. Men det känns trist". 

Fast när jag läste artikeln första gången tänkte jag spontant "vad modiga de är, vad mycket skit de kommer att få för det här i skolan". För varken som kille eller man kommer man undan med att prata om män som grupp och koppla denna grupp till mönster och inte bara prata om enskilda galningar.

Sara

 

---

Ladda ner bästa reseguiderna alldeles gratis! MSN Resor

Barnbrudar

Jag har precis läst boken ”Barnbrudar” av journalisten Tina Thunander som jag varmt kan rekommendera. Den handlar om unga flickor i Sverige som gifts bort som barn trots att lagen säger 18 år. Ibland får de dispens från Länsstyrelsen för att gifta sig unga men ofta handlar det om att religiösa företrädare välsignar äktenskapet och sen anmäls det till myndigheterna först senare. Naturligtvis är det nästan alltid flickor det handlar om.

Det värsta i boken är myndigheternas flathet. Unga tjejer berättar om hur det blivit bortgifta och tagna ur skolan när de var 14 år utan att skolpersonal tagit tag i saken, trots den svenska skolplikten. Inte heller gör skolan något när flickor förbjuds närvara vid sexualundervisningen i högstadiet och ingen utreder när flickor under 15 år föder flera barn.

Thunander menar i boken att det finns två tolkningar av svenska lagar; en som gäller för svenska barn och en som myndigheter tillämpar för flickor med annan etnisk bakgrund. Flickorna blir skyddslösa när inga vuxna vågar ta konflikter för att samma rättigheter ska gälla för dem.

I FNs deklaration om Mänskliga rättigheter står att alla äktenskap ska ingås av fri vilja. Tyvärr återfinns inte den formuleringen i den svenska äktenskapsbalken, kanske för att den fria viljan ses som självklar.

/Jorun

Gästbloggare: En feministisk tvåsamhet – finns den?

Tvåsamhet. Kärlek. Feminism. Kan de kombineras och hur i helvete gör man det i så fall? Jag läser det senaste numret av den feministiska tidskriften Bang och letar efter svar. Temat är just detta: vill vi leva i den heteronormativa tvåsamheten, kan vi överleva i den och kanske ännu viktigare, kan kärleken överleva i den?

Världen har skolat mig att tro att jag blir hel av en mans kärlek, att all tvåsamhet är bättre än ensamhet och att det himlastormande heterosexuella paradiset ska frigöra mig från allt ont. Det krävdes varken tusen högskolepoäng eller femton SSU-kurser i feminism för att jag skulle inse att världen runt omkring mig ljög. Som den så ofta gör.

Så vad blir då nästa steg? Vilken kärleksstrategi ska vi som medvetna feminister ha?
Maria Sveland skriver i sin bok Bitterfittan att man måste bråka. Att för att motverka äktenskapets och parrelationens inneboende, förtryckande struktur måste man bråka för att inte ramla ned i någon av de riggade fällorna. Det låter tråkigt praktiskt. Varför lärde de oss inte det? Varför var det ingen som sade att kärlek inte är den fluffiga drömmen med avsändare Hollywood, utan att kärlek i grunden är ett praktiskt arrangemang som bygger på handling. Handlingar som kan styras i olika riktningar, utifrån olika intressen. Kärlek är vad kärleken gör, som Marie Pettersson skriver i Bang. Hon menar att feminismen inte kan återerövra begreppet kärlek så länge vi ser den som ett virrvarr av känslor, vi måste låta kärleken vara ”en viljeakt och inte bara en pirrig känsla i magen”. Bara så kan vi ta ansvar för den och dess konsekvenser.

Katrine Kielos, även hon en av skribenterna i Bang, anser att den feministiska debatten om kärlek och relationer har reducerats till att handla om vem som städar och går ut med soporna. Hon vänder sig mot att kärlek skulle vara det ”jämställda, lättadministrerade, friktionsfria lagarbetet”, att definitionen av att lyckas i kärlek inte kan vara att hitta en man och att sedan göra honom jämställd. Hon menar att vi måste vara ”banalare och radikalare än så.” Det hon inte svarar på är vad jämställd kärlek i så fall är och hur man når dit? Måste det vara antingen eller? Kan det inte vara något underbart och eftersträvansvärt samtidigt som det kräver genomtänkta strategier och timmar av samtal och handling?

Är annars svaret att den inte finns? Går feminismens princip om total självständighet och frigörelse rakt emot tvåsamhetens nödvändiga kompromissande? Ska vi ge upp kärleken och deklarera dess död? Men, som Marie Pettersson skriver, ”vart tar vi vägen då, alla vi som älskar att älska men som vill göra det med en feministisk agenda i botten?”

Jag är övertygad om att vi kan prata och planera oss fram till i alla fall en någorlunda jämställd kärlek, en någorlunda rättvis tvåsamhet. Men också att vi kan prata och planera sönder den. En feministisk strategi som ingen någonsin lärde oss var att man då måste vara beredd att lämna. Alla relationer är inte bättre än ensamhet.

Elin Brusewitz är ombudsman på Skånes SSU-distrikt

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter!

Det är på tiden att vi på allvar erkänner kvinnors rättigheter och i konsekvens med det kräver att FN utökar sin katalog över mänskliga rättigheter till att även omfatta kvinnors rättigheter.

Det anses idag självklart att kränkningar av t.ex. yttrandefriheten innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Däremot anses det inte lika självklart att flickor och kvinnor som fråntagits rätten att bestämma över sina egna liv och kroppar är utsatta för motsvarande kränkning.

De vanligaste dödsorsakerna för världens kvinnor är idag osäkra aborter och komplikationer vid förlossning. Otaliga kvinnors liv skulle kunna räddas om alla hade haft rätt till sexualrådgivning, preventivmedel, säker abort och mödravård. Dessa frågor kan inte reduceras till "kvinnofrågor" eller "kulturella frågor". Det handlar om mänskliga rättigheter och är en fråga om liv eller död för världens kvinnor!

Det finns tusen skäl till att en kvinna väljer att göra abort. Om barnet tillkommit genom våldtäkt eller incest, om den gravida kvinnan är minderårig, om kvinnan redan har fler barn än hon kan ta hand om, om utomäktenskapligt sex fördöms och bestraffas där hon bor, om preventivmedel är förbjudet, om kvinnan är fattig och ensamstående osv. Listan kan göras hur lång som helst. Varje kvinna har sina egna individuella skäl för att göra abort.

I tredje världen tillkommer ytterligare ett skäl. Där dör otroliga mängder kvinnor i barnsäng, på grund av att deras kroppar redan slitits ut av otaliga födslar sedan tidiga tonåren och på grund av undermålig sjukvård vid förlossningen.

Möjligheten att bestämma över sin egen kropp är en rättighet som majoriteten av världens kvinnor fortfarande saknar. Även i åtskilliga västerländska,"civiliserade" länder saknar kvinnor grundläggande rättigheter. I större delen av världen är det männen som tagit sig rätten att bestämma över kvinnors kroppar och liv.

Det är nu dags att göra upp med denna patriarkala världsordning! FN bör snarast införliva kvinnors rättigheter i katalogen över mänskliga rättigheter!

Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s) och aktiv i Avantgarde.

Är det skillnad på våld och våld?

Tidningen City rapporterar idag att försäkringsbolagen inte betalar ut någon ersättning till den som blivit misshandlad av en medförsäkrad familjemedlem. Detta gäller även om det finns en fällande dom och även om den som utsatts för våldet är ett barn. Den som utsätts för våld och där gärningsmannen är skriven på samma adress får istället vända sig till Brottsoffermyndigheten.

Om en kvinna misshandlas eller våldtas, är förövaren i de allra flesta fall en närstående person. Män blir däremot oftast misshandlade av en främling på stan. Därför är denna inskränkning i praktiken könsdiskriminerande. Och försäkringsbolagen ger sig till att tolka lagen på ett bekymmersamt sätt genom att signalera att den som drabbas av våld i hemmet inte är "lika drabbad" som den som utsätts för precis samma våld men av en främling. I detta finns ett obehagligt element av att den som misshandlas i hemmet får "skylla sig själv". (Jämför för övrigt med våldtäktsdebatten.)

Vad kan man göra åt saken? Jag tror att en person som blir misshandlad av en närstående och inte får ersättning av sitt försäkringsbolag skulle ha ett starkt fall både hos Diskrimineringsombudsmannen och i EU-domstolen.
Vi andra kan skriva ett brev till vårt försäkringsbolag och påpeka det absurda och könsdiskriminerande i situationen.

Julia

PS En liten guldstjärna till Länsförsäkringar, som diskuterar att förändra utformningen av sina försäkringsvillkor så att de täcker misshandel i hemmet och Förenade liv, som faktiskt erbjuder krisskydd i form av samtalsterapi för den som utsatts för brott i hemmet.

Ojämställd sjukvård!

På det Skånska partidistriktets kongress i våras, slogs vi för en motion som krävde jämställdhet i vården. Vi fick ganska skarpt mothugg av det sjukvårdsansvariga regionrådet, som tyckte att saker och ting inte alls var så illa som vi sade.
Men nu finns en sprillans färsk genusmedicinsk kunskapsöversikt från kommunernas och landstingens intresseorganisation SKL som visar att det till och med är värre än vi trodde:
Kvinnor drabbas oftare av kvalitetsbrister och problem i vården och har sämre tillgång till vård än män inom en rad områden. Några exempel är att kvinnor för vänta längre på hjärtoperation, operation av grå starr, höft- och knäleder och har sämre tillgång till dialys, transplantation vid njursvikt, remiss til bronkoskopi (ett slags undersökning av luftvägarna), ljusbehandling av psoriasis (som i hög grad är en kvinnosjukdom!) samt vård vid särskild stroke-enhet.
Mannen är normen och behandlingsmetoderna är anpassade efter honom. Otillräcklig forskning om kvinnors sjukdomstillstånd gör att kvinnor sägs lida av "diffusa" besvär. Kvinnor får fler biverkningar av sina mediciner och det antas både bero på att forskningen om hur olika substanser påverkar kroppen i stor utsträckning utförs på män och på att doserna är anpassade efter män.
Boken ställer frågan "Hur blev det så här?" och tar upp frågor om mäns och kvinnors hälsa samt könsperspektiv på vårdens kvalitet.

Här kan du beställa den eller hämta den som pdf-fil.

Julia

Gästbloggaren: Sofia Hedén om gymnasieskolan

Det är några år sen nu som gymnasieskolan reformerades. Tanken var ju god. Alla skulle kunna läsa samma teori. Alla skulle kunna gå vidare till högskolan. Alla skulle ha samma chans. Men hur blev det då? Sökte sig eleverna från de praktiska programmen vidare till högskolan? Gick de ens ut gymnasiet med betyg i alla ämnen?

Det ser lite olika ut på de olika programmen. På det naturvetenskapliga programmet har 80%börjat på högskolan inom tre år. På Barn och fritid har 20,5% procent börjat högskolan. På byggprogrammet har 1,5% läst vidare och på fordonsprogrammet har 0,9% sökt sig vidare.

Det är läge att fråga sig varför det är så viktigt att alla elever på alla program ska ha högskolebehörighet. Samtidigt som vi socialdemokrater stångar pannan blodig för allas rätt till högskolebehörighet, så är det en allt större del av gymnasieeleverna som inte klarar av att slutföra gymnasiet. Endast två av tre gymnasieelever klarar gymnasieskolan på tre år. Lägst andel hittar vi på fordonsprogrammet, där ju intresset för högskolestudier verkar milt sagt lågt.

Alla har samma rätt till utbildning, men idag har vi en utbildning som långt ifrån alla klarar. Är det inte dags att sluta med den missriktade välviljan och skapa en gymnasieskola som är byggd efter elevernas förutsättningar? Jag vill inte ta ifrån någon möjligheten redan när de är femton, men det finns andra vägar att gå. Vid övergången till dagens gymnasieskola fanns det en kort period en möjlighet att läsa ett valfritt tredje år för de elever som gick praktiska linjer. Det var faktiskt inte så dumt. Under två år kunde de koncentrera sig på att utbilda sig till ett yrke, men möjligheten fanns att få högskolebehörighet när de var ett par år äldre och kanske mer motiverade. På så sätt kunde exempelvis barnskötaren få möjlighet att läsa vidare till förskollärare.

En sådan gymnasieskola skulle ge fler elever fler valmöjligheter än dagens. Politik handlar inte bara om att vilja, det ska fungera också.

Sofia Hedén är gymnasielärare och sitter för (S) i kulturnämnden i Malmö.

Borgerlig politik drabbar barnen

Från och med första april 2007 har den nya majoriteten i Region Skåne (m,fp, c, kd + mp) infört patientavgifter för barn över 12 år och det gäller full avgift som för vuxna. Införandet av patientavgifter för barn över 12 år är ingen positiv eller ansvarsfull insats. Diskussionen om bindande politiska regler att tänka på barnens hälsa skjuter i storutsträckning bredvid målet. Femklövern prioriterar inte barnens hälsa. Femklövern skapar otrygghet för många barn och barnfamiljer. Visst ryser man lite av obehag när man inser att barnen kommer att behandlas olika och att föräldrarnas ekonomiska ställning ska i många fall avgöra om man ska ta barnet till läkare eller inte. Det finns inga bäst före-datum, det finns inte heller några färdiga recept när det gäller många politiska beslut men i det här fallet är det solklart att femklövern kommer att sätta barnens hälsa på spel. I det här fallet vet vi att från och med den 1 april 2007 har vi ingen fri sjukvård för barn och unga.

Jag undrar om införandet av patientavgifter för barn är ett yttre politiskt tryck eller en inre övertygelse hos Femklövern? Är det kortsiktigt vinstintäkt som dikterar deras agerande? Menar Femklövern att solidaritet med kommande generationer är beslutet att låta barnfamiljer betala för barnavård?

Barnen ska behandlas med respekt. När de är små bygger barnen upp en bild av en värld som det går att lita på och en bild av sig själv som en person som är värd att älska och som själv sedan kommer att kunna älska andra. Vi vuxna ska vara förebilder, vi ska ta hand om dem och vi politiker är också vuxna som har det yttersta ansvaret att tänka på våra barn och skydda dem på alla sätt. Det är politiskt ansvarstagande att satsa på barnen och inte svika barn. Det är rättvist att behandla alla lika! Det är solidariskt att tänka på alla människor men i första hand på barnen men det är grymt att göra det svårare för dem. Avslutningsvis vill jag bara säga att fri sjukvård för barn och unga har länge varit en socialdemokratisk hjärtefråga och därför känns det extra tungt att Region Skåne har infört avgiftsbelagd sjukvård för barn och unga över 12 år. Vi socialdemokrater tänker på alla familjer med sämre ekonomi som kan tvingas avstå från att söka vård när deras barn är sjuka. Det är orättvist! Det är en grym, omänsklig och utan överdrift förnedrande behandling av våra barn.

Jag sitter i Regionfullmäktige och vi har reserverat oss mot detta beslut. Tyvärr så har vi inte majoritet denna mandatperiod och vi har inte kunnat styra detta beslut. Men vi tänker driva frågan vidare!

Amela A. Hodzic

Miljöfrågan seg och felriktad

Miljöhoten har länge funnits i forskningens medvetande. Det började rean på 60-talet med "Tyst vår", en världsomskakande bok som gav upphov till minskat användande av bland annat pcb och ddt. Sedan 80-talet har det funnits en stark rörelse med fokus på människans ekologiska fotavtryck, vilket är en intressant teori om man vill fördjupa sig hur världen hänger ihop och mäniskans del i den. Böcker i ämnet ecological footprint finns att få tag på. De som intresserat sig för miljö och biologiska processer vet det här, att det knappast är något nytt. Ändå har man inte prioriterat miljöfrågor i samhällsdebatten. Allmänheten har dock fått upp ögonen för det här bara de senaste åren. Al Gore har vi att tacka för det och att han nyligen fick fredspriset säger en hel del om en förändrad prioritering. Men det är ack så sent! Typiskt mänskligt kanske kan vara att sätta skygglapparna på och blunda för det outhärdliga. Att vi är på mycket god väg till att utrota oss själva tycks vara en lägre prioritering än skattesänkningar och andra lyxproblem som ofta diskuteras. Insatser borde gjorts för länge sedan - hur vi nu ska stoppa en utveckling där alla kineser vill ha bil eller att världen blir allt mer industrialiserad med enorma utsläpp som följd är en fråga. Högern som profilerat sig inom miljöpolitiken på senaste tid helt plötsligt fokuserar på effektivisering av högteknologi. Konsumtionen är central, en helig ko i västvärlden som ingen på allvar frågasätter. Så vad göra? Att sopsortera och köpa lågenergilampor är något som basuneras ut i media. Vi får veta hur mycket den lilla människan kan göra, om alla kämpar lite extra. Det här är vilseledande skitsnack. De stora bovarna när det gäller utsläpp och utmattning av naturresurser är de stora företagen, mäktiga män i sina bästa år som vaktar sina ekonomiska värden. Som inte bryr sig ett skit om deras barnbarn inte kan leva ett fullvärdigt liv. Pengar styr i vårt paradigm framför allt annat och det vet högern. Att fokusera på effektivitet av högteknologi är att komma billigt undan. För vem ska kunna argumentera emot dem? Dina återanvända pappkartonger gör varken till eller från så länge enorma ekonomiska antropocentriska (människocentrerade) affärsvärden styr vårt samhälle framför de ekocentriska värdena. Politikerna vet att vi kan stoppa upp våra återanvända plastförpackningar och glasflaskor nånstans, men ingen vågar säga det till oss. Absolut inget fel på återvinning - men lite prioritering tack!

/Matilda

Fantastisk mottagning

Vet ni att vi har en helt fantastisk bröstmottagning i Malmö? När det klagas så mycket på sjukvården i alla möjliga sammanhang så vill jag gärna berätta om något som vi ska vara stolta över. Bröstmottagningen på UMAS är en öppen mottagning, det betyder att man inte behöver gå till en läkare först och få en remiss, utan om man är orolig för en knöl i ett bröst kan man gå dit direkt. Väl där får man träffa specialister, göra mammografi, biopsi och ultraljud och innan man går därifrån får man besked om knölen är cancer eller inte. Tänk vad mycket ångestfylld oro som man slipper, inga remisser som ska skickas fram och tillbaka, ingen väntan för att få tid hos olika läkare, inga jobbiga telefontider att passa för att få resultat av prover och så vidare. Och skulle det vara cancer så kan åtgärder och behandling komma igång snabbare. Så här borde det fungera överallt. Det kräver egentligen inte heller mer resurser utan handlar om att man organiserar vården runt patienten, och inte tvärtom. Jag hoppas verkligen att den borgerliga majoritetens beslut att lägga ut all mammografi i Skåne på entreprenad inte kommer att slå sönder den här verksamheten.

Johanna

Gästbloggaren: Victoria Ahlberg om kärnkraft

En av åttiotalets absolut största debatter har nått klimax igen – frågan om kärnkraften. Det senaste halvåret har debattinläggen tätnat. Men debatten är skev. Den är felkonstruerad och ojämn. Förespråkare och motståndare diskuterar inte riktigt samma sak. Förespråkarna lyfter vanligen kärnkraften blott som en fråga om miljövänlig energiomvandling, legitimerat av den allmänna oron för klimatet. Motståndare tar däremot oftare ett större grepp om frågan och införlivar den i det stora samtalet om hållbar utveckling. Så klart beror detta på att förespråkare och motståndare måste välja sina argument, men resultatet är två diskussioner inom ramen för en debatt.

Regeringens kärnkraftssatsningar har hyllats av kärnkraftsförespråkare runt om i landet det senaste året. Tankeförbudsparagarafen har tagits bort, den förhindrade forskning som kunde leda till uppförandet av nya kärnkraftverk. Tillsammans med de anmärkningsvärda nya satsningarna på kärnteknik skickar dessa ut skrämmande signaler. Det går förvisso att argumentera för att tankeförbudsparagrafen var omotiverad och att de nya kärntekniksatsningarna är små. Förändringarna förblir likväl en symbol för en allt mer uttalad tro på kärnkraft och ett allt större erkännande av icke-satsningar på hållbar energi. Regeringen pekar självsäkert ut riktningen med hela handen, österut och söderut, med exempel som Finland och Frankrike.

Men det ligger ingen självsäkerhet i att bara göra som alla andra. När ska Reinfeldt och hans sällskap inse det? Det är obegåvat att göra andras handlingsförlamning till sin egen.

Problemet med regeringens agerande är att de inskränker frågan till att enbart handla om miljövänlig energiomvandling. En enkel begäran är därför att förespråkarna måste vidga sin diskussion i debatten. Först när argument läggs fram och bemöts från båda håll, får vi en fullt begriplig diskussion. Det vore intressant att se var förespråkarna skulle placera in kärnkraften i den hållbara samhällsutvecklingen. Fast möjligen förordar de ingen hållbar samhällsutveckling. Förutsatt att de gör det, skulle det vara fascinerande att höra hur de säkrar nästkommande generationers skydd mot konsekvenserna av den dyra, hälsofarliga och olycksdrabbade kärnkraften.

Victoria Ahlberg sitter i miljönämnden i Malmö och är aktiv i SSU.

Det kostar att arbeta

En 60-årig kvinna jag känner har arbetat sedan 15 års ålder, huvudsakligen inom handel och industri. Efter att under några år haft ont i armarna och handlederna sa kroppen stopp. Händerna var utslitna och det fanns inget brosk kvar som hindrade benen från att slita mot varandra. Smärtan gjorde det omöjligt att arbeta och finmotoriken fungerade inte riktigt som tidigare. Att arbeta heltid var otänkbart och alternativet var att gå ner till deltid och få sjukersättning på deltid. Borgarnas politik gör att hon får mindre pengar eftersom ”det skall löna sig att arbeta”. Hur lönar det sig för den som har slitit ut sig genom arbete att få sänkt sjukersättning och sjukpenning? Budskapet till henne, och flera andra som har arbetat sig till sjukskrivning och sjukpension är snarare – ni borde inte ha arbetat så mycket, nu får ni skylla er själva!

Sänkta ersättningar i socialförsäkringssystemet ger varken fler arbeten eller färre sjukdomar. Konsekvensen blir istället att de som är för sjuka för att arbeta får mindre att leva för och att fler går till arbetet trots att de är sjuka för att de inte har råd att vara utan inkomsten. Hur det skall gagna någon förstår inte jag.

Anna-Lena Hogerud

En jämställd stad

Jag såg en intressant studie som en forskare vid namn Birgitta Andersson (kulturgeografiska institutionen i Lund) har gjort. Den handlade om trafik och visade att kvinnor löper större risk för olyckor i trafiken än män. Detta beror inte på det gamla skämtet att kvinnor är sämre bilförare utan på att kvinnor och män förflyttar sig olika i trafiken. Männen i studien åkte i huvudsakligen mellan bostaden och hemmet, medan kvinnorna gjorde många små resor tex. från bostaden till dagis, till arbetet, till affären, till dagis, till bostaden. Hennes studie visar också att i de hushåll där det fanns två bilar, körde mannen den större och nyare bilen medan kvinnan körde mindre, äldre och mer krockfarliga bilar.

I sin studie ”Rädslans rum – trygghetens rum” visar hon hur kvinnor i Malmö skapat sig en mängd strategier för att undvika att utsättas för sexuellt våld när de rör sig i det offentliga rummet. Kvinnorna i hennes studie berättar hur de tar omvägar hem från jobbet när de slutar sent för att slippa cykla genom gångtunnlar eller mörka parker. En annan vanlig strategi på natten var att cykla ute i vägen för att undvika buskage och ha fritt synfält.
”Stadsmiljöer planeras utan kunskap om eller hänsyn till hur kvinnor förflyttar sig och det begränsar kvinnors, möjligheter och val” säger Birgitta Andersson i en intervju. Hon menar att den traditionella stadsplaneringen har handlat mer om att lösa framkomligheten för bilister, företrädelsevis män, än om att skapa tryggare platser för de som går, cyklar och åker kollektivt, företrädesvis kvinnor, ungdomar och äldre.

När man läser Birgitta Anderssons studie blir det väldigt tydligt att kvinnors rörelsefrihet begränsas pågrund av stadens utformning, vilket inte behövts om t.ex. buskar klipps ned, belysning setts över och cykelvägar planerats annorlunda. Här har vi politiker ett viktigt ansvar att föra upp trygghetsfrågorna på dagordningen och börja diskutera stadsplanering ur ett genusperspektiv.

Frida

Likalön för allt arbete?

När jag var hemma hos mina föräldrar i helgen hade jag och min mamma en het diskussion om lön. Hon tycker det är orättvist som det är idag då det skiljer sig flera tusentals kronor mellan olika yrkesgruppen (och inom yrkesgrupper också för den delen). Min mamma är inte alls politiskt medveten, men hon tog upp en viktig princip. Varför ska ett yrke värderas högre än ett annat? Och ännu intressantare; VEM har rätten att värdera människors arbete?

Varför är en undersköterskas lön så mycket lägre än en läkares? Jo, för att läkaren har högre utbildning säger ni. Men om vi gör verklighet av vår vision att införa studilön och därmed göra universitetsstudier gratis för alla. Tycker ni fortfarande att han/hon är värd så mycket mer? De flesta svarar nog ja, med motiveringen att läkaren har ett större ansvar för människors liv. Men om jag kontrar med att undersköterskans kropp slits ut i förtid. Tycker ni inte att det är värt ett lönepåslag?

Vi kan ta lite svårare yrkesgrupper; är vaktmästarens jobb så mycket mer värt än lokalvårdarens? Jag som har ett roligt jobb som jag både trivs och utvecklas med, och dessutom sitter på ett kontor och har det skönt. Är mitt arbete så mycket mer värt än de som tar våra sopor varje dag? Om jag går hem skulle samhället fortfarande funka, men några dagar utan sophämtning så skulle gator och torg vara överfulla. Borde jag inte snarare få mindre i lön eftersom det som bonus är så roligt?

Detta blir naturligtvis en filosofisk diskussion, men jag tycker det är viktigt att diskutera hur vi värderar arbete. Framförallt tycker jag att gapen mellan vissa yrkesgrupper är oförsvarbart stora, men vi är så inkörda i att det är så det skall vara så vi reflekterar allt för sällan över det.
/Frida

Vårdnadsbidrag

Jag måste få kräkas lite över vårdnadsbidraget som de kommuner som så önskar får införa from juli nästa år

Jag hoppas att skadan för förskolan, som får mindre pengar med mindre barn, inte blir så stor eftersom alla kommuner inte kommer införa bidraget. Dessutom antar jag att rätt få kvinnor kommer nyttja det. Men ändå! Hur man än vänder och vrider på det så är vårdnadsbidraget en kvinnofälla, ingen man med huvet i behåll kommer välja att gå hemma för 3000 kr i månaden! Så vem kommer nyttja bidraget? Kvinnor i förhållanden där mannen tjänar betydligt mer, lågutbildade kvinnor, invandrade kvinnor långt från arbetsmarknaden, rika kvinnor som fortsätter jobba men anställer en au-pair flicka för pengarna.

Och för varje barn som är hemma får förskolan mindre pengar. Och för varje kvinna som går hemma får arbetsgivare ytterligare ett argument till varför alla andra kvinnor ska ha lägre lön eller kanske inte alls få ett jobb.
/Jorun

abortfrågan i media

SVT hade nyligen ett "dokument inifrån" om att göra abort. I min värld så är SVT någorlunda intresserade av att vara neutrala och folkbildande. Så kändes det inte när jag tittade på denna dokumentär, som skildrade framför allt två tjejerns öden som har mått mycket dåligt efteråt. Hela sjukvården ifrågasattes för att de inte frågar mer ingåene om hur tjejerna kommit fram till deras beslut. Tjejerna kände sig dåligt behandlade ch ångrade sig nästan efteråt, med attityden att om någon bara sagt åt dem att behålla det så skulle de gjort det. Ja till livet-organisationen fick mycket utrymme och rfsl utmålades som hemska människor som går ut med att tjejer ofta mår bra efteråt.

Inte ett enda exempel av en tjej som faktiskt var nöjd med beslutet och som inte hade velat ha det ogjort. Ingen som pratade om att dåligt mående (vilket är naturligt efteråt så klart) inte behöver betyda att hela abortlagstiftningen ska ifrågasättas. Jag var besviken över den oneutrala ställning som genomsyrade programmet. Så uppenbart politiskt ställningstagande, säkert påverkat av nuvarande regering.

Sport och sånt

Nu är jag väl kanske inte precis tjejen med koll på sport, men fotbolls-VM brukar jag ha litegrann koll på. Som i herrfotboll alltså. Nu läser jag att Sverige -som i Sveriges damer- har åkt ut, och jag kan konstatera att jag visste att något fotbolligt på den fronten hände men inte precis att det var VM. Sen jag var liten och själv spelade fotboll i början av 90-talet har det hänt en hel del med uppmärksamheten för tjejfotboll, men den liknar ju inte precis intresset för killfotboll.

Nej, jag vet att det inte är nåt nytt. Men varför skiljer sig intresset för tjejer som spelar fotboll så enormt som intresset för tjejer som håller på med friidrott? Jag har frågat åtskilliga personer (av båda könen) med mer kunskap än mig och får vaga svar det är tråkigt att titta på tjejfotboll än på killfotboll för tjejer spelar sämre helt enkelt. Som sagt, jag kan inte sånt här. Men jag gissar att även friidrottstjejproffsen hoppar lägre och kortare och springer långsammare än killproffsen, och där spelar det ingen roll? Varför det?

Sara

_________________________________________________________________

Lättläst om feminisering och demokratisering inom islam

Blev trött på all tråkig läsning som finns ute idag i media kring islam och muslimer och kände ett ansvar mot mig själv att söka lite annan roligare läsning kring ämnet. Och så klart kommer det en artikel upp dagen efter på Sydsvenskan om islams feminisering av min favorit islamtolkare Jan Hjärpe. (läs artikeln) Där tipsar han också om en ung muslimsk kvinnlig författare - Randa Abdel-Fattah.

Så dagen efter beställde jag böckerna och har snart läst båda hennes böcker:
- "Ser mitt huvud tjockt ut i den här?"
- "Ten things I hate about me"

Lättlästa och humoristiskt skrivna….den unga muslimska tjejen i den multikulturella omgivningen där hon i princip vill bara vara tonåring men istället förväntas ha en massa formulerade svar om hennes tro, bakgrund och muslimernas/terroristernas aktiviteter osv. Stora förväntningar på en tonåring - att vara religionens representant. Hon beskriver så enkelt och roligt hur en ung tjej i två kulturer (som verkar vara i konflikt i dagsläget) kan uppleva vardagen. Många unga icke-muslimska tjejer känner säkert igen sig också…så det bevisar bara hur lika människor är fast de är olika!

Vill bara avsluta med en annan allvarligare artikel som diskuterar islam och demokratiseringen ur en intressant synvinkel.

Roba

Jämställdhet hos unga par?

Har läst om och nyligen bevittnat, återigen, om hur unga par som till synes är jämställda i hemarbetet och övrigt plötsligt tar åt sig alla traditionella könsroller när de gifter sig och/eller får barn. Bevittnade ett giftemål där fäderna talade om att "ge bort" dottern till mannen familj och att mannens familj "fått" en ny familjemedlem. Bara en sån sak. Diverse skojiga bröllopslekar under middagen som handlade om just hemarbete och dess uppdelning visade en ganska stark trend hos detta ändå medvetna par. Vilket skojas bort med diverse "typisk, ja det är ju så.." blickar/kommentarer. Och - vad är det med unga par och parmiddagar tex? Hur många gånger är det inte så att männen börjar snacka om nåt kul "manligt" tillsammans, medan det förväntas att man som tjej ska knyta an till den andra killens tjej och prata om nåt typiskt... tjejigt. När man egentligen bara vill vara med i den första diskussionen, som kanske var intressant i bästa fall. Och vaför kan inte alla prata tillsammans om nåt kul och engagerande? Undantag finns säkert men.. Näää har vi inte kommit längre? Nu får alla unga par sluta vara så himla "pariga" och ta sitt ansvar ;)

/Matilda

--

Jämställd sexism

Det här är ju egentligen inte alls en glad nyhet, men jag har de senaste dagarna pratat med två killkompisar om de har fått frågan under en anställningsintervju om de tänker skaffa barn och det visade sig att båda hade det. Båda berättade dessutom om ganska aggressiva intervjuare som sagt kommentarer som "det är INTE till din fördel att du är nygift och har köpt hus bara så du vet", eller "bra att du inte har familj, det skulle aldrig funka i den här tjänsten". Som sagt, det är ju inte alls bra. Helt enkelt jämställd sexism, som är ett begrepp någon i min klass myntade när jag läste genusvetenskap. Men av nån underlig anledning gör det mig ändå glad, en slags "pilutta pilutta-känsla". Jag har för övrigt aldrig fått frågan, det beror på att jag har varit singel sen jag tog ut examen. Större delen av mina singelkompisar har satt upp ett datum för när de kommer att ställa sig i insemineringskö i Danmark. Undrar hur länge det dröjer innan man börjar få frågor om det på en intervju?

Sara

_________________________________________________________________

Marknad med strippor

Stripporna är tillbaka på Kiviks marknad efter två år.
"Vi ska ha sex strippor. Anledningen till att vi gjorde upphåll var att polisen ansåg att det skulle kräva extra insatser från deras sida och att vi skulle bekosta det. Men nu har det löst sig så att vi slipper betala för polisbevakning" säger Robert Olsson, marknadsgeneral för Kivicks marknad till Sydsvenskan den 16 juli.

Jag trodde jag skulle trilla av stolen vid frukostbordet. Strippor på marknad? Det trodde jag inte var socialt accepterat i Sverige. När jag gjorde en sökning på nätet upptäckte jag att samma marknadsgeneral tidigare i vår velat göra om Kiviks marknad till en erotikmässa med porr, shower och sexleksaker.

Många kanske tycker det är en kul grej, och att sex är en vara som ska säljas som alla andra. Ofta pratas det om valfrihet, att det är flickornas/kvinnornas fria val om de vill visa upp sig nakna. För mig handlar det om människovärde. Ingen människa ska behöva sälja sin naknakropp eller kön för att få ihop pengar. Det handlar om hur kvinnor historiskt och än idag ses som en andra sortens människa vars kropp kan exploateras och konsumeras. Och eftersom jag inte är liberal blir det inte mer försvarbart om även män förnedras på det här sättet.

Med det starkaste argumentet fick jag när jag lyssnade på ett föredrag med Louise Eek, som arbetat som strippa i Sverige i 17 år. Louise har jobbat på de flesta strippklubbar i Sverige och berättade att man inte tjänar pengar på dansen utan att det bara är en täckmanteln för prostitutionen som det egentligen handlar om. Hon säger också att hade någon frågat henne varför hon jobbade på sexklubb, så hade hon svarat att det var hennes val. Men i sin självbigrafi "spelat liv" berättar hon om skammen som gjorde att hon fortsatte när hon väl börjat.

Nej, vi kan inte acceptera sådant här. Sexindustrin och exploateringen av kvinnokroppen måste alltid bekämpas. Jag uppmannar därför S-kvinnor och alla andra att bojkotta Kiviks marknad!

Frida

Protest mot KD-gynekolog

UTTALANDE

Vi protesterar mot kristdemokraternas syn på abortfrågan

Vi inom Skånes Socialdemokratiska kvinnoförbund blev oerhört upprörda över ett uttalandet i talarstolen av f.d. gynekologen Irena Wrigth under kristdemokraternas stämma.
I ett inlägg i abortdebatten så sade Wrigth att hon skulle berätta en berättelse om hur hon hade tagit hem ett 12 veckor aborterat foster och visat sitt 4 ½ åriga barn detta. Barnets reaktion var då "en sådan söt liten baby, kan jag inte få en sådan". Därefter "vem har dödat babyn".
Vi frågar oss då; är det tillåtet för en gynekolog att fritt råda över aborterade foster även om dessa är inlagda i formalin? Även om det skulle vara tillåtet finns det anledning att fundera över den etiska aspekten i hennes handlande?! Ett foster som är 12 veckor gammalt har ej de mänskliga dragen utvecklade att ett litet barn kan säga vilken söt baby. Det är oerhört upprörande att kds representanter kan få framföra sådanda grova övertramp mot alla de kvinnor som tvingas att ta abort efter 12 veckan. Och hur ser Kristdemokraterna ur moralisk och etisk synvinkel på hennes sätt att använda denna berättelse?

Från Skånes S-kvinnor den 30 juni 2007

Barnsamariter?

Inför S-kvinnors kongress läste jag motionerna som skulle behandlas och ända sedan dess har jag gått och funderat på vad jag tycker om något som kallas Barnsamariter. Det fanns nämligen en motion i häftet som krävde att vi skulle återinföra barnsamariter. Jag som aldrig tidigare stött på begreppet barnsamarit fick veta att det var personer som kom hem till dig och tog hand om ditt sjuka barn medan du var på jobbet. Om man på morgonen upptäkte att ens barn var sjukt ringde man ett telefonnummer och en barnsamarit kom hem och tog hand om barnet medan föräldrarna arbetade. De äldre S-kvinnorna var mycket positiva till förslaget men själv har jag gått och funderat på frågan ända sedan dess. Är detta ett förslag som främjar jämställdheten? Ett argument är att barnsamariter gör att även kvinnor kan satsa på sin karriär, men då utgår man ifrån att familjen är ojämställd och att kvinnan är den som är hemma med sjuka barn. Ett annat argument var att man i familjen slipper bråka om vem som ska vara hemma från sitt arbete med vård av sjukt barn.

Barnsamariter var visserligen en helt skattefinasierad tjänst som kommunerna erbjöd familjer, men jag ser ändå en del paralleller med debatten om skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Det kommer antagligen vara ett yrke som till majoriteten består av kvinnor. Precis som med hushållsnära tjänster befarar jag att det till största del är karriärkvinnor med gott om pengar som kommer att använda sig av barnsamariter. Samt att samhället genom att bistå med barnsamariter sanktionerar ojämställdhet innom familjen.

Å andra sidan är det kanske ett sätt för kvinnor att konkurera på samma vilkor som män på arbetsmarknaden, eftersom arbetsgivarna inte behöver vara rädda för att kvinnorna kommer att ha frånvaro när barnen är sjuka. Samtidigt tycker jag att barnen behöver någon av föräldrarna hemma när de är sjuka istället för någon främling. Frågan om barnsamariter gör mig kort sagt förvirrad, och jag hoppas att ni vill diskutera den med mig för att försöka reda ut mina tankar.

Frida

Korta köerna för abort!

Det är helt oacceptabelt att många flickor och kvinnor tvingas vänta flera veckor på en abort. Idag varierar köerna mellan olika delar av landet, vilket gör att det är bostadsorten som avgör om man får abort snabbt eller tvingas vänta.

Vi har fri abort i Sverige, men rätten till det urholkas av långa köer.

Förutom den psykiska och fysiska pressen av att tvingas vänta så riskerar man att missa möjligheten till medicinsk abort och tvingas istället att genomgå ett mer ingående ingrepp - kirurgisk abort.

Jag tycker att man ska ha möjlighet att själv välja mellan kirurgisk och medicinsk abort. Problemet är att medicinsk abort bara tillämpas i de tidigare stadierna av graviditeten. Därför innebär lång väntetid att många kvinnor missar denna möjlighet.

Socialstyrelsen utreder nu möjligheten att låta barnmorskor utföra abort. (Idag har bara läkare denna rätt) Självklart ska då barnmorskorna få extra utbildning för uppdraget. Detta borde inte innebära något större problem eftersom barnmorskorna redan idag har en bra grundkompetens och arbetar i team där de kan få stöd kompetensmässigt.

Får fler möjlighet att utföra aborter så blir trycket mindre på de läkare som idag tar hand om alla abortsökande. Då kan vi också korta köerna och öka tillgängligheten för de flickor och kvinnor som idag tvingas vänta orimligt länge.

Hillevi

dagens underkläder

http://www.aftonbladet.se/vss/mode/story/0,2789,1084083,00.html

På aftonbladet kan man nu läsa om högst intressanta modeskapelser.
Kolla in nya stringtrosan, c-stringen som kläms fast som ett diadem i häcken.
Som om inte vanlig string är illa nog.. Läs och förfasas.

/Matilda

Låt gömda barn gå till skolan....så polisen kan hämta dem..?

Regeringen har gjort en utredning om gömda flyktingbarn och kommit fram till att de bör få gå i skolan. Det är ju en bra utveckling som möjliggör för fler av de ca 1000-1500 gömda barn som finns i Sverige att leva ett någorlunda normalt liv.

Men samtidigt säger utredaren att det ska vara fritt fram för polisen att hämta barnen i skolan och att skolan kan anmäla barnen till Migrationsverket. Om barnen riskerar att hela familjen bli anmälda om de går till skolan - är inte det omänsklig press och ansvar att lägga på redan utsatta barn?

/Jorun

Lägre abortgräns och preventivmedel

Nu vill kd sänka abortgränsen, det var ju ganska väntat i och för sig men ändå väldigt anmärkningsvärt i ett land där fri abort varit en sådan självklarhet. Man blir mörkrädd när stadsministern träffar Bush och tycker han är en hyvens kille, när sjukvården hotar bli allt mer privatiserad och fria aborter ifrågasätts. Pro life verkar ju få allt större genomslagskraft lite överallt och just pro life är anledningen till varför jag anser att aborten ska vara fri. I ett läge där vi har en vuxen människa och ett foster är det moraliskt helt klart vem som ska ha mest att säga till om, vems liv det handlar om. Vem som blir mest påverkad av utgången. Fostrets mentala kapacitet är lägre än djurens, vilka vi anser oss få döda och behandla lite hur vi vill. Dör man som foster går man faktiskt inte miste om någonting - man saknar inte det liv man aldrig fick (här anser dock många att fostret faktiskt går miste om sitt "framtida liv", men rent moralteoretiskt är detta inte helt oproblematiskt och beror dessutom ofta på den religiösa moralens påverkan). En ung kvinnas liv kan fullständigt raseras, ofta pga att en man inte tagit sitt ansvar, ska hennes liv inte få vägra tyngre än en cellklumps "rätt att leva"?, för det är vad det är i ett tidigt stadium, hur hemskt det än låter.. Jag tycker personligen att det är obehagligt med sena aborter, jag själv skulle inte kunna abortera efter v 10, eftersom jag vet hur långt utvecklingen då är kommen, men detta är MIN åsikt. Det ger mig inte rätt att förbjuda dem som vill göra det i v 16 om de måste. Samma måste gälla den politiska makten. Den dagen våra svenska politiker försöker styra en ung kvinnas öde genom att begränsa hennes rätt till självbestämmande och att få styra över sitt eget liv, den dagen vill jag inte vara svensk medborgare.

En liten tanke angående den underhållande p-pillerdebatten här på bloggen. Att manliga p-piller inte kommit ut är inte pga sänkt sexlust hos män utan för att säkerheten är så dålig - för männens fertilitet! Att det de facto är mycket svårare att stänga av spermatogenesen OCH ATT FÅ TILLBAKS DEN IGEN, än om vi tillfälligt stänger av ägglossningen som är relativt lätt att få tillbara. Risk för infertilitet är inte godtagbart efter p-plleranvändning vare sig för män eller kvinnor. Det mörkas med problemen runt p-piller för tjejer och det skrivs ut alldeles för mycket av detta! Det värsta är att kvinnor själva skriver ut till andra unga kvinnor. Man får nästan skäll som ung tjej på ungdomsmottagningen om man inte tar p-piller men ändå är sexuellt aktiv. Jag fick själv KÄMPA för att få hormonspiral pga att jag inte fött några barn. Det kallar jag sexistiskt! Det finns alltså ingen egentlig anledning till att man måste vänta, de anser bara att unga tjejer knullar runt med olika partners och därför inte ska ha något implantat pga något ökad infektionsrisk vid partnerbyte. Vilka fördomar. Man måste så klart individanpassa preventivmedelsvalet! Och förresten, alla människor kan INTE använda kondom, det gäller både män och kvinnor, rent anatomiskt och medicinskt. Så den diskussionen är totalt snedvriden.

Vi måste alla ta vårt ansvar, för att färre aborter ska behöva göras, men inte på bekostnad av kvinnan.

Kriscentrum

Vi har nu lagt ännu en aktivitet bakom oss. Om vi varje termin kan göra studiebesök och prata med människor som arbetar med att göra betydelsefulla insatser för kvinnor så ska vi snart kunna se till att politiken ska kunna vara anpassad till den målgrupp den är ämnad för.

Kriscentrum för kvinnor är en del i kvinnofridsprogrammet som med dess olika delar har fått stor publicitet på olika ställen runtom i Sverige. De gör ett oerhört viktigt arbete med sin öppna mottagning och boende för 9 kvinnor och deras barn. Tyvärr finns det få platser och de blir varje månad tvingade att säga nej till 10- 15 kvinnor.

Självfallet dök många frågor upp under besöket och även många idéer om vidare arbetsområden såsom samarbete mellan Danmark och Sverige när det gäller kvinnor som kommer till Sverige på anknytning med en man som har danskt medborgarskap. Vi påtalade problemet med hur socialtjänstlagen skall tolkas i de fall kvinnan vill lämna sin man men där socialtjänsten bedömer att mannen är försörjningsskyldig och därför skapar problem för kvinnans frigörelse från mannen. Det kom slutligen även upp från om larmpaket och om dessa ger ett fullgott skydd för den utsatta kvinnan.

 

Nu väntar vi bara på att dessa platser skall utökas. Kriscentrum är en av de bästa saker som Malmö stad har gjort för stadens kvinnor och verksamheten borde därför utökas så att kvinnor slipper vara kvar i destruktiva förhållanden på grund av för få platser.

 

Om ni vill besöka Kriscentrums öppna mottagning eller vill komma i kontakt med dem ring 040- 290999. / Elin

 

---

Dags för jobbintervju? Här får du bra tips

Backlash i Polen

Jag är nyss hemkommen från Pride i Warszawa.

Två motdemonstrationer var på plats, den ena nynazistisk och den andra familjekonservativ. Enda orsaken att det inte blev en våldsam sammandrabbning med Pride paraden var den höga polisnärvaron.

Det är inte bara homosexuella som drabbats av samhällsklimatet och den nya regeringens konservativa politik, utan även kvinnor.

Samtidigt som kvinnan förväntas vara en "madonna" så finns en stor sexindustri som marknadsförs fullt öppet. Överallt i Warszawa fanns små tappelappar på gatorna där prostituerade bjöds ut. Det gavs till och med möjlighet att välja mellan olika kvinnor, presenterade nakna på bilderna. Även på hotellet fanns broschyrer där gästerna erbjöds att köpa sex.

Trots att mycket gått åt fel håll på senare år, så finns det ändå hopp.

Den konservativa högerregeringen hade bara stöd av strax över hälften av befolkningen i senaste valet. Det finns således en stark opposition.

Det var också fantastiskt att se den höga närvaron i Pride paraden - 20 000 deltog!
Det fanns dessutom en hel del åskådare som sympatiserade med paraden.

Förr, när vi hade abortförbud, åkte svenska kvinnor till Polen för att göra abort. Idag tillhör Sverige ett av de mest jämställda länderna i världen.

Detta visar att förändring är möjlig! Både i Sverige och Polen!

Sexistiska recentioner

Jag fick detta på mailen av en vän och det gjorde mig mycket upprörd:

Maxim Lindqvist är en musik/nöjesjournalist som återkommande skriver
sexistiskt skit i sina kulturartiklar, bland annat i tidningen Nöjesguiden. Nu har vi tröttnat på vad de släpper igenom - någon gång får det vara nog, nu ska det visas motstånd.

http://www.nojesguiden.se/musik/14214
Det är inte första eller värsta gången. Maxim Lindqvist har gjort det
kvinnoförnedrande och lesbofoba till sitt signum. SSUaren Victoria Ahlberg analyserar den här recensionen mycket bra på sin blogg.

http://victoriaahlberg.blogspot.com/2007/05/njesguiden-goes-sexism.html

Reagera gärna på olika sätt om också du blir arg. Sexism, homofobi och
kvinnoförnedrande män ska motarbetas.

Kontakta Nöjesguiden via http://nojesguiden.se/contact



/Frida

P-piller - för vem?

P-pillren bidrog till en sexuell revolution för kvinnor när de kom, eftersom de möjliggjorde för kvinnor att ha sexuella relationer utan att bli med barn. Kvinnorna kunde ta makten över sin sexualitet. Men idag är p-piller inte alltid en befrielse.

Vi tycker att p-piller ofta skrivs ut slentrianmässigt till unga tjejer som besöker en ungdomsklinik. Har du sex? Här får du p-piller. Har du acne? Här får du p-piller. Har du menssmärtor? Här får du p-piller. Äter du p-piller förväntas du dessutom ha sex, och hur redo är en 14-åring för det? För unga tjejer kan p-piller även innebära att de har svårt att ställa krav på kondom eftersom de redan har ett preventivmedel.

Många kvinnor i 25-30 års åldern upplever att de befunnit sig i ett kroppsligt fängelse under de kanske 10-15 år som de ätit p-piller. Vi hör ofta hur tjejer i vår omgivning berättar om kroppsliga reaktioner som svullnader, illamående, huvudvärk, irritation, ängsla och brist på sexuell lust, vilket de upplever försvinner när de slutar äta hormoner. Om de kontaktat läkare pga. biverkningarna har de alltid menat att det beror på något annat. Ändå har problemen försvunnit när de slutat äta p-piller.

Hur bra är det egentligen att äta p-piller större delen av sitt liv? Varför finns det så lite forskning kring p-pillers inverkan på kvinnors kroppar? Varför går inte utvecklingen på det här området framåt? Vart tog p-pillren för män vägen? Det måste finnas andra alternativ.

Frida och Jorun

1 maj

Här sitter fyra Avantgardetjejer utslagna på gräset i Folkets Park i Malmö och lyssnar på en ganska platt Per Nuder. Ilmar ser inte heller särskilt imponerad ut - och han hade definitivt gjort det bättre. Varför får Ilmar aldrig 1:a maj-tala i Malmö? Han är ju en fantastisk talare och Malmöborna älskar honom!

Nuders lågvattenmärke var när han började prata om att de som är socialliberaler i folkpartiet kan komma över till oss istället. Hursa?
Jag ställer gärna upp på att de som röstat på folkpartiet men känner att det var fel kommer över till oss. Men socialliberalism är en ideologi och socialdemokrati en annan. Är man medvetet och uttalat socialliberal (synonymer: flatliberal, pissliberal, snälliberal), tycker jag att man ska hålla sig till sin högerkant. Om inte Folkpartiet passar, kan man ju börja kränga Expressen, eller nå't.

Nästan 1000 gick i tåget, ungefär 2 500 lyssnade i parken. Bästa siffrorna sedan 2001, enligt opartisk journalistkälla. Lustigt nog har Nuder även periodens bottenrekord från 2004, enligt samma källa.



SSU Malmös nyvalda och superduktiga ordförande Sara Björk Jensen höll ett bejublat tal. Gissa om vi ska värva dig till Avantgarde när du blivit för gammal för SSU, Sara!

Övriga talare var Malmö Arbetarekommuns nyvalda ordförande Christine Axelsson och LO-sektionens nyvalda ordförande Eva Glimhed. Båda gjorde mycket bra ifrån sig. Och det värmde ändå mitt skadeglada Malmöitiska hjärta att alla de tre Malmötjejerna var bättre än herr influgen stockholmare.

Julia

”Första maj, första maj. Varje sliten kavaj blir en mantel av strålande sol”

Imorgon är det 1a maj; arbetarnas internationella högtidsdag. Jag har varit ute och demonstrerat på 1a maj så länge jag kan minnas. När jag var liten tog mina föräldrar med mig varje år, med undantag för några år under 90-talet då de var besvikna på politiken som bedrevs. När jag var 15 år gick jag med i SSU och sedan dess har jag gjort ett eget val att demonstrera varje år. Varför ska man då demonstrera?

Den ena andledningen till att jag demonstrerar på 1a maj är för att minnas och hedra alla de arbetare och socialdemokrater som kämpat och byggt upp dagens välfärdssamhället. De som har gjort det möjligt för oss att organisera oss i fackföreningar, skapat trygghet i arbetslivet, sett till att barnomsorgen byggts ut och att det blivit jämställdare mellan kvinnor och män. Den andra anledningen är för att bilda opinion och föra upp en speciell politisk fråga på dagordningen. I år känns det extra viktigt att gå ut och visa att vi inte acceptera den borgerliga politiken. Årets viktigaste fråga är givetvis A-kassan som borgarna har försämrat, tätt följd av nej till utförsäljning av sjukvården och försämrade kvinnolöner.
Hoppas vi ses i tåget! Samling 13.30 på Stortorget i Malmö och 12.30 på Clemenstorget i Lund.

Frida

Varför är det så svårt att få besöksförbud?

Min kompis har ett ex som på olika sätt har förföljt henne under nästan fyra år. Det handlar om SMS, telefonsamtal och mail till henne och samtliga av hennes familjemedlemmar, som ömsom är vänliga ömsom är hotfulla. Det handlar om cirklande med bil kring hennes bostad och det har en gång handlat om ett våldtäktsförsök. Nu har hon äntligen tagit beslutet att anmäla honom, och för ett par dagar sedan ringde jag därför polisen (det anses så allvarligt att hon genast fick ett journummer) och diskuterade besöksförbud med dem. Jag hade ingen aning om att det är så in i h-e svårt att få! Jag fick tala med en vänlig men ganska krass kvinnlig polis som förklarade för mig att det hela antagligen inte räcker för att få ett sådant förbud, och att de flesta
som får besöksförbud ändå struntar i det.

Det märkliga är att reaktionen jag får från de flesta jag har pratat med är: Ja, det är ju trist i just det här fallet, men inte så konstigt att det är svårt att få igenom ett besöksförbud för det är klart att sånt kan missbrukas. Och det kan ju det mesta, men jag undrar ändå: Missbrukas hur då? Någon vill inte att en annan person kontaktar henne, hon säger till honom men han fortsätter i alla fall. En myndighet tar beslutet att han inte får fortsätta. Jaha, vad spelar det för roll? Jag fattar faktiskt inte!

Handlar det enbart om kostnaden för utredningen? Vad är annars problemet? Är man rädd för att samtliga i Sverige ska utfärda besöksförbud för varandra och låsa in sig i varsin garderob?

Sara

Antifeminist

Aftonbladet intervjuar idag moderaternas finansborgarråd i Stockholm Kristina Axén Olin, som bland annat säger så här:

Varför inte ställa högre krav på männen?
– Det är inte så enkelt. Vi kvinnor har svårare än män att stänga av matsäckar, gympapåsar och dammråttor.
Varför då?
– Jag tror det är genetiskt, att vi är födda så.
Är män hopplösa?
– Nej absolut inte. Jag älskar män.

Alla vi som saknar snopp är alltså genetiskt programmerade att packa en gympapåse, men det är en riktig utmaning för de stackars männen. Man tar sig för pannan.
Gör ett tankeexpriment: tänk er ovanstående dialog mellan två män istället, där den ena säger att män till exempel är bättre på att chefa och meka med bilar - och "älskar kvinnor"...

Julia

Läs hela artikeln på http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,1046623,00.html

Tjejer som sportar på männens planhalva

Varför kan kvinnliga idrottare aldrig tas på allvar? Varför måste de alltid avdramatiseras lite genom att man spelar på deras kvinnlighet och fysiska attribut? Tjejer som spelar i traditionellt killiga sporter förlöjligas naturligtvis extra. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när MFF damerna nu byter namn till LdB Football Club Malmö. LdB dvs Lait de Beauté som i det välkända kroppsvårdsmärket. Jag menar, hur ska man kunna ta ett fotbollslag som heter Skönhetsmjölk på allvar?? Istället för att få vara duktiga, tävlingsinriktade idrottare måste de i första hand vara kvinnor vars primära intresse naturligtvis är sitt yttre – det hör vi ju på namnet! Någon mer än jag som tror att damfotbollen nu kommer hånas mer än någonsin?!

På onsdag är det i vart fall dags för deras hemmapremiär i Malmö. Jag hoppas att vi är många som går dit på onsdag kl 19.00 och hejar fram dem, deras töntiga namn till trots!!

Läs gärna Sydsvenskans förträffliga sportkrönikör, Anja Gatu, som skriver om LdB FC här.

/Jorun

Klassberoende jämställdhet

Under min tid som stretande student mot akademiska höjder har jag haft diverse tillfälliga jobb. Alla så kallade skitjobb, där man varit underbetald och behandlad därefter. Dessa jobb har alla haft att göra med handel och service. Nu när man gett handelsanställda ett lönelyft på 12% under 3 år har medias bild varit att alla varit sååå tacksamma, nöjda och glada. Nyheterna förmedlade att detta i praktiken innebär ett lyft på 700-800 kr/månad i pånboken. Jag fattar inte vad de är så glada för. 12% på TRE år med tanke på normala löneutvecklingar inom andra brancher och samhällets prisutveckling under denna period, det är ju peanuts! Antingen ljuger alla, eller så är vi så glada och nöjda för att vi är så hunsade och ojämställt anpassade till att just anpassa oss efter någon annans pipa. Hade män i manliga brancher accepterat det här? Aldrig. Beviset finns i lönestatistiken. Men det är inte lätt att stå upp och tro på sig själv inom service/handels-yrken. Att kräva ett lönelyft innebär ofta ett hånskratt eller erbjudande om avsked "om det inte passar damen". Det underligaste är att ju sämre jobb jag haft desto sämre behandlad blir man, inte bara av sina överordnade. Mitt lågvattensmärke var jobbet i kassan på en billighets-stormarknad. Kunderna var arbetarklass och bemötandet mycket tufft. Aldrig har jag blivit så illa behandlad av okända män som den sommaren. Nej det finns en anledning varför kvinnor i serviceyrken inte får mer och inte orkar kräva det heller. Är jämställda medmänniskor och ett respektfullt bemötande en klassfråga? Jag börjar tro det.
/Matilda