Gästbloggaren Elsa Hansson är tacksam för vuxenstudier!

Jag heter Elsa Hansson, född i Hököpinge, inflyttad till Malmö som 14-åring då jag började arbeta. Hököpinge var som en ankdamm av världen. Kommunen hade sin egen polis med finka, egen ölgubbe som ofta hade våta byxor och egen fängelsekund. För mig var nog skolbiblioteket det viktigaste. Fint folk var disponenten på sockerbruket, läraren i folkskolan, rättaren på gården. Vi barn var arbetarbarn till 99 %. Men det fanns skillnader även bland arbetarbarnen. En skolkamrat till mig berättade i vuxen ålder att läraren talat om för henne att hon aldrig skulle bli något.

Alla pojkar hade dubbelnamn, det hade bönders barn oftast. Vi åkte till Trelleborg för att lära oss simma. Då fick vi titta på ”Sälen Isac” och ”Stora sjöormen” av Axel Ebbe. Det var inte självklart att man skulle läsa vidare. Det kostade pengar med högre studier. Därför blev det vuxenstudier för mig på 70-talet. Tack Sverige för att KomVux fanns!

Som pensionär läste jag med två andra överåriga ”Medicinsk antropologi”. Det var alldeles fantastiskt att få en inblick i detta ämne. Och tänk att det inte kostade mer än böckerna. Hur länge ska vi arbetarbarn få göra sådana saker?

Elsa Hansson
Medlem i S-kvinnoklubben K.A.R.L. och i Sofielunds S-förening i Malmö
.

Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!

Sedan valet 2006 lyssnar jag bara med ett halvt öra på nyheterna och skummar igenom morgontidningen. Detta är ett försvar för att jag inte ska drabbas av högt blodtryck och dålig hälsa var och varannan dag. För den borgerliga regeringen har bråttom att genomföra det ena hemska reformen efter den andra. Resultatet är alltid detsamma; försämra för de som har det sämst för att kunna göra avdrag och skattelättnader för de redan rika.

Allra oroligast blir jag när major Björklund dyker upp i media. Sociala problem ska lösas genom att barn ska jagas, straffas, testas och bedömas. Som om inte hela vårt samhälle handlar om att bli bedömd, sorterad och placerad. Den ökade pressen i samhället har gjort att barn och ungdomar mår sämre psykiskt än någonsin. Allt handlar om att lyckas och att vara lyckad. Varför kan inte skolan få vara en fristad där barnen kan lära av lust och slippa tävla?

Socialdemokraternas vision om en skola för alla har blivit en skola för några. På grundskolan ska det skapas elitklasser för de allra bästa och på gymnasiet återinförs studentexamen och yrkesexamen. Barnen kommer redan från 12 års ålder sorteras in i A- och B-lag. Det känns som om vi färdas hundra år tillbaka i tiden. Jag sluter ögonen och önskar att det snart är val. Då kommer i alla fall jag göra vad jag kan för att rösta bort den här vidriga regeringen. Något de verkar medvetna om eftersom de har så bråttom att driva igenom sina beslut.

Frida
.

Gästbloggaren Anki Bergström om skönhetsideal

Jag har nyligen varit hos både tandläkaren, läkaren och frissan. I väntrummen kan jag naturligtvis inte låta bli att läsa både vecko- och kvällstidningar. Eftersom jag inte läser sådana tidningar i vanliga fall ger det mig en möjlighet att hålla koll på vem som gift och skilt sig, även om det för min del ofta blir i helt fel ordning.

Även andra braskande rubriker möter mig när jag läser. Vi tjejer uppmanas i samtliga medier att banta för att komma i vår baddräkt lagom till sommarsäsongen. Metoderna för hur man skall banta varierar. Är det inte atkins så är det GI. Eller flygvärdinnemetoden. Eller viktväktarna, stenålders- eller äppledieten. Budskapet vänder sig uteslutande till tjejer och är glasklart – du duger inte som du är!

Samtidigt som vi vet att anorexiproblemen växer bland ungdomar uppmuntrar media det trådsmala idealet. Vilka ideal är det som lyfts fram?

Hur ser det ut för killarna då när jag läser veckopressen? Hur ska de komma i badbrallorna inför doppet i det stora blå? Det får vi inte veta eftersom det inte med en enda rad nämns i de olika tidningarna. Mäns badsäsong är inte av allmänt intresse, tycks det. Eller så är det ett tecken på sundhet från redaktionernas sida. Får män då se ut hursomhelst? En äldre man med stor mage har pondus och framhävs i texterna som stor ledare med aptit på livet. Och mat förmodligen. För kvinnor skulle samma situation vara liktydigt med fetma. De runda formerna kan alltså hyllas. Men tydligen bara på män.

Anki Bergström
Ledamot (S) i fritidsnämnden i Malmö

.

Ha kvar akutteamen!

Den borgerliga majoriteten tillsammans med Miljöpartiet i Region Skåne har nu fattat beslut om att avveckla organisationen prehospitala akutteam (PHAT ) för att spara 40 miljoner kronor. Dessa team innebar att den prehospitala nivån inom vården också fick tillgång till läkarkompetens, precis som övriga delar av sjukvården.

Det har bland annat inneburit att patienter som efter bedömning istället för att köras till sjukhus kan färdigbehandlas hemma samt extra förstärkning och kompetens i samband med svåra olyckor m.m. Ett exempel som kan nämnas är häftfrakturprocessen i Lund där patienten kan tas direkt till vårdavdelningen efter bedömning av PHAT-läkare istället för en omväg via akuten. De medicinskt ansvariga anser att de prehospitala akutteamen utgör en mycket viktig del av det prehospitala arbetet och att verksamheten nu funnit sina former.

Anledningen till beslutet går möjligtvis att finna I den borgerliga majoritetens ambition att istället använda de 40 miljonerna till att handla upp hembesöksbilar från en privat utförare. Hembesöksverksamheten kan inte ersätta det arbete som PHAT utför utan är snarare ett komplement till detta. För mig är det solklart att det inte är behovet av vård som är det viktigaste för borgarna när de prioriterar inom vården då det är viktigare att behandla förkylda personer i hemmet än att rädda akut sjuka människor!

Åsa Otterström, ledamot (S) i regionfullmäktige i Skåne

.

Gästbloggaren Marika Åsbrink Lindgren

”Proletärkvinnan utvecklas genom organiseringen, dras bort från generationers dumhet… och med hjälp av sin organisation kan hon kämpa sig fram till rättfärdiga och människovärdiga livsvillkor”. Orden är Anna Sterkys. Hon är en av de briljanta politiska begåvningar som glömts bort i arbetarrörelsens historia, bara för att hon var kvinna. Om henne och flera andra kvinnliga hjältar skriver jag och Anne-Marie Lindgren i boken ”Systrar, kamrater”.


Anna Sterky arbetade under hela sitt liv fackligt och politiskt. Hon hade en brinnande övertygelse som fick henne att bilda fackföreningar trots riskerna, att arbeta för kvinnlig rösträtt i decennier, och att kämpa för ett socialdemokratiskt kvinnoförbund trots att övriga partiet var måttligt intresserat. Hur orkade hon?


Anna trodde benhårt på att enda sättet att lösa de orättvisor hon såg var att gå samman och kämpa. Men det var inte alltid lätt. I brev till nära vännen Kata Dalström beskriver Anna ständigt uppblossande konflikter, gnissel och gnäll inom kvinnoklubbarna. Hon kände sig ensam och missförstådd. Många kan nog känna igen sig i denna baksida av det politiska engagemanget, än idag.


Det fantastiska med Anna Sterky är att hon ändå aldrig gav upp. Hon glöder hela livet. Hon slutar aldrig att tro på sina ideal, att politiken ska göra människan – och världen – lite bättre. Hon blir inte cynisk och bitter. Hon gråter inte – hon kämpar. Det är mycket friskt, och mycket inspirerande.


Marika Åsbrink Lindgren (s)
Aktuell med boken "Systrar, kamrater!"
.

Ett rättvisare Malmö

Nu har vi suttit två dagar i Malmö kommunfullmäktige och debatterat budgeten för 2009. Malmö är en stad i utveckling. Varje vecka flyttar det i genomsnitt in 100 människor till vår stad. Fler företag etablerar sig i Malmö, fler får arbete, fler börjar studera på högskolan och fler turister söker sig hit. Malmö har blivit utsedd till tredje hållbaraste staden i världen och vi vårt kvinnofridsprogram har blivit utnämnt som Europas bästa förebyggande arbete.

Budgeten som S, V och Mp stod bakom innehöll 630 miljoner mer än 2008 års budget. 135 miljoner till nya satsningar, 375 miljoner till löneökningar och 120 miljoner för demografi förändringar (fler människor). Den största och viktigaste satsningen är utbyggnaden av förskolan (122,7 milj). En utbyggnad som gör att vi kan erbjuda alla barn förskoleplats, även barn till arbetslösa och föräldralediga. Vi satsar dessutom 24 miljoner på skolor i utsatta områden, 10 miljoner på nya mötesplatser för ungdomar och 2 miljoner på genuspedagogik. Det är alltså en budget med ett tydligt barnperspektiv.

För den som är vill se budgeten i sin helhet eller titta på kommunfullmäktigemötet i efterhand kan göra det på Malmö stads hemsida. Sammanfattningsvis är det en budget för mindre klyftor och bättre välfärd!

Frida Karlsson och Sofia Hedén
.

Fortsätt avveckla kärnkraften

När jag gick med i SSU för snart 15 år sedan var det för att jag brann för miljöfrågorna. Kärnkraften var min hjärtefråga. Som 19-åring höll jag förstamaj om just kärnkraftsfrågan. Jag sa att om chansen så är en på tusen för en härdsmälta som den i Tjernobyl så vill jag aldrig utsätta mina barn för den risken.

Detta var i slutet på 1990-talet och sedan dess har det varit relativt tyst i kärnkraftsfrågan. Det har funnits ett samförstånd i svensk politik om att kärnkraftsomröstningen ska följas och kärnkraften avvecklas till 2010. Nu är det bara två år kvar och endast en reaktor är stängd. När ännu en reaktor nu ska stängas går till min förfäran flera partikamrater ut och tar avstånd från kärnkraftsavvecklingen. Samtidigt har Folkpartiet i Malmö startat en kampanj för kärnkraft. Detta är ett svek mot svenska folket men framförallt mot framtida generationer.

Alternativ finns och utvecklas hela tiden. Vattenkraften kan effektiviseras och moderniseras. Många nya hus satser på solenergi. I Malmö går vi i fronten med världens tredje största vindkraftpark till havs med 48 vindmöllor. Så även om det inte går så snabbt som vi hade hoppats kan man som socialist aldrig släppa kravet på kärnkraftsavveckling. Så Marita Ulvskog & CO fega inte ur nu, vi måste fortsätta avveckla som vi lovat!

Frida Karlsson
.

Löneskillnader som upprör

Har tagit del av den upprörande och nedslående statistik som SCB presenterar och som visar på löneskillnader mellan män och kvinnor i de skånska kommunerna. Läste även TCOs rapport ”den dolda barneffekten”, vilken jag varmt rekommenderar!

Överallt där löneskillnader nämns pratar man om hur mycket mer männen tjänar jämfört med kvinnorna. Märkligt- eftersom män inte föds mer kompetenta än kvinnor. Kvinnors löner påverkas negativt av barnafödande. För männen råder det motsatta, deras löneutveckling blir bättre sedan de skaffat barn! Märkligt- eftersom vi är lika mycket föräldrar båda två!

Min egen kommun, Osby, placerar sig som tredje sämst i riket när det gäller löneskillnader mellan kommunanställda män och kvinnor men även när det gäller övrig mätbar jämställdhet. Här tjänar man mellan 3600 kr och 4000 kr på att vara man! Det har ingen som helst betydelse vem som har haft makten här, resultatet är detsamma år efter år. Detta går nu en lokal socialdemokratisk företrädare för partiet ut och försvarar i radio! Han menar att det är så här samhällsstrukturen ser ut och att det inte går att förändra en sån sak som stora löneskillnader mellan män och kvinnor. Du kan höra mer om detta på Radio Kristianstads hemsida.

Att jämställdhetsarbetet i vår kommun hittills har gett pinsamt klent resultat visar tydligt hur starka de här ålderdomliga strukturerna är och hur de genomsyrar hela vårt samhälle. Det beror helt enkelt på vem som får lov att sätta dagordningen. Dessa strukturer går över partigränserna. Socialdemokratisk politik bygger på jämställdhet och solidaritet. Sägs det…

Marika Bjerstedt Hansen
.

Gästbloggaren Eva-Lena Jansson om kollektivavtal

Det brukar ju heta att ”goda råd är dyra” men frågan är om inte dåliga råd är dyrare. I alla fall den typen av råd som tidningen Glamour kommer med i sitt senaste nr (7). Där har man ”proffsknep som dig ett bättre och roligare jobb”. Med rubriken PÅ DIN SIDA KARRIÄR så har man flera tips varav ett suger rejält. Unga kvinnor (den största målgruppen för denna tidning) får sex råd varav det ena är följande: ”Erbjud dina tjänster gratis under en begränsad tid. Du visar vad du kan och får samtidigt erfarenhet och en chans att se om företaget verkligen är intressant. Gör en överenskommelse innan så du inte blir utnyttjad.” Men hallå! Att jobba gratis är att bli utnyttjad och de enda som tjänar på att någon ger den här typen av råd är arbetsgivarna.

Skulle tidningen Glamour verkligen vara på sina läsares sida så skulle man tipsa om hur svensk arbetsmarknad fungerar. Vi har ingen lagstiftning som reglerar lön. Istället så finns det något som kallas kollektivavtal som talar om vad arbetsgivarna måste betala. Dessa avtal skrivs under av arbetsgivare och fackförbund gemensamt. Om någon jobbar under avtal kan arbetsgivarna bli skyldiga att betala skadestånd. Finns inget avtal så riskerar man att få för dåligt i lön eller som Glamour tipsar om, ingen lön alls. Sen kan man ju fundera på hur många på Glamours redaktion som först fick jobba gratis på tidningen innan man fick jobbet där…
Om jag får ge ett tips så för de som funderar på vad man ska tänka på när det gäller jobb så är det att kolla in LOs hemsida eller ringa fackets hjälptelefon på 020-56 00 56. Garanterat kollektivavtalsäkert och inga dåliga råd om att jobba gratis.

Eva-Lena Jansson, riksdagsledamot (s)
.

Naturlig förlossning?

Nu när min förlossning närmar sig med stormsteg får jag massor av tips och uppmaningar från andra kvinnor. Väldigt många tycks förespråka en ”naturlig förlossning”, dvs. helt utan medicinsk smärtlindring. Ibland känns det som att det går prestige i detta med att inte använda smärtlindring och jag kan inte förstå varför – det finns ju lindring att få för något som med största säkerhet gör jätteont. Är man en bättre kvinna om man härdar ut?

Dessutom blir jag provocerad av hela begreppet naturlig förlossning eftersom man faktiskt befinner sig på ett sjukhus med all modern teknik som finns att tillgå. Vi ska vara tacksamma över att vi slipper riktigt naturliga förlossningar som ju är förknippade med hög dödlighet för både kvinna och barn. Gå in på Röda korsets kampanj ”Rädda mammorna” och ge ett bidrag som bland annat går till hälso- och sjukvård i krigsdrabbade länder. Så att fler kvinnor i utvecklingsvärlden slipper helt naturliga förlossningar.

Jorun
.

Gästbloggaren Janette Skogshus om skönhetsideal

Programmet "Nya tider i Kina" del 2, om kvinnors skönhet i Asien, fångade häromkvällen min uppmärksamhet och fick mig att må illa. I Asien når just nu marknadskrafterna framgång genom att lansera västerländska skönhetsideal och för att bli västerländskt vacker låter unga tjejer och kvinnor plastikoperera sig. Operation på operation genomförs och efter månader och år av smärtor och lidande och i vissa fall direkt hälsovådliga ingrepp kan man dessutom delta i en nationell skönhetstävling för plastikopererade tjejer/kvinnor.

Ett oerhört vanligt ingrepp som sker enligt löpande band-principen och med lokalbedövning är att förändra sin asiatiska ögonform. Ett mer omfattande men icke ovanligt ingrepp är benförlängning som tar ungefär ett år. Reportern intervjuade bl.a. en manlig direktör som stoltserade med att han enbart anställer vackra tjejer i sitt företag och han kunde också tänka sig att betala för en duktig säljares plastikoperation.

Marknadskrafterna och mäns definition av skönhet och ideala tillstånd verkar på intet sätt mindre idag än för åttio år sedan då Kinas kvinnor snörde ihop sina fötter till obrukbara små klumpar. Men om vi istället riktar blicken mot oss själv. Vilka ideal styr 2008 i Sverige? Är det vi kvinnor och tjejer som styr våra ideal, eller hur långt går marknadskrafternas vinstintresse och patriarkala definitioner in och styr vårt eget sätt att bedöma skönhet på?! Mer om programserien hittar du på SVTs hemsida. Sapere Aude!

Janette Skogshus, studieledare i S-kvinnor Skåne
.

Vad händer med sjuksköterskornas löner?

Sjuksköterskorna går snart in i sin sjätte strejkvecka. Cirka 7000 sjuksköterskor strejkar och blir det ett nytt varsel på onsdag blir det 10000 sjuksköterskor som är uttagna i strejk. Tyvärr hör man inte så mycket om strejken. Enstaka artiklar konstaterar förhandlingarna inte tycks ha någon lösning, men i övrigt är det tyst. Ett tag tänkte jag att det beror på att de arbetar i offentlig sektor. Eftersom offentlig sektor inte är någon vinstgenererande verksamhet sätts alltid lönehöjningar i relation till nedskärningar i verksamheten. Men sedan kom jag på att när mansdominerade yrkesgrupper inom offentlig sektor som exempelvis brandmän så har det hård bevakats och lönen har höjts relativt snabbt. Så kan det vara så att intresset för den här strejken är så lågt för att majoriteten av sjuksköterskorna är kvinnor, och att kvinnor i vårt patriarkala samhälle värderas lägre än män. Framförallt värderas kvinnors arbete lägre. Helst ska man vara en Florence Nightingale som arbetar gratis.

Detta råkade jag faktiskt ut för i veckan. Jag har nämligen sagt upp mig från mitt nuvarande arbete då jag fått ett nytt jobb. När en de manliga cheferna på mitt nuvarande jobb inom kommunen får höra detta söker han upp mig för att fråga varför jag byter arbetsplats. När jag svarar att det är för att jag anser att det nya jobbet är mer utmanande och att jag dessutom får högre lön blir han jätteförvånad och utbrister "jag trodde du var en schysst tjej som brann för det här jobbet och inte brydde dig om pengar". Trist att behöva krossa illusioner men även schyssta tjejer har utgifter att betala och ideellt arbetar vi ofta efter arbetstid. Arbete vill vi ha rättmätig lön för.

Så till alla sjuksköterskor "Kör hårt!" Vi är många som tänker på er och hoppas att ni lyckas den här gången.

Frida Karlsson

.

Gästbloggaren Carina Nilsson om ungas psykiska hälsa

Sitter och skriver på min masteruppsats i folkhälsovetenskap. Vill sågärna bli klar innan jag börjar på mitt nya jobb som kommunalråd. Detta borde varit klart sen länge men ibland behövs en extra skjuts för att komma loss. Jag skriver om ungdomars psykiska hälsa med speciellt fokus på unga tjejer. Det är mycket oroväckande siffror jag får fram ur mitt material, där över fyratusen 12-16 åringar har svarat på en enkät.

Fram träder en bild av att den psykiska hälsan är högst ojämställtfördelad. Tjejer mellan 14-16 år drabbas dubbelt så ofta som killarna. Vi har fortfarande en patriakalt system som blir uppenbart förtjejerna i 14-års åldern om inte förr. Du har inte samma chans som killarna! Det är siffror upp emot 35% av tjererna som mår dåligt, har huvudvärk, magont, svårt att sova och kanske det värsta; alltid eller ofta känner sig ensamma. Det betyder att varken vuxenvärlden eller kompisar räckertill, att man egentligen inte har någon att prata med.

För mig blir det klart att behovet av möteplatser, typ Avantgarde, har en jätteviktig uppgift. Tänk att få komma med i ett sammanhang där man kan känna att jag inte är ensam med mina bekymmer och att jag inte måste kvalificera in mig genom att vara den allra roligaste kompisen. Att få perspektiven förflyttade från individ till samhälle, det är kanske inte mig det är fel på utan hela systemet. Låt oss inguta mod att det är möjligt att påverka, inte ensam men tillsammans.

Carina Nilsson, nytt kommunalråd (S) för kultur och fritid i Malmö
.

Jag fick vatten på min kvarn

För ett par veckor sedan fick jag ett erbjudande om ett nytt jobb. Det nya jobbet skulle ge mig en bättre trygghet än det nuvarande. Kanske inte bättre lön men på längre sikt en större ekonomisk frihet. Men, som ung kvinna har jag aldrig stått i situationen att behöva säga upp mig. Hur gör man, tänkte jag? Jag kände mig som smått kriminell där jag stod i valet och kvalet att säga upp mig eller inte. Så många unga människor som går utan jobb och så ska jag byta jobb redan i ung ålder. Det är precis som att man måste vara tacksam över att ha jobb och trots att jag starkt bekämpade denna känsla hos mig själv kände jag mig fortfarande kriminell.

För att få råd om vilka regler som gäller för just mitt avtal ringde jag till det fackförbund som ansvarar för den yrkeskategori jag tillhörde. De förklarade hur det brukar gå till när man har det avtalet jag hade. Så efter ett samtal med deras avtalsjour blev allt lite klarare tyckte jag.

Eftersom det nya jobbet skulle gälla en anställning hos ett bemanningsföretag tänkte jag sen att det vore bra att fråga mitt fackförbund om vilken ingångslön som skulle gälla för mig. Ombudsmannen (i det här fallet en kvinna) svarade otydligt och började istället fråga efter varför jag skulle säga upp mig och omständigheterna kring det nya jobbet. Direkt kände jag mig ställd mot väggen och när ombudsmannen hävdade helt andra regler än vad det första fackförbundet gjort blev jag perplex. Vad betydde det här? Vem skulle jag lita på? Mitt fackförbund som svarade för min yrkeskompetens eller för det fackförbund som ansvarade för yrkeskompetensen på det gamla jobbet. Det värsta var att om jag från början känt mig som en rånare blev jag nu en mästertjuv, någon som var värd att spärras in för gott. Ombudsmannen hävdade att jag kunde bli skadeståndsskyldig till företaget jag jobbade. Hon blev nästan aggressiv och talade i uppfostrande ton. Samtalet slutade med att jag med ilskan hettande i örsnibbarna i alla fall tackade för hennes tid men att jag ändå hävdade att det första fackförbundet måste ha rätt i just det här fallet. Jag kände mig kränkt.

Efter de här upplevelserna har jag tyvärr inte längre stort förtroende för mitt fackförbund. Även om jag rent principmässigt är det trogen är jag osäker på om jag i fortsättningen kan få det stöd och hjälp jag behöver. Så många människor går ur facket idag och just därför borde förbunden satsa allt på att värva ungdomar och se till att de blir fullt betalande medlemmar. Om jag inte var en upplyst medborgare skulle jag kanske direkt gå ut mitt fack. Jag ser med andra ord seriöst på fackförbundens ansvar.

Men det är klart, inte kan man låta en enstaka ombudsman ha så stort inflytande över sina beslut, trots att jag egentligen tycker att deras råd borde vara vägledande i sina här situationer.

Jag litade på mitt förnuft och har nu förhandlat mig till en bra uppsägning på det gamla jobbet och en bra situation på det nya.

/Elin

Kvinnligt ledarskap

Tack vänner för era lyckönskningar och all uppbackning i samband med att jag utsågs till nytt socialkommunalråd från och med den 1 juli. Det känns roligt att få hugga tag i de politiska frågor som jag känner allra starkast för!

I veckan som gick bjöd Sund Kommunikation in till frukostseminarium. Stig-Björn Ljunggren talade om kommunikation, politiska strategier och siade inför valet 2010. Både trevligt och intressant. Av naturliga skäl uppehöll Ljunggren sig en del kring Mona Sahlin.

Bland annat pratade han om hur uppfattningen av hennes ledarskap kan påverka valutgången. På väg från mötet kom jag och mina följeslagare att diskutera hur tröttsamt det är att Sahlin så ofta utmålas som okunnig och politiskt ytlig. Ljunggren hävdade det förvisso inte själv, men refererade till en väldigt ”insatt och inflytelserik” källa.

Min gissning är att källan är en man, runt 60 och att han var med och förlorade förra valet…Men varför är det så lätt att uttala sig förklenande om kvinnor som tar plats? Sahlin är inte någon ny Persson, och det är vi väl glada för? Vi behöver en partiledare som kan kommunicera med både LO-kvinnor och unga kvinnor med akademisk bakgrund och det tror jag faktiskt att Sahlin kan.

I övrigt konstaterar jag att även valet av mig till kommunalråd har lett till bloggdiskussioner om kvotering och IQ. Ja, jag är ju ung, kvinna och sosse – och glad för att jag väljer mina vänner själv!

/Katrin Stjernfeldt Jammeh
.

Lever du som du lär?

hetFy fan vad det är mycket enklare att leva jämställt i teorin än i praktiken. Jag tror inte ett ord på par i min ålder när de säger att de är jämställda. Även om båda parter vill så är samhället allt för uppbyggt kring könsroller för att man ska orka göra det fullt ut.

Extra svårt är det när man som jag ska ha barn. Jag har alltid varit för en delad föräldraförsäkring; är övertygad om att det enbart är genom delat ansvar för hem och barn som kvinnor kan få samma karriär- och lönemöjligheter som män. Dessutom tror jag att det är bra för barnet att få tillgång till två föräldrar – om möjligt.

Men när jag nu själv står inför att planera föräldraledighet känner jag mig lite lurad på konfekten. Varför ska jag ge upp en av de få fördelarna med det ojämställda samhället - kvinnans abslouta rätt till barnen - när män fortfarande har större ekonomisk och politisk makt?
Jojo, jag anar ju svaret på fråga även om det är skymt av en längtan att få vara hemma och gosa med mitt barn. På lite längre sikt hoppas jag ju att min ofödda dotter ska leva i ett samhälle där hennes kön inte är avgörande för valen i hennes liv. Men det är teorin. Vi får väl se hur det går i praktiken.

/Jorun
.

Nytt kommunalråd!

I måndags kväll blev Katrin Stjernfeldt Jamen vald till nytt socialkommunalråd i Malmö från 1 juli. Katrin var med och startade vår S-kvinnoklubb Avantgarde och det var en stor seger för oss som drivit Katrins namn till posten. Det var inte bara en stor seger för att Katrin är en bra person med bra åsikter, utan också för att visa att det är möjligt att vara ung småbarnsmamma och heltidspolitiker. Ska politiker spegla samhället måste även vi finnas med där det fattas beslut. Grattis Katrin! Vi från Avantgarde önskar dig all lycka till med den nya utmaningen!

Här kan du läsa en artikel om när Katrin blev vald, och ytterligare en artikel om Katrin som person.

Gästbloggaren Lena Näslund om rättvisa löner

Alla kvinnor ska ha rätt till en inkomst som det går att leva på. Så är det inte i dag. Kvinnorna, som arbetar heltid, har en lön som i genomsnitt är 84 % av männens löner. Lönerna är lägre i sektorer där många kvinnor arbetar. Med låga löner följer låga pensioner. Det är dags att ändra på denna orättvisa!

Lika lön för lika arbete. Det är grunden för rättvisa och jämlikhet. Men det finns andra ingredienser i jämlikhetsbegreppet. Jämställdhet är en sådan. Detta är oacceptabelt och kräver hederliga ansträngningar av både arbetsgivare och löntagarorganisationer, inte bara munväder. I lönerörelsen 2007 var LO-förbunden överens om att satsa på att få upp kvinnolönerna. En särskild pott reserverades för löneökningar inom avtalsområden med stor andel kvinnor. Det blev ett steg framåt. Satsningen resulterade i att kvinnors löner ökade något mer än männens löner. Men det är långt kvar till målet, lika lön för lika arbete. Alla måste anstränga sig för att få bort de orättvisa kvinnolönerna.

Lena Näslund, ordförande S-kvinnor i Skåne
.

Gästbloggaren Elvy Wicklund om våldtäkt

Vad är det med ett nej som är så svårt att förstå? Som är så provocerande att vissa män känner sig påhoppade och falskt anklagade för våldtäkt?

Istället för en lagstiftning som utgår ifrån att alla män löper risk för att på falska grunder anklagas för våldtäkt kanske vi borde utgå ifrån hur en normalt aktsam man beter sig i en sexuell situation och straffa dem som istället använder sexualiteten som ett vapen.

Sedan länge är det omöjligt för pedofiler att skylla på att de inte visste att offret var under 15 år, för då säger lagen att om han hade ”skälig anledning att anta” det så kan de dömas ändå.

I Norge täpptes luckan i våldtäktslagstiftningen igen för åtta år sedan. Då kriminaliserades grov oaktsam våldtäkt. Nu finns en socialdemokratisk reservation till förmån för en motion som behandlas i Justitieutskottet den 24 april. Vågar Sverige följa Norges exempel?

Elvy Wicklund, advokat.

Hur blir det med våra apotek?

Borgarna, med Göran Hägglund i spetsen, försöker förknippa omregleringen av apoteksmarkanden med mångfald, valfrihet, större tillgänglighet och möjligheten att underlätta för nya aktörer. Och visst låter det bra! Det är säkert ingen av oss som säger nej till detta . Men vad innebär det i verkligheten? Utförsäljning av våra apotek är inget annat än att bana väg för stora internationella jättar som ska styra den svenska marknaden.

Vad händer hos våra grannar i Norge? Ambitionen med tillgänglighet och ökad mångfald har förvandlats till en marknad där tre stora internationella kedjor, icke norska, äger den norska marknaden. Läkemedelspriserna har i fler fall ökat och tillgänglighet i glesbygden har inte ökat. Vi i Sverige har bland de lägsta läkemedelspriserna i en internationell jämförelse och det ska vi vara stolta över. Det är ett bevis på att läkemedelsförsörjningen är kostnadseffektiv och att vi värnar om våra patienter.

Och missförstå mig inte! Vi ska naturligtvis kunna vara öppna för att andra aktörer än Apoteket AB ska kunna sälja vissa receptfria läkemedel. Men det viktigaste syftet med apoteksreformen måste vara att vi ska förbättra för patienterna, säkerställa kvaliteten och inte låta skattebetalarna stå för notan som går rakt in i fickan till stora internationella bolag.

Amela A. Hodzic
Ledamot i Socialdemokraternas Rådslag för välfärden och medlem i Avantgarde
.

Två dippar och en Topp

Topp:
Kom igen alla nordens sjuksköterskor! Ni är värda all löneförhöjning i världen. Kämpa! I Danmark skulle en kommun vara tvungen att sparka 3000 personer om ni skulle få en löneförhöjning med 1 miljard per år. Strunt! Kvinnor som dagligen räddar liv ska kunna ta betalt för sitt förvärv.

Dipp:
1. Somali Iman, en kambodjansk kvinnokämpe som i många år levt som sexslav får barnens nobelpris och kallas av Tv4 för fd. sexslav när hon i själva verket är en överlevare och hjältinna!

2. Kristina Axén Olin, förvisso vår antagonist men en stark och målmedveten kvinna i svensk politik, har bestämt sig för att avgå från sitt uppdrag som finansborgarråd. Ska priset bli för högt för att vara ensam kvinna på toppen? Var är mannen som står bakom sin kvinna när hon gör framsteg i sitt arbete?


När ska vi börja värdesätta samhällets verkliga hjältinnor? Vi vill inte vara offer för maktstrukturer. Vi vill istället förändra för bättre arbets- och levandsvillkor.

/ Elin

Gästbloggaren Christina Wessling om hyresrätten

I Sverige finns det 636.000 ungdomar som är på väg ut på bostadsmarknaden och det finns 4.000 lediga ettor. Samtidigt kan vi konstatera att byggandet av hyreslägenheter i Sverige i stort sett upphört. Slopade investeringsstöd och räntebidrag är orsakerna till detta.

I slutet av april släpps en utredning som Mats Odell gett direktiv till. Det har läckt rejält från utredningen. De allmännyttiga bostadsföretagen ska inte längre vara till nytta för allmänheten. De ska fungera som andra bostadsföretag på marknaden, d v s lönsamheten ska helt och hållet styra.

Är det inte lönsamt att upprusta miljonprogramsområdena, ska de inte upprustas.
Är det inte lönsamt att bygga en lekplats, ska den inte byggas.
Är det inte lönsamt att bygga ett äldreboende, ska det inte ske.

Utredningen förespråkar också ett nytt ord för marknadshyror, så kallade ”efterfrågehyror”. Hyrorna i eftertraktade områden ska kunna höjas med 5% per år, tills efterfrågan är borta. Så vill alliansregeringen, med Mats Odell i spetsen lösa Sveriges bostadsproblem.

Stackars alla unga som ska in på bostadsmarknaden!
Stackars alla äldre som är i behov av ett bekvämare boende!

Kasta utredningen i papperskorgen – där hör den hemma!

Christina Wessling, socialdemokrat som arbetar på Hyresgästföreningen
.

Slaget mot deltidsarbetslösa kvinnor

Den förra regeringen förberedde en lag för att stärka rätten till heltid. ”Deltid möjlighet, heltid rättighet” kallades initiativet som syftade till att ge den enskilde större inflytande över sin arbetstid och möjlighet till en högre lön. Den nya regeringen har skrotat förslaget. Bland de ofrivilligt deltidsarbetslösa är en överväldigande majoritet kvinnor. Många jobbar i offentlig sektor och inom handel, hotell och restaurang.

Regeringens politik har hittills fått negativa effekter för landets deltidsarbetslösa. Förutom chockhöjd a-kasseavgift förlorar många av dem nu rätten till ersättning vid arbetslöshet.
De deltidsarbetslösa kvinnorna har bara fått en liten del av regeringens skattesänkningar. Över 60 procent av regeringens skattesänkningar har gått till män, och detta samtidigt som lönegapet mellan män och kvinnor har vuxit ytterligare.

Möjligheten att deltidsstämpla reduceras nu till att gälla högst 75 dagar. Därmed riskerar många kvinnor att hamna i en betydligt värre ekonomisk knipa än de redan är i. Det finns nämligen ingen garanti för att arbetsgivarna verkligen kommer att erbjuda heltid bara för att deras anställda får svårare att försörja sig. Redan i dag betraktas kvinnors låga löner som ett mindre problem av många arbetsgivare, eftersom deras män ofta har betydligt bättre lön. Risken med det nya förslaget är att ännu fler kvinnor hamnar i ekonomisk beroendeställning till sina män.
De ensamstående deltidsarbetslösa kvinnorna riskerar att få så låg inkomst att de tvingas söka försörjningsstöd för att överleva ekonomiskt. Arbetsmarknadsminister Littorins svar på frågan vad dessa kvinnor ska göra för att förbättra sin situation är att de bör säga upp sig från sina deltidsjobb och söka heltidsjobb.

Tvyärr glömmer ministern att det inte finns några som helst garantier för att den som lämnar ett deltidsjobb ska få ett heltidsjobb. Risken är att de som följer Littorins råd går från att vara deltidsarbetslösa till att bli heltidsarbetslösa. Vilket rimmar illa med regeringens motto: "Det ska alltid vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta."

Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s), Amela A. Hodzic (s), Ledamot i Rådslaget för välfärd, Johanna Essemyr (s), kommunikationskonsult

Alla tre är medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne
.

Gästbloggaren Marie Granlund om utbildning

Nu börjar den borgerliga utbildningspolitiken visa färg. Innan valet lovade framför allt Folkpartiet att forskning och utbildning skulle stå i fokus. Efter gör man precis tvärtom.
Satsningarna på forskning uteblir och det har blivit färre högskoleplatser trots att såväl söktryck som ungdomskullar nu ökar. Detta innebär att möjligheterna att studera på högskolan (något som 60% av ungdomarna på gymnasiet vill) kommer att variera starkt i en syskonskara. Slakten av komvux, borttagandet av rekryteringsstödet, en starkt uppdelad gymnasieskola fullbordar bilden. Detta är sann högerpolitik!

I stället för utbildning införs avdrag för hushållsnära tjänster som ekonomiskt motsvarar 22 000 högskoleplatser! Är det genom att kratta gräsmattor och städa som vi ska bygga Sverige starkt? De signaler man sänder till ungdomar är att utbildning ska vara förbehållet några. För dem som kommer från studievana hem och redan från början valt rätt inriktning på gymnasiet. Jag kan bli så arg när jag ser denna utveckling. Utbildning ska vara återkommande hela livet och egentligen aldrig sluta. Men då måste det finnas möjligheter till att välja om när man valt fel och det måste finnas så många utbildningsplatser att det motsvarar ungdomars drömmar.

Den bistra sanningen är att detta är en medveten politik från den borgerliga regeringen. Ett låglönesamhälle håller på att växa fram och då behöver alla inte ha möjlighet till utbildning.
Sluta dröm och bli vid din läst!

Marie Granlund, riksdagsledamot (s)
.

Ropen skalla! Förskola åt alla!

När jag var liten fick jag aldrig gå på dagis. Första åren var min mamma arbetslös och när hon sedan fick jobb hade vi inte råd, och jag fick vara hos mormor på dagarna. Minns hur jag brukade stå och hänga vid dagisets grind och längtansfullt titta in på barnen som lekte där. Ibland var det öppet hus på dagis och då fick jag följa med min kompis Sandra dit. Inne på dagis fanns det snäll dagispersonal och ett klätterrum där man kunde springa och leka. Men för det mesta var jag hemma med mamma eller mormor. När jag sedan började första klass hade jag svårt att leka i grupp för jag var inte van vid det, och medan de flesta redan lärt sig läsa, räkna och sjunga vissa sånger på dagis fick jag börja från noll.

Jag är väldigt glad att det hänt saker gällande barnomsorgen sedan jag växte upp i slutet av 70-talet. Det finns betydligt många fler platser och maxtaxan har gjort att fler har råd att ha sina barn i förskola. Men jag tycker allt för sällan politiker pratar om barnens behov av förskolan. Det finns en föreställning om att familjen skulle vara den bästa platsen för ett barn att vara, och när man pratar om förskoleplatser så är det ofta ur ett föräldraperspektiv. Det man då glömmer är barnens behov av att leka med andra barn och ha egna sociala kontakter, samt att förskolan spelar en viktig pedagogisk roll i barns liv. Sedan lever inte alla barn i bra hemmiljöer och för barn från dysfunktionella familjer kan förskolan vara livsavgörande.

Idag 2008 när den borgerliga regeringen infört vårdnadsbidrag i valfrihetens namn känns det extra viktigt att slå ett slag för den kommunala barnomsorgen. Det är därför glädjande att Socialdemokraterna i Malmö kommer att besluta att även barn till arbetslösa ska få rätt till 30 timmars förskola i veckan till hösten. Nästa steg är att införa samma rättighet för föräldraledigas barn. För barnens skull!

Frida Karlsson
.

Vi ger oss inte

Vi vill ha jämställda förhållanden. Om det mest privata som finns i människors liv görs politiskt kan vi också få bättre skjuts med den generella jämställdheten. Grundvärderingar om typiska kvinnliga respektive manliga sysslor kan sättas i gungning om man märker att även mannen kan ta lika stort ansvar som kvinnan om utrymme finns för förändring.

Det anser jag utgöra del i grunden till varför socialdemokraterna satsar så mycket på att göra om föräldraförsäkringen. I vår ska vi fortsätta diskutera möjligheterna för en individualiserad föräldraförsäkring och jag tror att det är nu vi måste möta de politiska förslag som finns för att snarare permanenta traditionella könsmönster. Om vi vågar ta steget fullt ut och skapa möjligheter för män och kvinnor att vara hemma lika länge med sina nyfödda barn kan människor få bättre förståelse för vilken positiv effekt praktisk jämställdhet kan få på deras liv.

Reglerna ska inte vara tvingande utan rådgörande och ju bättre människor kommer att märka att en rättvis fördelning av ansvaret är, desto fler kommer att vilja utnyttja dessa möjligheter.

Jag tror på jämställd förändring och på att vardagsbehoven ska styra den.

/Elin

.

Gästbloggaren: Camilla Odhnoff om barnbidraget

Bravo, Maud, ännu ett populärt för att inte säga populistiskt förslag. Barnbidragen ska bort från dem som klarar sig utan. Som så ofta är det i detaljerna som djävulen hukar sig. En gräns måste sättas, kanske flera trappsteg för att skilja "behövande" från rika knösar med över 20.000 (eller vad hade Du tänkt) i månaden. Har Du funderat över vad som händer när den lågavlönade utbildar sig och kanske höjer sin lön? Vad händer när hennes (jo, låg lön, barn ochkvinnligt kön hänger nära ihop) fackförening gör en jätteansträngningoch får upp hennes lön nån tusenlapp? Hur glad blir hon när barnbidraget minskar i samma mån? Skall ett inkomstprövat bostadstillägg räknas med i bidragskarusellen? Hur skall avtrappningen ske när inkomstenförhoppningsvis ökar? Skall den sammanlagda marginaleffekten bli över eller under 100 procent? Arbetslinjen talades det om. Men vem vill arbeta när det lönar sig bättre att låta bli.

Camilla Odhnoff, familjeminister för Socialdemokraterna 1967-74
.

När JämO försvinner

Den 1 januari nästa år försvinner JämO och slås ihop med de andra diskrimineringsombudsmännen till en enda stor ombudsman.

Framöver är det bara arbetsgivare med fler än 25 anställda som måste skriva jämställdhetsplaner och dessutom bara vart tredje år. Det ger möjlighet att arbeta mer långsiktigt med planerna säger vissa. Jag tror snarare att det möjliggör för arbetsgivaren att glömma bort allt vad jämställdhet och lönekartläggningar heter under 3 år för att sen damma av ett gammalt dokument när det är dags för nästa plan.

Det känns som ett steg tillbaka att behandla jämställdhet som vilken annan diskriminering som helst, kvinnor tillhör trots allt inte en minoritet i samhället. Naturligtvis hoppas även jag att vi en dag inte ska behöva en speciell diskrimineringsombudsman för varken jämställdhet eller någon annan fråga men där är vi inte än!

Jorun
.

Vad är början på demokrati?

Jag såg precis Folke Rydéns dokumentär "Irak under slöjan" på SVT 2 som handlade om hur kvinnors rättigheter starkt har inskränkts sedan 2003. Rydén skildrade två politiskt aktiva kvinnor med skilda politiska åsikter, enkelt sammanfattat var den ena för demokrati utan religiöst inflytande och den för det rakt motsatta. I Irak mördas kvinnor med utbildning, kvinnor som är arbetar politiskt för kvinnors rättigheter. Men man har idag nåt slags fria val, åtminstone mer fria än under Saddam Hussein. Jag kom på mig själv med att varje gång de filmade vallokaler, eller personer som talade till potentiella väljare på gatan, tänka att "det måste ju börja nånstans". Men vad är en början på demokrati? Kvinnors rättigheter i Irak blir sämre och sämre, där har demokratin försvagats. Hur stor del av en demokrati är egentligen just fria val? Vad gör man när ökad demokrati (fria val) leder till att halva befolkningen får sina grundläggande rättigheter försämrade? Vad är demokratin värd då?

Sara C

Gästbloggaren Ylva Johansson: rädda apoteket!

När vi blir sjuka är det allt oftare vi kan bli bra eller bättre med hjälp av läkemedel. Sjukdomar som tidigare krävde operation eller strålning eller inte kunde botas alls kan nu behandlas framgångsrikt med mediciner. Det är en bra utveckling. Men det betyder samtidigt att riskerna med felaktig använding av läkmedel har ökat och att kostnaderna har ökat. Skattebetalarna står idag för 80% av läkemedelskostnaden, drygt 20 miljarder kr per år, och för 100% av kostnaderna för felaktig användning av läkemedel.

Nu föreslår regeringen att flera hundra apotek skall säljas ut till internationella läkemedelsgrossister och att apoteket skall avregleras. Det kommer att leda till högre kostnader för skattebetalarna och sämre säkerhet, vinstintresset riskerar leda till överkonsumtion av läkemedel och att apotek i glesbygd måste läggas ned. Om man vill öka tillgängligheten till vanliga läkemedel borde man istället låta vanliga affärer sälja allergimedicin och nässpray och huvudsvärkstabletter. Men den borgerliga regeringen är idologiskt förblindad att sälja ut gemensamma värden. Stoppa dem! Skriv på protestlistorna! Sälj inte ut apoteken!

Ylva Johansson, riksdagledamot (s)

Sekelskifte

Här kommer några årtal till!


1900
En ny lag träder ikraft som fastslår att kvinnor som fött barn och jobbar inom industrin inte får arbeta under fyra veckor efter förlossningen. En slags föräldraledighet – men utan ersättning! Samma år blir Kata Dahlström den första kvinnan i socialdemokraternas partistyrelse.

1884
Ogifta kvinnor blir myndiga vid 21 års ålder, samma som männen.

1874
Gift kvinna får rätt att råda över sin enskilda egendom förtjänsten av sitt eget arbete – om hon skriver äktenskapsförord.

1873
Kvinnor får lov att avlägga akademisk examen, utom i juridik och teologi. (Det finns dock inga tjänster för kvinnor.)

1870
Kvinnor får lov att avlägga studentexamen (som privatister).


Julia

Då och nu

Avantgarde Skåne firade 8 mars med årsmöte och en väldigt trevlig middag.

Vi firar på bloggen också, så här lite i efterhand, med några viktiga årtal i kvinnokampens historia!

Jag lägger ut fem årtal i taget med några dagars mellanrum så blir det inte övermäktigt att läsa.

Julia


1864
Männen förlorar sin lagliga rätt att aga sina fruar. En ny Handels- fabriks och hantverksförordning införs som ger ogifta kvinnor samma formella rättigheter som män i det privata näringslivet.

1858
Ogift kvinna som fyllt 25 kan bli myndig efter ansökan i domstol. Om hon gifter sig, blir hon omyndig igen!

1845
Lika arvsrätt införs för kvinnor och män.

1778
Kvinnor får lov att föda sitt utomäktenskapliga barn anonymt.

1260-talet
Birger Jarl instiftar lagen om kvinnofrid. Det är inte längre tillåtet att våldta kvinnor och tjejer som har bröder är inte längre arvlösa utan ärver hälften mot sönerna.

Skärpning IF Metall!

– När fackförbundet IF Metalls ordförande Stefan Löfven säger nej till jämställdhetspott visar han att han inte har förstått sammanhangen mellan rådande maktordning och kvinnors arbete och löner. Det handlar om solidaritet och samhällsansvaransvar, säger S-kvinnors vice ordförande Anne Ludvigsson.

– Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och kvinnor är felavlönade och detta måste vi ändra på. Jämställdhetspott är ett sätt, jämställt uttag av föräldraledigheten ett annat. IF Metalls ordförande trampar luft, skärpning och läs på om syftet med LO:s jämställdhetspott säger Anne Ludvigsson.

Pressmeddelande från S-kvinnor

Gästbloggaren Lena Näslund om jämlikhet, jämställdhet och feminism

Lika lön för lika arbete. Det är grunden för rättvisa och jämlikhet. Men det finns andra ingredienser i jämlikhetsbegreppet. Jämställdhet är en sådan. 1944 skrevs lika lön för lika arbete för första gången in i det socialdemokratiska partiprogrammet. Ernst Wigforss som höll i pennan. Tillsammans med Alva och Gunnar Myrdal var han en av konstruktörerna bakom Arbetarrörelsens efterkrigsprogram.
”De har löner som nästan alltid är lägre än männens, även när de är lika dugliga som sina manliga arbetskamrater. Kvinnornas arbetsområde måste utvidgas och deras löner bestämmas efter samma grunder som för männen.”

Det kunde ha skrivits idag. Vi har tagit många steg framåt, men ännu har vi inte lika lön för lika arbete. Det är oacceptabelt och kräver hederliga ansträngningar av både arbetsgivare och löntagarorganisationer, inte bara munväder. I lönerörelsen hade vissa förbund krav på särskilda insatser för att jämna ut löneskillnaderna mellan könen. Det räcker inte. Alla måste anstränga sig för att få bort de orättvisa kvinnolönerna.

Jämlikhet handlar om klass. Jämställdhet om kön. Det är ett unikt svenskt ord, det går t. ex. inte att översätta till engelska. Jag har varit aktiv i s-kvinnor sedan 70-talet och jämställdhet mellan kvinnor och män står högst på vår dagordning. En hel del har hänt, men vi har långt kvar till målet. Ta bara arbetsfördelningen i hemmet. Där tar vi nu ett stort steg tillbaka med skattesubventionerade hushållsnära tjänster. Männen kan köpa sig fria och slipper ta ansvaret för hem och barn.

Så var det då bara feminismen kvar. Det är få i den nuvarande regeringen som säger sig vara feminister. Vårt parti tog in begreppet i partiprogrammet 2002. Det innebär inte att alla sossar är feminister. Långt därifrån. Och det finns en rädsla för begreppet. Man möter en viss nervositet när man säger att man är feminist. S-kvinnors mål är jämställdhet. Det uppnår man med feministiska redskap. Den som är feminist måste erkänna att det nuvarande förhållandet – att män har större makt och inflytande är fel – och att man vill göra något åt det. Den som ser orättvisorna och vill bryta könsmaktsordningen – den personen är feminist.

Lena Näslund, ordförande för S-kvinnor i Skåne

Vi vill inte gå bakåt i tiden!

Det pågår heta diskussioner om vårdnadsbidraget, kristdemokraternas hjärtefråga. Vårdnadsbidraget innebär ett stort steg tillbaka för jämställdheten och ett gigantiskt steg tillbaka för vår moderna familjepolitik som är i världsklass. En ensamstående förälder kan aldrig klara sig på 3000 i månaden och de blir direkt selekterade från denna valmöjlighet. Tycker borgarna att det är rättvist att ensamstående föräldrar med låga inkomster ska betala reformen som vänder sig bara till dem som är sammanboende och gifta? En familj där den ena förälder är arbetslös, sjuk eller har någon typ av funktionshinder? De får inte heller någon valmöjlighet. En invandrarfamilj? Det är otroligt viktigt att invandrarbarnen ska få del av den pedagogiska verksamheten och lära sig det svenska språket parallellt med modersmålet. Förskolan är oftast den enda möjligheten för dem att komma ut, träffa svenska vänner och lära sig språket.

Dessa barn ska sedan börja skolan och språket är det viktigaste verktyget att klara av betygen. Språket är nyckeln till att lyckas vidare med sin utbildning och etablera sig från början i det nya samhället. Barnen ska ha rätt att lära sig det nya språket, genom lek , i kontakt med andra barn och genom den goda pedagogiska verksamheten som våra förskolor erbjuder. Vi socialdemokrater har byggt ut föräldraförsäkringen medvetet under många år med tanke på både barnen och deras föräldrar. Möjligheten att kunna stanna hemma med sina barn i drygt ett och ett halvt år och en stor del av tiden kunna få föräldraförsäkring med 80-90 procent av lönen är en fantastisk gåva som man får i samband med barnets födelse. Det blir legitimt att stanna hemma för dig som är förälder, din arbetsgivare kan inte neka dig din rättighet och din ekonomi blir inte lidande. Du behöver inte känna den ekonomiska stressen utan ska kunna njuta av den tid du får med ditt barn.

Internationella jämförelser visar på mycket negativa erfarenheter med vårdnadsbidraget. Vi har t ex Norge o Finland där det visat sig att vårdnadsbidraget utnyttjats till 95 % av kvinnor och i Norge är man redan på väg att ta bort vårdnadsbidraget. Många länder avundas den svenska familjepolitiken och ser Sverige som en förebild. Sverige har bevisat att vi har kunnat förena en hög förvärvsfrekvens med ett högt barnafödande. Kombination av en väl utbyggd förskola och en generös föräldraförsäkring är avgörande faktorer att svenska kvinnor slapp välja mellan arbete och barn. Införandet av vårdnadsbidraget är en gigantisk smäll för jämställdheten och en reform som inte gynnar kvinnor.

Amela A. Hodzic (s), ledamot i Rådslaget för välfärd,Malmö
Hillevi Larsson (s), riksdagsledamot, Malmö
Johanna Essemyr (s), kommunikationskonsult, Malmö

Alla tre är medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne

Polis löser inte skolkproblem!

För en tid sedan föreslog utbildningsminister Björklund (fp) att skolkare skulle hämtas av polis och föras till skolan eftersom denna är obligatorisk. Jag tycker att Folkpartiets syn på skolk är sorglig. Det finns två sorters skolkare; det är de som någon gång under sin skoltid hoppar över någon lektion och det finns de som ofta skolkar och uteblir från skolan. Jag jobbar dagligen med den sista gruppen. Min erfarenhet är att detta är ungdomar med mycket social problematik. Det kan till exempel vara föräldrar som missbrukar, psykiska problem eller att den unge är utsatt för mobbing som ligger bakom skolket. Skolk är endast ett syntom för dessa problem. En första signal på att något inte står rätt till.

Det snabba tempot, ökade kraven och hårdare konkurensen har gjort att många människor hamnar utanför i samhället. Enligt skolverket ökar skolket vilket bekräftar att barn och ungdomar mår sämre i dagens samhälle. Det finns flera undersökningar som visar på att skolk ökar risken för att hamna i kriminalitet och drogmissbruk. Det är därför en otroligt viktig grupp att arbeta med, men jag tror inte att hämntning av polis är någon lösning. Istället tror jag på fler vuxna i skolan. Vuxna som kan se barnen och lyssna på vad de har att säga. Vuxna som i ett tidigt stadium kan slå larm när barnet/ungdomen uteblir från skolan så att skolan och socialtjänsten snabbt kan börja arbeta med problemet tillsammans med familjen.

Frida

Högerregeringen är kvinnofientlig!

Vi har sedan ett och ett halvt år tillbaka en högerregering i Sverige. Det blåser kalla vindar runt regeringen Reinfeldts alla försämringar för vanligt folk. Men som vanligt när högerkrafterna styr så är det kvinnorna som drabbas allra hårdast. Det började med försämringarna i a-kassan med lägre ersättningar och där kvinnorna i Handels fick den i särklass största ökningen av a-kasseavgiften. Därefter följde beslutet om avdragsrätt för välbeställda som använder hushållsnära tjänster, ett beslut som bara skapar ytterligare en låglönemarknad för kvinnor. Högerregeringen har också beslutat att ge arbetsgivare laglig rätt att kräva sjukintyg av sina anställda från första sjukdagen. Utöver att man skapar en enorm administration så är det också kvinnor med exempelvis återkommande menstruationssmärtor eller graviditetsbesvär med kraftigt illamående som riskerar att drabbas.

Nu senast i raden av kvinnofientliga förslag kan vi tillföra förslaget om ett införande av vårdnadsbidrag. Detta är ingenting annat än en kvinnofälla. Bidraget kommer att uppgå till max 3000 kr per månad. Erfarenheterna från andra länder visar att det är främst kvinnor, inte sällan kvinnor med bristande utbildning och kvinnor som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden, som utnyttjar bidraget. Detta är bara några exempel på beslut och förslag som högerregeringen Reinfeldt, ivrigt påhejad av de numer nyliberala folkpartisterna, presenterar och som är djupt kvinnofientliga.

Heléne Fritzon (s)

Delad föräldraledighet

För två veckor sen började jag jobba igen, efter att ha varit föräldraledig i nio månader.
― Oj, då är hon redan ett år? undrar arbetskamraterna.
Jag förklarar att hon snart blir nio månader.
― Men vem tar då hand om flickan? blir nästa fråga.
Jag förklarar att hennes pappa är hemma.
― Jaha, säger de förvånat. Men ville du inte vara hemma?
Jag berättar att jag jättegärna hade varit hemma längre.
― Men varför är du inte hemma då? frågar de ännu mer förvånat.
Då försöker jag förklara att jag varit hemma min del, och att min man nu ska vara hemma sina sex månader. Förvirringen blir total. Vadå hans sex månader?

Pappor har rätt till sina barn på samma sätt som barn har rätt till båda sina föräldrar. Fler pappor borde kräva denna rätt. För hur skulle jag kunna tvinga min man att skriva över sina dagar på mig om han inte själv vill?

Men fortfarande tar pappor ut mindre än en femtedel av föräldraledigheten. Detta kräver ömsesidighet då pappan aktivt måste skriva över sina dagar på mamman. Papporna inte bara passivt låter bli att kräva sin rätt, de medverkar aktivt till att slippa den. I det enskilda fallet drabbas ingen utomstående av detta. Men som struktur innebär det att alla kvinnors situation på arbetsmarknaden försämras. Det beror dels på den högre risk en arbetsgivare tar när han anställer en kvinna istället för en man, dels på den extra tid kvinnor är borta från arbetsmarknaden vid barnafödande jämfört med män. Den ojämställda arbetsmarknaden beror till stor del på det ojämställda uttaget av föräldraledighet.

Jag tycker det är hög tid att lagstiftningsvägen göra något åt detta. Det är inte en första åtgärd, utan snarare sista utvägen. Lagstiftning blir metoden när reklamfilmer med Hoa-Hoa inte hjälper. Mitt förslag är att föräldraförsäkringen förlängs till femton månader, varav fem månader knyts till vardera föräldern och resterande fem månader kan överlåtas inom familjen. Fler pappor som är hemma längre med sina barn helt enkelt. För barnens, mammornas och pappornas skull.

Sofia Hedén

Gästbloggaren Inger Leite om barnperspektiv

Vi hade en gång något som hette Barn- checklistan inom kommunpolitiken i Malmö. Den innebar att när politiska beslut skulle fattas så skulle en analys skeom vilka konsekvenser ett genomfört förslag skulle ha för barnen. Var sig tjänstemän eller politiker tog denna barn-checklista på allvar. I förslag efter förslag återfanns kommentaren "att förslag till beslut inte påverkade barn speciellt och att barn- checklistan inte var aktuell att använda". Barn- checklistan försvann snabbt från daordningen, ingen hävdade dess betydelse och ingen efterfrågade den efter det att den försvunnit. Jag tog själv ingen kamp för frågan och har funderat en hel del på detta men har inget rakt svar. Det är utmanande och besvärligt för vuxna, för tjänstemän och för det politiska etablisemanget att på allvar analysera konsekvenser för barn och att sedan dessutom agera utifrån dessa analyser. En viktig utgångspunkt i sökandet efter barnets perspektiv är förmågan till förståelse av hur ett barns vardag kan gestalta sig . Detta är en svår uppgift att ta sig an för en vuxen, eller.....?

Inger Leite, vice ordförande för S-kvinnor i Malmö och dagligdags chef för individ och familjeomsorgen i Rosengård.

Vårdnadsbidraget ett hot mot jämställdheten.

Hur vi väljer att organisera vårt liv under småbarnsåren är mycket olika. För mig är det viktigt att både män och kvinnor kan välja att prioritera både arbete och familj.

Vårdnadsbidraget är ett hot mot detta fria val. Vårdnadsbidraget utnyttjas till 95% av kvinnor. Den norska erfarenheten visar att det till stor del är invandrade kvinnor och unga kvinnor med låg utbildning och svag ställning på arbetsmarknaden som utnyttjar bidraget.

Vårdnadsbidraget i sig försvårar alltså etablering på arbetsmarknaden för redan svaga kvinnogrupper, försvårar integrationen av just kvinnor bland de invandrade svenskarna och förstärker de förtryckande könsroller som säger att kvinnor, inte män, är lämpade för att ansvara för barn och hem.

Dessutom är bidraget för litet. Det är så litet att det på intet sätt kan vara en reell valmöjlighet för den som idag finns väl etablerad på arbetsmarknaden. Resultatet blir ett bidrag till de med svagast etablering för att ytterligare förstärka inlåsningen i utanförskap av unga, invandrade och lågutbildade kvinnor. Eller ett hemmafrubidrag till de kvinnor som gift sig rikt. Jag säger som Feministiska föräldar: Stoppa Vårdnadsbidraget!

Veronica Palm S-kvinna och riksdagsledamot från Stockholm

Lagstifta mot könsdiskriminerande reklam!

Idag var jag på en debatt om den aktuella frågan "Lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam", som Jorun bloggade om häromveckan. I debatten medverkade bl.a. Eva Maria Svensson, som utrett frågan. Efter att ha hört hennes lysande argumentation och förslag är jag nu ännu mer övertygad om att lagstiftning behövs! Hela tiden och från alla håll bombarderas vi av reklam, varav en hel del är direkt kränkande och könsdiskriminerande.

För något år sedan var affischpelarna tapetserade med reklam för TV-programmet Popstars. På jätte-bilder fick man se en kvinna med djup urringning och kort-kort kjol. Fokus var på brösten och låren. Huvudet var avklippt. Ovanför bilden stod bara ordet "TALANG". Det gick inte att värja sig mot bilderna som var överallt vart man än gick i sta´n. Jag minns att jag inte kunde låta bli att bli upprörd. Det kändes som ett rent hån! Det här är inte det enda exemplet på könsdiskriminerande reklam. Hela tiden sker nya övertramp. Näringslivet etiska råd jobbar med självsanering som går ut på att de tar in anmälningar som de "fäller" eller "friar." Fällda anmälningar publiceras på deras hemsida. Det här arbetet är bra, men det räcker inte. Den förra s-regeringen tillsatte en utredning med syfte att se om det fanns förutsättningar att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam.

Redan innan utredningen var klar uttalade sig jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) positivt om att lagstifta i frågan. Men när utredningen nu är klar vill hon inte uttala sig utan verkar ha "gått under jorden". Det är synd, för förslagen i utredningen är mycket bra. Det är nu dags att genom lagstiftning markera att vi inte accepterar könsdiskriminering som ett sätt att sälja varor!

Hillevi Larsson

Sluta jiddra börja trolla!

Jag läste i gårdagens Sydsvenska en intressant intervju med Pär Ström. Han ska starta en rörelse mot mansförtryck. Eftersom jämställdhet handlar om att båda könen ska frigöras från sina könsroller och ha samma möjligheter var jag uppriktigt intresserad av Pär Ströms synpunkter. Men jag blev snabbt besviken när jag började läsa. Han tar upp farbror Melker m.fl. ur Astrid Lindgrens böcker som exempel på hur män förlöjligas i media. Vad han glömmer är de andra 98 procenten av böcker och filmer där kvinnor framställs som stereotypa objekt.

Det som förundrar mig är att Pär Ström beskriver hur feministiska tankar om världen under flera decennier har upfattats som rådande sanning av media och det politiska etablissemanget. Var har Pär Ström varit när media bokstavligen slaktade FI och Tiina Rosenberg? Vet han inte att det misshandlas en kvinna var tjugonde minut i Sverige? Att kvinnor fortfarande stenas till döds i Afganistan för att de inte underkastar sig sin man? Att kvinnor i genomsnitt tjänar 75% av mäns lön? Att jordens kvinnor endast äger 1/10 del av jordens resurser? Att hälften av Sveriges kvinnor över 15 år enligt en statlig utredning utsatts för våld, kränkning eller sexuella trakasserier? Jag skulle kunna fortsätta att beskriva patriarkatets konsekvenser sida upp och sida ner. Detta är inte små svårigheter som drabbar kvinnor, utan detta är resultat av att kvinnor sedan urminnestider har värderats lägre än män.

Så kom igen Pär Ström! Du är välkommen i kampen mot orättivisorna som grundas på kön, men sluta gnäll om Melker och börja jobba. Du kan börja med att ta ut hälften av föräldraledigheten så får du mer tid med ditt barn.

Frida Karlsson

Ska kvinnors bröst sälja snus?

I veckan kom professorn i rättsvetenskap Eva-Maria Svensson med ett betänkande kring en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Jag föreställer mig hur en sådan lagändring i det långa loppet kan förändra det offentliga rummet; vi slipper matas med kvinnokroppar som säljer de mest osannolika produkter, reklam där kvinnor reduceras till passiva objekt och där fördomar kring vad män och kvinnor är bra på upprepas och cementeras. I praktiken kommer det nog tyvärr bli svårt att bedöma var gränsen för sexism går; det finns ju inte någon allmängiltig uppslutning kring vad som är könsdiskriminerande. Trots det är jag absolut för att lagstifta mot sexistisk reklam. För mig handlar det om att sända ut ett budskap om att könsdiskriminering inte är okej, precis som det inte är okej att diskriminera mot etniska minoriteter i reklam eller att diskrimera på grund av kön i några andra sammanhang.

Vill man redan idag protestera mot reklam som är sexistisk kan man anmäla till Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Ett uttalande från dem får ofta företagen att dra tillbaka reklam för att slippa den negativa publiciteten. Så anmäl all reklam ni tycker är stötande, det etiska rådet är det bästa verktyget som finns att tillgå för tillfället.

/Jorun

Hillary och jag

Med förtjusning följer jag valet av presidentkandidater. Eller rättare sagt: Med förtjusning följer jag Hillary. Hillary är stark och smart och vacker. Jag jublar med henne och när Hillary nästan gråter gråter nästan jag. Jag måste erkänna att jag inte vet precis vad hon står för. Jag kan utan omsvep erkänna att jag har väldigt dålig koll på vad de andra kandidaterna står för. Jag vet att det är en som är svart och att han också är demokrat. När en kommentator på teve säger att det kan stå mellan honom och Hillary, och att Hillary kan vinna för att de kvinnliga väljarna är fler än de med afroamerikansk bakgrund, tänker jag inte helt politiskt korrekt "vad bra då vinner vi". För jag är vi med Hillary.

Jag hejade också på Amanda i Idol. För att jag tyckte att hon var bäst, men också för att hon var tjej. Jag kvoterar alltid mitt hejande. Niklas Ekdal har idag (13/1) skrivit en ledare om Hillary, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=732330, och jag läser den med ungefär samma stolthet som om Hillary kom från min hemstad eller som om jag var kompis med hennes dotter. När jag läser om Hillary känner jag mig själv stark och smart och vacker. Jag identiferar mig med Hillarys framgångar och goda sidor, behovet av förebilder ska aldrig underskattas. I övrigt är jag osäker om kvotering alltid är det rätta. Utom när jag hejar. Särskilt när jag hejar på den som är bäst.
Det här är för övrigt inte ett inlägg i debatten "kvotering eller inte", men det kan ses som ett svar på frågan jag väldig ofta får "varför tjejer aldrig unnar varandra att det går bra". Stämmer det verkligen det idag, och tjejer i vår generation?

Sara

Ökad kontroll av friskolor

Socialdemokraterna har länge krävt en reglering av friskolorna. Vi är inte rädda för att den kommunala skolan ska få konkurrens, det kan till och med behövas. Men det är inte rimligt att vi ska betala så mycket skattemedel till fristående skolor utan att ha någon insyn. I sydsvenskan stod det att läsa att Malmö stad betalar i år ut nästan 200 miljoner kronor till stadens friskolor. Men det är nästan omöjligt för politiker och allmänhet att få veta hur friskolorna använder skattepengarna. Därför var det glädjande att läsa att Malmös utbildningsnämnds ordförande (s) och viceordförande (m) gemensamt går ut och kräver att friskolorna jämställds med de kommunala skolorna vad gäller krav på insyn och kvallite.

Att moderaterna nu tar sitt förnuft till fånga i friskolefrågan är glädjande, men jag tycker det finns ytterligare problem med friskolereformen. Det är eleverna som kommer i kläm när elevunderlaget minskar och friskolan tvingas att gå i konkurs. Skolverket gjorde en undersökning 2006 som visade att fristående skolor ger högre betyg i jämfört med nationella proven, sk. ”snällebetyg”. Detta är ett resultat av konkurrensen med kommunerna. Kvalitén får stryka på foten när pengarna styr och konkurrensen om eleverna ökar. Det styrks också av att det bara är drygt 60% av lärarna på friskolorna (grund) är behöriga. I dagsläget tycker jag konkurrensen på skolområdet fungerar så dåligt att jag vill förbjuda friskolor, men jag är öppen för andra förslag för att komma tillrätta med problemen.

Frida Karlsson
(förutom aktiv i Avantgarde även ledamot i utbildningsnämnden i Malmö)

Gästbloggare: Ingrid Lennerwald om vården i Skåne

Regionfullmäktige i Region Skåne tog 26-27 november budget för 2008. Den innebär en besparing på hälso- och sjukvården i Skåne med över en miljard kronor 2008. Om den nu skulle genomföras fullt ut det vill säga. Sannolikt blir det istället ett stort underskott i hälso- och sjukvårdens budget, eftersom sjukhusen har ett vårdbehov att svara upp till.

Effekterna av detta kan vi inte veta, men att patienterna på ett eller annat vis kommer att drabbas kan vi nog vara ganska säkra på. Särskilt de patienter som inte med enkelhet tar för sig och talar för sin sak. De som är ”enkla” att prioritera bort när personalen inte hinner med alla.

Vi föreslog en förstärkning av hälso- och sjukvården på 753 miljoner jämfört med majoriteten. I denna förstärkning ingår en jämställdhetssatsning för rättvisa löner. Fortfarande är det ju så att den kvinnodominerade vårdpersonalens arbete ger lägre lön än flera manligt dominerade yrken som oftare återfinns i privat sektor. Trots att arbetet i vården ställer högre krav på den enskilde. Vi, stora offentliga arbetsgivare, måste förr eller senare ta vårt ansvar för att rätta till denna orättvisa, annars riskerar vi en situation där både män och kvinnor gör andra yrkesval. Ett som betalar bättre med lägre arbetsinsats.

Ingrid Lennerwald (s) Oppositionsråd, Region Skåne

Det finns bara ett offer!

Vid frukostborden för några dagar sedan fastnade jag vid en artikel om en obducent och allmänläkare som för 23 år sedan åtalades för att ha mördat 27-åriga Catrine da Costa. Jag var för ung när det hände för att komma ihåg det, men när jag fyllde 19 år fick jag boken ”Catrine och rättvisan” av en vän. Den boken förändrade min syn på samhället och det var efter det som jag började kalla mig feminist.

Det är Hanna Olsson (utredningssekreterare åt regeringen, bl.a. i prostitutionsutredningen) som i boken skrivit om ett av Sveriges mest uppmärksammande rättsfall. Det var sommaren 1984 som man hittade en styckad kvinnokropp. Kroppen identifierades som Catrine da Costa. En allmänläkare och en obducent anhölls skäligen misstänkta för att ha mördat Catrine. Nyckelvittne var den ena läkarens dotter, samt kollegor till Catrine da Costa. De båda läkarna blev frikända trots stark bevisning, men tingsrätten skrev i domskälen att de faktiskt styckat kroppen (ett brott de inte åtalats för och som var preskriberat). Enligt Hanna Olsson är denna rättegång ett exempel på när principen likhet inför lagen sätts ur spel och människors värde bestäms av deras sociala positioner. Catrine som var prostituerad värderas längst ned i samhället medan läkarna skyddades av rättssystemet. Jag var rasande efter att ha läst boken ”Catrine och rättvisan” och jag blir ännu argare när de två läkarna nu inleder en skadeståndsprocess där de kräver 40 miljoner av staten. När ska Catrine få rättvisa?

Frida

"Girls only"

Jag hade lovat min dotter att köpa en leksak. Det var ett set med en låtsaskniv och en massa plastfrukter och bröd som går att dela och sätta ihop i det oändliga. Alltså en perfekt leksak för snudd på vilken treåring som helst.
Väl i Malmös största leksaksaffär hittade jag snabbt vad vi letade efter. Men vid kassan såg jag att det stod ”Girls only” på förpackningen och det visade sig att en hel hylla var fylld av Girls only- märkta produkter.
En sådan urusel affärsidé! En butik och en tillverkare som väljer bort hälften av alla potentiella kunder. Mer förresten, för jag utgår ifrån att jag inte var den första som valde att köpa ett annat märke i en annan butik, trots att jag skulle handla till en tjej.

En tid därefter hörde jag ett gäng flickor och pojkar i tre- fyra årsåldern, som enades om att flickor är fina och pojkar är coola, helt i linje med diskussionen om tjejfärger som jag hade lagt mig i vid ett tidigare tillfälle.

Lite senare tog jag del av en diskussion om genuspedagogik. Den här gången var det inte treåringar som resonerade utan vuxna stadsdelspolitiker, vara av jag var den ena. Jag är helt på det klara med att vi har olika bilder av hur våra drömsamhällen ser ut och att vi har olika syn på individen och att vi i konsekvens med det prioriterar och fattar olika beslut. Inget konstigt med det, tvärtom.

Vad jag däremot tycker är märkligt är att det finns vuxna som inte ser att redan väldigt små barn skolas in i sociala roller. Åtminstone en ledamot i nämnden hävdade att treåringar är så unga att de inte hunnit påverkas av omgivningen. För mig är det obegripligt, jag ser bevis på motsatsen varje dag. Jag har mer förståelse för dem som åtminstone erkänner att vuxenvärlden överför sina idéer och könsroller på barnen, men hävdar att de struntar i det eller att det rent av är önskvärt.

/Katrin Stjernfeldt Jammeh

Kommentar till artikelserie i DN

DN har just nu en artikelserie på Insidan om internetsajter där autentiska klipp med misshandel, tortyr och avrättningar visas. Dessa uppges vara populära bland tonårskillar. Grovt våld blandas med klipp med hårdporr. Serien har gått några dagar, läs gärna på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531. Intressantaste artikeln är intervjun med Andreas och Stefan, två intelligenta och analytiska femtonåringar. Intressant är egentligen fel ord, upplyftande mer. Kanske kan man hoppas på den nya generationen, om man nu kan säga att de tillhör en annan än oss. Andreas säger bland annat: "Våldtäktsmän går igång på känslan av makt, det handlar inte om lust". Andreas och Stefan funderar insiktsfullt hur killar uppfostras och påverkar varandra att gilla att titta på våld och hur detta påverkar ens inställning till våld. Stefan säger: "Det är ju killar som krigar och gör lumpen. Männen står för nästan allt våld i samhället. Alltid när någon har blivit misshandlad eller mördad är det en man som är skyldig. Inte för att jag skäms över att vara kille. Men det känns trist". 

Fast när jag läste artikeln första gången tänkte jag spontant "vad modiga de är, vad mycket skit de kommer att få för det här i skolan". För varken som kille eller man kommer man undan med att prata om män som grupp och koppla denna grupp till mönster och inte bara prata om enskilda galningar.

Sara

 

---

Ladda ner bästa reseguiderna alldeles gratis! MSN Resor

Barnbrudar

Jag har precis läst boken ”Barnbrudar” av journalisten Tina Thunander som jag varmt kan rekommendera. Den handlar om unga flickor i Sverige som gifts bort som barn trots att lagen säger 18 år. Ibland får de dispens från Länsstyrelsen för att gifta sig unga men ofta handlar det om att religiösa företrädare välsignar äktenskapet och sen anmäls det till myndigheterna först senare. Naturligtvis är det nästan alltid flickor det handlar om.

Det värsta i boken är myndigheternas flathet. Unga tjejer berättar om hur det blivit bortgifta och tagna ur skolan när de var 14 år utan att skolpersonal tagit tag i saken, trots den svenska skolplikten. Inte heller gör skolan något när flickor förbjuds närvara vid sexualundervisningen i högstadiet och ingen utreder när flickor under 15 år föder flera barn.

Thunander menar i boken att det finns två tolkningar av svenska lagar; en som gäller för svenska barn och en som myndigheter tillämpar för flickor med annan etnisk bakgrund. Flickorna blir skyddslösa när inga vuxna vågar ta konflikter för att samma rättigheter ska gälla för dem.

I FNs deklaration om Mänskliga rättigheter står att alla äktenskap ska ingås av fri vilja. Tyvärr återfinns inte den formuleringen i den svenska äktenskapsbalken, kanske för att den fria viljan ses som självklar.

/Jorun

Gästbloggare: En feministisk tvåsamhet – finns den?

Tvåsamhet. Kärlek. Feminism. Kan de kombineras och hur i helvete gör man det i så fall? Jag läser det senaste numret av den feministiska tidskriften Bang och letar efter svar. Temat är just detta: vill vi leva i den heteronormativa tvåsamheten, kan vi överleva i den och kanske ännu viktigare, kan kärleken överleva i den?

Världen har skolat mig att tro att jag blir hel av en mans kärlek, att all tvåsamhet är bättre än ensamhet och att det himlastormande heterosexuella paradiset ska frigöra mig från allt ont. Det krävdes varken tusen högskolepoäng eller femton SSU-kurser i feminism för att jag skulle inse att världen runt omkring mig ljög. Som den så ofta gör.

Så vad blir då nästa steg? Vilken kärleksstrategi ska vi som medvetna feminister ha?
Maria Sveland skriver i sin bok Bitterfittan att man måste bråka. Att för att motverka äktenskapets och parrelationens inneboende, förtryckande struktur måste man bråka för att inte ramla ned i någon av de riggade fällorna. Det låter tråkigt praktiskt. Varför lärde de oss inte det? Varför var det ingen som sade att kärlek inte är den fluffiga drömmen med avsändare Hollywood, utan att kärlek i grunden är ett praktiskt arrangemang som bygger på handling. Handlingar som kan styras i olika riktningar, utifrån olika intressen. Kärlek är vad kärleken gör, som Marie Pettersson skriver i Bang. Hon menar att feminismen inte kan återerövra begreppet kärlek så länge vi ser den som ett virrvarr av känslor, vi måste låta kärleken vara ”en viljeakt och inte bara en pirrig känsla i magen”. Bara så kan vi ta ansvar för den och dess konsekvenser.

Katrine Kielos, även hon en av skribenterna i Bang, anser att den feministiska debatten om kärlek och relationer har reducerats till att handla om vem som städar och går ut med soporna. Hon vänder sig mot att kärlek skulle vara det ”jämställda, lättadministrerade, friktionsfria lagarbetet”, att definitionen av att lyckas i kärlek inte kan vara att hitta en man och att sedan göra honom jämställd. Hon menar att vi måste vara ”banalare och radikalare än så.” Det hon inte svarar på är vad jämställd kärlek i så fall är och hur man når dit? Måste det vara antingen eller? Kan det inte vara något underbart och eftersträvansvärt samtidigt som det kräver genomtänkta strategier och timmar av samtal och handling?

Är annars svaret att den inte finns? Går feminismens princip om total självständighet och frigörelse rakt emot tvåsamhetens nödvändiga kompromissande? Ska vi ge upp kärleken och deklarera dess död? Men, som Marie Pettersson skriver, ”vart tar vi vägen då, alla vi som älskar att älska men som vill göra det med en feministisk agenda i botten?”

Jag är övertygad om att vi kan prata och planera oss fram till i alla fall en någorlunda jämställd kärlek, en någorlunda rättvis tvåsamhet. Men också att vi kan prata och planera sönder den. En feministisk strategi som ingen någonsin lärde oss var att man då måste vara beredd att lämna. Alla relationer är inte bättre än ensamhet.

Elin Brusewitz är ombudsman på Skånes SSU-distrikt

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter!

Det är på tiden att vi på allvar erkänner kvinnors rättigheter och i konsekvens med det kräver att FN utökar sin katalog över mänskliga rättigheter till att även omfatta kvinnors rättigheter.

Det anses idag självklart att kränkningar av t.ex. yttrandefriheten innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Däremot anses det inte lika självklart att flickor och kvinnor som fråntagits rätten att bestämma över sina egna liv och kroppar är utsatta för motsvarande kränkning.

De vanligaste dödsorsakerna för världens kvinnor är idag osäkra aborter och komplikationer vid förlossning. Otaliga kvinnors liv skulle kunna räddas om alla hade haft rätt till sexualrådgivning, preventivmedel, säker abort och mödravård. Dessa frågor kan inte reduceras till "kvinnofrågor" eller "kulturella frågor". Det handlar om mänskliga rättigheter och är en fråga om liv eller död för världens kvinnor!

Det finns tusen skäl till att en kvinna väljer att göra abort. Om barnet tillkommit genom våldtäkt eller incest, om den gravida kvinnan är minderårig, om kvinnan redan har fler barn än hon kan ta hand om, om utomäktenskapligt sex fördöms och bestraffas där hon bor, om preventivmedel är förbjudet, om kvinnan är fattig och ensamstående osv. Listan kan göras hur lång som helst. Varje kvinna har sina egna individuella skäl för att göra abort.

I tredje världen tillkommer ytterligare ett skäl. Där dör otroliga mängder kvinnor i barnsäng, på grund av att deras kroppar redan slitits ut av otaliga födslar sedan tidiga tonåren och på grund av undermålig sjukvård vid förlossningen.

Möjligheten att bestämma över sin egen kropp är en rättighet som majoriteten av världens kvinnor fortfarande saknar. Även i åtskilliga västerländska,"civiliserade" länder saknar kvinnor grundläggande rättigheter. I större delen av världen är det männen som tagit sig rätten att bestämma över kvinnors kroppar och liv.

Det är nu dags att göra upp med denna patriarkala världsordning! FN bör snarast införliva kvinnors rättigheter i katalogen över mänskliga rättigheter!

Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s) och aktiv i Avantgarde.

Är det skillnad på våld och våld?

Tidningen City rapporterar idag att försäkringsbolagen inte betalar ut någon ersättning till den som blivit misshandlad av en medförsäkrad familjemedlem. Detta gäller även om det finns en fällande dom och även om den som utsatts för våldet är ett barn. Den som utsätts för våld och där gärningsmannen är skriven på samma adress får istället vända sig till Brottsoffermyndigheten.

Om en kvinna misshandlas eller våldtas, är förövaren i de allra flesta fall en närstående person. Män blir däremot oftast misshandlade av en främling på stan. Därför är denna inskränkning i praktiken könsdiskriminerande. Och försäkringsbolagen ger sig till att tolka lagen på ett bekymmersamt sätt genom att signalera att den som drabbas av våld i hemmet inte är "lika drabbad" som den som utsätts för precis samma våld men av en främling. I detta finns ett obehagligt element av att den som misshandlas i hemmet får "skylla sig själv". (Jämför för övrigt med våldtäktsdebatten.)

Vad kan man göra åt saken? Jag tror att en person som blir misshandlad av en närstående och inte får ersättning av sitt försäkringsbolag skulle ha ett starkt fall både hos Diskrimineringsombudsmannen och i EU-domstolen.
Vi andra kan skriva ett brev till vårt försäkringsbolag och påpeka det absurda och könsdiskriminerande i situationen.

Julia

PS En liten guldstjärna till Länsförsäkringar, som diskuterar att förändra utformningen av sina försäkringsvillkor så att de täcker misshandel i hemmet och Förenade liv, som faktiskt erbjuder krisskydd i form av samtalsterapi för den som utsatts för brott i hemmet.

Ojämställd sjukvård!

På det Skånska partidistriktets kongress i våras, slogs vi för en motion som krävde jämställdhet i vården. Vi fick ganska skarpt mothugg av det sjukvårdsansvariga regionrådet, som tyckte att saker och ting inte alls var så illa som vi sade.
Men nu finns en sprillans färsk genusmedicinsk kunskapsöversikt från kommunernas och landstingens intresseorganisation SKL som visar att det till och med är värre än vi trodde:
Kvinnor drabbas oftare av kvalitetsbrister och problem i vården och har sämre tillgång till vård än män inom en rad områden. Några exempel är att kvinnor för vänta längre på hjärtoperation, operation av grå starr, höft- och knäleder och har sämre tillgång till dialys, transplantation vid njursvikt, remiss til bronkoskopi (ett slags undersökning av luftvägarna), ljusbehandling av psoriasis (som i hög grad är en kvinnosjukdom!) samt vård vid särskild stroke-enhet.
Mannen är normen och behandlingsmetoderna är anpassade efter honom. Otillräcklig forskning om kvinnors sjukdomstillstånd gör att kvinnor sägs lida av "diffusa" besvär. Kvinnor får fler biverkningar av sina mediciner och det antas både bero på att forskningen om hur olika substanser påverkar kroppen i stor utsträckning utförs på män och på att doserna är anpassade efter män.
Boken ställer frågan "Hur blev det så här?" och tar upp frågor om mäns och kvinnors hälsa samt könsperspektiv på vårdens kvalitet.

Här kan du beställa den eller hämta den som pdf-fil.

Julia

Gästbloggaren: Sofia Hedén om gymnasieskolan

Det är några år sen nu som gymnasieskolan reformerades. Tanken var ju god. Alla skulle kunna läsa samma teori. Alla skulle kunna gå vidare till högskolan. Alla skulle ha samma chans. Men hur blev det då? Sökte sig eleverna från de praktiska programmen vidare till högskolan? Gick de ens ut gymnasiet med betyg i alla ämnen?

Det ser lite olika ut på de olika programmen. På det naturvetenskapliga programmet har 80%börjat på högskolan inom tre år. På Barn och fritid har 20,5% procent börjat högskolan. På byggprogrammet har 1,5% läst vidare och på fordonsprogrammet har 0,9% sökt sig vidare.

Det är läge att fråga sig varför det är så viktigt att alla elever på alla program ska ha högskolebehörighet. Samtidigt som vi socialdemokrater stångar pannan blodig för allas rätt till högskolebehörighet, så är det en allt större del av gymnasieeleverna som inte klarar av att slutföra gymnasiet. Endast två av tre gymnasieelever klarar gymnasieskolan på tre år. Lägst andel hittar vi på fordonsprogrammet, där ju intresset för högskolestudier verkar milt sagt lågt.

Alla har samma rätt till utbildning, men idag har vi en utbildning som långt ifrån alla klarar. Är det inte dags att sluta med den missriktade välviljan och skapa en gymnasieskola som är byggd efter elevernas förutsättningar? Jag vill inte ta ifrån någon möjligheten redan när de är femton, men det finns andra vägar att gå. Vid övergången till dagens gymnasieskola fanns det en kort period en möjlighet att läsa ett valfritt tredje år för de elever som gick praktiska linjer. Det var faktiskt inte så dumt. Under två år kunde de koncentrera sig på att utbilda sig till ett yrke, men möjligheten fanns att få högskolebehörighet när de var ett par år äldre och kanske mer motiverade. På så sätt kunde exempelvis barnskötaren få möjlighet att läsa vidare till förskollärare.

En sådan gymnasieskola skulle ge fler elever fler valmöjligheter än dagens. Politik handlar inte bara om att vilja, det ska fungera också.

Sofia Hedén är gymnasielärare och sitter för (S) i kulturnämnden i Malmö.

Borgerlig politik drabbar barnen

Från och med första april 2007 har den nya majoriteten i Region Skåne (m,fp, c, kd + mp) infört patientavgifter för barn över 12 år och det gäller full avgift som för vuxna. Införandet av patientavgifter för barn över 12 år är ingen positiv eller ansvarsfull insats. Diskussionen om bindande politiska regler att tänka på barnens hälsa skjuter i storutsträckning bredvid målet. Femklövern prioriterar inte barnens hälsa. Femklövern skapar otrygghet för många barn och barnfamiljer. Visst ryser man lite av obehag när man inser att barnen kommer att behandlas olika och att föräldrarnas ekonomiska ställning ska i många fall avgöra om man ska ta barnet till läkare eller inte. Det finns inga bäst före-datum, det finns inte heller några färdiga recept när det gäller många politiska beslut men i det här fallet är det solklart att femklövern kommer att sätta barnens hälsa på spel. I det här fallet vet vi att från och med den 1 april 2007 har vi ingen fri sjukvård för barn och unga.

Jag undrar om införandet av patientavgifter för barn är ett yttre politiskt tryck eller en inre övertygelse hos Femklövern? Är det kortsiktigt vinstintäkt som dikterar deras agerande? Menar Femklövern att solidaritet med kommande generationer är beslutet att låta barnfamiljer betala för barnavård?

Barnen ska behandlas med respekt. När de är små bygger barnen upp en bild av en värld som det går att lita på och en bild av sig själv som en person som är värd att älska och som själv sedan kommer att kunna älska andra. Vi vuxna ska vara förebilder, vi ska ta hand om dem och vi politiker är också vuxna som har det yttersta ansvaret att tänka på våra barn och skydda dem på alla sätt. Det är politiskt ansvarstagande att satsa på barnen och inte svika barn. Det är rättvist att behandla alla lika! Det är solidariskt att tänka på alla människor men i första hand på barnen men det är grymt att göra det svårare för dem. Avslutningsvis vill jag bara säga att fri sjukvård för barn och unga har länge varit en socialdemokratisk hjärtefråga och därför känns det extra tungt att Region Skåne har infört avgiftsbelagd sjukvård för barn och unga över 12 år. Vi socialdemokrater tänker på alla familjer med sämre ekonomi som kan tvingas avstå från att söka vård när deras barn är sjuka. Det är orättvist! Det är en grym, omänsklig och utan överdrift förnedrande behandling av våra barn.

Jag sitter i Regionfullmäktige och vi har reserverat oss mot detta beslut. Tyvärr så har vi inte majoritet denna mandatperiod och vi har inte kunnat styra detta beslut. Men vi tänker driva frågan vidare!

Amela A. Hodzic

Miljöfrågan seg och felriktad

Miljöhoten har länge funnits i forskningens medvetande. Det började rean på 60-talet med "Tyst vår", en världsomskakande bok som gav upphov till minskat användande av bland annat pcb och ddt. Sedan 80-talet har det funnits en stark rörelse med fokus på människans ekologiska fotavtryck, vilket är en intressant teori om man vill fördjupa sig hur världen hänger ihop och mäniskans del i den. Böcker i ämnet ecological footprint finns att få tag på. De som intresserat sig för miljö och biologiska processer vet det här, att det knappast är något nytt. Ändå har man inte prioriterat miljöfrågor i samhällsdebatten. Allmänheten har dock fått upp ögonen för det här bara de senaste åren. Al Gore har vi att tacka för det och att han nyligen fick fredspriset säger en hel del om en förändrad prioritering. Men det är ack så sent! Typiskt mänskligt kanske kan vara att sätta skygglapparna på och blunda för det outhärdliga. Att vi är på mycket god väg till att utrota oss själva tycks vara en lägre prioritering än skattesänkningar och andra lyxproblem som ofta diskuteras. Insatser borde gjorts för länge sedan - hur vi nu ska stoppa en utveckling där alla kineser vill ha bil eller att världen blir allt mer industrialiserad med enorma utsläpp som följd är en fråga. Högern som profilerat sig inom miljöpolitiken på senaste tid helt plötsligt fokuserar på effektivisering av högteknologi. Konsumtionen är central, en helig ko i västvärlden som ingen på allvar frågasätter. Så vad göra? Att sopsortera och köpa lågenergilampor är något som basuneras ut i media. Vi får veta hur mycket den lilla människan kan göra, om alla kämpar lite extra. Det här är vilseledande skitsnack. De stora bovarna när det gäller utsläpp och utmattning av naturresurser är de stora företagen, mäktiga män i sina bästa år som vaktar sina ekonomiska värden. Som inte bryr sig ett skit om deras barnbarn inte kan leva ett fullvärdigt liv. Pengar styr i vårt paradigm framför allt annat och det vet högern. Att fokusera på effektivitet av högteknologi är att komma billigt undan. För vem ska kunna argumentera emot dem? Dina återanvända pappkartonger gör varken till eller från så länge enorma ekonomiska antropocentriska (människocentrerade) affärsvärden styr vårt samhälle framför de ekocentriska värdena. Politikerna vet att vi kan stoppa upp våra återanvända plastförpackningar och glasflaskor nånstans, men ingen vågar säga det till oss. Absolut inget fel på återvinning - men lite prioritering tack!

/Matilda

Fantastisk mottagning

Vet ni att vi har en helt fantastisk bröstmottagning i Malmö? När det klagas så mycket på sjukvården i alla möjliga sammanhang så vill jag gärna berätta om något som vi ska vara stolta över. Bröstmottagningen på UMAS är en öppen mottagning, det betyder att man inte behöver gå till en läkare först och få en remiss, utan om man är orolig för en knöl i ett bröst kan man gå dit direkt. Väl där får man träffa specialister, göra mammografi, biopsi och ultraljud och innan man går därifrån får man besked om knölen är cancer eller inte. Tänk vad mycket ångestfylld oro som man slipper, inga remisser som ska skickas fram och tillbaka, ingen väntan för att få tid hos olika läkare, inga jobbiga telefontider att passa för att få resultat av prover och så vidare. Och skulle det vara cancer så kan åtgärder och behandling komma igång snabbare. Så här borde det fungera överallt. Det kräver egentligen inte heller mer resurser utan handlar om att man organiserar vården runt patienten, och inte tvärtom. Jag hoppas verkligen att den borgerliga majoritetens beslut att lägga ut all mammografi i Skåne på entreprenad inte kommer att slå sönder den här verksamheten.

Johanna

Gästbloggaren: Victoria Ahlberg om kärnkraft

En av åttiotalets absolut största debatter har nått klimax igen – frågan om kärnkraften. Det senaste halvåret har debattinläggen tätnat. Men debatten är skev. Den är felkonstruerad och ojämn. Förespråkare och motståndare diskuterar inte riktigt samma sak. Förespråkarna lyfter vanligen kärnkraften blott som en fråga om miljövänlig energiomvandling, legitimerat av den allmänna oron för klimatet. Motståndare tar däremot oftare ett större grepp om frågan och införlivar den i det stora samtalet om hållbar utveckling. Så klart beror detta på att förespråkare och motståndare måste välja sina argument, men resultatet är två diskussioner inom ramen för en debatt.

Regeringens kärnkraftssatsningar har hyllats av kärnkraftsförespråkare runt om i landet det senaste året. Tankeförbudsparagarafen har tagits bort, den förhindrade forskning som kunde leda till uppförandet av nya kärnkraftverk. Tillsammans med de anmärkningsvärda nya satsningarna på kärnteknik skickar dessa ut skrämmande signaler. Det går förvisso att argumentera för att tankeförbudsparagrafen var omotiverad och att de nya kärntekniksatsningarna är små. Förändringarna förblir likväl en symbol för en allt mer uttalad tro på kärnkraft och ett allt större erkännande av icke-satsningar på hållbar energi. Regeringen pekar självsäkert ut riktningen med hela handen, österut och söderut, med exempel som Finland och Frankrike.

Men det ligger ingen självsäkerhet i att bara göra som alla andra. När ska Reinfeldt och hans sällskap inse det? Det är obegåvat att göra andras handlingsförlamning till sin egen.

Problemet med regeringens agerande är att de inskränker frågan till att enbart handla om miljövänlig energiomvandling. En enkel begäran är därför att förespråkarna måste vidga sin diskussion i debatten. Först när argument läggs fram och bemöts från båda håll, får vi en fullt begriplig diskussion. Det vore intressant att se var förespråkarna skulle placera in kärnkraften i den hållbara samhällsutvecklingen. Fast möjligen förordar de ingen hållbar samhällsutveckling. Förutsatt att de gör det, skulle det vara fascinerande att höra hur de säkrar nästkommande generationers skydd mot konsekvenserna av den dyra, hälsofarliga och olycksdrabbade kärnkraften.

Victoria Ahlberg sitter i miljönämnden i Malmö och är aktiv i SSU.

Det kostar att arbeta

En 60-årig kvinna jag känner har arbetat sedan 15 års ålder, huvudsakligen inom handel och industri. Efter att under några år haft ont i armarna och handlederna sa kroppen stopp. Händerna var utslitna och det fanns inget brosk kvar som hindrade benen från att slita mot varandra. Smärtan gjorde det omöjligt att arbeta och finmotoriken fungerade inte riktigt som tidigare. Att arbeta heltid var otänkbart och alternativet var att gå ner till deltid och få sjukersättning på deltid. Borgarnas politik gör att hon får mindre pengar eftersom ”det skall löna sig att arbeta”. Hur lönar det sig för den som har slitit ut sig genom arbete att få sänkt sjukersättning och sjukpenning? Budskapet till henne, och flera andra som har arbetat sig till sjukskrivning och sjukpension är snarare – ni borde inte ha arbetat så mycket, nu får ni skylla er själva!

Sänkta ersättningar i socialförsäkringssystemet ger varken fler arbeten eller färre sjukdomar. Konsekvensen blir istället att de som är för sjuka för att arbeta får mindre att leva för och att fler går till arbetet trots att de är sjuka för att de inte har råd att vara utan inkomsten. Hur det skall gagna någon förstår inte jag.

Anna-Lena Hogerud

En jämställd stad

Jag såg en intressant studie som en forskare vid namn Birgitta Andersson (kulturgeografiska institutionen i Lund) har gjort. Den handlade om trafik och visade att kvinnor löper större risk för olyckor i trafiken än män. Detta beror inte på det gamla skämtet att kvinnor är sämre bilförare utan på att kvinnor och män förflyttar sig olika i trafiken. Männen i studien åkte i huvudsakligen mellan bostaden och hemmet, medan kvinnorna gjorde många små resor tex. från bostaden till dagis, till arbetet, till affären, till dagis, till bostaden. Hennes studie visar också att i de hushåll där det fanns två bilar, körde mannen den större och nyare bilen medan kvinnan körde mindre, äldre och mer krockfarliga bilar.

I sin studie ”Rädslans rum – trygghetens rum” visar hon hur kvinnor i Malmö skapat sig en mängd strategier för att undvika att utsättas för sexuellt våld när de rör sig i det offentliga rummet. Kvinnorna i hennes studie berättar hur de tar omvägar hem från jobbet när de slutar sent för att slippa cykla genom gångtunnlar eller mörka parker. En annan vanlig strategi på natten var att cykla ute i vägen för att undvika buskage och ha fritt synfält.
”Stadsmiljöer planeras utan kunskap om eller hänsyn till hur kvinnor förflyttar sig och det begränsar kvinnors, möjligheter och val” säger Birgitta Andersson i en intervju. Hon menar att den traditionella stadsplaneringen har handlat mer om att lösa framkomligheten för bilister, företrädelsevis män, än om att skapa tryggare platser för de som går, cyklar och åker kollektivt, företrädesvis kvinnor, ungdomar och äldre.

När man läser Birgitta Anderssons studie blir det väldigt tydligt att kvinnors rörelsefrihet begränsas pågrund av stadens utformning, vilket inte behövts om t.ex. buskar klipps ned, belysning setts över och cykelvägar planerats annorlunda. Här har vi politiker ett viktigt ansvar att föra upp trygghetsfrågorna på dagordningen och börja diskutera stadsplanering ur ett genusperspektiv.

Frida

Likalön för allt arbete?

När jag var hemma hos mina föräldrar i helgen hade jag och min mamma en het diskussion om lön. Hon tycker det är orättvist som det är idag då det skiljer sig flera tusentals kronor mellan olika yrkesgruppen (och inom yrkesgrupper också för den delen). Min mamma är inte alls politiskt medveten, men hon tog upp en viktig princip. Varför ska ett yrke värderas högre än ett annat? Och ännu intressantare; VEM har rätten att värdera människors arbete?

Varför är en undersköterskas lön så mycket lägre än en läkares? Jo, för att läkaren har högre utbildning säger ni. Men om vi gör verklighet av vår vision att införa studilön och därmed göra universitetsstudier gratis för alla. Tycker ni fortfarande att han/hon är värd så mycket mer? De flesta svarar nog ja, med motiveringen att läkaren har ett större ansvar för människors liv. Men om jag kontrar med att undersköterskans kropp slits ut i förtid. Tycker ni inte att det är värt ett lönepåslag?

Vi kan ta lite svårare yrkesgrupper; är vaktmästarens jobb så mycket mer värt än lokalvårdarens? Jag som har ett roligt jobb som jag både trivs och utvecklas med, och dessutom sitter på ett kontor och har det skönt. Är mitt arbete så mycket mer värt än de som tar våra sopor varje dag? Om jag går hem skulle samhället fortfarande funka, men några dagar utan sophämtning så skulle gator och torg vara överfulla. Borde jag inte snarare få mindre i lön eftersom det som bonus är så roligt?

Detta blir naturligtvis en filosofisk diskussion, men jag tycker det är viktigt att diskutera hur vi värderar arbete. Framförallt tycker jag att gapen mellan vissa yrkesgrupper är oförsvarbart stora, men vi är så inkörda i att det är så det skall vara så vi reflekterar allt för sällan över det.
/Frida