Under sommarhalvåret ökar antalet utomhusvåldtäkter kraftigt. Samtidigt känner jag mig tryggare när jag går hem på kvällen eftersom det är ljust ute och fler människor som rör sig i min omgivning. All statistik visar på att det är störst risk att bli utsatt för våld eller sexuella övergrepp av en man som står mig nära. Ändå känner jag mig tryggare med män som jag känner eller har en relation till. Ska det kallas naivitet eller överlevnadsstrategi den där känslan av trygghet som fungerar som ett filter för verkligheten?
När jag var yngre brukade jag trotsa mörkret och vägra vara rädd. Istället för den upplysta omvägen tog jag genvägen genom parken. Det gav mig en känsla av makt. En känsla av att jag tog natten tillbaka just där och då. Fast redan då insåg jag nog att känslor inte är något som förändrar verkligheten. Att jag vågade trotsa mörkret hotade inte manssamhället och gjorde ingen annan tjej tryggare. Det enda sättet att förändra är att se verkligheten utan filter, se att vad som händer andra kan lika gärna hända mig. Tjejer som har blivit våldtagna, misshandlade eller utnyttjade är som jag, helt vanliga tjejer. Medvetenheten är min motståndsstrategi. Att våga se män som potentiella förövare är att se hur manssamhället måste förändras i grunden för att jag som tjej ska slippa förlita mig på en känsla av trygghet. Det är möjligt, eller kanske närmare bestämt högst sannolikt, att många killar känner sig förorättade av en sådan strategi, men det är bara att förklara att den feministiska kampen inte kan ta hänsyn till känslor på det sättet. Då kommer vi aldrig att kunna förändra manssamhället och de är väl inte försvarare av manssamhället, eller?
Petra Bergquist, ordförande SSU-Skåne
.
29 juli 2008
27 juli 2008
Radiotips
P1 sänder en serie radioprogram i sommar som heter Heliga familjen som har debatterats en del och som jag absolut kan rekommendera. Programmen handlar om kärnfamiljen och om svårigheten att leva jämställt. Antingen kan man lyssna på dem kl 10 på fredagar eller ladda ner dem här.
Trevlig lyssning!
/Jorun
Trevlig lyssning!
/Jorun
23 juli 2008
Gästbloggaren Kristin Linderoth om den lösa generationen
I Ordfront Magasin nr 6 finns en artikel som faktiskt alla borde läsa; ”Den grundlurade generationen” av Kajsa Ekis Ekman. Den handlar om oss som växte upp under 90-talet, vi som blivit snuvade på konfekten men ändå fått lära oss att ta skeden i vacker hand. Ekis Ekman lägger fram det svart på vitt; det är inte bara jag och mina vänner utan en struktur. Hälften av alla i Sverige mellan 20-27 år har inget eget boende, och hälften av alla anställda under 26 år har ett tidsbegränsat arbete. Sedan 1990 har antalet fattiga mellan 20 och 29 år fördubblats enligt en rapport från Socialstyrelsen, och det är den enda gruppen som blivit fattigare det senaste decenniet. Våra liv präglas av vikariepooler, timanställningar, svartjobb och provisionsbaserad telefonförsäljning. Vi är generationen som skaffar flera utbildningar och feta studielån, och ändå inte ens få ett städjobb. Bara 40 procent av de unga kvinnorna idag har ett heltidsjobb, jämfört med 60 procent av de unga männen. Själv har jag äntligen lyckats få ett timvikariat, ett nödvändigt komplement till studiemedlet. En dag i juni står jag i oväsendet mellan två X2000-vagnar, och försöker frenetiskt komma fram till vikariebanken. Det tutar bara upptaget. Jag ringer upp, lägger på, ringer upp igen. På ett av mina timvik skickar de nämligen ut sms om lediga arbetspass. Den som slänger sig på telefonen först får det. Så drillas vi till att vara flexibla, alltid redo. Det enda sättet att överleva är klättra på varandra.
Att leva med den här ständiga osäkerheten är normalt för oss som växt upp med 90-talskrisen. Vi har fått lära oss att inte kräva nåt, att vara tacksamma för det lilla. Vi översköljs ständigt av påståenden om att facket är omodernt, att ideologierna är döda och att ungdomar inte är intresserade av politik. Jag tänker ofta på det här, men det är först när jag läser Ekmans artikel som jag fattar vidden av hur vi faktiskt har det. Vi är den lösa generationen. Bostadslösa, arbetslösa, rotlösa, hopplösa. Och vi är så indoktrinerade att vi ibland misstar vårt osynliga fängelse för frihet.
I åldersgruppen 20-29 år finns de mest stressade, de mest sjukskrivna, de med störst sömnproblem. Var tredje ung kvinna är stressad och har så kallat ”nedsatt psykiskt välbefinnande”. Det är högst av alla i hela befolkningen säger Folkhälsoinstitutet. Det skulle kunna ligga en enorm politisk sprängkraft i det här, men istället luras vi att tro att det är är varje kvinnas eget problem, som kan botas med lite medicin och terapi. De som inte pallar trycket får skylla sig själva, blir sjukskrivna och flåsade i nacken av Försäkringskassan. Tänk om vi istället skulle samla oss; de utbrända, de ensamma, de hemlösa, socialbidragstagarna, de underbetalda kvinnorna, narkomanerna, de psykiskt sjuka, ungdomarna som har tre jobb för att överleva eller inget jobb alls. En massiv armé av trasiga, förbannade människor skulle dra fram över gatorna och formulera ett rungande NEJ som ekade genom hela det här ruttna skitsamhället. Jag väntar bara på gnistan som tänder elden.
Att leva med den här ständiga osäkerheten är normalt för oss som växt upp med 90-talskrisen. Vi har fått lära oss att inte kräva nåt, att vara tacksamma för det lilla. Vi översköljs ständigt av påståenden om att facket är omodernt, att ideologierna är döda och att ungdomar inte är intresserade av politik. Jag tänker ofta på det här, men det är först när jag läser Ekmans artikel som jag fattar vidden av hur vi faktiskt har det. Vi är den lösa generationen. Bostadslösa, arbetslösa, rotlösa, hopplösa. Och vi är så indoktrinerade att vi ibland misstar vårt osynliga fängelse för frihet.
I åldersgruppen 20-29 år finns de mest stressade, de mest sjukskrivna, de med störst sömnproblem. Var tredje ung kvinna är stressad och har så kallat ”nedsatt psykiskt välbefinnande”. Det är högst av alla i hela befolkningen säger Folkhälsoinstitutet. Det skulle kunna ligga en enorm politisk sprängkraft i det här, men istället luras vi att tro att det är är varje kvinnas eget problem, som kan botas med lite medicin och terapi. De som inte pallar trycket får skylla sig själva, blir sjukskrivna och flåsade i nacken av Försäkringskassan. Tänk om vi istället skulle samla oss; de utbrända, de ensamma, de hemlösa, socialbidragstagarna, de underbetalda kvinnorna, narkomanerna, de psykiskt sjuka, ungdomarna som har tre jobb för att överleva eller inget jobb alls. En massiv armé av trasiga, förbannade människor skulle dra fram över gatorna och formulera ett rungande NEJ som ekade genom hela det här ruttna skitsamhället. Jag väntar bara på gnistan som tänder elden.
.
Kristin Linderoth, jämställdhetsansvarig i SSUs förbundsstyrelse
.
22 juli 2008
På rätt sida älven
När jag gick med i SSU 1993 tittade vi på ett repotage som hette "På rätt sida älven". Det repotaget etsade sig fast i mitt minne. Antagligen för att det satte ord på det jag som barn upplevt. De orättvisor och klasskillnader jag kände när jag som 11-åring flyttade från höghusområdet Kronogården till ett villaområde på andra sidan staden. Vi flyttade bara några kilometer men olikheterna fick det att kännas som flera mil.
I "På rätt sidan älven" åker Janne Josefsson med Spårvagn 5 genom Göteborg, från stadsdelen Örgryte till Biskopsgården. Året är 1987 och han intervjuar elever från en åk 9 i vardera stadsdel. Ungdomarna berättar om sina drömmar och tankar om framtiden. Killen i Biskopsgården ska jobba på volvo medan killen från Örgryte inte är nöjd förrän han blir direktör. Med repotaget vill Josefsson visa på klassklyftorna och segregationen som fanns i Göteborg.
Igår visade SVT en uppföljning av "På rätt sida älven". Josefsson söker upp ungdomarna i de båda nionde klasserna för se vad de gör idag drygt 20 år senare. Jag kan rekomendera alla att titta på repotaget. Det blir så tydligt att klassamhället lever kvar och att klyforna är större än någonsin.
Frida
I "På rätt sidan älven" åker Janne Josefsson med Spårvagn 5 genom Göteborg, från stadsdelen Örgryte till Biskopsgården. Året är 1987 och han intervjuar elever från en åk 9 i vardera stadsdel. Ungdomarna berättar om sina drömmar och tankar om framtiden. Killen i Biskopsgården ska jobba på volvo medan killen från Örgryte inte är nöjd förrän han blir direktör. Med repotaget vill Josefsson visa på klassklyftorna och segregationen som fanns i Göteborg.
Igår visade SVT en uppföljning av "På rätt sida älven". Josefsson söker upp ungdomarna i de båda nionde klasserna för se vad de gör idag drygt 20 år senare. Jag kan rekomendera alla att titta på repotaget. Det blir så tydligt att klassamhället lever kvar och att klyforna är större än någonsin.
Frida
14 juli 2008
Gästbloggaren Carina Brandow om korruptionen i Burma
Den thailändska staden Mae Sot ligger på gränsen mellan Thailand och Burma och majoriteten av stadens invånare är burmeser. Det är en stad som inte påminner om någon annan stad, den är varken thailändsk eller burmesisk, istället är den specifik på ett egendomligt vis. Vardagen i Mae Sot präglas av en utbredd korruption inom den thailändska poliskåren, en exploatering av burmeserna, som till en majoritet befinner sig illegalt i Thailand. Burmeser stoppas ständigt på Mae Sots gator och avkrävs en muta för att slippa arrestering. Ryktet säger att thailändska poliser skickas till Mae Sot istället för att befordras, så ansenlig är polisernas inkomst från mutorna.
De burmeser som befinner sig här är antingen politiska flyktingar från militärjuntans Burma, eller underbetalda migrantarbetare. Fattigdomen är hög och mutorna till polisen skär djupt i hushållskassan, säkerhet är därför prioriterat i burmesernas vardag. Rädslan för att bli arresterad begränsar burmesernas möjlighet att röra sig fritt. Framförallt kvinnor drabbas och många kvinnor lämnar i stort sett aldrig hemmet. De vardagliga sysslorna utförs med rädslan ständigt i medvetandet; marknaden är mindre farlig när regnet faller eller tidigt på morgonen, innan gryningen. I sällskap med en man blir sårbarheten för trakasserier vid en eventuell arrestering mindre. En mindre summa pengar i fickan gör att mutan till polisen blir mindre, då är det bättre att gå två gånger för matinköpen.
Även bortsett från mutor och korruption innebär det thai-burmesiska gränslandet ett hårt liv för burmeserna. De burmesiska migrantarbetarna utnyttjas av fabriksägare med lagen på sin sida. Den lagstadgade minimilönen är långt mycket lägre för migrantarbetare än för thailändska arbetare och burmeser har inte rätt att bilda fackföreningar. Många av arbetarna får inte den lagstadgade minimilönen och en stor summa av deras lön går tillbaka till arbetsgivaren som betalning för det eländiga boende som fabriksägarna förser dem med. Den vanliga arbetstiden är 11 timmar om dagen och att få gå på toaletten under arbetstid är ingen självklar rättighet. De lediga dagarna uppgår till en dag per månad.
Misshandel av burmesiska arbetare är inte ovanligt och det har hänt att arbetsgivare mördat sina anställda, med polisens medvetande. Ingen utredning sker, varken thailändska eller burmesiska myndigheter bryr sig om de burmesiska migrantarbetarna. Kvinnors sårbarhet är särskilt stor då sexuella trakasserier är vanligt förekommande.
Carina Brandow, ordförande för S-studenter i Borås
(Bor för tillfället i Mae Sot)
De burmeser som befinner sig här är antingen politiska flyktingar från militärjuntans Burma, eller underbetalda migrantarbetare. Fattigdomen är hög och mutorna till polisen skär djupt i hushållskassan, säkerhet är därför prioriterat i burmesernas vardag. Rädslan för att bli arresterad begränsar burmesernas möjlighet att röra sig fritt. Framförallt kvinnor drabbas och många kvinnor lämnar i stort sett aldrig hemmet. De vardagliga sysslorna utförs med rädslan ständigt i medvetandet; marknaden är mindre farlig när regnet faller eller tidigt på morgonen, innan gryningen. I sällskap med en man blir sårbarheten för trakasserier vid en eventuell arrestering mindre. En mindre summa pengar i fickan gör att mutan till polisen blir mindre, då är det bättre att gå två gånger för matinköpen.
Även bortsett från mutor och korruption innebär det thai-burmesiska gränslandet ett hårt liv för burmeserna. De burmesiska migrantarbetarna utnyttjas av fabriksägare med lagen på sin sida. Den lagstadgade minimilönen är långt mycket lägre för migrantarbetare än för thailändska arbetare och burmeser har inte rätt att bilda fackföreningar. Många av arbetarna får inte den lagstadgade minimilönen och en stor summa av deras lön går tillbaka till arbetsgivaren som betalning för det eländiga boende som fabriksägarna förser dem med. Den vanliga arbetstiden är 11 timmar om dagen och att få gå på toaletten under arbetstid är ingen självklar rättighet. De lediga dagarna uppgår till en dag per månad.
Misshandel av burmesiska arbetare är inte ovanligt och det har hänt att arbetsgivare mördat sina anställda, med polisens medvetande. Ingen utredning sker, varken thailändska eller burmesiska myndigheter bryr sig om de burmesiska migrantarbetarna. Kvinnors sårbarhet är särskilt stor då sexuella trakasserier är vanligt förekommande.
Carina Brandow, ordförande för S-studenter i Borås
(Bor för tillfället i Mae Sot)
11 juli 2008
Könsroller i Almedalen
Under politikerveckan i Almedalen är könsrollerna som huggna i sten. När Sveriges Kommuner och Landsting har seminarium om vården sitter fyra kvinnor och en man i panelen. När ämnet några timmar senare är infrastruktur har de ersatts av fyra män och en kvinna. På ett seminarium om hur Sverige kan bli världsledande på konferenser och kongresser deltar sju män i varierande åldrar. ”Varför har ni inte med en enda kvinna” frågar jag en av dem när han har klivit ner. Han mulnar, märkbart irriterad. ”Det förändrar ingenting i sakfrågan. Jag tror inte att en kvinna skulle sagt NÅN-ting annorlunda.” ”Men tänker ni inte på vilka signaler ni sänder? Det här handlar ju ändå om marknadsföring.” Kongressmannen viftar bort mig. På scenen maler hans kostymkollegor vidare om kongressernas ekonomiska välsignelse.
Kongressdeltagarna bor, äter och shoppar för massor av pengar. Men bor, äter och shoppar kvinnor på samma sätt som män? Skulle inte tro det. Och tyvärr, gubbar, men det förändrar en hel del i sakfrågan. Vår idé om en trevlig middag är inte fläsk med löksås, vår idé om shopping är inte sameknivar för femtusen spänn och vi vill veta hur tryggt det är att promenera till hotellet mitt i natten och hur ofta ni tänker städa damtoaletten innan vi bestämmer oss för vilken kongressanläggning som ska få våra pengar.
Tiden när alla kongresser och konferenser befolkades av gubbar i grå kostym är förbi. Idag är det lika ofta kvinnor som åker på kongress – och som beslutar om och arrangerar tillställningarna. Så om Sverige ska bli världsledande på kongresser, duger det inte med sju män i panelen.
/Julia
.
Kongressdeltagarna bor, äter och shoppar för massor av pengar. Men bor, äter och shoppar kvinnor på samma sätt som män? Skulle inte tro det. Och tyvärr, gubbar, men det förändrar en hel del i sakfrågan. Vår idé om en trevlig middag är inte fläsk med löksås, vår idé om shopping är inte sameknivar för femtusen spänn och vi vill veta hur tryggt det är att promenera till hotellet mitt i natten och hur ofta ni tänker städa damtoaletten innan vi bestämmer oss för vilken kongressanläggning som ska få våra pengar.
Tiden när alla kongresser och konferenser befolkades av gubbar i grå kostym är förbi. Idag är det lika ofta kvinnor som åker på kongress – och som beslutar om och arrangerar tillställningarna. Så om Sverige ska bli världsledande på kongresser, duger det inte med sju män i panelen.
/Julia
.
03 juli 2008
Gästbloggaren Elsa Hansson är tacksam för vuxenstudier!
Jag heter Elsa Hansson, född i Hököpinge, inflyttad till Malmö som 14-åring då jag började arbeta. Hököpinge var som en ankdamm av världen. Kommunen hade sin egen polis med finka, egen ölgubbe som ofta hade våta byxor och egen fängelsekund. För mig var nog skolbiblioteket det viktigaste. Fint folk var disponenten på sockerbruket, läraren i folkskolan, rättaren på gården. Vi barn var arbetarbarn till 99 %. Men det fanns skillnader även bland arbetarbarnen. En skolkamrat till mig berättade i vuxen ålder att läraren talat om för henne att hon aldrig skulle bli något.
Alla pojkar hade dubbelnamn, det hade bönders barn oftast. Vi åkte till Trelleborg för att lära oss simma. Då fick vi titta på ”Sälen Isac” och ”Stora sjöormen” av Axel Ebbe. Det var inte självklart att man skulle läsa vidare. Det kostade pengar med högre studier. Därför blev det vuxenstudier för mig på 70-talet. Tack Sverige för att KomVux fanns!
Som pensionär läste jag med två andra överåriga ”Medicinsk antropologi”. Det var alldeles fantastiskt att få en inblick i detta ämne. Och tänk att det inte kostade mer än böckerna. Hur länge ska vi arbetarbarn få göra sådana saker?
Elsa Hansson
Medlem i S-kvinnoklubben K.A.R.L. och i Sofielunds S-förening i Malmö
.
Alla pojkar hade dubbelnamn, det hade bönders barn oftast. Vi åkte till Trelleborg för att lära oss simma. Då fick vi titta på ”Sälen Isac” och ”Stora sjöormen” av Axel Ebbe. Det var inte självklart att man skulle läsa vidare. Det kostade pengar med högre studier. Därför blev det vuxenstudier för mig på 70-talet. Tack Sverige för att KomVux fanns!
Som pensionär läste jag med två andra överåriga ”Medicinsk antropologi”. Det var alldeles fantastiskt att få en inblick i detta ämne. Och tänk att det inte kostade mer än böckerna. Hur länge ska vi arbetarbarn få göra sådana saker?
Elsa Hansson
Medlem i S-kvinnoklubben K.A.R.L. och i Sofielunds S-förening i Malmö
.
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!
Sedan valet 2006 lyssnar jag bara med ett halvt öra på nyheterna och skummar igenom morgontidningen. Detta är ett försvar för att jag inte ska drabbas av högt blodtryck och dålig hälsa var och varannan dag. För den borgerliga regeringen har bråttom att genomföra det ena hemska reformen efter den andra. Resultatet är alltid detsamma; försämra för de som har det sämst för att kunna göra avdrag och skattelättnader för de redan rika.
Allra oroligast blir jag när major Björklund dyker upp i media. Sociala problem ska lösas genom att barn ska jagas, straffas, testas och bedömas. Som om inte hela vårt samhälle handlar om att bli bedömd, sorterad och placerad. Den ökade pressen i samhället har gjort att barn och ungdomar mår sämre psykiskt än någonsin. Allt handlar om att lyckas och att vara lyckad. Varför kan inte skolan få vara en fristad där barnen kan lära av lust och slippa tävla?
Socialdemokraternas vision om en skola för alla har blivit en skola för några. På grundskolan ska det skapas elitklasser för de allra bästa och på gymnasiet återinförs studentexamen och yrkesexamen. Barnen kommer redan från 12 års ålder sorteras in i A- och B-lag. Det känns som om vi färdas hundra år tillbaka i tiden. Jag sluter ögonen och önskar att det snart är val. Då kommer i alla fall jag göra vad jag kan för att rösta bort den här vidriga regeringen. Något de verkar medvetna om eftersom de har så bråttom att driva igenom sina beslut.
Frida
.
Allra oroligast blir jag när major Björklund dyker upp i media. Sociala problem ska lösas genom att barn ska jagas, straffas, testas och bedömas. Som om inte hela vårt samhälle handlar om att bli bedömd, sorterad och placerad. Den ökade pressen i samhället har gjort att barn och ungdomar mår sämre psykiskt än någonsin. Allt handlar om att lyckas och att vara lyckad. Varför kan inte skolan få vara en fristad där barnen kan lära av lust och slippa tävla?
Socialdemokraternas vision om en skola för alla har blivit en skola för några. På grundskolan ska det skapas elitklasser för de allra bästa och på gymnasiet återinförs studentexamen och yrkesexamen. Barnen kommer redan från 12 års ålder sorteras in i A- och B-lag. Det känns som om vi färdas hundra år tillbaka i tiden. Jag sluter ögonen och önskar att det snart är val. Då kommer i alla fall jag göra vad jag kan för att rösta bort den här vidriga regeringen. Något de verkar medvetna om eftersom de har så bråttom att driva igenom sina beslut.
Frida
.
24 juni 2008
Gästbloggaren Anki Bergström om skönhetsideal
Jag har nyligen varit hos både tandläkaren, läkaren och frissan. I väntrummen kan jag naturligtvis inte låta bli att läsa både vecko- och kvällstidningar. Eftersom jag inte läser sådana tidningar i vanliga fall ger det mig en möjlighet att hålla koll på vem som gift och skilt sig, även om det för min del ofta blir i helt fel ordning.
Även andra braskande rubriker möter mig när jag läser. Vi tjejer uppmanas i samtliga medier att banta för att komma i vår baddräkt lagom till sommarsäsongen. Metoderna för hur man skall banta varierar. Är det inte atkins så är det GI. Eller flygvärdinnemetoden. Eller viktväktarna, stenålders- eller äppledieten. Budskapet vänder sig uteslutande till tjejer och är glasklart – du duger inte som du är!
Samtidigt som vi vet att anorexiproblemen växer bland ungdomar uppmuntrar media det trådsmala idealet. Vilka ideal är det som lyfts fram?
Hur ser det ut för killarna då när jag läser veckopressen? Hur ska de komma i badbrallorna inför doppet i det stora blå? Det får vi inte veta eftersom det inte med en enda rad nämns i de olika tidningarna. Mäns badsäsong är inte av allmänt intresse, tycks det. Eller så är det ett tecken på sundhet från redaktionernas sida. Får män då se ut hursomhelst? En äldre man med stor mage har pondus och framhävs i texterna som stor ledare med aptit på livet. Och mat förmodligen. För kvinnor skulle samma situation vara liktydigt med fetma. De runda formerna kan alltså hyllas. Men tydligen bara på män.
Anki Bergström
Ledamot (S) i fritidsnämnden i Malmö
.
Även andra braskande rubriker möter mig när jag läser. Vi tjejer uppmanas i samtliga medier att banta för att komma i vår baddräkt lagom till sommarsäsongen. Metoderna för hur man skall banta varierar. Är det inte atkins så är det GI. Eller flygvärdinnemetoden. Eller viktväktarna, stenålders- eller äppledieten. Budskapet vänder sig uteslutande till tjejer och är glasklart – du duger inte som du är!
Samtidigt som vi vet att anorexiproblemen växer bland ungdomar uppmuntrar media det trådsmala idealet. Vilka ideal är det som lyfts fram?
Hur ser det ut för killarna då när jag läser veckopressen? Hur ska de komma i badbrallorna inför doppet i det stora blå? Det får vi inte veta eftersom det inte med en enda rad nämns i de olika tidningarna. Mäns badsäsong är inte av allmänt intresse, tycks det. Eller så är det ett tecken på sundhet från redaktionernas sida. Får män då se ut hursomhelst? En äldre man med stor mage har pondus och framhävs i texterna som stor ledare med aptit på livet. Och mat förmodligen. För kvinnor skulle samma situation vara liktydigt med fetma. De runda formerna kan alltså hyllas. Men tydligen bara på män.
Anki Bergström
Ledamot (S) i fritidsnämnden i Malmö
.
Ha kvar akutteamen!
Den borgerliga majoriteten tillsammans med Miljöpartiet i Region Skåne har nu fattat beslut om att avveckla organisationen prehospitala akutteam (PHAT ) för att spara 40 miljoner kronor. Dessa team innebar att den prehospitala nivån inom vården också fick tillgång till läkarkompetens, precis som övriga delar av sjukvården.
Det har bland annat inneburit att patienter som efter bedömning istället för att köras till sjukhus kan färdigbehandlas hemma samt extra förstärkning och kompetens i samband med svåra olyckor m.m. Ett exempel som kan nämnas är häftfrakturprocessen i Lund där patienten kan tas direkt till vårdavdelningen efter bedömning av PHAT-läkare istället för en omväg via akuten. De medicinskt ansvariga anser att de prehospitala akutteamen utgör en mycket viktig del av det prehospitala arbetet och att verksamheten nu funnit sina former.
Anledningen till beslutet går möjligtvis att finna I den borgerliga majoritetens ambition att istället använda de 40 miljonerna till att handla upp hembesöksbilar från en privat utförare. Hembesöksverksamheten kan inte ersätta det arbete som PHAT utför utan är snarare ett komplement till detta. För mig är det solklart att det inte är behovet av vård som är det viktigaste för borgarna när de prioriterar inom vården då det är viktigare att behandla förkylda personer i hemmet än att rädda akut sjuka människor!
Åsa Otterström, ledamot (S) i regionfullmäktige i Skåne
.
19 juni 2008
Gästbloggaren Marika Åsbrink Lindgren
”Proletärkvinnan utvecklas genom organiseringen, dras bort från generationers dumhet… och med hjälp av sin organisation kan hon kämpa sig fram till rättfärdiga och människovärdiga livsvillkor”. Orden är Anna Sterkys. Hon är en av de briljanta politiska begåvningar som glömts bort i arbetarrörelsens historia, bara för att hon var kvinna. Om henne och flera andra kvinnliga hjältar skriver jag och Anne-Marie Lindgren i boken ”Systrar, kamrater”.
Anna Sterky arbetade under hela sitt liv fackligt och politiskt. Hon hade en brinnande övertygelse som fick henne att bilda fackföreningar trots riskerna, att arbeta för kvinnlig rösträtt i decennier, och att kämpa för ett socialdemokratiskt kvinnoförbund trots att övriga partiet var måttligt intresserat. Hur orkade hon?
Anna trodde benhårt på att enda sättet att lösa de orättvisor hon såg var att gå samman och kämpa. Men det var inte alltid lätt. I brev till nära vännen Kata Dalström beskriver Anna ständigt uppblossande konflikter, gnissel och gnäll inom kvinnoklubbarna. Hon kände sig ensam och missförstådd. Många kan nog känna igen sig i denna baksida av det politiska engagemanget, än idag.
Det fantastiska med Anna Sterky är att hon ändå aldrig gav upp. Hon glöder hela livet. Hon slutar aldrig att tro på sina ideal, att politiken ska göra människan – och världen – lite bättre. Hon blir inte cynisk och bitter. Hon gråter inte – hon kämpar. Det är mycket friskt, och mycket inspirerande.
Marika Åsbrink Lindgren (s)
Aktuell med boken "Systrar, kamrater!"
.
Anna Sterky arbetade under hela sitt liv fackligt och politiskt. Hon hade en brinnande övertygelse som fick henne att bilda fackföreningar trots riskerna, att arbeta för kvinnlig rösträtt i decennier, och att kämpa för ett socialdemokratiskt kvinnoförbund trots att övriga partiet var måttligt intresserat. Hur orkade hon?
Anna trodde benhårt på att enda sättet att lösa de orättvisor hon såg var att gå samman och kämpa. Men det var inte alltid lätt. I brev till nära vännen Kata Dalström beskriver Anna ständigt uppblossande konflikter, gnissel och gnäll inom kvinnoklubbarna. Hon kände sig ensam och missförstådd. Många kan nog känna igen sig i denna baksida av det politiska engagemanget, än idag.
Det fantastiska med Anna Sterky är att hon ändå aldrig gav upp. Hon glöder hela livet. Hon slutar aldrig att tro på sina ideal, att politiken ska göra människan – och världen – lite bättre. Hon blir inte cynisk och bitter. Hon gråter inte – hon kämpar. Det är mycket friskt, och mycket inspirerande.
Marika Åsbrink Lindgren (s)
Aktuell med boken "Systrar, kamrater!"
.
Ett rättvisare Malmö
Nu har vi suttit två dagar i Malmö kommunfullmäktige och debatterat budgeten för 2009. Malmö är en stad i utveckling. Varje vecka flyttar det i genomsnitt in 100 människor till vår stad. Fler företag etablerar sig i Malmö, fler får arbete, fler börjar studera på högskolan och fler turister söker sig hit. Malmö har blivit utsedd till tredje hållbaraste staden i världen och vi vårt kvinnofridsprogram har blivit utnämnt som Europas bästa förebyggande arbete.
Budgeten som S, V och Mp stod bakom innehöll 630 miljoner mer än 2008 års budget. 135 miljoner till nya satsningar, 375 miljoner till löneökningar och 120 miljoner för demografi förändringar (fler människor). Den största och viktigaste satsningen är utbyggnaden av förskolan (122,7 milj). En utbyggnad som gör att vi kan erbjuda alla barn förskoleplats, även barn till arbetslösa och föräldralediga. Vi satsar dessutom 24 miljoner på skolor i utsatta områden, 10 miljoner på nya mötesplatser för ungdomar och 2 miljoner på genuspedagogik. Det är alltså en budget med ett tydligt barnperspektiv.
För den som är vill se budgeten i sin helhet eller titta på kommunfullmäktigemötet i efterhand kan göra det på Malmö stads hemsida. Sammanfattningsvis är det en budget för mindre klyftor och bättre välfärd!
Frida Karlsson och Sofia Hedén
.
Budgeten som S, V och Mp stod bakom innehöll 630 miljoner mer än 2008 års budget. 135 miljoner till nya satsningar, 375 miljoner till löneökningar och 120 miljoner för demografi förändringar (fler människor). Den största och viktigaste satsningen är utbyggnaden av förskolan (122,7 milj). En utbyggnad som gör att vi kan erbjuda alla barn förskoleplats, även barn till arbetslösa och föräldralediga. Vi satsar dessutom 24 miljoner på skolor i utsatta områden, 10 miljoner på nya mötesplatser för ungdomar och 2 miljoner på genuspedagogik. Det är alltså en budget med ett tydligt barnperspektiv.
För den som är vill se budgeten i sin helhet eller titta på kommunfullmäktigemötet i efterhand kan göra det på Malmö stads hemsida. Sammanfattningsvis är det en budget för mindre klyftor och bättre välfärd!
Frida Karlsson och Sofia Hedén
.
15 juni 2008
Fortsätt avveckla kärnkraften
När jag gick med i SSU för snart 15 år sedan var det för att jag brann för miljöfrågorna. Kärnkraften var min hjärtefråga. Som 19-åring höll jag förstamaj om just kärnkraftsfrågan. Jag sa att om chansen så är en på tusen för en härdsmälta som den i Tjernobyl så vill jag aldrig utsätta mina barn för den risken.
Detta var i slutet på 1990-talet och sedan dess har det varit relativt tyst i kärnkraftsfrågan. Det har funnits ett samförstånd i svensk politik om att kärnkraftsomröstningen ska följas och kärnkraften avvecklas till 2010. Nu är det bara två år kvar och endast en reaktor är stängd. När ännu en reaktor nu ska stängas går till min förfäran flera partikamrater ut och tar avstånd från kärnkraftsavvecklingen. Samtidigt har Folkpartiet i Malmö startat en kampanj för kärnkraft. Detta är ett svek mot svenska folket men framförallt mot framtida generationer.
Alternativ finns och utvecklas hela tiden. Vattenkraften kan effektiviseras och moderniseras. Många nya hus satser på solenergi. I Malmö går vi i fronten med världens tredje största vindkraftpark till havs med 48 vindmöllor. Så även om det inte går så snabbt som vi hade hoppats kan man som socialist aldrig släppa kravet på kärnkraftsavveckling. Så Marita Ulvskog & CO fega inte ur nu, vi måste fortsätta avveckla som vi lovat!
Frida Karlsson
.
Detta var i slutet på 1990-talet och sedan dess har det varit relativt tyst i kärnkraftsfrågan. Det har funnits ett samförstånd i svensk politik om att kärnkraftsomröstningen ska följas och kärnkraften avvecklas till 2010. Nu är det bara två år kvar och endast en reaktor är stängd. När ännu en reaktor nu ska stängas går till min förfäran flera partikamrater ut och tar avstånd från kärnkraftsavvecklingen. Samtidigt har Folkpartiet i Malmö startat en kampanj för kärnkraft. Detta är ett svek mot svenska folket men framförallt mot framtida generationer.
Alternativ finns och utvecklas hela tiden. Vattenkraften kan effektiviseras och moderniseras. Många nya hus satser på solenergi. I Malmö går vi i fronten med världens tredje största vindkraftpark till havs med 48 vindmöllor. Så även om det inte går så snabbt som vi hade hoppats kan man som socialist aldrig släppa kravet på kärnkraftsavveckling. Så Marita Ulvskog & CO fega inte ur nu, vi måste fortsätta avveckla som vi lovat!
Frida Karlsson
.
09 juni 2008
Löneskillnader som upprör
Har tagit del av den upprörande och nedslående statistik som SCB presenterar och som visar på löneskillnader mellan män och kvinnor i de skånska kommunerna. Läste även TCOs rapport ”den dolda barneffekten”, vilken jag varmt rekommenderar!
Överallt där löneskillnader nämns pratar man om hur mycket mer männen tjänar jämfört med kvinnorna. Märkligt- eftersom män inte föds mer kompetenta än kvinnor. Kvinnors löner påverkas negativt av barnafödande. För männen råder det motsatta, deras löneutveckling blir bättre sedan de skaffat barn! Märkligt- eftersom vi är lika mycket föräldrar båda två!
Min egen kommun, Osby, placerar sig som tredje sämst i riket när det gäller löneskillnader mellan kommunanställda män och kvinnor men även när det gäller övrig mätbar jämställdhet. Här tjänar man mellan 3600 kr och 4000 kr på att vara man! Det har ingen som helst betydelse vem som har haft makten här, resultatet är detsamma år efter år. Detta går nu en lokal socialdemokratisk företrädare för partiet ut och försvarar i radio! Han menar att det är så här samhällsstrukturen ser ut och att det inte går att förändra en sån sak som stora löneskillnader mellan män och kvinnor. Du kan höra mer om detta på Radio Kristianstads hemsida.
Att jämställdhetsarbetet i vår kommun hittills har gett pinsamt klent resultat visar tydligt hur starka de här ålderdomliga strukturerna är och hur de genomsyrar hela vårt samhälle. Det beror helt enkelt på vem som får lov att sätta dagordningen. Dessa strukturer går över partigränserna. Socialdemokratisk politik bygger på jämställdhet och solidaritet. Sägs det…
Marika Bjerstedt Hansen
.
Överallt där löneskillnader nämns pratar man om hur mycket mer männen tjänar jämfört med kvinnorna. Märkligt- eftersom män inte föds mer kompetenta än kvinnor. Kvinnors löner påverkas negativt av barnafödande. För männen råder det motsatta, deras löneutveckling blir bättre sedan de skaffat barn! Märkligt- eftersom vi är lika mycket föräldrar båda två!
Min egen kommun, Osby, placerar sig som tredje sämst i riket när det gäller löneskillnader mellan kommunanställda män och kvinnor men även när det gäller övrig mätbar jämställdhet. Här tjänar man mellan 3600 kr och 4000 kr på att vara man! Det har ingen som helst betydelse vem som har haft makten här, resultatet är detsamma år efter år. Detta går nu en lokal socialdemokratisk företrädare för partiet ut och försvarar i radio! Han menar att det är så här samhällsstrukturen ser ut och att det inte går att förändra en sån sak som stora löneskillnader mellan män och kvinnor. Du kan höra mer om detta på Radio Kristianstads hemsida.
Att jämställdhetsarbetet i vår kommun hittills har gett pinsamt klent resultat visar tydligt hur starka de här ålderdomliga strukturerna är och hur de genomsyrar hela vårt samhälle. Det beror helt enkelt på vem som får lov att sätta dagordningen. Dessa strukturer går över partigränserna. Socialdemokratisk politik bygger på jämställdhet och solidaritet. Sägs det…
Marika Bjerstedt Hansen
.
Gästbloggaren Eva-Lena Jansson om kollektivavtal
Det brukar ju heta att ”goda råd är dyra” men frågan är om inte dåliga råd är dyrare. I alla fall den typen av råd som tidningen Glamour kommer med i sitt senaste nr (7). Där har man ”proffsknep som dig ett bättre och roligare jobb”. Med rubriken PÅ DIN SIDA KARRIÄR så har man flera tips varav ett suger rejält. Unga kvinnor (den största målgruppen för denna tidning) får sex råd varav det ena är följande: ”Erbjud dina tjänster gratis under en begränsad tid. Du visar vad du kan och får samtidigt erfarenhet och en chans att se om företaget verkligen är intressant. Gör en överenskommelse innan så du inte blir utnyttjad.” Men hallå! Att jobba gratis är att bli utnyttjad och de enda som tjänar på att någon ger den här typen av råd är arbetsgivarna.
Skulle tidningen Glamour verkligen vara på sina läsares sida så skulle man tipsa om hur svensk arbetsmarknad fungerar. Vi har ingen lagstiftning som reglerar lön. Istället så finns det något som kallas kollektivavtal som talar om vad arbetsgivarna måste betala. Dessa avtal skrivs under av arbetsgivare och fackförbund gemensamt. Om någon jobbar under avtal kan arbetsgivarna bli skyldiga att betala skadestånd. Finns inget avtal så riskerar man att få för dåligt i lön eller som Glamour tipsar om, ingen lön alls. Sen kan man ju fundera på hur många på Glamours redaktion som först fick jobba gratis på tidningen innan man fick jobbet där…
Om jag får ge ett tips så för de som funderar på vad man ska tänka på när det gäller jobb så är det att kolla in LOs hemsida eller ringa fackets hjälptelefon på 020-56 00 56. Garanterat kollektivavtalsäkert och inga dåliga råd om att jobba gratis.
Eva-Lena Jansson, riksdagsledamot (s)
.
Skulle tidningen Glamour verkligen vara på sina läsares sida så skulle man tipsa om hur svensk arbetsmarknad fungerar. Vi har ingen lagstiftning som reglerar lön. Istället så finns det något som kallas kollektivavtal som talar om vad arbetsgivarna måste betala. Dessa avtal skrivs under av arbetsgivare och fackförbund gemensamt. Om någon jobbar under avtal kan arbetsgivarna bli skyldiga att betala skadestånd. Finns inget avtal så riskerar man att få för dåligt i lön eller som Glamour tipsar om, ingen lön alls. Sen kan man ju fundera på hur många på Glamours redaktion som först fick jobba gratis på tidningen innan man fick jobbet där…
Om jag får ge ett tips så för de som funderar på vad man ska tänka på när det gäller jobb så är det att kolla in LOs hemsida eller ringa fackets hjälptelefon på 020-56 00 56. Garanterat kollektivavtalsäkert och inga dåliga råd om att jobba gratis.
Eva-Lena Jansson, riksdagsledamot (s)
.
07 juni 2008
Naturlig förlossning?
Nu när min förlossning närmar sig med stormsteg får jag massor av tips och uppmaningar från andra kvinnor. Väldigt många tycks förespråka en ”naturlig förlossning”, dvs. helt utan medicinsk smärtlindring. Ibland känns det som att det går prestige i detta med att inte använda smärtlindring och jag kan inte förstå varför – det finns ju lindring att få för något som med största säkerhet gör jätteont. Är man en bättre kvinna om man härdar ut?
Dessutom blir jag provocerad av hela begreppet naturlig förlossning eftersom man faktiskt befinner sig på ett sjukhus med all modern teknik som finns att tillgå. Vi ska vara tacksamma över att vi slipper riktigt naturliga förlossningar som ju är förknippade med hög dödlighet för både kvinna och barn. Gå in på Röda korsets kampanj ”Rädda mammorna” och ge ett bidrag som bland annat går till hälso- och sjukvård i krigsdrabbade länder. Så att fler kvinnor i utvecklingsvärlden slipper helt naturliga förlossningar.
Jorun
.
Dessutom blir jag provocerad av hela begreppet naturlig förlossning eftersom man faktiskt befinner sig på ett sjukhus med all modern teknik som finns att tillgå. Vi ska vara tacksamma över att vi slipper riktigt naturliga förlossningar som ju är förknippade med hög dödlighet för både kvinna och barn. Gå in på Röda korsets kampanj ”Rädda mammorna” och ge ett bidrag som bland annat går till hälso- och sjukvård i krigsdrabbade länder. Så att fler kvinnor i utvecklingsvärlden slipper helt naturliga förlossningar.
Jorun
.
02 juni 2008
Gästbloggaren Janette Skogshus om skönhetsideal
Programmet "Nya tider i Kina" del 2, om kvinnors skönhet i Asien, fångade häromkvällen min uppmärksamhet och fick mig att må illa. I Asien når just nu marknadskrafterna framgång genom att lansera västerländska skönhetsideal och för att bli västerländskt vacker låter unga tjejer och kvinnor plastikoperera sig. Operation på operation genomförs och efter månader och år av smärtor och lidande och i vissa fall direkt hälsovådliga ingrepp kan man dessutom delta i en nationell skönhetstävling för plastikopererade tjejer/kvinnor.
Ett oerhört vanligt ingrepp som sker enligt löpande band-principen och med lokalbedövning är att förändra sin asiatiska ögonform. Ett mer omfattande men icke ovanligt ingrepp är benförlängning som tar ungefär ett år. Reportern intervjuade bl.a. en manlig direktör som stoltserade med att han enbart anställer vackra tjejer i sitt företag och han kunde också tänka sig att betala för en duktig säljares plastikoperation.
Marknadskrafterna och mäns definition av skönhet och ideala tillstånd verkar på intet sätt mindre idag än för åttio år sedan då Kinas kvinnor snörde ihop sina fötter till obrukbara små klumpar. Men om vi istället riktar blicken mot oss själv. Vilka ideal styr 2008 i Sverige? Är det vi kvinnor och tjejer som styr våra ideal, eller hur långt går marknadskrafternas vinstintresse och patriarkala definitioner in och styr vårt eget sätt att bedöma skönhet på?! Mer om programserien hittar du på SVTs hemsida. Sapere Aude!
Janette Skogshus, studieledare i S-kvinnor Skåne
.
Ett oerhört vanligt ingrepp som sker enligt löpande band-principen och med lokalbedövning är att förändra sin asiatiska ögonform. Ett mer omfattande men icke ovanligt ingrepp är benförlängning som tar ungefär ett år. Reportern intervjuade bl.a. en manlig direktör som stoltserade med att han enbart anställer vackra tjejer i sitt företag och han kunde också tänka sig att betala för en duktig säljares plastikoperation.
Marknadskrafterna och mäns definition av skönhet och ideala tillstånd verkar på intet sätt mindre idag än för åttio år sedan då Kinas kvinnor snörde ihop sina fötter till obrukbara små klumpar. Men om vi istället riktar blicken mot oss själv. Vilka ideal styr 2008 i Sverige? Är det vi kvinnor och tjejer som styr våra ideal, eller hur långt går marknadskrafternas vinstintresse och patriarkala definitioner in och styr vårt eget sätt att bedöma skönhet på?! Mer om programserien hittar du på SVTs hemsida. Sapere Aude!
Janette Skogshus, studieledare i S-kvinnor Skåne
.
24 maj 2008
Vad händer med sjuksköterskornas löner?
Sjuksköterskorna går snart in i sin sjätte strejkvecka. Cirka 7000 sjuksköterskor strejkar och blir det ett nytt varsel på onsdag blir det 10000 sjuksköterskor som är uttagna i strejk. Tyvärr hör man inte så mycket om strejken. Enstaka artiklar konstaterar förhandlingarna inte tycks ha någon lösning, men i övrigt är det tyst. Ett tag tänkte jag att det beror på att de arbetar i offentlig sektor. Eftersom offentlig sektor inte är någon vinstgenererande verksamhet sätts alltid lönehöjningar i relation till nedskärningar i verksamheten. Men sedan kom jag på att när mansdominerade yrkesgrupper inom offentlig sektor som exempelvis brandmän så har det hård bevakats och lönen har höjts relativt snabbt. Så kan det vara så att intresset för den här strejken är så lågt för att majoriteten av sjuksköterskorna är kvinnor, och att kvinnor i vårt patriarkala samhälle värderas lägre än män. Framförallt värderas kvinnors arbete lägre. Helst ska man vara en Florence Nightingale som arbetar gratis.
Detta råkade jag faktiskt ut för i veckan. Jag har nämligen sagt upp mig från mitt nuvarande arbete då jag fått ett nytt jobb. När en de manliga cheferna på mitt nuvarande jobb inom kommunen får höra detta söker han upp mig för att fråga varför jag byter arbetsplats. När jag svarar att det är för att jag anser att det nya jobbet är mer utmanande och att jag dessutom får högre lön blir han jätteförvånad och utbrister "jag trodde du var en schysst tjej som brann för det här jobbet och inte brydde dig om pengar". Trist att behöva krossa illusioner men även schyssta tjejer har utgifter att betala och ideellt arbetar vi ofta efter arbetstid. Arbete vill vi ha rättmätig lön för.
Så till alla sjuksköterskor "Kör hårt!" Vi är många som tänker på er och hoppas att ni lyckas den här gången.
Frida Karlsson
.
Detta råkade jag faktiskt ut för i veckan. Jag har nämligen sagt upp mig från mitt nuvarande arbete då jag fått ett nytt jobb. När en de manliga cheferna på mitt nuvarande jobb inom kommunen får höra detta söker han upp mig för att fråga varför jag byter arbetsplats. När jag svarar att det är för att jag anser att det nya jobbet är mer utmanande och att jag dessutom får högre lön blir han jätteförvånad och utbrister "jag trodde du var en schysst tjej som brann för det här jobbet och inte brydde dig om pengar". Trist att behöva krossa illusioner men även schyssta tjejer har utgifter att betala och ideellt arbetar vi ofta efter arbetstid. Arbete vill vi ha rättmätig lön för.
Så till alla sjuksköterskor "Kör hårt!" Vi är många som tänker på er och hoppas att ni lyckas den här gången.
Frida Karlsson
.
20 maj 2008
Gästbloggaren Carina Nilsson om ungas psykiska hälsa
Sitter och skriver på min masteruppsats i folkhälsovetenskap. Vill sågärna bli klar innan jag börjar på mitt nya jobb som kommunalråd. Detta borde varit klart sen länge men ibland behövs en extra skjuts för att komma loss. Jag skriver om ungdomars psykiska hälsa med speciellt fokus på unga tjejer. Det är mycket oroväckande siffror jag får fram ur mitt material, där över fyratusen 12-16 åringar har svarat på en enkät.
Fram träder en bild av att den psykiska hälsan är högst ojämställtfördelad. Tjejer mellan 14-16 år drabbas dubbelt så ofta som killarna. Vi har fortfarande en patriakalt system som blir uppenbart förtjejerna i 14-års åldern om inte förr. Du har inte samma chans som killarna! Det är siffror upp emot 35% av tjererna som mår dåligt, har huvudvärk, magont, svårt att sova och kanske det värsta; alltid eller ofta känner sig ensamma. Det betyder att varken vuxenvärlden eller kompisar räckertill, att man egentligen inte har någon att prata med.
För mig blir det klart att behovet av möteplatser, typ Avantgarde, har en jätteviktig uppgift. Tänk att få komma med i ett sammanhang där man kan känna att jag inte är ensam med mina bekymmer och att jag inte måste kvalificera in mig genom att vara den allra roligaste kompisen. Att få perspektiven förflyttade från individ till samhälle, det är kanske inte mig det är fel på utan hela systemet. Låt oss inguta mod att det är möjligt att påverka, inte ensam men tillsammans.
Carina Nilsson, nytt kommunalråd (S) för kultur och fritid i Malmö
.
Fram träder en bild av att den psykiska hälsan är högst ojämställtfördelad. Tjejer mellan 14-16 år drabbas dubbelt så ofta som killarna. Vi har fortfarande en patriakalt system som blir uppenbart förtjejerna i 14-års åldern om inte förr. Du har inte samma chans som killarna! Det är siffror upp emot 35% av tjererna som mår dåligt, har huvudvärk, magont, svårt att sova och kanske det värsta; alltid eller ofta känner sig ensamma. Det betyder att varken vuxenvärlden eller kompisar räckertill, att man egentligen inte har någon att prata med.
För mig blir det klart att behovet av möteplatser, typ Avantgarde, har en jätteviktig uppgift. Tänk att få komma med i ett sammanhang där man kan känna att jag inte är ensam med mina bekymmer och att jag inte måste kvalificera in mig genom att vara den allra roligaste kompisen. Att få perspektiven förflyttade från individ till samhälle, det är kanske inte mig det är fel på utan hela systemet. Låt oss inguta mod att det är möjligt att påverka, inte ensam men tillsammans.
Carina Nilsson, nytt kommunalråd (S) för kultur och fritid i Malmö
.
19 maj 2008
Jag fick vatten på min kvarn
För ett par veckor sedan fick jag ett erbjudande om ett nytt jobb. Det nya jobbet skulle ge mig en bättre trygghet än det nuvarande. Kanske inte bättre lön men på längre sikt en större ekonomisk frihet. Men, som ung kvinna har jag aldrig stått i situationen att behöva säga upp mig. Hur gör man, tänkte jag? Jag kände mig som smått kriminell där jag stod i valet och kvalet att säga upp mig eller inte. Så många unga människor som går utan jobb och så ska jag byta jobb redan i ung ålder. Det är precis som att man måste vara tacksam över att ha jobb och trots att jag starkt bekämpade denna känsla hos mig själv kände jag mig fortfarande kriminell.
För att få råd om vilka regler som gäller för just mitt avtal ringde jag till det fackförbund som ansvarar för den yrkeskategori jag tillhörde. De förklarade hur det brukar gå till när man har det avtalet jag hade. Så efter ett samtal med deras avtalsjour blev allt lite klarare tyckte jag.
Eftersom det nya jobbet skulle gälla en anställning hos ett bemanningsföretag tänkte jag sen att det vore bra att fråga mitt fackförbund om vilken ingångslön som skulle gälla för mig. Ombudsmannen (i det här fallet en kvinna) svarade otydligt och började istället fråga efter varför jag skulle säga upp mig och omständigheterna kring det nya jobbet. Direkt kände jag mig ställd mot väggen och när ombudsmannen hävdade helt andra regler än vad det första fackförbundet gjort blev jag perplex. Vad betydde det här? Vem skulle jag lita på? Mitt fackförbund som svarade för min yrkeskompetens eller för det fackförbund som ansvarade för yrkeskompetensen på det gamla jobbet. Det värsta var att om jag från början känt mig som en rånare blev jag nu en mästertjuv, någon som var värd att spärras in för gott. Ombudsmannen hävdade att jag kunde bli skadeståndsskyldig till företaget jag jobbade. Hon blev nästan aggressiv och talade i uppfostrande ton. Samtalet slutade med att jag med ilskan hettande i örsnibbarna i alla fall tackade för hennes tid men att jag ändå hävdade att det första fackförbundet måste ha rätt i just det här fallet. Jag kände mig kränkt.
Efter de här upplevelserna har jag tyvärr inte längre stort förtroende för mitt fackförbund. Även om jag rent principmässigt är det trogen är jag osäker på om jag i fortsättningen kan få det stöd och hjälp jag behöver. Så många människor går ur facket idag och just därför borde förbunden satsa allt på att värva ungdomar och se till att de blir fullt betalande medlemmar. Om jag inte var en upplyst medborgare skulle jag kanske direkt gå ut mitt fack. Jag ser med andra ord seriöst på fackförbundens ansvar.
Men det är klart, inte kan man låta en enstaka ombudsman ha så stort inflytande över sina beslut, trots att jag egentligen tycker att deras råd borde vara vägledande i sina här situationer.
Jag litade på mitt förnuft och har nu förhandlat mig till en bra uppsägning på det gamla jobbet och en bra situation på det nya.
/Elin
För att få råd om vilka regler som gäller för just mitt avtal ringde jag till det fackförbund som ansvarar för den yrkeskategori jag tillhörde. De förklarade hur det brukar gå till när man har det avtalet jag hade. Så efter ett samtal med deras avtalsjour blev allt lite klarare tyckte jag.
Eftersom det nya jobbet skulle gälla en anställning hos ett bemanningsföretag tänkte jag sen att det vore bra att fråga mitt fackförbund om vilken ingångslön som skulle gälla för mig. Ombudsmannen (i det här fallet en kvinna) svarade otydligt och började istället fråga efter varför jag skulle säga upp mig och omständigheterna kring det nya jobbet. Direkt kände jag mig ställd mot väggen och när ombudsmannen hävdade helt andra regler än vad det första fackförbundet gjort blev jag perplex. Vad betydde det här? Vem skulle jag lita på? Mitt fackförbund som svarade för min yrkeskompetens eller för det fackförbund som ansvarade för yrkeskompetensen på det gamla jobbet. Det värsta var att om jag från början känt mig som en rånare blev jag nu en mästertjuv, någon som var värd att spärras in för gott. Ombudsmannen hävdade att jag kunde bli skadeståndsskyldig till företaget jag jobbade. Hon blev nästan aggressiv och talade i uppfostrande ton. Samtalet slutade med att jag med ilskan hettande i örsnibbarna i alla fall tackade för hennes tid men att jag ändå hävdade att det första fackförbundet måste ha rätt i just det här fallet. Jag kände mig kränkt.
Efter de här upplevelserna har jag tyvärr inte längre stort förtroende för mitt fackförbund. Även om jag rent principmässigt är det trogen är jag osäker på om jag i fortsättningen kan få det stöd och hjälp jag behöver. Så många människor går ur facket idag och just därför borde förbunden satsa allt på att värva ungdomar och se till att de blir fullt betalande medlemmar. Om jag inte var en upplyst medborgare skulle jag kanske direkt gå ut mitt fack. Jag ser med andra ord seriöst på fackförbundens ansvar.
Men det är klart, inte kan man låta en enstaka ombudsman ha så stort inflytande över sina beslut, trots att jag egentligen tycker att deras råd borde vara vägledande i sina här situationer.
Jag litade på mitt förnuft och har nu förhandlat mig till en bra uppsägning på det gamla jobbet och en bra situation på det nya.
/Elin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
