Säkerställ homosexuellas framtid i Uganda

Ett nyligen framlagt lagförslag i Ugandas parlament förespråkar dödsstraff för vissa ”homosexuella akter” och långa fängelsestraff för andra ”homosexuella brott”. Vi socialdemokrater menar att detta förslag är förkastligt utifrån de mänskliga rättigheterna. Vi befarar att många av de medborgerliga rättigheterna i Uganda kommer att inskränkas om lagförslaget blir verklighet.

I lagförslaget föreslås även att internationella konventioner om mänskliga rättigheter ska ogiltigförklaras om de strider mot lagen. Redan idag finns det lagar i Uganda som kan straffa visst ”homosexuellt beteende” med upp till livstids fängelse. Det lagförslag som nyligen presenterades inför parlamentet av ledamoten David Bahati, kräver dödsstraff för sex med någon av samma kön som är minderårig eller som har någon form av handikapp eller där den anklagade är hiv-positiv.

Förslaget innebär att den som misstänker ”homosexuella brott” måste underrätta myndigheterna inom 24 timmar. Den som låter bli att rapportera dessa brott ska kunna dömas till tre års fängelse. En person som förespråkar homosexualitet kan få flera års fängelse om förslaget blir till lag.

Vi socialdemokrater kritiserar också att lagförslaget likställer sex med någon av samma kön med sexuella övergrepp. Om lagen träder i kraft kommer de mänskliga rättigheterna i Uganda urholkas. Skyldigheten att rapportera kommer också att skapa utbredd misstro bland Ugandas befolkning.

Vi uppmanar Fredrik Reinfeldt, som Sveriges statsminister tillika ordförande för EU, att agera för att säkerställa HBT-personers framtid och trygghet i Uganda.

Anmälan om könsdiskriminerande reklam till Reklamombudsmannen

Skickade precis denna anmälan om könsdiskriminerande reklam till Reklamombudsmannen:


STRIPPANDE TOMTEFLICKA I BADKAR

Hej!


I dagens Aftonbladet (måndag 14 december 2009) på sidan 25 är en helsidesannons som jag vill anmäla för könsdiskriminerande reklam.

I annonsen marknadsförs bolagsetablering på rekordtid. I centrum finns en stor bild av en ung tjej som sitter i ett badkar. Hon är naken på överkroppen och håller för brösten med händerna. På underkroppen har hon svarta spetsstrumpor som når upp till låren och en svart högklackad sko syns. Det ena benet sträcker hon rakt upp i luften. Hon tittar förföriskt mot betraktaren. På huvudet har hon en tomteluva. Bildtexten lyder i fetstil "Company for Christmas?" och under det med mindre text "Nytt aktiebolag på 4 timmar. Ring 08 4000 6200."

Det finns inget samband mellan det som marknadsförst (bolagsetablering) och bilden på flickan i badkaret. Flickan verkar mest vara ett sexigt blickfång. Kopplingen mellan tomteluvan och texten "Company for christmas?" är krystad och gör att annonsen känns ännu mer förnedrande och objektifierande. Associationerna man får när man ser bilden och läser bildtexten är snabb företagsetablering och snabb sex.

Även om det vore badkaret, underkläderna, skorna eller tomteluvan som var till salu ger bilden olustiga associationer eftersom det ser ut som att även den unga flickan saluförs. Med tanke på att bolagsetablering inte har något över huvud taget med bilden att göra känns det ännu olustigare med denna typ av marknadsföring!


Panlegis group står bakom annonsen (http://se.panlegis.com). Enligt deras hemsida har de säte i Malta.


Vänliga hälsningar

Hillevi Larsson

En tredelad föräldraförsäkring

Under S-kongressen (28 okt-1 nov) fick S-kvinnor igenom vårt krav om fler nya pappamånader. Detta är ett stort steg i en mer jämställd föräldraförsäkring! Det var först år 1974 som möjligheten infördes för pappor att vara hemma med sina barn i och med att föräldraförsäkringen tillkom. Dessförinnan fanns endast en moderskapsförsäkring.

Föräldraförsäkringen har länge varit föremål för debatt. Å ena sidan har kritiken varit att det inte är rätt att staten blandar sig i privata familjers intressen och å andra sidan har debattörer ansett att statens inblandning krävs för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor. Jag tror på det senare alternativet trots att det innebär en begränsning för den individuella familjen att själva besluta om sin vardag. Min förhoppning är att tredelad föräldraförsäkring i förlängningen leder till mer jämställda löner mellan könen, samt att kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärks.

En tredelad föräldraförsäkring innebär att en tredjedel endast kan tas ut av den ena föräldern, den andra tredjedelen endast av den andre föräldern och slutligen den sista tredjedelen som kan delas efter önskemål mellan föräldrarna.

Cecilia Wohltat

En offensiv bostadpolitik

Igår satt jag i möte med kommunfullmäktige i Malmö. Då kunde vi äntligen säga ja till ändrade ägardirektiv till vårt kommunala bostadsbolag MKB. Ärendet var uppe redan förra månaden men då stoppades det av de borgerliga partierna som fick igenom en minoritets återremiss. Det låter kanske som ett tråkigt ärende men det är faktiskt jätteviktigt för Malmö. Beslutet innebär nämligen att kommunfullmäktige som ägare ger MKB direktiv om att lägga vinstkraven på hyllan och istället bygga fler hyreslägenheter.

MKB ska ha en aktivare roll på Malmös bostadsmarknad så att vi kan bygga oss ur bostadskrisen. Under 2008 växte Malmös befolkning med 5734 personer. Antalet nya lägenheter som producerades 2008 var 1634. Under 2009 beräknas befolkningen öka med ytterligare 7200 personer och antalet lägenheter till 800. Det saknas alltså många lägenheter och med detta beslut så hoppas vi socialdemokrater att det ska byggas fler. Målet är att alla Malmöbor ska erbjudas bostäder efter behov.

Frida Trollmyr

Kvinnovåldet ökar i Sverige

I dagens Sydsvenskan står det att Malmö är den stad i Sverige där flest anmälningar inkommer. De senaste tio åren har anmälningarna ökat med 50 procent. Kvinnofridsprogrammet i Malmö anser däremot inte att våldsbrotten mot kvinnor är högre än i övriga Sverige. De tror istället att kvinnor i Malmö är mer benägna att anmäla brott. Jag tänker att det måste innebära att de satsningar som gjorts i staden såsom Kvinnofridsprogrammet har gett resultat. Men trots många insatser för att minska våldet mot kvinnor i Sverige, ökar problemet. Detta syns i en rapport som FN gjort om Sverige. Så det är dags att vakna Sverige! Vi måste göra mer.

Det brottsförebyggande rådet menar att mörkertalet är stort, att endast 20 procent av kvinnovåldet anmäls. Enligt undersökning gjord av Aftonbladet har över 150 kvinnor slagits ihjäl i Sverige under 2000-talet och 126 minderåriga barn har lämnats kvar utan sina mammor. Detta är tragiska siffror. Jag blir oerhört ledsen och provocerad över att inte mer resurser läggs på förebyggande åtgärder, utbildning till myndigheter och personal om problematiken.

Något positivt är i varje fall att det under FN-dagen mot kvinnovåld anordnades en konsert på Babel i Malmö för att försöka stoppa kvinnovåldet. Allt överskott gick till Kvinnojouren i Malmö. Men en uppmärksammad dag per år räcker inte för att sätta stopp för kvinnovåldet. Vi måste verkligen anstränga oss mer.

/ Cecilia Wohltat

Att vara ung och kvinna

Att gå från att vara barn till att bli vuxen kvinna kan vara en förvirrad tid. Det blir inte lättare av att samhället överöser oss med krav och förväntningar pågrund av vårt kön. Strävan efter att bli någon börjar redan i grundskolan och blir ännu intensivare när insatsen skall betygssättas. Unga kvinnor har svårt att sätta gränser, svårt att säga nej och har på tok för höga krav på sig själva. Med betygshetsen kommer stressen. Enligt en omfattande studie som WHO har gjort svarar 67 % av de femtonåriga svenska flickorna att de känner sig stressade av sitt skolarbete. Undersökningar från Skolverket visar att stressen har ökat under 2000-talet. Unga kvinnor som vill vara duktiga drabbas redan under studietiden av stress, oro, nedstämdhet och psykosomatiska problem. Idag blir till och med tjejer på gymnasiet sjukskrivna från studierna p.g.a. symtom på utbrändhet. "Duktiga flickor" har blivit ett begrepp och man talar till och med om överambitiösa tjejer som en diagnos.   

När dessa överambitiösa tjejer inte når de krav som de satt upp för sig själv drabbas de ibland av depression. Självskadebeteenden är mycket mer utbrett bland tjejer än bland killar i tonåren.  Detta förbättras inte av att den borgerliga regeringen satsar på bestraffning och fler prov istället för mer stöd i skolorna. Förutom mindre stress och ökat stöd i skolan behöver också satsa på elevhälsan. En fungerande elevhälsa kan arbeta förebyggande mot psykisk ohälsa och stötta de elever som har det extra tufft. Det mest avgörande är dock att bryta de strukturella orsakerna till unga kvinnors kravfyllda liv.

 

Frida

Kollektivtrafik - eftersom männen håller i bilnyckeln

För någon månad sen presenterades en statlig utredning där utredaren föreslår att kollektivtrafiken avregleras. Det skulle innebära att det blir fritt för företag att köra de sträckor som är lönsamma och stoppa hela profiten i egen ficka. På de sträckor som inte är lönsamma nog får det offentliga ta ansvaret för kollektivtrafiken, på skattebetalarnas bekostnad. Det är inte svårt att se att det skulle leda till ett rörigt system där anknytningarna mellan olika tåg och bussar inte kommer hänga ihop. Dessutom lär biljettpriserna bli dyrare. Kvinnor kommer bli de stora förlorarna på ett sådant system eftersom kvinnor använder kollektivtrafik mer än män gör. Och om män använder kollektivtrafiken för lite längre jobbresor så åker kvinnor kollektivt för att göra allt det där kvinnor gör; hämta ungar på dagis, handla eller hälsa på gamla släktingar. En välfungerande och smidig kollektivtrafik är därför en viktig jämställdhetsfråga. Gå in här och protestera mot förslaget till ny kollektivtrafiklag.

/Jorun

En fnurra på tråden?

Socialdemokraternas kongress är över och nu diskuteras på olika håll vad man egentligen har kommit fram till. Vad innebär kongressens beslut? Ett steg till vänster eller till höger? Jag är en av dem som fick förtroendet och den stora förmånen att delta som ombud.

Kongressen skulle behandla 1107 motioner med ca 8.000 att-satser och därtill riktlinjer. Många av dessa motioner handlade om att begränsa vinstuttagen i välfärden, vilket blev en brännande het fråga. Jag var själv för en starkare skrivning i riktlinjerna för begränsning av vinstuttag. Resultatet blev en kompromiss som inte alla är nöjda med men jag känner att vi drev frågan så långt det gick och jag är övertygad om att diskussionen inte är avslutad.

Att vara politiskt aktiv känns lite som att vara gift. Ett äktenskap mellan medlemmarna och den centrala organisationen. Det är mest grå vardag, stora bruna kuvert som fyller brevlådan med handlingar som ska läsas, långa möten, gubbar som aldrig slutar prata och sega diskussioner som verkar gå i repris från förra veckan. Inte alltid så passionerat… Att åka på kongress är lite som att plötsligt åka på kärlekssemester, bli nyförälskad, få tillbaka gnistan och se varandra med nya ögon. Om semestern varit lyckad leder den till ömsesidig nytändning.

Mona har under det sista året fått stå ut med mycket orättvis kritik, fått skit i media vad hon än har gjort och dessutom plågats med undersökningar som visar att hon har svagt stöd inom partiet. Så vinner vi inga val. Kongressen präglades i mångt och mycket av viljan att sluta upp bakom Mona, lyfta henne och stärka organisationen. Samla kraft att möta väljarna och stötta varandra i valrörelsen. Drömmen om den lyckade kärlekssemestern.

Vad har trycket på Mona Sahlin för betydelse för kongressens beslut att inte ta ett ordentligt tag i vinstfrågan? Det är en fråga som jag inte kan sluta fundera över.

Marika Bjerstedt Hansen

Är misshandel inte "Synnerligen ömmande skäl"?

En 17-årig tjej lever som många andra flyktingar gömda i vårt samhälle. I hennes fall handlar det om att hon riskerar att bli misshandlad av sin pappa om hon åker tillbaka till sitt hemland. Beslutet att hon inte fick stanna i Sverige grundar sig på att hennes orsaker till att stanna inte bedömdes som "synnerligen ömmande skäl"... Ett kyligt beslut som inte ser till tjejens bästa utan istället syftar till att förvisa henne till rädsla och otrygghet orsakad av en av hennes egna föräldrar, som dessutom står i maktposition till henne, speciellt eftersom hon är ung.

Genom detta beslut förmedlas en tyst acceptans inför att en ung tjej riskerar utsättas för våld. Tragiskt.

"Synnerligen ömmande skäl"- vad krävs egentligen för att denna lagparagraf ska gälla?

Sussi Nilsson

Kvinnovåld ökar

För några år sedan ledde Liza Marklund ett TV-program om våld mot kvinnor. I programmet fanns en skärm som visade ett ständigt ökande antal misshandlade kvinnor, siffrorna visade tydligt hur ofta kvinnor faktiskt utsätts för våld. Man kan tycka vad man vill om Liza Marklund men jag tycker i alla fall det var bra att uppmärksamma detta våld som ofta hamnar i skymundan och inte tas på allvar. Våld mot ensamstående mödrar och kvinnor i yrkeslivet är exempel på grupper där våldet har ökat mellan åren 2000- 2007, enligt Brottsförebyggande rådet. Med denna utveckling är det hög tid att börja ta kvinnovåldet på allvar.

Det handlar om faktorer som att känna frihet och trygghet i tillvaron och att våga anmäla utan att känna sig hotad- och att ha någonstans att ta vägen när våldet hotar i hemmiljön. Därför blev jag glad när jag hörde att det på S-partikongressen föreslogs att det ska finnas kvinnojourer i alla kommuner.

Vi har rätt att slippa bli utsatta för våld oavsett kön, sexuell tillhörighet, etnisk bakgrund eller andra preferenser.

/Sussi Nilsson

Ensamkommande flyktingbarn - en fråga om solidaritet!

Sverige har skrivit under FN:s barnkonvention, och det är ju finemang. Det är stort. Det betyder inte bara att vi gillar barn och i största allmänhet vill dem väl utan att vi faktiskt lovat att göra vissa bestämda saker. Tyvärr innebär de svenska kommunernas ovilja att ta emot ensamkommande flyktingbarn under asylprocessen att Sverige i dag har svårt att leva upp till åtagandena i barnkonvention. Denna märkliga ovilja innebär mer än ett problem.

Främst är det förstås ett problem för de över 400 barn som just nu väntar orimligt länge på att få ordentlig skolgång, vuxenstöd och möjlighet att mer långsiktigt kunna planera sin framtid. Men det belyser även ett allvarligt politiskt problem. I en del kommuner har oviljan att upprätta avtal med Migrationsverket nämligen visat sig bero på rädsla att ge Sverigedemokraterna medieutrymme och tillfälle att skapa opinion.

Detta är naturligtvis ett fruktansvärt dumt resonemang. Det innebär att Sverigedemokraterna inte behöver ha en enda plats i kommunstyrelsen, vi ger dem rätt att sätta dagordningen där i alla fall. Jag uppmanar alla Socialdemokratiska kommunpolitiker att visa politiskt mod i denna fråga. Visa solidaritet! Solidaritet med de ensamma barnen som saknar vuxna omkring sig, men även solidaritet med de fyra ankomstkommunerna som idag gör vad de kan för att klara av den omöjliga uppgiften att erbjuda barnen en bra uppväxt.

Marika Bjerstedt Hansen

Försäkringskassan stämms av DO

Försäkringskassan har nu blivit stämda av diskrimineringsombudsmannen (DO) för fyra fall av könsdiskriminering. Det är fyra kvinnor som nekats sjukpenning pga. graviditet. Jag hoppas innerligt att DO vinner detta rättsmål. Det är inte värdigt Sverige år 2009 att ha en myndighet som behandlar kvinnor på det här sättet.

Läs gärna Tony Johanssons lysande krönika i gårdagens Skånska dagbladet.

/ Frida Trollmyr

När gravida blir sjuka

Det är så tröttsamt att kvinnors sjukdomar alltid ska ifrågasättas och förlöjligas. Det är därför inte en dag för tidigt att plattityden "att vara gravid är ingen sjukdom" ifrågasätts. Diskrimineringsombudsmannen har tagit upp fall med gravida kvinnor som trots besvärliga graviditeter inte fått ut någon sjukpenning och menar att detta är systematisk könsdiskriminering. Nä det är klart det inte är en sjukdom att vara gravid och de allra flesta kvinnor arbetar sig igenom sina graviditeter. Men när graviditeten gör dig så sjuk att du inte klarar dina arbetsuppgifter så borde sjukskrivning vara en självklarhet. Säg den man som hade jobbat med ryggvärk, hjärtklappning, illamående och halsbränna. Och det är ju ändå bara symptomen vid en hyfsat normal graviditet!

Jorun Koca Jakobsson

1950-talsnormer på 2000-talet- nej tack

Begreppet kvinnoförtryck används titt som tätt av politiker inom SD- när de fördomsfullt och lösryckt vill belysa invandrare som problem.
Själva ser de kärnfamiljen som det enda rätta sättet att leva på. Kärnfamiljen, där kvinnan hela dagarna ska ägna sig åt hem och barn och helst inte konkurrera med männen på arbetsmarknaden. En norm som utesluter människor med t.ex. andra sexualiteter:"konstruerade kollektiv" kan inte ersätta kärnfamiljen, menar SD (källa: partiets hemsida).

En kvinna aktiv i SD framhåller kvinnor som förhindrade att vara hemma med sina barn av ekonomiska skäl- och inte förvånande anges anledningen dessutom vara mångkultur:
"[...] strukturer i samhället som kraftigt begränsar kvinnors valmöjligheter kan vi härleda till det mångkulturella samhället. Det […] kostar enorma pengar som vi betalar för[…] Vi skulle lättare kunna organisera vår vardag och själva ta hand om våra barn om inte den ekonomiska pressen hade varit så stor[...]" (Källa: http://www.sdkvinnor.se/)

Inte bara den tydliga främlingsfientligheten fick mig att reagera på denna text. Kvinnors valmöjligheter har ingenting med det mångkulturella samhället att göra. Istället skymmer detta lösryckta ställningstagande den kamp för kvinnlig frigörelse som lett till ökad självständighet för kvinnor och ökat våra möjligheter i samhället. Skribenten inriktar sig på en mycket snäv definition av kvinnor, de som enbart vill vara hemmafruar, som på 1950-talet och tidigare. Den definitionen av "valmöjligheter" är konservativ och skulle förkasta det jämställdhetsarbete som har pågått och fortfarande pågår.

Jag tror inte det är speciellt hållbart att försöka representera kvinnor i ett 2000-talets Sverige med främlingsfientlighet och trångsynthet- det tror jag knappast majoriteten av kvinnor idag kunnat känna igen sig i.

/Sussi Nilsson

En flört till höger

Den senaste månaden har det rasat en debatt inom partiet med anledning av en debattartikel som fyra ledande socialdemokrater från Stockholm skrivit. De anser att socialdemokratin måste ha en ny politik som passar Stockholms medelklass. De krav som de för fram i artikeln är skrämmande höger. De vill ha sänkta skatter på tjänstesektorn, fler friskolor och en ny egnahemrörelse för medelklassen i storstäderna.

Jag blev faktiskt illa berörd när artikelförfattarna skriver om den urbana medelklassen, om hur orättvist det är att de inte har råd att bo i ett eget hus. Detta samtidigt som tusentals människor inte har någonstans att bo överhuvudtaget. Där delar av befolkningen bor i lägenheter med mögel och kackerlackor.

Självklart måste socialdemokraterna tilltala medelklassen och vinna röster i storstäderna, men jag tror att deras lösning är alldeles för enkel. För att vinna nästa val måste vi minska klyftorna i det här landet. Vi måste föra en politik som alla tjänar på och som på allavar bygger på solidaritet och jämlikhet. Allas rätt till arbete är grunläggande. En politik som förenar grupper iställer för att ställa dem emot varandra som högern alltid försöker är en politik som föder trygghet. När det gäller att inte få livspysslet att gå ihop så kräver S-kvinnor dessutom sänkt arbetstid till 30 timmar i veckan och delad föräldraförsäkring.

Det ska bli spännande att följa vad partikongressen beslutar om en dryg vecka.

Frida Trollmyr

Nobels fredspris 2009

Jag var nog inte den ende som blev förvånad när Barack Obama fick Nobels fredspris. En president som visserligen talat vackert om nedrustning och fred men som samtidigt har två pågående krig i världen. Bara några dagar efter att han fick beskedet om att han blivit utsedd till Nobels fredspristagare 2009, så sände Obama iväg 13000 nya soldater till Afghanistan för att förstärka den armé med 21000 soldater som han redan har där. Orden och handlingarna går kort sagt isär.

Obama själv tycker inte han förtjänar priset. Han får nobels fridspris efter minder än 9 månader i vita huset. Vad är det han konkret har gjort för freden under de här nio månaderna? Mer än nedrustningen av robotskölden i östeuropa? Enligt motiveringen har han stärkt internationell diplomati och samarbete mellan olika folkslag. Ja, vi kan ju fråga människorna i Irak och Afghanistan vad de tycker.

Vad jag däremot inte blev förvånad över var att Nobels fredspris gick till en man. Sedan inrättandet 1901 har 85 män och endast 12 kvinnor mottagit priset. Det alternativa nobelpriset (Right livelihood award) gick däremot till Rene Nyongo som arbetar med att försvara regnskogen i Kongo, Alyn Ware från Nya zeeland som kämpar mot kärnvapen, David Suzuki som jobbar med att få ut information om klimatförändringarna och Catrin Hamlin som i 50 år har arbetat med att behandla förlossningsskadade kvinnor i Etiopien. Speciellt glad blev jag när jag hörde att Catrin Hamlin fått "Right livelihood award" eftersom hon är en riktig feministisk hjälte.

Frida Trollmyr

Välkomna tillbaka!

Hej alla våra läsare!

Den här bloggen har under en tid varit passiv, men som ni ser har vi nu fräschat upp sidan och kommer att skriva regelbundet om olika aktuella frågor fram till valet. Vi hoppas att ni hjälper oss att få en levande blogg genom att läsa och kommentera våra texter. Vi som skriver är alla aktiva medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde. Som ni kan läsa här bredvid så är vi alla bosatta i Skåne och vi verkar i Malmö. Våra texter kommer därför ta upp såväl nationella som regionala och lokala frågor. Främst vill vi lyfta upp jämställdhetsfrågorna på dagordningen, men också belysa unga kvinnors livsvillkor i samhället. Vårt mål är att föra ut våra åsikter och skapa en debatt. Med detta vill vi hälsa alla gamla och nya läsare välkomna tillbaka!

Systerliga hälsningar

Frida Trollmyr
Ordförande för S-kvinnoklubben Avantgarde i Malmö

Unga starka tjejer

Den senaste tiden har tidningen Sydsvenskan spekulerat kring vilka socialdemokrater som kommer att föras fram i Malmö efter valet. Bland de som presenterades som tänkbara kandidater fanns tre av våra aktiva medlemmar i Avantgarde; Katrin Stjernfeldt-Jammeh, Julia Janiec och Frida Trollmyr. Läs artikeln här!

Mona- en stark ledare

Mona Sahlin framhävs tyvärr ofta negativt i media, som om hon vore en svag ledare. Jag vill trist nog hävda att sådan uppmärksamhet till stor del beror på att hon är en kvinnlig ledare. Hon ifrågasätts och granskas på ett sätt som saknar motstycke när det gäller manliga ledare. Vid kampanjer inför EU-valet häromveckan möttes jag av en del bittra miner och negativa kommentarer när jag skulle dela ut flygblad med bilder av Mona på. Detta gör mig irriterad.

Jag vill slå ett slag för Mona och hennes kompetens som ledare. Hon har mångårig politisk erfarenhet och är mycket lämplig som partiledare, inte minst hennes första-majtal visade detta. Hon ger svar på tal i mediala debatter och är en tydlig ledare och företrädare för socialdemokratiska värderingar.

Inte bara medelålders män kan vara ledare på ett kompetent sätt- även kvinnor är kapabla till detta. Jag hade önskat att fler såg förbi normen som dessvärre är seglivad, normen som säger att kvinnor inte ska synas och höras för mycket. Normen om att män på högre positioner i samhället gör ett bättre jobb än kvinnliga motsvarigheter.
Året är 2009 och könsrollstänkandet borde ha kommit längre än så- därför behövs fler krafter för ett jämställt samhälle på alla nivåer.

Hylla Mona!

/ Susanne Nilsson, S- kvinnoklubben Avantegarde

Ge inte vårdmakten till EU:s byråkrater

Torsdagen den 14 maj debatterade jag med Anna Maria Corazza Bildt om patienternas rättigheter i Europa. Corazza Bildt försökte felaktigt framhålla att nu öppnas fantastiska möjligheter för patienten i Europa. Det kanske stämmer för den som kan ligga ute med mycket pengar, talar många språk och känner sig väl förtrogen med den europeiska byråkratin. Men verkligheten för de flesta patienter ser annorlunda ut.

Corazza Bildt talade nämligen inte om att Moderaterna vill skapa ett system där sjuka kan tvingas lägga ut stora summor för att få vård. De vill skapa ett system som i praktiken bara de med mycket pengar kan utnyttja.

Det är viktigt att patienter inte tvingas ligga ute med pengar för att få vård. Man måste ha möjlighet att få ett förhandsbesked så att man säkert vet att man inte i efterhand behöver betala sin operation eller behandling själv. Ett system utan förhandsbesked gör att bara de som själva kan lägga ut stora summor har möjlighet att välja vård i andra länder. Jag vill att den möjligheten öppnas för alla. Det Moderaterna vill är att flytta makten över vilken vård du ska kunna få från läkare och landsting där du bor till EU-kommissionens byråkrater och ytterst till EG-domstolen.

Det är läkare som ska bedöma vilken vård människor ska ha, inte politiker. Vem som sedan utför vården är av underordnad betydelse. Det viktiga för oss är att människor inte fastnar i vårdköer utan får möjlighet till de operationer eller den behandling de behöver. Jag som socialdemokrat tycker istället att sjukvård är en typisk fråga som bör beslutas nära människor och i dialog med dem som berörs.

Hillevi Larsson (S) kandidat till Europaparlamentet, Skåne
.

LÖNSAM JÄMSTÄLLDHET

EU står nu i den ekonomiska krisen inför flera stora utmaningar. Dit hör bristen på barnafödande, att hantera finanskrisen och att trots vinden blåser hårt införliva målsättningarna i Lissabonstrategin. Dessa utmaningar hör ihop. En av de allra viktigaste målsättningarna i Lissabonstrategin är den om att 60 % av alla kvinnor skall vara sysselsatta i arbete senast 2010. En egen försörjning är en förutsättning för kvinnan att kunna frigöra sig fullt ut. Men en förutsättning för att kunna arbeta är en god tillgång till barnomsorg för barnen, men också en god omsorg för de äldre generationerna. Detta för att ge förutsättningar för kvinnan att kunna arbeta.

I en undersökning som gjorts mellan de olika EU-länderna så framgår att i de länder där det erbjuds allmän tillgång till offentlig barnomsorg, så föds det också genomsnitt fler barn än i de länder där det inte görs det. I de länder där flest föräldrar tar del av den offentliga barnomsorgen och flest kvinnor är i arbete tillhör också Europas ekonomiskt mest framgångsrika länder. Länder med välutbildade förvärvsarbetande kvinnor har högst födelsetal. Så visst hänger det ihop tillgången till barnomsorgen, som är en förutsättning för ekonomisk utveckling välstånd, rätten till arbete, och barnafödande.

Moderaterna har varken på nationell eller europeisk nivå visat framfötterna när det gäller jämställdhetsfrågorna. Därför undrar jag hur moderaterna i såväl Europaparlamentet som under det svenska ordförandeskapet tänker arbeta med Lissabonstrategin och de så kallade Barcelonamålen där det fastslås att det skall finnas barnomsorg för 33 % av barn alla under tre år? Även när EU:s medlemsstater befinner sig i ekonomisk kris, så finns det ingen anledning att förbise de viktiga sakfrågorna som bidrar till att göra EU mer jämställt. Tvärtom är det en förutsättning för utveckling. Vi tjänar alla på att kvinnor och män får möjlighet att vara delaktiga i samhället. Det är medlemsstaternas skyldighet att ge möjlighet att förena arbete och familj.

Hillevi Larsson, kandidat (s) till Europaparlamentet från Skåne
.

Fler kvinnor och färre ”gubbar” i Bryssel

Vill slå ett slag för Hillevi Larsson som är en av de fem S-kvinnor som kandiderar på socialdemokraternas vallista till Europaparlamentet. I Tidskriften Morgonbris nr 2 2009 finns en längre intervju med Hillevi Larsson inför det kommande EU-valet. Jag tänker lägga min röst på Hillevi därför att hon bland annat tänker kämpa för att kvinnors rättigheter skall uppvärderas och att möjligheten till att kombinera familj och yrkesliv skall utvecklas ytterligare.

"Stoppa handeln med kvinnor och barn". Ett annat slagord är ”låt kvinnorna styra över sina liv och kroppar”.

Hillevi är bosatt i Malmö och är även intresserad av de frågor som påverkar oss skåningar lite extra. Kom och lyssna på Hillevi den 19 maj i Folkets park på Far i hatten från kl 18:00!

Rösta Rött, Rösta Jämställt, Rösta Hillevi

/Cecilia Wohltat

Heja Mona!

Så har arbetarrörelsen firat ännu en 1a maj. I år strålade solen över oss och ett par tusen människor hade samlats i Malmö för att visa sitt missnöje med den borgerliga regering och föra fram alternativa krav. Unga och gamla, män och kvinnor, barnvagnar och fanor. Alla hade samlats för att höja vår röst och visa vad vi står för. Strax bakom mig i tåget gick två avantgardeister med en banderoll med texten "Mosa patriarkatet. Backa upp Mona och Wanja". Detta var en reaktion mot att 30 fackligagubbar gått ut och krävt Mona Sahlins avgång dagen innan. Stämningen var på topp och det kändes befriande att från hjärtat få skandera "Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!".

Framme i Malmö Folkets Park var det dags för tal. I vanliga fall brukar jag inte ha tålamod att lyssna på alla talen, men när Mona Sahlin började tala stod jag som trollbunden. Det var ett mycket bra ideologiskt tal som tog upp klassorättvisor och skillnaderna mellan socialdemokratisk och borgerlig politik. Hon tog upp hur unga och kvinnor drabbas hårt av den borgerliga politiken och berättade att Reinfeldt sagt till henne att det inte handlade om bristande jämställdhet utan berodde på att kvinnor arbetade mindre, oftare var sjuka och ägde mindre...

Mona var tydlig i sitt tal. Hon gav tydliga besked om vad Socialdemokraterna kommer att göra när vi återfår makten och visade på att det finns ett starkt alternativ till dagens regering. Det var med glädje i hjärtat och ett nyfunnet hopp som jag gick ifrån Folkets park i fredags. Mona kommer att bli Sveriges nästa statsminister!

Frida

.

Val till EU parlamentet

Den 7 juni är det ju val till EU parlamentet. Om man ska tro opinionsmätningen som redovisades i veckan så kommer inte mer än 40 % av svenskarna att gå och rösta. Valkampanjerna har väl inte riktigt kommit igång ännu men jag funderar lite på vad som krävs för att folk ska bli engagerade? Kanske måste partierna vara tydligare med att förmedla vad EU parlamentet egentligen gör, vilka frågor de har makt att påverka.
 
Jag röstar på sossarna i EU parlamentsvalet eftersom jag hoppas på ett mer jämnställt, grönare Europa vars gränser öppnas upp för ännu fler medlemmar. Men oavsett vad man tycker om EU är det viktigt att uppmana folk att rösta. Kandidater som röstats fram av 40 % av befolkningen, vilken legitimitet har de egentligen? Och vi får inte bortse från risken att Sverigedemokraterna får en chans att ta sig till Bryssel. Därifrån är stegen inte långt till att de kommer in i riksdagen. Så gå och rösta!
 
/Jorun

---

What can you do with the new Windows Live? Find out

Yrken och status

På min nuvarande arbetsplats har lokalvårdarna annan etnisk bakgrund än svensk och två av tre är kvinnor. Jag tror knappast det är en slump. Efter att ha vikarierat som vårdbiträde och barnskötare från och till i 9-10 år har det slagit mig att detta är en vanlig företeelse. De lokalvårdare jag mött i arbetslivet har till största del haft utländsk bakgrund och de flesta är också kvinnor enligt min erfarenhet. En kvinnlig dominans har också varit påtaglig inom de vård- och omsorgsyrken jag tidigare arbetat. Sådana yrken är exempel på lågavlönade jobb med låg status och det gör mig bekymrad och irriterad att detta har en så stark och tydlig koppling till kvinnor och människor med utländsk bakgrund.

Varför söker sig bara ett fåtal män till yrken av ovan nämnda slag? Vård och omsorg av äldre och barn är inte en given angelägenhet för kvinnor. Att det knappt arbetar några män i dessa sektorer har sannolikt att göra med löner och villkor samt en traditionell syn på kvinnors och mäns roller i samhället, där kvinnors åtaganden är lägre värderade än mäns. Statusen på sådana yrken är låg just därför att de är kvinnodominerade och för att kvinnor ofta tyvärr accepterar sämre arbetsvillkor och löner än män.

Jag anser att kvinnor måste bli bättre på att kräva uppvärdering av viktiga arbetsinsatser inom nämnda yrken i form av bättre löner och villkor, yrket ska inte behöva bli mansdominerat för att öka i lön och status.

Ett yrkes status ska således inte bero på om det domineras av män eller kvinnor, inte heller på om det domineras av personer med andra etniska bakgrunder än svenska eller inte. Med sådana premisser i yrkeslivet har vi långt kvar till ett jämställt och integrerat samhälle.

Susanne Nilsson, S-kvinnoklubben Avantgarde

---

Get news, entertainment and everything you care about at Live.com. Check it out!

Jämställdheten som försvann

Under några år var jämställdhet "the shit".  Det talades om det överallt, skapades jämställdhetsgrupper på skolor och i föreningar, diskuterades i riksdagen och i media. Sen försvann begreppet. Till och med Jämställdhetsombudsmannen försvann. Visserligen bytte hon bara kläder men trängs nu med en rad andra områden där diskriminering förekommer.

 

Jag vill dock inte gå in på detaljer om vilket diskrimineringsområde som är viktigast. Mitt syfte är snarast att klaga på det ointresse som infunnit sig att arbeta med jämställdhetsfrågor. Jämställdhet är inte längre hett. Ordet jämställdhet har kommit att bli något tråkigt och förlegat för många. Särskilt för många unga tjejer som skulle behöva en portion kunskap om varför de inte tas på allvar och varför den där killen i klassen ofta får lärarens uppmärksamhet. Jämställdhet inte är lönt att ha. Eller, är Sverige helt jämställt nu?

 

Jämställdhet+ arbetsliv är en kombination som skulle kunna vara en het potatis. Alla kommer ändå att befinna sig inom det i sinom tid. Studenter jag träffar tror att de är skyldiga att berätta för arbetsgivaren att de är gravida i andra månaden. Tjejer känner sig mer nervösa än killar inför första lönesamtalet. Tur att fackliga organisationer arbetar med metoder för hur man praktiskt kan göra. Över huvud taget diskuteras relationen arbetsgivare- arbetstagare ur ett jämställdhetsperspektiv inte längre. Intresset har svalnat.

 

En del av lösningen heter positiva förebilder. Om de positiva förebilderna slås tillbaka och tvingas vara tysta vågar färre ta sig ton. Jag saknar Margareta Winberg, Gudrun Schyman och andra kvinnor i både politik och näringsliv som syns och hörs och får många minuters mediatid . Sverige är inte jämställt än. Återuppliva jämställdheten!

 

Elin Sundin, tidigare styrelseledamot Avantgarde Skåne

 

 

---

"kolla in resten av Windows Live™. Inte bara e-post – Windows Live™ är mycket mer än din inkorg. " Mer än bara meddelanden

Sned bild av Malmö

Den senaste tiden har antisemitism debatterats flitigt, speciellt i samband med den Davis-cup match som spelades i Malmö mellan Sverige och Israel. Personligen tycker jag att debatten är ganska snedvriden. Debattörerna blandar ihop äpplen och päron, och vissa gör ett likhetstecken mellan att vara kritisk mot statens israels agerande och antisemitism. På youtube hittade jag det här inslaget i debatten:

http://www.youtube.com/watch?v=HaPz7p-1-bk

Den här sortens journalistik får Janne Josefsson att framstå som nyanserad. Det är inte utan att man blir skrämd...

/Frida

.

Internationella kvinnodagen!

Idag är det den internationella kvinnodagen 8 mars. Då är det ju relevant att fråga sig; behöver vi en internationell kvinnodag och hur ska den firas? Personligen tycker jag att internationella kvinnodagen är en viktig dag. Jag blir irriterad när 8 mars jämförs med morsdag och andra liknande dagar, när män uppvaktar kvinnor med blommor. Det kan man väl göra, men för mig är internationella kvinnodagen en kampdag precis som första maj. Det är en dag då man firar de framgångar vi gjort för att samhället ska bli jämställt, så som förskola, föräldraförsäkring, fri abort och sexköpslagen. Men det är också en dag då vi ställer krav på fortsättning eftersom kvinnor och män faktiskt inte är jämställda idag.

Själv började jag min dag med att äta brunch på Panora i Malmö. Mellan klockan 10.30 och 13.00 arrangerade vår kvinnoklubb tillsammans med ett tiotal andra organisationer ett program med musik och föredrag på Panora. Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker från Vänsterpartiet, pratade om sitt arbete mot mäns våld mot kvinnor i EUs kvinnoutskott. Sedan pratade Ingalill Bjärtén, från S-kvinnor, om kvinnornas situation och kamp i Palestina. Däremellan spelade bla. det humoristiska tjejbandet Fabulebbs and the Sensational Stage Dyke. Stämningen var väldigt god och det kom så många besökare att alla inte fick plats i lokalen.

Därefter demonstrerade jag tillsammans med 200 andra kvinnor och män under parollerna "Kvinnors rättigheter har inga gränser", "Stoppa våld i nära relationer", "Schyssta arbetsvillkor för kvinnor i alla länder" och "Häv ockupationen av Gaza". Trots att regnet öste ner valde ändå så många att demonstrera för kvinnors rättigheter. Helt vanliga kvinnor och män med barnvagnar och paraplyer trotsade vädret för att visa att de fått nog av patriarkatet. Det ger mig kraft och mod att kämpa vidare för jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Så länge som män värderas högre än kvinnor och detta syns när vi öppnar våra lönekuvert, när vi ska göra karriär, när vi går i pension, när vi söker sjukvård och när vi inte kan gå trygga hem om kvällen. Så länge behövs den internationella kvinnodagen! Kampen fortsätter.

Frida Karlsson

.

Den "snabbe" ministern

För en vecka sedan var jag på en internationell konferens om utbildning. På konferensen presenterades den senaste forskningen inom utbildningsområdet, men även olika modeller för skolutveckling och ledarskap. Jag var bl.a. och lyssnade på ett seminarium där tre forskare presenterade hur skolsystemen förändrats i Storbritanien, Nederländerna och Sverige. Mats Ekholm som är professor vid Karlstads universitet beskrev hur Sverige haft en tradition av långsam förändring. Utredningar på skolområdet har sträckt sig över två mandatperioder och man har sett till att flera partier i riksdagen har stått bakom beslut om vårt skolsystem. Tanken med detta är naturligtvis att man ska slippa snabba paradigmskiften inom skolan och att arbetet inom utbildningsväsendet ska vara långsiktigt. Förutsättningarna ska inte ändras varje gång man har ett nytt val. Detta har varit karaktäristiskt för Sverige fram till idag, då Ekholm menar att vi fått en "Quick-minister". Med detta lite roliga uttryck syftar han på vår nuvarande utbildningsminister som skickar ut det ena förslaget efter det andra med extremt korta remisstider till kommuner och andra. Syftet är naturligtvis att hinna göra så stora förändringar som möjligt under en mandatperiod, något som Ekholm menar är förödande för det svenska skolsystemet. Som socialdemokratisk kommunpolitiker kan jag bara hålla med!

Frida
.

Våra hjärtan blöder för palestinas folk!

Det som händer i Gaza just nu är fruktansvärt. Israels attacker slår hårdast mot civila. Av de 900 döda sedan Israels bombningar inleddes den 27 december är ca. 350 barn. Gaza är ett av världens mest tätbefolkade områden. 1,5 miljoner människor trängs på en yta stor som en tredjedel av Öland. Ända sedan 2005 har Gaza varit helt isolerat. En mur har byggts rakt genom hjärtat av Palestina och vägspärrar och trakasserier har varit en del av den palestinska befolkningens vardag. Bristen på reservdelar, livsmedel, sjukvårdsutrustning och drivmedel har försatt området i en situation som är att likna vid ett utomhusfängelse. Ett fängelse där man inte har tillgång till det mest basala, vatten och mat. Detta var redan före kriget en humanitär katastrof. Att bomba sjukhus, mattransporter och skolor och medvetet döda civila är krigsförbrytelser. Det gäller självfallet även när Hamas raketer avfyras mot civila mål.

Som socialdemokrater tar vi avstånd från den israeliska ockupationen av Gaza. Vi kräver ett omedelbart stopp av Israels bombningar och markanfall i Gaza, samt att Israel följer FNs säkerhetsråds bindande resolution om omedelbar vapenvila. Vapenvilan är ett måste för att FN ska få in nödvändigt hjälpmaterial, liksom att gränsövergångarna till och från Gaza öppnas. Sverige bör bojkotta Davis Cup-tennisen mot Israel i mars och därigenom protestera mot kriget i Gaza. Som S-kvinnor uppmanar vi också alla att protestera mot attackerna genom att bojkotta israeliska varor.

Våra hjärtan blöder för Palestinas folk!

Läs mer om var vi står:
Uttalanden från socialdemokratiska partiet och från S-kvinnors förbund.

Vill du göra något? Skänk pengar till Palmecentrats Gaza-insamling på Pg 570-2 och märk inbetalningen GAZA.

.

Vi ses nästa år!

Vi har tagit en liten paus och skriver inte så ofta. Planerar att komma igång igen i början av nästa år. Tills dess säger vi GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne

.

Det magiska lilla skuttet

Jag njöt stort av första simturen efter ankomsten till Gambia. Jag hade sprungit till stranden för att hinna innan mörkret kom. Nu låg solen lågt och jag hoppad och surfade på vågorna. Några enstaka turister låg kvar på de annars överfulla stränderna. Ingen förutom jag badade. När huden skrumpnade och solen var oroväckande nära horisonten, vände jag åter in mot stranden. Där stod fem män och väntar på mig. Minnen från min första resa till Gambia kom tillbaka. Hur jag tydligt, men förhoppningsvis inte oartigt, fick avvisa tiotals gambier varje dag som ville sälja något, informera om sin verksamhet, guida mot dricks, bara umgås, gifta sig eller lura av mig 200 dalasis (motsvarande en dagens i Sverige, här en veckolön).

Jag går mot stranden och när vattnet når mina knän möter jag den förste. (På grund av självbevarelsedrift och otroligt dålig simkunnighet, går de flesta människor här inte längre än till knäna.) ”What´s your nice name? Where do you come from? Nice to be at the beach when no one is bothering you?” Jag tittade undrande på honom. Han tyckte själv inte han tillhörde ”those who bothers” utan ville ju bara prata om något. Vi skrattar. Jag mest. Jag säger hejdå och börja gå. Han följer efter. Det är då jag gör det – det där magiska lilla skuttet upp på en liten upphöjning där alla solsängarna står. Han blir kvar nere vid vatten brynet. Han är brutalt medveten om att han inte har privilegierna som gör att kan följa mig längre.

För att skydda turisterna från sk. bumsters och hustlers (dvs alla som tränger sig på) har Gambia skapat turismzoner – där förutom turister endast gambier med ett speciellt pass får vistas. Därinne finns de stora hotellen, många fina restauranger, de gröna taxibilarna (de gula står utanför den magiska zonen). Dessa turismreservat sträcker sig ut på stranden. Man kan tycka att det är förfärligt att privilegiera människor från väst får tillgång till stränder, bilar och restauranger som inte gambier har, men problemet är än större.

Turisterna har nämliga inga turistpass – de släpps in ändå. Därför måste man skilja på potentiella turister, potentiella gambier, potentiella kunder, potentiella hustlers etc. Det kan man bara genom klass- och etnicitetsmarkörer. Som vit har du tillträde till alla hotell, alla restauranger etc. Det spelar ingen roll om du kom igår eller har bott här i femton år. Som svart har du tillträde överallt om du är i sällskap med en vit eller om du är känd, eller om det framgår att du är välbärgad (även om det inte alltid är en garanti). (Hur de gör med svarta gäster som faktiskt bor på hotellen är fortfarande ett mysterium för mig.) Ett stort turismområde vid Cape Point (där Ving har några av sina hotell) kallades för ett par år sedan för ”Little South Africa”. Turismindustrin tar vid där kolonialismen slutade i att skapa ett samhälle där privilegier åter knyts till hudfärg. Som naiv svensk, vill man gärna utgå från att världen är färgblind och att man blir sedd som människa. Den illusionen kan man glömma snabbt. Jag är vit och det ger en mängd privilegier. Det är jag brutalt medveten om när jag tar det lilla skuttet. Killen på stranden slutar skratta.

Lina Afvander, S-kvinna

Gästbloggaren Sara Björk-Jensen om presidentvalet i USA

Nyss hemkommen från en fantastisk resa till Seattle, väljer jag att skriva om det som många andra upplevde förra veckan. Tisdagskvällen den 4 november 2008 befann jag mig på Westin Hotel i Seattle där Washington Demokraterna hade sin officiella valvaka. Detta var minst sagt en upplevelse med blandade känslor. Det är otroligt att en man under sin livstid både kan uppleva en vardag där människor blir mördade enbart på grund av sin hudfärg och att sedan drygt 40 år senare bli vald till landets första svarta president. Jag ogillar att diskutera frågor utifrån begreppet ras men när det gäller amerikansk politik så är detta ytterst viktigt. Samtidigt som jag är ytterst glad att ha varit en del av den kampanj som så stort har förändrat amerikansk politik känns det hela mycket underligt. Hade detta varit ett val där jag hade haft möjligheten att rösta så hade jag troligtvis inte kampanjat och jublat för en kandidat från Demokraterna även om jag rent taktiskt hade röstat på densamma. Men här stod jag på valvakan nöjd med att ha kampanjat för Obama ett par dagar tidigare och hoppandes av lycka för att han hade vunnit. Det är splittrande att vara en del i, om än en liten del, i en sådan viktig och fundamental händelse. Nu hoppas jag bara att detta inte bara i teorin innebär en ordentlig vänstervridning inte bara inom amerikansk politik utan också i resten av världen, må den komma till Sverige snart.

Sara Björk-Jensen, ordförande för SSU-Malmö
.

Ekonomisk kris?!

Överallt i alla medier kan du idag höra och läsa om den största finanskrisen sedan 20-talet. I USA lanserades igår ett krispaket efter att staten fått gå in och rädda flera banker från konkurs. I Sverige spekuleras det i att Swedbank måste vända sig till staten för att få hjälp. Stadsminister Reinfeldt uppmanar svenska folket att fortsätta konsumera, och får stöd av ekonomer som säger att det är lugnt. Vad ska man tro?

Under de senaste fem åren har världen upplevt snabbare tillväxt än någon gång sedan i början av 1970-talet. Detta samtidigt som klyftorna mellan fattiga och rika har ökat. I USA har de här klyftorna återgått till nivåer som i början av 1900-talet. I Sverige har vi gått från att vara en välfärdsstat med skattefinansierad skola, sjukvård och socialförsäkringar, till ett land där vart femte barn lever i fattigdom. Ökade inkomstklyftor i kombination med en otrygg arbetsmarknad och raserade trygghetssystem leder dessutom till ökad kriminalitet.

Naomi Klein beskriver i sin bok "Chockdoktrinen" hur nyliberala ideologer och makthavare utnyttjat katastrofer som denna för att driva igenom förändringar som människor annars inte skulle ha gått med på. Senast vi hade en kris i Sverige var 1991 och då precis som idag genomförde den borgerliga regeringen en rad reformer som gjorde de rika rikare medan sjuka och arbetslösa får betala. De säljer ut våra statliga bolag, raserar bostadspolitiken, försämrar A-kassan och främjar en låglönemarknad. Det är därför dags att vi sätter ner foten och tar tillbaka våra positioner. För att det ska lyckas måste vi börja med att bygga upp en stark fackföreningsrörelse.

/Frida
.

EU och kvinnorna

Det bor 250 miljoner kvinnor i EU-länderna och tydligen är det ingen som duger när det snart är dags att utse dessa fyra EU jobb: en permanent ordförande för Europeiska rådet, en representant för utrikes och säkerhetspolitik, en talman för parlamentet och en ordförande för kommissionen. I diskussionerna inför jobben är hittills inga kvinnor aktuella.

Kanske dags att leta lite till? Skriv på det här uppropet och hjälp till att uppmärksamma gubbarna om att det finns kompetenta kvinnliga kandidater till alla jobb!

http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front&lang=gb

/jorun

Självständighet eller död...

Första gången jag hörde talas om Västsahara, trodde jag de menade det geografiska området västra Sahara. Jag hade totalt missat att det var ett land. Men jag insåg snabbt att jag inte var den enda som inte kände till konflikten. Den var och är generellt sett ganska okänd. Västsahara är ett land som ligger söder om Marocko och som är Afrikas sista koloni. Det var en gång i tiden en spansk koloni men ockuperades av Marocko 1975 när Spanien drog sig ut ur landet. Idag bor runt två tredjedelar av den västsahariska befolkningen i den Algeriska öknen som flyktingar. Från början av ockupationen utkämpades ett militärt krig men sedan 1991 är det "fred" i området.

Mina besök till flyktinglägren har hjälpt mig att inse att bara för att det officiellt är ett "eldupphör" betyder det inte att kriget upphört. Människor torteras, mördas och försvinner hela tiden i det ockuperade området av Västsahara. Våldtäkt på både kvinnor och män används systematiskt och frekvent som krigsmedel av Marockanska soldater och poliser. Jag har sett och hört konsekvenserna av ockupationen, och de är inte vackra. De västsahariska ungdomarna växer upp med en hopplöshet som är så stark att de är villiga att offra sina liv för att befria sitt land. Termen "självständighet eller död" återkommer gång på gång i diskussionerna kring om man ska fortsätta kämpa fredligt eller ta till våld igen.

Västsaharakonflikten är en konflikt där man egentligen kan göra hur mycket som helst genom att nästan inte göra något alls. Det som behöver göras det är att erkänna Västsahariernas rätt till sin självständighet (som för övrigt ett 80-tal länder redan gjort). Och för att göra detta behöver man bilda opinion och detta görs egentligen bäst genom att prata med människor och beskriva konflikten i annat än svartvita termer. Så det tänkte jag börja med att göra på S-kvinnoklubben Avantgardes möte den 13 oktober klockan 18.30 på Ystadsgatan 8 i Malmö. Där tänkte jag också dela med mig av de andra stegen som jag tror vi behöver ta gemensamt som socialdemokrater för att hjälpa till med befrielsen av Afrikas sista koloni. Välkomna!

Natasa Mirosavic
.

Gästbloggaren Gun-Britt Lagerkvist om sjukvården

Vi socialdemokrater är inte nöjda med det sätt sjukvården sköts i Malmö. Vi hade också stora problem när vi var i majoritet, men vi gjorde vårt bästa.

Den borgerliga femklövern avisera hela tiden neddragningar på vårt sjukhus (MAS), först ville man lägga ner vårdplatser men nu drar man in på personal och till slut blir det ju samma sak. Akuten fungerar inte, dagligen hör vi om timslånga köer för sjuka patienter och deras anhöriga, det är inte o.k. Personalen kan ju faktiskt inte ”trolla med knäna”

Eva Holmström och Regionrådet Rikard Larsson besökte Psykiatrin i våras och var djup nedstämda med vad dom såg och har rapporterat detta till regionledningen. Vad görs åt det?
Organisationen är också sådan att det inte finns lokala förutsättningar för oss i sjukvården att följa och följa upp verksamheten.

Visst, det har byggts en hel del i Malmö men det räcker inte att bygga sjukhusbyggnader man måste fylla dom med innehåll och det tycker jag inte den borgerliga femklövern gör. Dom skyller på pengar men till ideliga privatiseringar finns det alltid medel……..

Gun-Britt Lagerkvist
Ledamot i södra sjukvårdsnämnden

Gästbloggaren Elsa Hansson om härskartekniker

Som övergripande mål har jämställdhet ett brett politiskt stöd. Vilka åtgärder det motiverar i enskilda sakfrågor är däremot föremål för omfattande debatt. När det råder ojämlikhet vad gäller andelen män eller kvinnor inom ett visst område är det ibland tillåtet med positiv särbehandlig exempelvis om en arbetsplats har ovanligt få kvinnor, eller om utbildning lockar ovanligt få män. Detta gjorde man med förskollärare på 1970-talet.

I Sverige har jämställdhet haft en central ställning i samhällsdebatten sedan 1970-talet, och landet räknas ibland som ett föregångsland i frågan. Hur är detta möjligt då män bestämmer dagordningen? Svaret är: ”Det är inte möjligt”. Fortfarande gäller Berit Ås ”härskartekniker”

Osynliggörande: Man blir inte presenterad vid ett möte. När man talar prasslas det med papper, pratas i telefon. Ingen respons – när föredraget är slut är det ingen som säger något.

Förlöjligande: Skämt på annans bekostnad: Kvinnor på konferens är detsamma som en hönsgård. Även infantilisering: Lilla vän, det måste jag hjälpa dig med.

Undanhållande av information: Att ha information och hålla på den innebär makt. Männen tar en öl efter jobbet och fattar informella beslut. Den som saknar information känner sig korkad, kan fatta felaktiga beslut eller bli handlingsförlamad.

Dubbelbestraffning: Både det du gör och inte gör är fel. Går du på ett möte på kvällstid försummar du dina barn. Stannar du hemma är du oseriös.

Påförande av skuld och skam: Ofta en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Du känner skuld och skam trots att det inte är ditt fel. En kvinna som utsätts för sexuella trakasserier har sig själv att skylla eftersom hon har en kort kjol.

Stå på er tjejer! Vi kan, vi behövs, och vi måste dagligen bevisa det.

Elsa Hansson
Riddare av ”Sofielunds Folkets hus”
Medlem i S-kvinnoklubben K.A.R.L.
och i Sofielunds S-förening
Står på Riksdagslistans 7:e plats
Är inte riktigt lika arg längre
.

Det är Björklund som är en bluff!

Utbildningsminister Jan Björklund i synnerhet, och borgerliga politker i allmänhet, brukar upprepa hur dålig den svenska skolan är. Alla rapporter som kommit under 2000-talet där den svenska skolan ligger i topp nonchaleras. I ett debattinlägg i DN (19980305) avfärdar han under rubriken ”Bluff att Sverige är bäst i världen” matematikundersökningen för gymnasieelever i TIMSS 1995. Björklund säger att den svenska skolan är inne i den allvarligaste krisen någonsin, samtidigt som flera undersökningar visar att Sverige är ledande inom utbildingsområdet och den svenska skolan ligger i topp i OECDs senaste sammanställning från 2006. Så trots att Björklund upprepar att svenska skolan är dålig och i kris visar flera undersökningar och rapporter motsatsen. Då menar Björklund att rapporterna är bluff. Jag undrar vem det är som är en bluff?

Lyssna på P1s granskning av Björklund här, den är mycket bra och underhållande.

Jag vill betona att jag med detta inte menar att det inte finns brister inom utbildningsområdet. Tvärtom finns det mycket som kan göras och förbättras. Men tillskillnad från minister Björklund vill jag inte svartmåla allt fantastiskt arbete som görs runt om i skolorna i Sverige, och jag ser andra lösningar än den nuvarande regeringens utbildningspolitik.

/Frida
.

Gästbloggaren Ingalill Bjartén skriver från Palestina

En mamma i Gaza väntar på sitt barn. En trettonårig pojke på väg hem från en dag i skolan. Plötsligt hörs dånet eka mellan husen. Israeliska flygplan visar sig på den klarblå himlen. Ångesten kramar mammans hjärta. Bomberna faller över Gaza. Var är mitt barn? Senare kommer den palestinska polisen till mammans hus. Din son är död. Dödad av israeliska bomber. Mamman chockad vill se sin son. Det är ingenting att se. Mamman vidhåller sitt krav. På bårhuset får mamman ta farväl av vad som återstår av sonen. En sko och resterna av ett ben sitter i denna. De israeliska bomberna över Gaza har åter talat. Ett oskyldigt barns liv har släckts.

Ingalill BjarténSkånes S-kvinnor

Vård eller skattesänkningar?

För ett par veckor sedan födde jag på Malmö allmänna sjukhus. Jag hade förberett mig väl, läst på ordentligt och i förväg bestämt mig för hur jag ville ha det i en mängd avseenden. När jag väl var där gick allt väldigt snabbt och det mesta blev annorlunda mot vad jag föreställt mig i förväg.
Jag kan så här i efterhand känna stor tacksamhet för den fantastiska vård jag fick i samband med förlossningen. Alla personalkategorier imponerade på mig och min man – undersköterskor, barnmorskor och läkare. De var proffsiga, trevliga, engagerade och lyhörda.

Jag behövde inte tjata mig till bedövning utan barnmorskan respekterade mitt önskemål direkt. Det kändes väldigt skönt och gav mig en vilopaus som gjorde att jag sedan orkade den sista biten.

När hjärtljuden på barnet gick ner i slutet av förlossningen blev jag stressad och kände mig hjälplös. Då var det en stor lättnad att ett helt gäng barnmorskor och en läkare nästan omedelbart kom till undsättning och såg till att både jag och mitt barn klarade förlossningen utan några allvarliga men. Det var dramatiskt, det gjorde ont och både jag och barnet var medtagna en tid efteråt – men vi klarade det!

Vad som helst kan hända vid en förlossning och då vill man ha bästa tänkbara vård. Bara tanken att föda hemma eller på en förlossningsavdelning med sämre kvalitet ger mig kalla kårar…
Även om jag fick utmärkt vård både på förlossningsavdelningen och på BB efteråt så kunde jag se att trycket på personalen var stort. Det råder Baby-boom och extra personal hade ändå kallats in för att klara pressen.

För ett tag sedan drabbades skånsk sjukvård av ett stort sparbeting. Det var borgarna i Region Skåne som låg bakom. Jerker Swanstein (m) hävdade till och med att det råder "arbetsbrist", d.v.s. att personalen i sjukvården inte har tillräckligt med arbetsuppgifter och därför skulle ett par tusen sägas upp, varav flera hundra på Malmö allmänna sjukhus. Köerna i vården är bevis nog för att detta inte stämmer!

Även om borgarna kanske tar sitt förnuft till fånga och stoppar en del av besparingarna för att inte förlora nästa val, så är hotet inte över. Så länge de värderar skattesänkningar högre än kvaliteten i vården känner i alla fall jag mig inte trygg!

Hillevi

Bättre boende för hemlösa missbrukande kvinnor i Malmö

"Bättre boende för hemlösa missbrukande kvinnor" är ett stadsövergripande treårigt projekt som startade i Malmö stad i februari 2006. Projektet skall pågå året ut och är ett samarbete med MKB fastigheter AB och Röda korset. Syftet med projektet är att förbättra situationen och ge skydd till hemlösa missbrukande kvinnor då denna grupp är extra utsatta för hot, våld och övergrepp samt att hitta långvariga boendealternativ för dessa kvinnor. Projektet ingår i regeringens satsning 2006-2008 mot hemlöshet i Sverige.

För närvarande arbetar jag som socionom i Malmö för vuxna med någon form av missbruksproblematik och kommer därför ofta i kontakt med bostadslösa missbrukande kvinnor. Min fråga till nuvarande regering men även till Malmö stad är vad som kommer att hända med denna specifika satsning när projektiden löper ut?

De kvinnor jag möter i mitt arbete och som sitter fast i en missbruksrelation är väldigt ensamma i en värld som är ytterst tuff och mansdominerad. Många av kvinnorna känner sig utelämnade från samhället och vågar inte förlita sig till myndigheter och polis. De vågar som regel inte anmäla de som misshandlar dem psykiskt och fysiskt. Kvinnorna står långt utanför bostadsmarknaden och männen håller ofta kvar sina kvinnor i destruktiva relationer där våld och övergrepp är vanligt förekommande. Dessa kvinnor är i behov av bättre boendealternativ och bör prioriteras. Hur skall det går för dessas kvinnor när projektet läggs ner? Vad kommer att hända med de fyra akutboendeplatser (Fribo) som i dagsläget finns?

/Cecilia Wohltat

---

Gästbloggaren Alexandra Einerstam från pridefestivalen

Pride är över för denna gång. Detta år var Stockholm värd för Europride. Detta underbara spektakel som har blivit en folkfest även för heterosexuella men som fortfarande är och förblir en frizon för många hbt-personer. Hela arbetarrörelsen var samlad, under gemensam paroll – We are family! LO presenterade bland annat en ny facklig policy mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning och könsidentitet.

Ibland får jag höra personer som säger till mig ”men Alexandra, varför tjatar du så om hbt-personers fri- och rättigheter? Ni kan ju göra allt som vi (heterosexuella) kan göra. Ni kan gifta er, ni kan inseminera och adoptera. Vi står ju till och med och applåderar, när ni går i prideparaden. Nu ska Sverige få könsneutralt äktenskap. Sluta tjata Alexandra!”

Kära heteros!

Nej, vi kan fortfarande inte göra allt som ni kan göra. Jag kommer att fortsätta ”tjata” om hbt-personers fri- och rättigheter så länge ”våra” fri- och rättigheter inte är samma som ”era”. För vad det i förlängningen handlar om så är det mänskliga rättigheter. Jag håller med om att vi i Sverige har kommit långt, vad beträffar mänskliga rättigheter, men vi är inte där än.

Jag och min fästmö kan till exempel inte visa vår kärlek i alla sammanhang. Vi kan inte, en mörk lördagsnatt, hålla varandra i hand på gatan, eller ge varandra en puss i tunnelbanan. Framför allt inte om klientelet i tunnelbanan eller på gatan är av sådant slag att om vi pussas, utsetts vi för hat, hot och våld. Vi måste hela tiden leva med ett säkerhetstänkande. Vi måste hela tiden ta med en rad olika faktorer i beräkningen, innan vi ger varandra den pussen eller den kramen. Tänker ni heteros så, varje gång ni vill pussa er partner?

Främlingsfientliga och homofobiska brott fortsätter att öka, enligt BRÅ:s årliga rapport. Under år 2007 identifierades 725 anmälningar som bedömdes innehålla ett huvudbrott med homofobiska motiv. Detta är det högsta antalet anmälda homofobiska hatbrott under den så kallade insamlingsperioden och innebär en ökning med 6 %, jämfört med året innan. Inga roliga siffror!

Att skaffa barn med en kvinna är inte det lättaste (och då tänker jag inte enbart på den biologiska omöjligheten). En kille sade till mig ”åk en sväng med Finlandsfärjan, så har du det överstökat” och visst kan jag göra det, men jag är inte så lockad av tanken. Väntetiden för insemination är lång i Sverige, ibland upp till två år. Därför fortsätter lesbiska kvinnor att åka till Danmark och Finland för insemination. Det gör insemination till en klassfråga, såväl för homosexuella kvinnor som för singelkvinnor i Sverige. Insemination för ensamstående kvinnor, är nämligen inte tillåtet i Sverige.

Två flator och två bögar som skaffar barn tillsammans är ett annat alternativ, men så kommer vi in på detta med fler än två juridiska vårdnadshavare. Om jag och en bög skaffar barn tillsammans, kommer således vi att bli de två juridiska vårdnadshavarna. Våra respektive får inte denna rättighet. Hur tror ni våra partners upplever en sådan diskriminering? Jag kan vidare inte vara surrogatmamma i Sverige.

Om nu könsneutralt äktenskap införs i Sverige och jag och min fästmö väljer att gå till en kyrka, så kommer vigselförrättaren ha rätt att säga ”nej, jag viger inte lesbiska par. Ni får gå någon annanstans”. Hur tror ni att min kristna fästmö upplever det? Det är vad enmansutredningen kom fram till (SOU 2007: 17). I jämförelse med andra länder, har vi i Sverige kommit lång vad beträffar hbt-personers fri och rättigheter. I över 70 länder är homosexualitet förbjudet i lagstiftningen.

Jag har en hel arbetarrörelse som stöttar mig och alla andra homosexuella, bisexuella och transpersoner. Vi får dock inte glömma våra vänner runt om i världen. Internationell solidaritet är något jag brinner för. Jag kommer att fortsätta driva frågor som har att göra med mänskliga rättigheter, därför är jag socialdemokrat. Socialdemokratin har sina djupaste rötter i övertygelsen om alla människors lika värde och varje människas okränkbarhet.

Alexandra Einerstam
http://hbt-sossen.blogspot.com

Gästbloggaren: Vad är ett arbete värt?

Fair Trade – Rättvisemärkt ett bra sätt att förändra världen. Malmö är Sveriges första Fair Trade City – det förpliktigar. Visst känns det bra att man genom att välja aktivt som konsument kan se till att de som producerat varan får anständigt betalt. Samma sak gäller här hemma – om det finns kollektivavtal är detta oftast en garant för att de som jobbar där får anständigt betalt. Varför efterfrågar vi inte detta oftare innan vi gör våra inköp?

I Sverige har vi ingen lagstadgad minimilön utan det regleras i kollektivavtal – så alla som arbetar här i landet borde vara intresserade av att det finns starka fackföreningar som kan förhandla fram bra avtal. Det avgör ju värdet på mitt och ditt arbete. Därför vill jag att vi tänker ett varv extra när man ska gå ut och äta eller köpa varor eller tjänster – finns det kollektivavtal. Det borde vara en konkurrensfördel och inte tvärt om!

Ewa Glimhed, ordförande för LO-sektionen i Malmö

Gästbloggaren Petra Bergqvist om trygghet

Under sommarhalvåret ökar antalet utomhusvåldtäkter kraftigt. Samtidigt känner jag mig tryggare när jag går hem på kvällen eftersom det är ljust ute och fler människor som rör sig i min omgivning. All statistik visar på att det är störst risk att bli utsatt för våld eller sexuella övergrepp av en man som står mig nära. Ändå känner jag mig tryggare med män som jag känner eller har en relation till. Ska det kallas naivitet eller överlevnadsstrategi den där känslan av trygghet som fungerar som ett filter för verkligheten?

När jag var yngre brukade jag trotsa mörkret och vägra vara rädd. Istället för den upplysta omvägen tog jag genvägen genom parken. Det gav mig en känsla av makt. En känsla av att jag tog natten tillbaka just där och då. Fast redan då insåg jag nog att känslor inte är något som förändrar verkligheten. Att jag vågade trotsa mörkret hotade inte manssamhället och gjorde ingen annan tjej tryggare. Det enda sättet att förändra är att se verkligheten utan filter, se att vad som händer andra kan lika gärna hända mig. Tjejer som har blivit våldtagna, misshandlade eller utnyttjade är som jag, helt vanliga tjejer. Medvetenheten är min motståndsstrategi. Att våga se män som potentiella förövare är att se hur manssamhället måste förändras i grunden för att jag som tjej ska slippa förlita mig på en känsla av trygghet. Det är möjligt, eller kanske närmare bestämt högst sannolikt, att många killar känner sig förorättade av en sådan strategi, men det är bara att förklara att den feministiska kampen inte kan ta hänsyn till känslor på det sättet. Då kommer vi aldrig att kunna förändra manssamhället och de är väl inte försvarare av manssamhället, eller?

Petra Bergquist, ordförande SSU-Skåne
.

Radiotips

P1 sänder en serie radioprogram i sommar som heter Heliga familjen som har debatterats en del och som jag absolut kan rekommendera. Programmen handlar om kärnfamiljen och om svårigheten att leva jämställt. Antingen kan man lyssna på dem kl 10 på fredagar eller ladda ner dem här.

Trevlig lyssning!

/Jorun

Gästbloggaren Kristin Linderoth om den lösa generationen

I Ordfront Magasin nr 6 finns en artikel som faktiskt alla borde läsa; ”Den grundlurade generationen” av Kajsa Ekis Ekman. Den handlar om oss som växte upp under 90-talet, vi som blivit snuvade på konfekten men ändå fått lära oss att ta skeden i vacker hand. Ekis Ekman lägger fram det svart på vitt; det är inte bara jag och mina vänner utan en struktur. Hälften av alla i Sverige mellan 20-27 år har inget eget boende, och hälften av alla anställda under 26 år har ett tidsbegränsat arbete. Sedan 1990 har antalet fattiga mellan 20 och 29 år fördubblats enligt en rapport från Socialstyrelsen, och det är den enda gruppen som blivit fattigare det senaste decenniet. Våra liv präglas av vikariepooler, timanställningar, svartjobb och provisionsbaserad telefonförsäljning. Vi är generationen som skaffar flera utbildningar och feta studielån, och ändå inte ens få ett städjobb. Bara 40 procent av de unga kvinnorna idag har ett heltidsjobb, jämfört med 60 procent av de unga männen. Själv har jag äntligen lyckats få ett timvikariat, ett nödvändigt komplement till studiemedlet. En dag i juni står jag i oväsendet mellan två X2000-vagnar, och försöker frenetiskt komma fram till vikariebanken. Det tutar bara upptaget. Jag ringer upp, lägger på, ringer upp igen. På ett av mina timvik skickar de nämligen ut sms om lediga arbetspass. Den som slänger sig på telefonen först får det. Så drillas vi till att vara flexibla, alltid redo. Det enda sättet att överleva är klättra på varandra.

Att leva med den här ständiga osäkerheten är normalt för oss som växt upp med 90-talskrisen. Vi har fått lära oss att inte kräva nåt, att vara tacksamma för det lilla. Vi översköljs ständigt av påståenden om att facket är omodernt, att ideologierna är döda och att ungdomar inte är intresserade av politik. Jag tänker ofta på det här, men det är först när jag läser Ekmans artikel som jag fattar vidden av hur vi faktiskt har det. Vi är den lösa generationen. Bostadslösa, arbetslösa, rotlösa, hopplösa. Och vi är så indoktrinerade att vi ibland misstar vårt osynliga fängelse för frihet.

I åldersgruppen 20-29 år finns de mest stressade, de mest sjukskrivna, de med störst sömnproblem. Var tredje ung kvinna är stressad och har så kallat ”nedsatt psykiskt välbefinnande”. Det är högst av alla i hela befolkningen säger Folkhälsoinstitutet. Det skulle kunna ligga en enorm politisk sprängkraft i det här, men istället luras vi att tro att det är är varje kvinnas eget problem, som kan botas med lite medicin och terapi. De som inte pallar trycket får skylla sig själva, blir sjukskrivna och flåsade i nacken av Försäkringskassan. Tänk om vi istället skulle samla oss; de utbrända, de ensamma, de hemlösa, socialbidragstagarna, de underbetalda kvinnorna, narkomanerna, de psykiskt sjuka, ungdomarna som har tre jobb för att överleva eller inget jobb alls. En massiv armé av trasiga, förbannade människor skulle dra fram över gatorna och formulera ett rungande NEJ som ekade genom hela det här ruttna skitsamhället. Jag väntar bara på gnistan som tänder elden.

.

Kristin Linderoth, jämställdhetsansvarig i SSUs förbundsstyrelse

.

På rätt sida älven

När jag gick med i SSU 1993 tittade vi på ett repotage som hette "På rätt sida älven". Det repotaget etsade sig fast i mitt minne. Antagligen för att det satte ord på det jag som barn upplevt. De orättvisor och klasskillnader jag kände när jag som 11-åring flyttade från höghusområdet Kronogården till ett villaområde på andra sidan staden. Vi flyttade bara några kilometer men olikheterna fick det att kännas som flera mil.

I "På rätt sidan älven" åker Janne Josefsson med Spårvagn 5 genom Göteborg, från stadsdelen Örgryte till Biskopsgården. Året är 1987 och han intervjuar elever från en åk 9 i vardera stadsdel. Ungdomarna berättar om sina drömmar och tankar om framtiden. Killen i Biskopsgården ska jobba på volvo medan killen från Örgryte inte är nöjd förrän han blir direktör. Med repotaget vill Josefsson visa på klassklyftorna och segregationen som fanns i Göteborg.

Igår visade SVT en uppföljning av "På rätt sida älven". Josefsson söker upp ungdomarna i de båda nionde klasserna för se vad de gör idag drygt 20 år senare. Jag kan rekomendera alla att titta på repotaget. Det blir så tydligt att klassamhället lever kvar och att klyforna är större än någonsin.

Frida

Gästbloggaren Carina Brandow om korruptionen i Burma

Den thailändska staden Mae Sot ligger på gränsen mellan Thailand och Burma och majoriteten av stadens invånare är burmeser. Det är en stad som inte påminner om någon annan stad, den är varken thailändsk eller burmesisk, istället är den specifik på ett egendomligt vis. Vardagen i Mae Sot präglas av en utbredd korruption inom den thailändska poliskåren, en exploatering av burmeserna, som till en majoritet befinner sig illegalt i Thailand. Burmeser stoppas ständigt på Mae Sots gator och avkrävs en muta för att slippa arrestering. Ryktet säger att thailändska poliser skickas till Mae Sot istället för att befordras, så ansenlig är polisernas inkomst från mutorna.

De burmeser som befinner sig här är antingen politiska flyktingar från militärjuntans Burma, eller underbetalda migrantarbetare. Fattigdomen är hög och mutorna till polisen skär djupt i hushållskassan, säkerhet är därför prioriterat i burmesernas vardag. Rädslan för att bli arresterad begränsar burmesernas möjlighet att röra sig fritt. Framförallt kvinnor drabbas och många kvinnor lämnar i stort sett aldrig hemmet. De vardagliga sysslorna utförs med rädslan ständigt i medvetandet; marknaden är mindre farlig när regnet faller eller tidigt på morgonen, innan gryningen. I sällskap med en man blir sårbarheten för trakasserier vid en eventuell arrestering mindre. En mindre summa pengar i fickan gör att mutan till polisen blir mindre, då är det bättre att gå två gånger för matinköpen.

Även bortsett från mutor och korruption innebär det thai-burmesiska gränslandet ett hårt liv för burmeserna. De burmesiska migrantarbetarna utnyttjas av fabriksägare med lagen på sin sida. Den lagstadgade minimilönen är långt mycket lägre för migrantarbetare än för thailändska arbetare och burmeser har inte rätt att bilda fackföreningar. Många av arbetarna får inte den lagstadgade minimilönen och en stor summa av deras lön går tillbaka till arbetsgivaren som betalning för det eländiga boende som fabriksägarna förser dem med. Den vanliga arbetstiden är 11 timmar om dagen och att få gå på toaletten under arbetstid är ingen självklar rättighet. De lediga dagarna uppgår till en dag per månad.

Misshandel av burmesiska arbetare är inte ovanligt och det har hänt att arbetsgivare mördat sina anställda, med polisens medvetande. Ingen utredning sker, varken thailändska eller burmesiska myndigheter bryr sig om de burmesiska migrantarbetarna. Kvinnors sårbarhet är särskilt stor då sexuella trakasserier är vanligt förekommande.

Carina Brandow, ordförande för S-studenter i Borås
(Bor för tillfället i Mae Sot)

Könsroller i Almedalen

Under politikerveckan i Almedalen är könsrollerna som huggna i sten. När Sveriges Kommuner och Landsting har seminarium om vården sitter fyra kvinnor och en man i panelen. När ämnet några timmar senare är infrastruktur har de ersatts av fyra män och en kvinna. På ett seminarium om hur Sverige kan bli världsledande på konferenser och kongresser deltar sju män i varierande åldrar. ”Varför har ni inte med en enda kvinna” frågar jag en av dem när han har klivit ner. Han mulnar, märkbart irriterad. ”Det förändrar ingenting i sakfrågan. Jag tror inte att en kvinna skulle sagt NÅN-ting annorlunda.” ”Men tänker ni inte på vilka signaler ni sänder? Det här handlar ju ändå om marknadsföring.” Kongressmannen viftar bort mig. På scenen maler hans kostymkollegor vidare om kongressernas ekonomiska välsignelse.

Kongressdeltagarna bor, äter och shoppar för massor av pengar. Men bor, äter och shoppar kvinnor på samma sätt som män? Skulle inte tro det. Och tyvärr, gubbar, men det förändrar en hel del i sakfrågan. Vår idé om en trevlig middag är inte fläsk med löksås, vår idé om shopping är inte sameknivar för femtusen spänn och vi vill veta hur tryggt det är att promenera till hotellet mitt i natten och hur ofta ni tänker städa damtoaletten innan vi bestämmer oss för vilken kongressanläggning som ska få våra pengar.

Tiden när alla kongresser och konferenser befolkades av gubbar i grå kostym är förbi. Idag är det lika ofta kvinnor som åker på kongress – och som beslutar om och arrangerar tillställningarna. Så om Sverige ska bli världsledande på kongresser, duger det inte med sju män i panelen.

/Julia
.

Gästbloggaren Elsa Hansson är tacksam för vuxenstudier!

Jag heter Elsa Hansson, född i Hököpinge, inflyttad till Malmö som 14-åring då jag började arbeta. Hököpinge var som en ankdamm av världen. Kommunen hade sin egen polis med finka, egen ölgubbe som ofta hade våta byxor och egen fängelsekund. För mig var nog skolbiblioteket det viktigaste. Fint folk var disponenten på sockerbruket, läraren i folkskolan, rättaren på gården. Vi barn var arbetarbarn till 99 %. Men det fanns skillnader även bland arbetarbarnen. En skolkamrat till mig berättade i vuxen ålder att läraren talat om för henne att hon aldrig skulle bli något.

Alla pojkar hade dubbelnamn, det hade bönders barn oftast. Vi åkte till Trelleborg för att lära oss simma. Då fick vi titta på ”Sälen Isac” och ”Stora sjöormen” av Axel Ebbe. Det var inte självklart att man skulle läsa vidare. Det kostade pengar med högre studier. Därför blev det vuxenstudier för mig på 70-talet. Tack Sverige för att KomVux fanns!

Som pensionär läste jag med två andra överåriga ”Medicinsk antropologi”. Det var alldeles fantastiskt att få en inblick i detta ämne. Och tänk att det inte kostade mer än böckerna. Hur länge ska vi arbetarbarn få göra sådana saker?

Elsa Hansson
Medlem i S-kvinnoklubben K.A.R.L. och i Sofielunds S-förening i Malmö
.

Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!

Sedan valet 2006 lyssnar jag bara med ett halvt öra på nyheterna och skummar igenom morgontidningen. Detta är ett försvar för att jag inte ska drabbas av högt blodtryck och dålig hälsa var och varannan dag. För den borgerliga regeringen har bråttom att genomföra det ena hemska reformen efter den andra. Resultatet är alltid detsamma; försämra för de som har det sämst för att kunna göra avdrag och skattelättnader för de redan rika.

Allra oroligast blir jag när major Björklund dyker upp i media. Sociala problem ska lösas genom att barn ska jagas, straffas, testas och bedömas. Som om inte hela vårt samhälle handlar om att bli bedömd, sorterad och placerad. Den ökade pressen i samhället har gjort att barn och ungdomar mår sämre psykiskt än någonsin. Allt handlar om att lyckas och att vara lyckad. Varför kan inte skolan få vara en fristad där barnen kan lära av lust och slippa tävla?

Socialdemokraternas vision om en skola för alla har blivit en skola för några. På grundskolan ska det skapas elitklasser för de allra bästa och på gymnasiet återinförs studentexamen och yrkesexamen. Barnen kommer redan från 12 års ålder sorteras in i A- och B-lag. Det känns som om vi färdas hundra år tillbaka i tiden. Jag sluter ögonen och önskar att det snart är val. Då kommer i alla fall jag göra vad jag kan för att rösta bort den här vidriga regeringen. Något de verkar medvetna om eftersom de har så bråttom att driva igenom sina beslut.

Frida
.

Gästbloggaren Anki Bergström om skönhetsideal

Jag har nyligen varit hos både tandläkaren, läkaren och frissan. I väntrummen kan jag naturligtvis inte låta bli att läsa både vecko- och kvällstidningar. Eftersom jag inte läser sådana tidningar i vanliga fall ger det mig en möjlighet att hålla koll på vem som gift och skilt sig, även om det för min del ofta blir i helt fel ordning.

Även andra braskande rubriker möter mig när jag läser. Vi tjejer uppmanas i samtliga medier att banta för att komma i vår baddräkt lagom till sommarsäsongen. Metoderna för hur man skall banta varierar. Är det inte atkins så är det GI. Eller flygvärdinnemetoden. Eller viktväktarna, stenålders- eller äppledieten. Budskapet vänder sig uteslutande till tjejer och är glasklart – du duger inte som du är!

Samtidigt som vi vet att anorexiproblemen växer bland ungdomar uppmuntrar media det trådsmala idealet. Vilka ideal är det som lyfts fram?

Hur ser det ut för killarna då när jag läser veckopressen? Hur ska de komma i badbrallorna inför doppet i det stora blå? Det får vi inte veta eftersom det inte med en enda rad nämns i de olika tidningarna. Mäns badsäsong är inte av allmänt intresse, tycks det. Eller så är det ett tecken på sundhet från redaktionernas sida. Får män då se ut hursomhelst? En äldre man med stor mage har pondus och framhävs i texterna som stor ledare med aptit på livet. Och mat förmodligen. För kvinnor skulle samma situation vara liktydigt med fetma. De runda formerna kan alltså hyllas. Men tydligen bara på män.

Anki Bergström
Ledamot (S) i fritidsnämnden i Malmö

.

Ha kvar akutteamen!

Den borgerliga majoriteten tillsammans med Miljöpartiet i Region Skåne har nu fattat beslut om att avveckla organisationen prehospitala akutteam (PHAT ) för att spara 40 miljoner kronor. Dessa team innebar att den prehospitala nivån inom vården också fick tillgång till läkarkompetens, precis som övriga delar av sjukvården.

Det har bland annat inneburit att patienter som efter bedömning istället för att köras till sjukhus kan färdigbehandlas hemma samt extra förstärkning och kompetens i samband med svåra olyckor m.m. Ett exempel som kan nämnas är häftfrakturprocessen i Lund där patienten kan tas direkt till vårdavdelningen efter bedömning av PHAT-läkare istället för en omväg via akuten. De medicinskt ansvariga anser att de prehospitala akutteamen utgör en mycket viktig del av det prehospitala arbetet och att verksamheten nu funnit sina former.

Anledningen till beslutet går möjligtvis att finna I den borgerliga majoritetens ambition att istället använda de 40 miljonerna till att handla upp hembesöksbilar från en privat utförare. Hembesöksverksamheten kan inte ersätta det arbete som PHAT utför utan är snarare ett komplement till detta. För mig är det solklart att det inte är behovet av vård som är det viktigaste för borgarna när de prioriterar inom vården då det är viktigare att behandla förkylda personer i hemmet än att rädda akut sjuka människor!

Åsa Otterström, ledamot (S) i regionfullmäktige i Skåne

.

Gästbloggaren Marika Åsbrink Lindgren

”Proletärkvinnan utvecklas genom organiseringen, dras bort från generationers dumhet… och med hjälp av sin organisation kan hon kämpa sig fram till rättfärdiga och människovärdiga livsvillkor”. Orden är Anna Sterkys. Hon är en av de briljanta politiska begåvningar som glömts bort i arbetarrörelsens historia, bara för att hon var kvinna. Om henne och flera andra kvinnliga hjältar skriver jag och Anne-Marie Lindgren i boken ”Systrar, kamrater”.


Anna Sterky arbetade under hela sitt liv fackligt och politiskt. Hon hade en brinnande övertygelse som fick henne att bilda fackföreningar trots riskerna, att arbeta för kvinnlig rösträtt i decennier, och att kämpa för ett socialdemokratiskt kvinnoförbund trots att övriga partiet var måttligt intresserat. Hur orkade hon?


Anna trodde benhårt på att enda sättet att lösa de orättvisor hon såg var att gå samman och kämpa. Men det var inte alltid lätt. I brev till nära vännen Kata Dalström beskriver Anna ständigt uppblossande konflikter, gnissel och gnäll inom kvinnoklubbarna. Hon kände sig ensam och missförstådd. Många kan nog känna igen sig i denna baksida av det politiska engagemanget, än idag.


Det fantastiska med Anna Sterky är att hon ändå aldrig gav upp. Hon glöder hela livet. Hon slutar aldrig att tro på sina ideal, att politiken ska göra människan – och världen – lite bättre. Hon blir inte cynisk och bitter. Hon gråter inte – hon kämpar. Det är mycket friskt, och mycket inspirerande.


Marika Åsbrink Lindgren (s)
Aktuell med boken "Systrar, kamrater!"
.

Ett rättvisare Malmö

Nu har vi suttit två dagar i Malmö kommunfullmäktige och debatterat budgeten för 2009. Malmö är en stad i utveckling. Varje vecka flyttar det i genomsnitt in 100 människor till vår stad. Fler företag etablerar sig i Malmö, fler får arbete, fler börjar studera på högskolan och fler turister söker sig hit. Malmö har blivit utsedd till tredje hållbaraste staden i världen och vi vårt kvinnofridsprogram har blivit utnämnt som Europas bästa förebyggande arbete.

Budgeten som S, V och Mp stod bakom innehöll 630 miljoner mer än 2008 års budget. 135 miljoner till nya satsningar, 375 miljoner till löneökningar och 120 miljoner för demografi förändringar (fler människor). Den största och viktigaste satsningen är utbyggnaden av förskolan (122,7 milj). En utbyggnad som gör att vi kan erbjuda alla barn förskoleplats, även barn till arbetslösa och föräldralediga. Vi satsar dessutom 24 miljoner på skolor i utsatta områden, 10 miljoner på nya mötesplatser för ungdomar och 2 miljoner på genuspedagogik. Det är alltså en budget med ett tydligt barnperspektiv.

För den som är vill se budgeten i sin helhet eller titta på kommunfullmäktigemötet i efterhand kan göra det på Malmö stads hemsida. Sammanfattningsvis är det en budget för mindre klyftor och bättre välfärd!

Frida Karlsson och Sofia Hedén
.

Fortsätt avveckla kärnkraften

När jag gick med i SSU för snart 15 år sedan var det för att jag brann för miljöfrågorna. Kärnkraften var min hjärtefråga. Som 19-åring höll jag förstamaj om just kärnkraftsfrågan. Jag sa att om chansen så är en på tusen för en härdsmälta som den i Tjernobyl så vill jag aldrig utsätta mina barn för den risken.

Detta var i slutet på 1990-talet och sedan dess har det varit relativt tyst i kärnkraftsfrågan. Det har funnits ett samförstånd i svensk politik om att kärnkraftsomröstningen ska följas och kärnkraften avvecklas till 2010. Nu är det bara två år kvar och endast en reaktor är stängd. När ännu en reaktor nu ska stängas går till min förfäran flera partikamrater ut och tar avstånd från kärnkraftsavvecklingen. Samtidigt har Folkpartiet i Malmö startat en kampanj för kärnkraft. Detta är ett svek mot svenska folket men framförallt mot framtida generationer.

Alternativ finns och utvecklas hela tiden. Vattenkraften kan effektiviseras och moderniseras. Många nya hus satser på solenergi. I Malmö går vi i fronten med världens tredje största vindkraftpark till havs med 48 vindmöllor. Så även om det inte går så snabbt som vi hade hoppats kan man som socialist aldrig släppa kravet på kärnkraftsavveckling. Så Marita Ulvskog & CO fega inte ur nu, vi måste fortsätta avveckla som vi lovat!

Frida Karlsson
.

Löneskillnader som upprör

Har tagit del av den upprörande och nedslående statistik som SCB presenterar och som visar på löneskillnader mellan män och kvinnor i de skånska kommunerna. Läste även TCOs rapport ”den dolda barneffekten”, vilken jag varmt rekommenderar!

Överallt där löneskillnader nämns pratar man om hur mycket mer männen tjänar jämfört med kvinnorna. Märkligt- eftersom män inte föds mer kompetenta än kvinnor. Kvinnors löner påverkas negativt av barnafödande. För männen råder det motsatta, deras löneutveckling blir bättre sedan de skaffat barn! Märkligt- eftersom vi är lika mycket föräldrar båda två!

Min egen kommun, Osby, placerar sig som tredje sämst i riket när det gäller löneskillnader mellan kommunanställda män och kvinnor men även när det gäller övrig mätbar jämställdhet. Här tjänar man mellan 3600 kr och 4000 kr på att vara man! Det har ingen som helst betydelse vem som har haft makten här, resultatet är detsamma år efter år. Detta går nu en lokal socialdemokratisk företrädare för partiet ut och försvarar i radio! Han menar att det är så här samhällsstrukturen ser ut och att det inte går att förändra en sån sak som stora löneskillnader mellan män och kvinnor. Du kan höra mer om detta på Radio Kristianstads hemsida.

Att jämställdhetsarbetet i vår kommun hittills har gett pinsamt klent resultat visar tydligt hur starka de här ålderdomliga strukturerna är och hur de genomsyrar hela vårt samhälle. Det beror helt enkelt på vem som får lov att sätta dagordningen. Dessa strukturer går över partigränserna. Socialdemokratisk politik bygger på jämställdhet och solidaritet. Sägs det…

Marika Bjerstedt Hansen
.

Gästbloggaren Eva-Lena Jansson om kollektivavtal

Det brukar ju heta att ”goda råd är dyra” men frågan är om inte dåliga råd är dyrare. I alla fall den typen av råd som tidningen Glamour kommer med i sitt senaste nr (7). Där har man ”proffsknep som dig ett bättre och roligare jobb”. Med rubriken PÅ DIN SIDA KARRIÄR så har man flera tips varav ett suger rejält. Unga kvinnor (den största målgruppen för denna tidning) får sex råd varav det ena är följande: ”Erbjud dina tjänster gratis under en begränsad tid. Du visar vad du kan och får samtidigt erfarenhet och en chans att se om företaget verkligen är intressant. Gör en överenskommelse innan så du inte blir utnyttjad.” Men hallå! Att jobba gratis är att bli utnyttjad och de enda som tjänar på att någon ger den här typen av råd är arbetsgivarna.

Skulle tidningen Glamour verkligen vara på sina läsares sida så skulle man tipsa om hur svensk arbetsmarknad fungerar. Vi har ingen lagstiftning som reglerar lön. Istället så finns det något som kallas kollektivavtal som talar om vad arbetsgivarna måste betala. Dessa avtal skrivs under av arbetsgivare och fackförbund gemensamt. Om någon jobbar under avtal kan arbetsgivarna bli skyldiga att betala skadestånd. Finns inget avtal så riskerar man att få för dåligt i lön eller som Glamour tipsar om, ingen lön alls. Sen kan man ju fundera på hur många på Glamours redaktion som först fick jobba gratis på tidningen innan man fick jobbet där…
Om jag får ge ett tips så för de som funderar på vad man ska tänka på när det gäller jobb så är det att kolla in LOs hemsida eller ringa fackets hjälptelefon på 020-56 00 56. Garanterat kollektivavtalsäkert och inga dåliga råd om att jobba gratis.

Eva-Lena Jansson, riksdagsledamot (s)
.

Naturlig förlossning?

Nu när min förlossning närmar sig med stormsteg får jag massor av tips och uppmaningar från andra kvinnor. Väldigt många tycks förespråka en ”naturlig förlossning”, dvs. helt utan medicinsk smärtlindring. Ibland känns det som att det går prestige i detta med att inte använda smärtlindring och jag kan inte förstå varför – det finns ju lindring att få för något som med största säkerhet gör jätteont. Är man en bättre kvinna om man härdar ut?

Dessutom blir jag provocerad av hela begreppet naturlig förlossning eftersom man faktiskt befinner sig på ett sjukhus med all modern teknik som finns att tillgå. Vi ska vara tacksamma över att vi slipper riktigt naturliga förlossningar som ju är förknippade med hög dödlighet för både kvinna och barn. Gå in på Röda korsets kampanj ”Rädda mammorna” och ge ett bidrag som bland annat går till hälso- och sjukvård i krigsdrabbade länder. Så att fler kvinnor i utvecklingsvärlden slipper helt naturliga förlossningar.

Jorun
.

Gästbloggaren Janette Skogshus om skönhetsideal

Programmet "Nya tider i Kina" del 2, om kvinnors skönhet i Asien, fångade häromkvällen min uppmärksamhet och fick mig att må illa. I Asien når just nu marknadskrafterna framgång genom att lansera västerländska skönhetsideal och för att bli västerländskt vacker låter unga tjejer och kvinnor plastikoperera sig. Operation på operation genomförs och efter månader och år av smärtor och lidande och i vissa fall direkt hälsovådliga ingrepp kan man dessutom delta i en nationell skönhetstävling för plastikopererade tjejer/kvinnor.

Ett oerhört vanligt ingrepp som sker enligt löpande band-principen och med lokalbedövning är att förändra sin asiatiska ögonform. Ett mer omfattande men icke ovanligt ingrepp är benförlängning som tar ungefär ett år. Reportern intervjuade bl.a. en manlig direktör som stoltserade med att han enbart anställer vackra tjejer i sitt företag och han kunde också tänka sig att betala för en duktig säljares plastikoperation.

Marknadskrafterna och mäns definition av skönhet och ideala tillstånd verkar på intet sätt mindre idag än för åttio år sedan då Kinas kvinnor snörde ihop sina fötter till obrukbara små klumpar. Men om vi istället riktar blicken mot oss själv. Vilka ideal styr 2008 i Sverige? Är det vi kvinnor och tjejer som styr våra ideal, eller hur långt går marknadskrafternas vinstintresse och patriarkala definitioner in och styr vårt eget sätt att bedöma skönhet på?! Mer om programserien hittar du på SVTs hemsida. Sapere Aude!

Janette Skogshus, studieledare i S-kvinnor Skåne
.