Vi ses nästa år!

Vi har tagit en liten paus och skriver inte så ofta. Planerar att komma igång igen i början av nästa år. Tills dess säger vi GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne

.

Det magiska lilla skuttet

Jag njöt stort av första simturen efter ankomsten till Gambia. Jag hade sprungit till stranden för att hinna innan mörkret kom. Nu låg solen lågt och jag hoppad och surfade på vågorna. Några enstaka turister låg kvar på de annars överfulla stränderna. Ingen förutom jag badade. När huden skrumpnade och solen var oroväckande nära horisonten, vände jag åter in mot stranden. Där stod fem män och väntar på mig. Minnen från min första resa till Gambia kom tillbaka. Hur jag tydligt, men förhoppningsvis inte oartigt, fick avvisa tiotals gambier varje dag som ville sälja något, informera om sin verksamhet, guida mot dricks, bara umgås, gifta sig eller lura av mig 200 dalasis (motsvarande en dagens i Sverige, här en veckolön).

Jag går mot stranden och när vattnet når mina knän möter jag den förste. (På grund av självbevarelsedrift och otroligt dålig simkunnighet, går de flesta människor här inte längre än till knäna.) ”What´s your nice name? Where do you come from? Nice to be at the beach when no one is bothering you?” Jag tittade undrande på honom. Han tyckte själv inte han tillhörde ”those who bothers” utan ville ju bara prata om något. Vi skrattar. Jag mest. Jag säger hejdå och börja gå. Han följer efter. Det är då jag gör det – det där magiska lilla skuttet upp på en liten upphöjning där alla solsängarna står. Han blir kvar nere vid vatten brynet. Han är brutalt medveten om att han inte har privilegierna som gör att kan följa mig längre.

För att skydda turisterna från sk. bumsters och hustlers (dvs alla som tränger sig på) har Gambia skapat turismzoner – där förutom turister endast gambier med ett speciellt pass får vistas. Därinne finns de stora hotellen, många fina restauranger, de gröna taxibilarna (de gula står utanför den magiska zonen). Dessa turismreservat sträcker sig ut på stranden. Man kan tycka att det är förfärligt att privilegiera människor från väst får tillgång till stränder, bilar och restauranger som inte gambier har, men problemet är än större.

Turisterna har nämliga inga turistpass – de släpps in ändå. Därför måste man skilja på potentiella turister, potentiella gambier, potentiella kunder, potentiella hustlers etc. Det kan man bara genom klass- och etnicitetsmarkörer. Som vit har du tillträde till alla hotell, alla restauranger etc. Det spelar ingen roll om du kom igår eller har bott här i femton år. Som svart har du tillträde överallt om du är i sällskap med en vit eller om du är känd, eller om det framgår att du är välbärgad (även om det inte alltid är en garanti). (Hur de gör med svarta gäster som faktiskt bor på hotellen är fortfarande ett mysterium för mig.) Ett stort turismområde vid Cape Point (där Ving har några av sina hotell) kallades för ett par år sedan för ”Little South Africa”. Turismindustrin tar vid där kolonialismen slutade i att skapa ett samhälle där privilegier åter knyts till hudfärg. Som naiv svensk, vill man gärna utgå från att världen är färgblind och att man blir sedd som människa. Den illusionen kan man glömma snabbt. Jag är vit och det ger en mängd privilegier. Det är jag brutalt medveten om när jag tar det lilla skuttet. Killen på stranden slutar skratta.

Lina Afvander, S-kvinna

Gästbloggaren Sara Björk-Jensen om presidentvalet i USA

Nyss hemkommen från en fantastisk resa till Seattle, väljer jag att skriva om det som många andra upplevde förra veckan. Tisdagskvällen den 4 november 2008 befann jag mig på Westin Hotel i Seattle där Washington Demokraterna hade sin officiella valvaka. Detta var minst sagt en upplevelse med blandade känslor. Det är otroligt att en man under sin livstid både kan uppleva en vardag där människor blir mördade enbart på grund av sin hudfärg och att sedan drygt 40 år senare bli vald till landets första svarta president. Jag ogillar att diskutera frågor utifrån begreppet ras men när det gäller amerikansk politik så är detta ytterst viktigt. Samtidigt som jag är ytterst glad att ha varit en del av den kampanj som så stort har förändrat amerikansk politik känns det hela mycket underligt. Hade detta varit ett val där jag hade haft möjligheten att rösta så hade jag troligtvis inte kampanjat och jublat för en kandidat från Demokraterna även om jag rent taktiskt hade röstat på densamma. Men här stod jag på valvakan nöjd med att ha kampanjat för Obama ett par dagar tidigare och hoppandes av lycka för att han hade vunnit. Det är splittrande att vara en del i, om än en liten del, i en sådan viktig och fundamental händelse. Nu hoppas jag bara att detta inte bara i teorin innebär en ordentlig vänstervridning inte bara inom amerikansk politik utan också i resten av världen, må den komma till Sverige snart.

Sara Björk-Jensen, ordförande för SSU-Malmö
.

Ekonomisk kris?!

Överallt i alla medier kan du idag höra och läsa om den största finanskrisen sedan 20-talet. I USA lanserades igår ett krispaket efter att staten fått gå in och rädda flera banker från konkurs. I Sverige spekuleras det i att Swedbank måste vända sig till staten för att få hjälp. Stadsminister Reinfeldt uppmanar svenska folket att fortsätta konsumera, och får stöd av ekonomer som säger att det är lugnt. Vad ska man tro?

Under de senaste fem åren har världen upplevt snabbare tillväxt än någon gång sedan i början av 1970-talet. Detta samtidigt som klyftorna mellan fattiga och rika har ökat. I USA har de här klyftorna återgått till nivåer som i början av 1900-talet. I Sverige har vi gått från att vara en välfärdsstat med skattefinansierad skola, sjukvård och socialförsäkringar, till ett land där vart femte barn lever i fattigdom. Ökade inkomstklyftor i kombination med en otrygg arbetsmarknad och raserade trygghetssystem leder dessutom till ökad kriminalitet.

Naomi Klein beskriver i sin bok "Chockdoktrinen" hur nyliberala ideologer och makthavare utnyttjat katastrofer som denna för att driva igenom förändringar som människor annars inte skulle ha gått med på. Senast vi hade en kris i Sverige var 1991 och då precis som idag genomförde den borgerliga regeringen en rad reformer som gjorde de rika rikare medan sjuka och arbetslösa får betala. De säljer ut våra statliga bolag, raserar bostadspolitiken, försämrar A-kassan och främjar en låglönemarknad. Det är därför dags att vi sätter ner foten och tar tillbaka våra positioner. För att det ska lyckas måste vi börja med att bygga upp en stark fackföreningsrörelse.

/Frida
.

EU och kvinnorna

Det bor 250 miljoner kvinnor i EU-länderna och tydligen är det ingen som duger när det snart är dags att utse dessa fyra EU jobb: en permanent ordförande för Europeiska rådet, en representant för utrikes och säkerhetspolitik, en talman för parlamentet och en ordförande för kommissionen. I diskussionerna inför jobben är hittills inga kvinnor aktuella.

Kanske dags att leta lite till? Skriv på det här uppropet och hjälp till att uppmärksamma gubbarna om att det finns kompetenta kvinnliga kandidater till alla jobb!

http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front&lang=gb

/jorun

Självständighet eller död...

Första gången jag hörde talas om Västsahara, trodde jag de menade det geografiska området västra Sahara. Jag hade totalt missat att det var ett land. Men jag insåg snabbt att jag inte var den enda som inte kände till konflikten. Den var och är generellt sett ganska okänd. Västsahara är ett land som ligger söder om Marocko och som är Afrikas sista koloni. Det var en gång i tiden en spansk koloni men ockuperades av Marocko 1975 när Spanien drog sig ut ur landet. Idag bor runt två tredjedelar av den västsahariska befolkningen i den Algeriska öknen som flyktingar. Från början av ockupationen utkämpades ett militärt krig men sedan 1991 är det "fred" i området.

Mina besök till flyktinglägren har hjälpt mig att inse att bara för att det officiellt är ett "eldupphör" betyder det inte att kriget upphört. Människor torteras, mördas och försvinner hela tiden i det ockuperade området av Västsahara. Våldtäkt på både kvinnor och män används systematiskt och frekvent som krigsmedel av Marockanska soldater och poliser. Jag har sett och hört konsekvenserna av ockupationen, och de är inte vackra. De västsahariska ungdomarna växer upp med en hopplöshet som är så stark att de är villiga att offra sina liv för att befria sitt land. Termen "självständighet eller död" återkommer gång på gång i diskussionerna kring om man ska fortsätta kämpa fredligt eller ta till våld igen.

Västsaharakonflikten är en konflikt där man egentligen kan göra hur mycket som helst genom att nästan inte göra något alls. Det som behöver göras det är att erkänna Västsahariernas rätt till sin självständighet (som för övrigt ett 80-tal länder redan gjort). Och för att göra detta behöver man bilda opinion och detta görs egentligen bäst genom att prata med människor och beskriva konflikten i annat än svartvita termer. Så det tänkte jag börja med att göra på S-kvinnoklubben Avantgardes möte den 13 oktober klockan 18.30 på Ystadsgatan 8 i Malmö. Där tänkte jag också dela med mig av de andra stegen som jag tror vi behöver ta gemensamt som socialdemokrater för att hjälpa till med befrielsen av Afrikas sista koloni. Välkomna!

Natasa Mirosavic
.

Gästbloggaren Gun-Britt Lagerkvist om sjukvården

Vi socialdemokrater är inte nöjda med det sätt sjukvården sköts i Malmö. Vi hade också stora problem när vi var i majoritet, men vi gjorde vårt bästa.

Den borgerliga femklövern avisera hela tiden neddragningar på vårt sjukhus (MAS), först ville man lägga ner vårdplatser men nu drar man in på personal och till slut blir det ju samma sak. Akuten fungerar inte, dagligen hör vi om timslånga köer för sjuka patienter och deras anhöriga, det är inte o.k. Personalen kan ju faktiskt inte ”trolla med knäna”

Eva Holmström och Regionrådet Rikard Larsson besökte Psykiatrin i våras och var djup nedstämda med vad dom såg och har rapporterat detta till regionledningen. Vad görs åt det?
Organisationen är också sådan att det inte finns lokala förutsättningar för oss i sjukvården att följa och följa upp verksamheten.

Visst, det har byggts en hel del i Malmö men det räcker inte att bygga sjukhusbyggnader man måste fylla dom med innehåll och det tycker jag inte den borgerliga femklövern gör. Dom skyller på pengar men till ideliga privatiseringar finns det alltid medel……..

Gun-Britt Lagerkvist
Ledamot i södra sjukvårdsnämnden

Gästbloggaren Elsa Hansson om härskartekniker

Som övergripande mål har jämställdhet ett brett politiskt stöd. Vilka åtgärder det motiverar i enskilda sakfrågor är däremot föremål för omfattande debatt. När det råder ojämlikhet vad gäller andelen män eller kvinnor inom ett visst område är det ibland tillåtet med positiv särbehandlig exempelvis om en arbetsplats har ovanligt få kvinnor, eller om utbildning lockar ovanligt få män. Detta gjorde man med förskollärare på 1970-talet.

I Sverige har jämställdhet haft en central ställning i samhällsdebatten sedan 1970-talet, och landet räknas ibland som ett föregångsland i frågan. Hur är detta möjligt då män bestämmer dagordningen? Svaret är: ”Det är inte möjligt”. Fortfarande gäller Berit Ås ”härskartekniker”

Osynliggörande: Man blir inte presenterad vid ett möte. När man talar prasslas det med papper, pratas i telefon. Ingen respons – när föredraget är slut är det ingen som säger något.

Förlöjligande: Skämt på annans bekostnad: Kvinnor på konferens är detsamma som en hönsgård. Även infantilisering: Lilla vän, det måste jag hjälpa dig med.

Undanhållande av information: Att ha information och hålla på den innebär makt. Männen tar en öl efter jobbet och fattar informella beslut. Den som saknar information känner sig korkad, kan fatta felaktiga beslut eller bli handlingsförlamad.

Dubbelbestraffning: Både det du gör och inte gör är fel. Går du på ett möte på kvällstid försummar du dina barn. Stannar du hemma är du oseriös.

Påförande av skuld och skam: Ofta en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Du känner skuld och skam trots att det inte är ditt fel. En kvinna som utsätts för sexuella trakasserier har sig själv att skylla eftersom hon har en kort kjol.

Stå på er tjejer! Vi kan, vi behövs, och vi måste dagligen bevisa det.

Elsa Hansson
Riddare av ”Sofielunds Folkets hus”
Medlem i S-kvinnoklubben K.A.R.L.
och i Sofielunds S-förening
Står på Riksdagslistans 7:e plats
Är inte riktigt lika arg längre
.

Det är Björklund som är en bluff!

Utbildningsminister Jan Björklund i synnerhet, och borgerliga politker i allmänhet, brukar upprepa hur dålig den svenska skolan är. Alla rapporter som kommit under 2000-talet där den svenska skolan ligger i topp nonchaleras. I ett debattinlägg i DN (19980305) avfärdar han under rubriken ”Bluff att Sverige är bäst i världen” matematikundersökningen för gymnasieelever i TIMSS 1995. Björklund säger att den svenska skolan är inne i den allvarligaste krisen någonsin, samtidigt som flera undersökningar visar att Sverige är ledande inom utbildingsområdet och den svenska skolan ligger i topp i OECDs senaste sammanställning från 2006. Så trots att Björklund upprepar att svenska skolan är dålig och i kris visar flera undersökningar och rapporter motsatsen. Då menar Björklund att rapporterna är bluff. Jag undrar vem det är som är en bluff?

Lyssna på P1s granskning av Björklund här, den är mycket bra och underhållande.

Jag vill betona att jag med detta inte menar att det inte finns brister inom utbildningsområdet. Tvärtom finns det mycket som kan göras och förbättras. Men tillskillnad från minister Björklund vill jag inte svartmåla allt fantastiskt arbete som görs runt om i skolorna i Sverige, och jag ser andra lösningar än den nuvarande regeringens utbildningspolitik.

/Frida
.

Gästbloggaren Ingalill Bjartén skriver från Palestina

En mamma i Gaza väntar på sitt barn. En trettonårig pojke på väg hem från en dag i skolan. Plötsligt hörs dånet eka mellan husen. Israeliska flygplan visar sig på den klarblå himlen. Ångesten kramar mammans hjärta. Bomberna faller över Gaza. Var är mitt barn? Senare kommer den palestinska polisen till mammans hus. Din son är död. Dödad av israeliska bomber. Mamman chockad vill se sin son. Det är ingenting att se. Mamman vidhåller sitt krav. På bårhuset får mamman ta farväl av vad som återstår av sonen. En sko och resterna av ett ben sitter i denna. De israeliska bomberna över Gaza har åter talat. Ett oskyldigt barns liv har släckts.

Ingalill BjarténSkånes S-kvinnor

Vård eller skattesänkningar?

För ett par veckor sedan födde jag på Malmö allmänna sjukhus. Jag hade förberett mig väl, läst på ordentligt och i förväg bestämt mig för hur jag ville ha det i en mängd avseenden. När jag väl var där gick allt väldigt snabbt och det mesta blev annorlunda mot vad jag föreställt mig i förväg.
Jag kan så här i efterhand känna stor tacksamhet för den fantastiska vård jag fick i samband med förlossningen. Alla personalkategorier imponerade på mig och min man – undersköterskor, barnmorskor och läkare. De var proffsiga, trevliga, engagerade och lyhörda.

Jag behövde inte tjata mig till bedövning utan barnmorskan respekterade mitt önskemål direkt. Det kändes väldigt skönt och gav mig en vilopaus som gjorde att jag sedan orkade den sista biten.

När hjärtljuden på barnet gick ner i slutet av förlossningen blev jag stressad och kände mig hjälplös. Då var det en stor lättnad att ett helt gäng barnmorskor och en läkare nästan omedelbart kom till undsättning och såg till att både jag och mitt barn klarade förlossningen utan några allvarliga men. Det var dramatiskt, det gjorde ont och både jag och barnet var medtagna en tid efteråt – men vi klarade det!

Vad som helst kan hända vid en förlossning och då vill man ha bästa tänkbara vård. Bara tanken att föda hemma eller på en förlossningsavdelning med sämre kvalitet ger mig kalla kårar…
Även om jag fick utmärkt vård både på förlossningsavdelningen och på BB efteråt så kunde jag se att trycket på personalen var stort. Det råder Baby-boom och extra personal hade ändå kallats in för att klara pressen.

För ett tag sedan drabbades skånsk sjukvård av ett stort sparbeting. Det var borgarna i Region Skåne som låg bakom. Jerker Swanstein (m) hävdade till och med att det råder "arbetsbrist", d.v.s. att personalen i sjukvården inte har tillräckligt med arbetsuppgifter och därför skulle ett par tusen sägas upp, varav flera hundra på Malmö allmänna sjukhus. Köerna i vården är bevis nog för att detta inte stämmer!

Även om borgarna kanske tar sitt förnuft till fånga och stoppar en del av besparingarna för att inte förlora nästa val, så är hotet inte över. Så länge de värderar skattesänkningar högre än kvaliteten i vården känner i alla fall jag mig inte trygg!

Hillevi

Bättre boende för hemlösa missbrukande kvinnor i Malmö

"Bättre boende för hemlösa missbrukande kvinnor" är ett stadsövergripande treårigt projekt som startade i Malmö stad i februari 2006. Projektet skall pågå året ut och är ett samarbete med MKB fastigheter AB och Röda korset. Syftet med projektet är att förbättra situationen och ge skydd till hemlösa missbrukande kvinnor då denna grupp är extra utsatta för hot, våld och övergrepp samt att hitta långvariga boendealternativ för dessa kvinnor. Projektet ingår i regeringens satsning 2006-2008 mot hemlöshet i Sverige.

För närvarande arbetar jag som socionom i Malmö för vuxna med någon form av missbruksproblematik och kommer därför ofta i kontakt med bostadslösa missbrukande kvinnor. Min fråga till nuvarande regering men även till Malmö stad är vad som kommer att hända med denna specifika satsning när projektiden löper ut?

De kvinnor jag möter i mitt arbete och som sitter fast i en missbruksrelation är väldigt ensamma i en värld som är ytterst tuff och mansdominerad. Många av kvinnorna känner sig utelämnade från samhället och vågar inte förlita sig till myndigheter och polis. De vågar som regel inte anmäla de som misshandlar dem psykiskt och fysiskt. Kvinnorna står långt utanför bostadsmarknaden och männen håller ofta kvar sina kvinnor i destruktiva relationer där våld och övergrepp är vanligt förekommande. Dessa kvinnor är i behov av bättre boendealternativ och bör prioriteras. Hur skall det går för dessas kvinnor när projektet läggs ner? Vad kommer att hända med de fyra akutboendeplatser (Fribo) som i dagsläget finns?

/Cecilia Wohltat

---

Gästbloggaren Alexandra Einerstam från pridefestivalen

Pride är över för denna gång. Detta år var Stockholm värd för Europride. Detta underbara spektakel som har blivit en folkfest även för heterosexuella men som fortfarande är och förblir en frizon för många hbt-personer. Hela arbetarrörelsen var samlad, under gemensam paroll – We are family! LO presenterade bland annat en ny facklig policy mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning och könsidentitet.

Ibland får jag höra personer som säger till mig ”men Alexandra, varför tjatar du så om hbt-personers fri- och rättigheter? Ni kan ju göra allt som vi (heterosexuella) kan göra. Ni kan gifta er, ni kan inseminera och adoptera. Vi står ju till och med och applåderar, när ni går i prideparaden. Nu ska Sverige få könsneutralt äktenskap. Sluta tjata Alexandra!”

Kära heteros!

Nej, vi kan fortfarande inte göra allt som ni kan göra. Jag kommer att fortsätta ”tjata” om hbt-personers fri- och rättigheter så länge ”våra” fri- och rättigheter inte är samma som ”era”. För vad det i förlängningen handlar om så är det mänskliga rättigheter. Jag håller med om att vi i Sverige har kommit långt, vad beträffar mänskliga rättigheter, men vi är inte där än.

Jag och min fästmö kan till exempel inte visa vår kärlek i alla sammanhang. Vi kan inte, en mörk lördagsnatt, hålla varandra i hand på gatan, eller ge varandra en puss i tunnelbanan. Framför allt inte om klientelet i tunnelbanan eller på gatan är av sådant slag att om vi pussas, utsetts vi för hat, hot och våld. Vi måste hela tiden leva med ett säkerhetstänkande. Vi måste hela tiden ta med en rad olika faktorer i beräkningen, innan vi ger varandra den pussen eller den kramen. Tänker ni heteros så, varje gång ni vill pussa er partner?

Främlingsfientliga och homofobiska brott fortsätter att öka, enligt BRÅ:s årliga rapport. Under år 2007 identifierades 725 anmälningar som bedömdes innehålla ett huvudbrott med homofobiska motiv. Detta är det högsta antalet anmälda homofobiska hatbrott under den så kallade insamlingsperioden och innebär en ökning med 6 %, jämfört med året innan. Inga roliga siffror!

Att skaffa barn med en kvinna är inte det lättaste (och då tänker jag inte enbart på den biologiska omöjligheten). En kille sade till mig ”åk en sväng med Finlandsfärjan, så har du det överstökat” och visst kan jag göra det, men jag är inte så lockad av tanken. Väntetiden för insemination är lång i Sverige, ibland upp till två år. Därför fortsätter lesbiska kvinnor att åka till Danmark och Finland för insemination. Det gör insemination till en klassfråga, såväl för homosexuella kvinnor som för singelkvinnor i Sverige. Insemination för ensamstående kvinnor, är nämligen inte tillåtet i Sverige.

Två flator och två bögar som skaffar barn tillsammans är ett annat alternativ, men så kommer vi in på detta med fler än två juridiska vårdnadshavare. Om jag och en bög skaffar barn tillsammans, kommer således vi att bli de två juridiska vårdnadshavarna. Våra respektive får inte denna rättighet. Hur tror ni våra partners upplever en sådan diskriminering? Jag kan vidare inte vara surrogatmamma i Sverige.

Om nu könsneutralt äktenskap införs i Sverige och jag och min fästmö väljer att gå till en kyrka, så kommer vigselförrättaren ha rätt att säga ”nej, jag viger inte lesbiska par. Ni får gå någon annanstans”. Hur tror ni att min kristna fästmö upplever det? Det är vad enmansutredningen kom fram till (SOU 2007: 17). I jämförelse med andra länder, har vi i Sverige kommit lång vad beträffar hbt-personers fri och rättigheter. I över 70 länder är homosexualitet förbjudet i lagstiftningen.

Jag har en hel arbetarrörelse som stöttar mig och alla andra homosexuella, bisexuella och transpersoner. Vi får dock inte glömma våra vänner runt om i världen. Internationell solidaritet är något jag brinner för. Jag kommer att fortsätta driva frågor som har att göra med mänskliga rättigheter, därför är jag socialdemokrat. Socialdemokratin har sina djupaste rötter i övertygelsen om alla människors lika värde och varje människas okränkbarhet.

Alexandra Einerstam
http://hbt-sossen.blogspot.com

Gästbloggaren: Vad är ett arbete värt?

Fair Trade – Rättvisemärkt ett bra sätt att förändra världen. Malmö är Sveriges första Fair Trade City – det förpliktigar. Visst känns det bra att man genom att välja aktivt som konsument kan se till att de som producerat varan får anständigt betalt. Samma sak gäller här hemma – om det finns kollektivavtal är detta oftast en garant för att de som jobbar där får anständigt betalt. Varför efterfrågar vi inte detta oftare innan vi gör våra inköp?

I Sverige har vi ingen lagstadgad minimilön utan det regleras i kollektivavtal – så alla som arbetar här i landet borde vara intresserade av att det finns starka fackföreningar som kan förhandla fram bra avtal. Det avgör ju värdet på mitt och ditt arbete. Därför vill jag att vi tänker ett varv extra när man ska gå ut och äta eller köpa varor eller tjänster – finns det kollektivavtal. Det borde vara en konkurrensfördel och inte tvärt om!

Ewa Glimhed, ordförande för LO-sektionen i Malmö

Gästbloggaren Petra Bergqvist om trygghet

Under sommarhalvåret ökar antalet utomhusvåldtäkter kraftigt. Samtidigt känner jag mig tryggare när jag går hem på kvällen eftersom det är ljust ute och fler människor som rör sig i min omgivning. All statistik visar på att det är störst risk att bli utsatt för våld eller sexuella övergrepp av en man som står mig nära. Ändå känner jag mig tryggare med män som jag känner eller har en relation till. Ska det kallas naivitet eller överlevnadsstrategi den där känslan av trygghet som fungerar som ett filter för verkligheten?

När jag var yngre brukade jag trotsa mörkret och vägra vara rädd. Istället för den upplysta omvägen tog jag genvägen genom parken. Det gav mig en känsla av makt. En känsla av att jag tog natten tillbaka just där och då. Fast redan då insåg jag nog att känslor inte är något som förändrar verkligheten. Att jag vågade trotsa mörkret hotade inte manssamhället och gjorde ingen annan tjej tryggare. Det enda sättet att förändra är att se verkligheten utan filter, se att vad som händer andra kan lika gärna hända mig. Tjejer som har blivit våldtagna, misshandlade eller utnyttjade är som jag, helt vanliga tjejer. Medvetenheten är min motståndsstrategi. Att våga se män som potentiella förövare är att se hur manssamhället måste förändras i grunden för att jag som tjej ska slippa förlita mig på en känsla av trygghet. Det är möjligt, eller kanske närmare bestämt högst sannolikt, att många killar känner sig förorättade av en sådan strategi, men det är bara att förklara att den feministiska kampen inte kan ta hänsyn till känslor på det sättet. Då kommer vi aldrig att kunna förändra manssamhället och de är väl inte försvarare av manssamhället, eller?

Petra Bergquist, ordförande SSU-Skåne
.

Radiotips

P1 sänder en serie radioprogram i sommar som heter Heliga familjen som har debatterats en del och som jag absolut kan rekommendera. Programmen handlar om kärnfamiljen och om svårigheten att leva jämställt. Antingen kan man lyssna på dem kl 10 på fredagar eller ladda ner dem här.

Trevlig lyssning!

/Jorun

Gästbloggaren Kristin Linderoth om den lösa generationen

I Ordfront Magasin nr 6 finns en artikel som faktiskt alla borde läsa; ”Den grundlurade generationen” av Kajsa Ekis Ekman. Den handlar om oss som växte upp under 90-talet, vi som blivit snuvade på konfekten men ändå fått lära oss att ta skeden i vacker hand. Ekis Ekman lägger fram det svart på vitt; det är inte bara jag och mina vänner utan en struktur. Hälften av alla i Sverige mellan 20-27 år har inget eget boende, och hälften av alla anställda under 26 år har ett tidsbegränsat arbete. Sedan 1990 har antalet fattiga mellan 20 och 29 år fördubblats enligt en rapport från Socialstyrelsen, och det är den enda gruppen som blivit fattigare det senaste decenniet. Våra liv präglas av vikariepooler, timanställningar, svartjobb och provisionsbaserad telefonförsäljning. Vi är generationen som skaffar flera utbildningar och feta studielån, och ändå inte ens få ett städjobb. Bara 40 procent av de unga kvinnorna idag har ett heltidsjobb, jämfört med 60 procent av de unga männen. Själv har jag äntligen lyckats få ett timvikariat, ett nödvändigt komplement till studiemedlet. En dag i juni står jag i oväsendet mellan två X2000-vagnar, och försöker frenetiskt komma fram till vikariebanken. Det tutar bara upptaget. Jag ringer upp, lägger på, ringer upp igen. På ett av mina timvik skickar de nämligen ut sms om lediga arbetspass. Den som slänger sig på telefonen först får det. Så drillas vi till att vara flexibla, alltid redo. Det enda sättet att överleva är klättra på varandra.

Att leva med den här ständiga osäkerheten är normalt för oss som växt upp med 90-talskrisen. Vi har fått lära oss att inte kräva nåt, att vara tacksamma för det lilla. Vi översköljs ständigt av påståenden om att facket är omodernt, att ideologierna är döda och att ungdomar inte är intresserade av politik. Jag tänker ofta på det här, men det är först när jag läser Ekmans artikel som jag fattar vidden av hur vi faktiskt har det. Vi är den lösa generationen. Bostadslösa, arbetslösa, rotlösa, hopplösa. Och vi är så indoktrinerade att vi ibland misstar vårt osynliga fängelse för frihet.

I åldersgruppen 20-29 år finns de mest stressade, de mest sjukskrivna, de med störst sömnproblem. Var tredje ung kvinna är stressad och har så kallat ”nedsatt psykiskt välbefinnande”. Det är högst av alla i hela befolkningen säger Folkhälsoinstitutet. Det skulle kunna ligga en enorm politisk sprängkraft i det här, men istället luras vi att tro att det är är varje kvinnas eget problem, som kan botas med lite medicin och terapi. De som inte pallar trycket får skylla sig själva, blir sjukskrivna och flåsade i nacken av Försäkringskassan. Tänk om vi istället skulle samla oss; de utbrända, de ensamma, de hemlösa, socialbidragstagarna, de underbetalda kvinnorna, narkomanerna, de psykiskt sjuka, ungdomarna som har tre jobb för att överleva eller inget jobb alls. En massiv armé av trasiga, förbannade människor skulle dra fram över gatorna och formulera ett rungande NEJ som ekade genom hela det här ruttna skitsamhället. Jag väntar bara på gnistan som tänder elden.

.

Kristin Linderoth, jämställdhetsansvarig i SSUs förbundsstyrelse

.

På rätt sida älven

När jag gick med i SSU 1993 tittade vi på ett repotage som hette "På rätt sida älven". Det repotaget etsade sig fast i mitt minne. Antagligen för att det satte ord på det jag som barn upplevt. De orättvisor och klasskillnader jag kände när jag som 11-åring flyttade från höghusområdet Kronogården till ett villaområde på andra sidan staden. Vi flyttade bara några kilometer men olikheterna fick det att kännas som flera mil.

I "På rätt sidan älven" åker Janne Josefsson med Spårvagn 5 genom Göteborg, från stadsdelen Örgryte till Biskopsgården. Året är 1987 och han intervjuar elever från en åk 9 i vardera stadsdel. Ungdomarna berättar om sina drömmar och tankar om framtiden. Killen i Biskopsgården ska jobba på volvo medan killen från Örgryte inte är nöjd förrän han blir direktör. Med repotaget vill Josefsson visa på klassklyftorna och segregationen som fanns i Göteborg.

Igår visade SVT en uppföljning av "På rätt sida älven". Josefsson söker upp ungdomarna i de båda nionde klasserna för se vad de gör idag drygt 20 år senare. Jag kan rekomendera alla att titta på repotaget. Det blir så tydligt att klassamhället lever kvar och att klyforna är större än någonsin.

Frida

Gästbloggaren Carina Brandow om korruptionen i Burma

Den thailändska staden Mae Sot ligger på gränsen mellan Thailand och Burma och majoriteten av stadens invånare är burmeser. Det är en stad som inte påminner om någon annan stad, den är varken thailändsk eller burmesisk, istället är den specifik på ett egendomligt vis. Vardagen i Mae Sot präglas av en utbredd korruption inom den thailändska poliskåren, en exploatering av burmeserna, som till en majoritet befinner sig illegalt i Thailand. Burmeser stoppas ständigt på Mae Sots gator och avkrävs en muta för att slippa arrestering. Ryktet säger att thailändska poliser skickas till Mae Sot istället för att befordras, så ansenlig är polisernas inkomst från mutorna.

De burmeser som befinner sig här är antingen politiska flyktingar från militärjuntans Burma, eller underbetalda migrantarbetare. Fattigdomen är hög och mutorna till polisen skär djupt i hushållskassan, säkerhet är därför prioriterat i burmesernas vardag. Rädslan för att bli arresterad begränsar burmesernas möjlighet att röra sig fritt. Framförallt kvinnor drabbas och många kvinnor lämnar i stort sett aldrig hemmet. De vardagliga sysslorna utförs med rädslan ständigt i medvetandet; marknaden är mindre farlig när regnet faller eller tidigt på morgonen, innan gryningen. I sällskap med en man blir sårbarheten för trakasserier vid en eventuell arrestering mindre. En mindre summa pengar i fickan gör att mutan till polisen blir mindre, då är det bättre att gå två gånger för matinköpen.

Även bortsett från mutor och korruption innebär det thai-burmesiska gränslandet ett hårt liv för burmeserna. De burmesiska migrantarbetarna utnyttjas av fabriksägare med lagen på sin sida. Den lagstadgade minimilönen är långt mycket lägre för migrantarbetare än för thailändska arbetare och burmeser har inte rätt att bilda fackföreningar. Många av arbetarna får inte den lagstadgade minimilönen och en stor summa av deras lön går tillbaka till arbetsgivaren som betalning för det eländiga boende som fabriksägarna förser dem med. Den vanliga arbetstiden är 11 timmar om dagen och att få gå på toaletten under arbetstid är ingen självklar rättighet. De lediga dagarna uppgår till en dag per månad.

Misshandel av burmesiska arbetare är inte ovanligt och det har hänt att arbetsgivare mördat sina anställda, med polisens medvetande. Ingen utredning sker, varken thailändska eller burmesiska myndigheter bryr sig om de burmesiska migrantarbetarna. Kvinnors sårbarhet är särskilt stor då sexuella trakasserier är vanligt förekommande.

Carina Brandow, ordförande för S-studenter i Borås
(Bor för tillfället i Mae Sot)

Könsroller i Almedalen

Under politikerveckan i Almedalen är könsrollerna som huggna i sten. När Sveriges Kommuner och Landsting har seminarium om vården sitter fyra kvinnor och en man i panelen. När ämnet några timmar senare är infrastruktur har de ersatts av fyra män och en kvinna. På ett seminarium om hur Sverige kan bli världsledande på konferenser och kongresser deltar sju män i varierande åldrar. ”Varför har ni inte med en enda kvinna” frågar jag en av dem när han har klivit ner. Han mulnar, märkbart irriterad. ”Det förändrar ingenting i sakfrågan. Jag tror inte att en kvinna skulle sagt NÅN-ting annorlunda.” ”Men tänker ni inte på vilka signaler ni sänder? Det här handlar ju ändå om marknadsföring.” Kongressmannen viftar bort mig. På scenen maler hans kostymkollegor vidare om kongressernas ekonomiska välsignelse.

Kongressdeltagarna bor, äter och shoppar för massor av pengar. Men bor, äter och shoppar kvinnor på samma sätt som män? Skulle inte tro det. Och tyvärr, gubbar, men det förändrar en hel del i sakfrågan. Vår idé om en trevlig middag är inte fläsk med löksås, vår idé om shopping är inte sameknivar för femtusen spänn och vi vill veta hur tryggt det är att promenera till hotellet mitt i natten och hur ofta ni tänker städa damtoaletten innan vi bestämmer oss för vilken kongressanläggning som ska få våra pengar.

Tiden när alla kongresser och konferenser befolkades av gubbar i grå kostym är förbi. Idag är det lika ofta kvinnor som åker på kongress – och som beslutar om och arrangerar tillställningarna. Så om Sverige ska bli världsledande på kongresser, duger det inte med sju män i panelen.

/Julia
.

Gästbloggaren Elsa Hansson är tacksam för vuxenstudier!

Jag heter Elsa Hansson, född i Hököpinge, inflyttad till Malmö som 14-åring då jag började arbeta. Hököpinge var som en ankdamm av världen. Kommunen hade sin egen polis med finka, egen ölgubbe som ofta hade våta byxor och egen fängelsekund. För mig var nog skolbiblioteket det viktigaste. Fint folk var disponenten på sockerbruket, läraren i folkskolan, rättaren på gården. Vi barn var arbetarbarn till 99 %. Men det fanns skillnader även bland arbetarbarnen. En skolkamrat till mig berättade i vuxen ålder att läraren talat om för henne att hon aldrig skulle bli något.

Alla pojkar hade dubbelnamn, det hade bönders barn oftast. Vi åkte till Trelleborg för att lära oss simma. Då fick vi titta på ”Sälen Isac” och ”Stora sjöormen” av Axel Ebbe. Det var inte självklart att man skulle läsa vidare. Det kostade pengar med högre studier. Därför blev det vuxenstudier för mig på 70-talet. Tack Sverige för att KomVux fanns!

Som pensionär läste jag med två andra överåriga ”Medicinsk antropologi”. Det var alldeles fantastiskt att få en inblick i detta ämne. Och tänk att det inte kostade mer än böckerna. Hur länge ska vi arbetarbarn få göra sådana saker?

Elsa Hansson
Medlem i S-kvinnoklubben K.A.R.L. och i Sofielunds S-förening i Malmö
.

Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!

Sedan valet 2006 lyssnar jag bara med ett halvt öra på nyheterna och skummar igenom morgontidningen. Detta är ett försvar för att jag inte ska drabbas av högt blodtryck och dålig hälsa var och varannan dag. För den borgerliga regeringen har bråttom att genomföra det ena hemska reformen efter den andra. Resultatet är alltid detsamma; försämra för de som har det sämst för att kunna göra avdrag och skattelättnader för de redan rika.

Allra oroligast blir jag när major Björklund dyker upp i media. Sociala problem ska lösas genom att barn ska jagas, straffas, testas och bedömas. Som om inte hela vårt samhälle handlar om att bli bedömd, sorterad och placerad. Den ökade pressen i samhället har gjort att barn och ungdomar mår sämre psykiskt än någonsin. Allt handlar om att lyckas och att vara lyckad. Varför kan inte skolan få vara en fristad där barnen kan lära av lust och slippa tävla?

Socialdemokraternas vision om en skola för alla har blivit en skola för några. På grundskolan ska det skapas elitklasser för de allra bästa och på gymnasiet återinförs studentexamen och yrkesexamen. Barnen kommer redan från 12 års ålder sorteras in i A- och B-lag. Det känns som om vi färdas hundra år tillbaka i tiden. Jag sluter ögonen och önskar att det snart är val. Då kommer i alla fall jag göra vad jag kan för att rösta bort den här vidriga regeringen. Något de verkar medvetna om eftersom de har så bråttom att driva igenom sina beslut.

Frida
.

Gästbloggaren Anki Bergström om skönhetsideal

Jag har nyligen varit hos både tandläkaren, läkaren och frissan. I väntrummen kan jag naturligtvis inte låta bli att läsa både vecko- och kvällstidningar. Eftersom jag inte läser sådana tidningar i vanliga fall ger det mig en möjlighet att hålla koll på vem som gift och skilt sig, även om det för min del ofta blir i helt fel ordning.

Även andra braskande rubriker möter mig när jag läser. Vi tjejer uppmanas i samtliga medier att banta för att komma i vår baddräkt lagom till sommarsäsongen. Metoderna för hur man skall banta varierar. Är det inte atkins så är det GI. Eller flygvärdinnemetoden. Eller viktväktarna, stenålders- eller äppledieten. Budskapet vänder sig uteslutande till tjejer och är glasklart – du duger inte som du är!

Samtidigt som vi vet att anorexiproblemen växer bland ungdomar uppmuntrar media det trådsmala idealet. Vilka ideal är det som lyfts fram?

Hur ser det ut för killarna då när jag läser veckopressen? Hur ska de komma i badbrallorna inför doppet i det stora blå? Det får vi inte veta eftersom det inte med en enda rad nämns i de olika tidningarna. Mäns badsäsong är inte av allmänt intresse, tycks det. Eller så är det ett tecken på sundhet från redaktionernas sida. Får män då se ut hursomhelst? En äldre man med stor mage har pondus och framhävs i texterna som stor ledare med aptit på livet. Och mat förmodligen. För kvinnor skulle samma situation vara liktydigt med fetma. De runda formerna kan alltså hyllas. Men tydligen bara på män.

Anki Bergström
Ledamot (S) i fritidsnämnden i Malmö

.

Ha kvar akutteamen!

Den borgerliga majoriteten tillsammans med Miljöpartiet i Region Skåne har nu fattat beslut om att avveckla organisationen prehospitala akutteam (PHAT ) för att spara 40 miljoner kronor. Dessa team innebar att den prehospitala nivån inom vården också fick tillgång till läkarkompetens, precis som övriga delar av sjukvården.

Det har bland annat inneburit att patienter som efter bedömning istället för att köras till sjukhus kan färdigbehandlas hemma samt extra förstärkning och kompetens i samband med svåra olyckor m.m. Ett exempel som kan nämnas är häftfrakturprocessen i Lund där patienten kan tas direkt till vårdavdelningen efter bedömning av PHAT-läkare istället för en omväg via akuten. De medicinskt ansvariga anser att de prehospitala akutteamen utgör en mycket viktig del av det prehospitala arbetet och att verksamheten nu funnit sina former.

Anledningen till beslutet går möjligtvis att finna I den borgerliga majoritetens ambition att istället använda de 40 miljonerna till att handla upp hembesöksbilar från en privat utförare. Hembesöksverksamheten kan inte ersätta det arbete som PHAT utför utan är snarare ett komplement till detta. För mig är det solklart att det inte är behovet av vård som är det viktigaste för borgarna när de prioriterar inom vården då det är viktigare att behandla förkylda personer i hemmet än att rädda akut sjuka människor!

Åsa Otterström, ledamot (S) i regionfullmäktige i Skåne

.

Gästbloggaren Marika Åsbrink Lindgren

”Proletärkvinnan utvecklas genom organiseringen, dras bort från generationers dumhet… och med hjälp av sin organisation kan hon kämpa sig fram till rättfärdiga och människovärdiga livsvillkor”. Orden är Anna Sterkys. Hon är en av de briljanta politiska begåvningar som glömts bort i arbetarrörelsens historia, bara för att hon var kvinna. Om henne och flera andra kvinnliga hjältar skriver jag och Anne-Marie Lindgren i boken ”Systrar, kamrater”.


Anna Sterky arbetade under hela sitt liv fackligt och politiskt. Hon hade en brinnande övertygelse som fick henne att bilda fackföreningar trots riskerna, att arbeta för kvinnlig rösträtt i decennier, och att kämpa för ett socialdemokratiskt kvinnoförbund trots att övriga partiet var måttligt intresserat. Hur orkade hon?


Anna trodde benhårt på att enda sättet att lösa de orättvisor hon såg var att gå samman och kämpa. Men det var inte alltid lätt. I brev till nära vännen Kata Dalström beskriver Anna ständigt uppblossande konflikter, gnissel och gnäll inom kvinnoklubbarna. Hon kände sig ensam och missförstådd. Många kan nog känna igen sig i denna baksida av det politiska engagemanget, än idag.


Det fantastiska med Anna Sterky är att hon ändå aldrig gav upp. Hon glöder hela livet. Hon slutar aldrig att tro på sina ideal, att politiken ska göra människan – och världen – lite bättre. Hon blir inte cynisk och bitter. Hon gråter inte – hon kämpar. Det är mycket friskt, och mycket inspirerande.


Marika Åsbrink Lindgren (s)
Aktuell med boken "Systrar, kamrater!"
.

Ett rättvisare Malmö

Nu har vi suttit två dagar i Malmö kommunfullmäktige och debatterat budgeten för 2009. Malmö är en stad i utveckling. Varje vecka flyttar det i genomsnitt in 100 människor till vår stad. Fler företag etablerar sig i Malmö, fler får arbete, fler börjar studera på högskolan och fler turister söker sig hit. Malmö har blivit utsedd till tredje hållbaraste staden i världen och vi vårt kvinnofridsprogram har blivit utnämnt som Europas bästa förebyggande arbete.

Budgeten som S, V och Mp stod bakom innehöll 630 miljoner mer än 2008 års budget. 135 miljoner till nya satsningar, 375 miljoner till löneökningar och 120 miljoner för demografi förändringar (fler människor). Den största och viktigaste satsningen är utbyggnaden av förskolan (122,7 milj). En utbyggnad som gör att vi kan erbjuda alla barn förskoleplats, även barn till arbetslösa och föräldralediga. Vi satsar dessutom 24 miljoner på skolor i utsatta områden, 10 miljoner på nya mötesplatser för ungdomar och 2 miljoner på genuspedagogik. Det är alltså en budget med ett tydligt barnperspektiv.

För den som är vill se budgeten i sin helhet eller titta på kommunfullmäktigemötet i efterhand kan göra det på Malmö stads hemsida. Sammanfattningsvis är det en budget för mindre klyftor och bättre välfärd!

Frida Karlsson och Sofia Hedén
.

Fortsätt avveckla kärnkraften

När jag gick med i SSU för snart 15 år sedan var det för att jag brann för miljöfrågorna. Kärnkraften var min hjärtefråga. Som 19-åring höll jag förstamaj om just kärnkraftsfrågan. Jag sa att om chansen så är en på tusen för en härdsmälta som den i Tjernobyl så vill jag aldrig utsätta mina barn för den risken.

Detta var i slutet på 1990-talet och sedan dess har det varit relativt tyst i kärnkraftsfrågan. Det har funnits ett samförstånd i svensk politik om att kärnkraftsomröstningen ska följas och kärnkraften avvecklas till 2010. Nu är det bara två år kvar och endast en reaktor är stängd. När ännu en reaktor nu ska stängas går till min förfäran flera partikamrater ut och tar avstånd från kärnkraftsavvecklingen. Samtidigt har Folkpartiet i Malmö startat en kampanj för kärnkraft. Detta är ett svek mot svenska folket men framförallt mot framtida generationer.

Alternativ finns och utvecklas hela tiden. Vattenkraften kan effektiviseras och moderniseras. Många nya hus satser på solenergi. I Malmö går vi i fronten med världens tredje största vindkraftpark till havs med 48 vindmöllor. Så även om det inte går så snabbt som vi hade hoppats kan man som socialist aldrig släppa kravet på kärnkraftsavveckling. Så Marita Ulvskog & CO fega inte ur nu, vi måste fortsätta avveckla som vi lovat!

Frida Karlsson
.

Löneskillnader som upprör

Har tagit del av den upprörande och nedslående statistik som SCB presenterar och som visar på löneskillnader mellan män och kvinnor i de skånska kommunerna. Läste även TCOs rapport ”den dolda barneffekten”, vilken jag varmt rekommenderar!

Överallt där löneskillnader nämns pratar man om hur mycket mer männen tjänar jämfört med kvinnorna. Märkligt- eftersom män inte föds mer kompetenta än kvinnor. Kvinnors löner påverkas negativt av barnafödande. För männen råder det motsatta, deras löneutveckling blir bättre sedan de skaffat barn! Märkligt- eftersom vi är lika mycket föräldrar båda två!

Min egen kommun, Osby, placerar sig som tredje sämst i riket när det gäller löneskillnader mellan kommunanställda män och kvinnor men även när det gäller övrig mätbar jämställdhet. Här tjänar man mellan 3600 kr och 4000 kr på att vara man! Det har ingen som helst betydelse vem som har haft makten här, resultatet är detsamma år efter år. Detta går nu en lokal socialdemokratisk företrädare för partiet ut och försvarar i radio! Han menar att det är så här samhällsstrukturen ser ut och att det inte går att förändra en sån sak som stora löneskillnader mellan män och kvinnor. Du kan höra mer om detta på Radio Kristianstads hemsida.

Att jämställdhetsarbetet i vår kommun hittills har gett pinsamt klent resultat visar tydligt hur starka de här ålderdomliga strukturerna är och hur de genomsyrar hela vårt samhälle. Det beror helt enkelt på vem som får lov att sätta dagordningen. Dessa strukturer går över partigränserna. Socialdemokratisk politik bygger på jämställdhet och solidaritet. Sägs det…

Marika Bjerstedt Hansen
.

Gästbloggaren Eva-Lena Jansson om kollektivavtal

Det brukar ju heta att ”goda råd är dyra” men frågan är om inte dåliga råd är dyrare. I alla fall den typen av råd som tidningen Glamour kommer med i sitt senaste nr (7). Där har man ”proffsknep som dig ett bättre och roligare jobb”. Med rubriken PÅ DIN SIDA KARRIÄR så har man flera tips varav ett suger rejält. Unga kvinnor (den största målgruppen för denna tidning) får sex råd varav det ena är följande: ”Erbjud dina tjänster gratis under en begränsad tid. Du visar vad du kan och får samtidigt erfarenhet och en chans att se om företaget verkligen är intressant. Gör en överenskommelse innan så du inte blir utnyttjad.” Men hallå! Att jobba gratis är att bli utnyttjad och de enda som tjänar på att någon ger den här typen av råd är arbetsgivarna.

Skulle tidningen Glamour verkligen vara på sina läsares sida så skulle man tipsa om hur svensk arbetsmarknad fungerar. Vi har ingen lagstiftning som reglerar lön. Istället så finns det något som kallas kollektivavtal som talar om vad arbetsgivarna måste betala. Dessa avtal skrivs under av arbetsgivare och fackförbund gemensamt. Om någon jobbar under avtal kan arbetsgivarna bli skyldiga att betala skadestånd. Finns inget avtal så riskerar man att få för dåligt i lön eller som Glamour tipsar om, ingen lön alls. Sen kan man ju fundera på hur många på Glamours redaktion som först fick jobba gratis på tidningen innan man fick jobbet där…
Om jag får ge ett tips så för de som funderar på vad man ska tänka på när det gäller jobb så är det att kolla in LOs hemsida eller ringa fackets hjälptelefon på 020-56 00 56. Garanterat kollektivavtalsäkert och inga dåliga råd om att jobba gratis.

Eva-Lena Jansson, riksdagsledamot (s)
.

Naturlig förlossning?

Nu när min förlossning närmar sig med stormsteg får jag massor av tips och uppmaningar från andra kvinnor. Väldigt många tycks förespråka en ”naturlig förlossning”, dvs. helt utan medicinsk smärtlindring. Ibland känns det som att det går prestige i detta med att inte använda smärtlindring och jag kan inte förstå varför – det finns ju lindring att få för något som med största säkerhet gör jätteont. Är man en bättre kvinna om man härdar ut?

Dessutom blir jag provocerad av hela begreppet naturlig förlossning eftersom man faktiskt befinner sig på ett sjukhus med all modern teknik som finns att tillgå. Vi ska vara tacksamma över att vi slipper riktigt naturliga förlossningar som ju är förknippade med hög dödlighet för både kvinna och barn. Gå in på Röda korsets kampanj ”Rädda mammorna” och ge ett bidrag som bland annat går till hälso- och sjukvård i krigsdrabbade länder. Så att fler kvinnor i utvecklingsvärlden slipper helt naturliga förlossningar.

Jorun
.

Gästbloggaren Janette Skogshus om skönhetsideal

Programmet "Nya tider i Kina" del 2, om kvinnors skönhet i Asien, fångade häromkvällen min uppmärksamhet och fick mig att må illa. I Asien når just nu marknadskrafterna framgång genom att lansera västerländska skönhetsideal och för att bli västerländskt vacker låter unga tjejer och kvinnor plastikoperera sig. Operation på operation genomförs och efter månader och år av smärtor och lidande och i vissa fall direkt hälsovådliga ingrepp kan man dessutom delta i en nationell skönhetstävling för plastikopererade tjejer/kvinnor.

Ett oerhört vanligt ingrepp som sker enligt löpande band-principen och med lokalbedövning är att förändra sin asiatiska ögonform. Ett mer omfattande men icke ovanligt ingrepp är benförlängning som tar ungefär ett år. Reportern intervjuade bl.a. en manlig direktör som stoltserade med att han enbart anställer vackra tjejer i sitt företag och han kunde också tänka sig att betala för en duktig säljares plastikoperation.

Marknadskrafterna och mäns definition av skönhet och ideala tillstånd verkar på intet sätt mindre idag än för åttio år sedan då Kinas kvinnor snörde ihop sina fötter till obrukbara små klumpar. Men om vi istället riktar blicken mot oss själv. Vilka ideal styr 2008 i Sverige? Är det vi kvinnor och tjejer som styr våra ideal, eller hur långt går marknadskrafternas vinstintresse och patriarkala definitioner in och styr vårt eget sätt att bedöma skönhet på?! Mer om programserien hittar du på SVTs hemsida. Sapere Aude!

Janette Skogshus, studieledare i S-kvinnor Skåne
.

Vad händer med sjuksköterskornas löner?

Sjuksköterskorna går snart in i sin sjätte strejkvecka. Cirka 7000 sjuksköterskor strejkar och blir det ett nytt varsel på onsdag blir det 10000 sjuksköterskor som är uttagna i strejk. Tyvärr hör man inte så mycket om strejken. Enstaka artiklar konstaterar förhandlingarna inte tycks ha någon lösning, men i övrigt är det tyst. Ett tag tänkte jag att det beror på att de arbetar i offentlig sektor. Eftersom offentlig sektor inte är någon vinstgenererande verksamhet sätts alltid lönehöjningar i relation till nedskärningar i verksamheten. Men sedan kom jag på att när mansdominerade yrkesgrupper inom offentlig sektor som exempelvis brandmän så har det hård bevakats och lönen har höjts relativt snabbt. Så kan det vara så att intresset för den här strejken är så lågt för att majoriteten av sjuksköterskorna är kvinnor, och att kvinnor i vårt patriarkala samhälle värderas lägre än män. Framförallt värderas kvinnors arbete lägre. Helst ska man vara en Florence Nightingale som arbetar gratis.

Detta råkade jag faktiskt ut för i veckan. Jag har nämligen sagt upp mig från mitt nuvarande arbete då jag fått ett nytt jobb. När en de manliga cheferna på mitt nuvarande jobb inom kommunen får höra detta söker han upp mig för att fråga varför jag byter arbetsplats. När jag svarar att det är för att jag anser att det nya jobbet är mer utmanande och att jag dessutom får högre lön blir han jätteförvånad och utbrister "jag trodde du var en schysst tjej som brann för det här jobbet och inte brydde dig om pengar". Trist att behöva krossa illusioner men även schyssta tjejer har utgifter att betala och ideellt arbetar vi ofta efter arbetstid. Arbete vill vi ha rättmätig lön för.

Så till alla sjuksköterskor "Kör hårt!" Vi är många som tänker på er och hoppas att ni lyckas den här gången.

Frida Karlsson

.

Gästbloggaren Carina Nilsson om ungas psykiska hälsa

Sitter och skriver på min masteruppsats i folkhälsovetenskap. Vill sågärna bli klar innan jag börjar på mitt nya jobb som kommunalråd. Detta borde varit klart sen länge men ibland behövs en extra skjuts för att komma loss. Jag skriver om ungdomars psykiska hälsa med speciellt fokus på unga tjejer. Det är mycket oroväckande siffror jag får fram ur mitt material, där över fyratusen 12-16 åringar har svarat på en enkät.

Fram träder en bild av att den psykiska hälsan är högst ojämställtfördelad. Tjejer mellan 14-16 år drabbas dubbelt så ofta som killarna. Vi har fortfarande en patriakalt system som blir uppenbart förtjejerna i 14-års åldern om inte förr. Du har inte samma chans som killarna! Det är siffror upp emot 35% av tjererna som mår dåligt, har huvudvärk, magont, svårt att sova och kanske det värsta; alltid eller ofta känner sig ensamma. Det betyder att varken vuxenvärlden eller kompisar räckertill, att man egentligen inte har någon att prata med.

För mig blir det klart att behovet av möteplatser, typ Avantgarde, har en jätteviktig uppgift. Tänk att få komma med i ett sammanhang där man kan känna att jag inte är ensam med mina bekymmer och att jag inte måste kvalificera in mig genom att vara den allra roligaste kompisen. Att få perspektiven förflyttade från individ till samhälle, det är kanske inte mig det är fel på utan hela systemet. Låt oss inguta mod att det är möjligt att påverka, inte ensam men tillsammans.

Carina Nilsson, nytt kommunalråd (S) för kultur och fritid i Malmö
.

Jag fick vatten på min kvarn

För ett par veckor sedan fick jag ett erbjudande om ett nytt jobb. Det nya jobbet skulle ge mig en bättre trygghet än det nuvarande. Kanske inte bättre lön men på längre sikt en större ekonomisk frihet. Men, som ung kvinna har jag aldrig stått i situationen att behöva säga upp mig. Hur gör man, tänkte jag? Jag kände mig som smått kriminell där jag stod i valet och kvalet att säga upp mig eller inte. Så många unga människor som går utan jobb och så ska jag byta jobb redan i ung ålder. Det är precis som att man måste vara tacksam över att ha jobb och trots att jag starkt bekämpade denna känsla hos mig själv kände jag mig fortfarande kriminell.

För att få råd om vilka regler som gäller för just mitt avtal ringde jag till det fackförbund som ansvarar för den yrkeskategori jag tillhörde. De förklarade hur det brukar gå till när man har det avtalet jag hade. Så efter ett samtal med deras avtalsjour blev allt lite klarare tyckte jag.

Eftersom det nya jobbet skulle gälla en anställning hos ett bemanningsföretag tänkte jag sen att det vore bra att fråga mitt fackförbund om vilken ingångslön som skulle gälla för mig. Ombudsmannen (i det här fallet en kvinna) svarade otydligt och började istället fråga efter varför jag skulle säga upp mig och omständigheterna kring det nya jobbet. Direkt kände jag mig ställd mot väggen och när ombudsmannen hävdade helt andra regler än vad det första fackförbundet gjort blev jag perplex. Vad betydde det här? Vem skulle jag lita på? Mitt fackförbund som svarade för min yrkeskompetens eller för det fackförbund som ansvarade för yrkeskompetensen på det gamla jobbet. Det värsta var att om jag från början känt mig som en rånare blev jag nu en mästertjuv, någon som var värd att spärras in för gott. Ombudsmannen hävdade att jag kunde bli skadeståndsskyldig till företaget jag jobbade. Hon blev nästan aggressiv och talade i uppfostrande ton. Samtalet slutade med att jag med ilskan hettande i örsnibbarna i alla fall tackade för hennes tid men att jag ändå hävdade att det första fackförbundet måste ha rätt i just det här fallet. Jag kände mig kränkt.

Efter de här upplevelserna har jag tyvärr inte längre stort förtroende för mitt fackförbund. Även om jag rent principmässigt är det trogen är jag osäker på om jag i fortsättningen kan få det stöd och hjälp jag behöver. Så många människor går ur facket idag och just därför borde förbunden satsa allt på att värva ungdomar och se till att de blir fullt betalande medlemmar. Om jag inte var en upplyst medborgare skulle jag kanske direkt gå ut mitt fack. Jag ser med andra ord seriöst på fackförbundens ansvar.

Men det är klart, inte kan man låta en enstaka ombudsman ha så stort inflytande över sina beslut, trots att jag egentligen tycker att deras råd borde vara vägledande i sina här situationer.

Jag litade på mitt förnuft och har nu förhandlat mig till en bra uppsägning på det gamla jobbet och en bra situation på det nya.

/Elin

Kvinnligt ledarskap

Tack vänner för era lyckönskningar och all uppbackning i samband med att jag utsågs till nytt socialkommunalråd från och med den 1 juli. Det känns roligt att få hugga tag i de politiska frågor som jag känner allra starkast för!

I veckan som gick bjöd Sund Kommunikation in till frukostseminarium. Stig-Björn Ljunggren talade om kommunikation, politiska strategier och siade inför valet 2010. Både trevligt och intressant. Av naturliga skäl uppehöll Ljunggren sig en del kring Mona Sahlin.

Bland annat pratade han om hur uppfattningen av hennes ledarskap kan påverka valutgången. På väg från mötet kom jag och mina följeslagare att diskutera hur tröttsamt det är att Sahlin så ofta utmålas som okunnig och politiskt ytlig. Ljunggren hävdade det förvisso inte själv, men refererade till en väldigt ”insatt och inflytelserik” källa.

Min gissning är att källan är en man, runt 60 och att han var med och förlorade förra valet…Men varför är det så lätt att uttala sig förklenande om kvinnor som tar plats? Sahlin är inte någon ny Persson, och det är vi väl glada för? Vi behöver en partiledare som kan kommunicera med både LO-kvinnor och unga kvinnor med akademisk bakgrund och det tror jag faktiskt att Sahlin kan.

I övrigt konstaterar jag att även valet av mig till kommunalråd har lett till bloggdiskussioner om kvotering och IQ. Ja, jag är ju ung, kvinna och sosse – och glad för att jag väljer mina vänner själv!

/Katrin Stjernfeldt Jammeh
.

Lever du som du lär?

hetFy fan vad det är mycket enklare att leva jämställt i teorin än i praktiken. Jag tror inte ett ord på par i min ålder när de säger att de är jämställda. Även om båda parter vill så är samhället allt för uppbyggt kring könsroller för att man ska orka göra det fullt ut.

Extra svårt är det när man som jag ska ha barn. Jag har alltid varit för en delad föräldraförsäkring; är övertygad om att det enbart är genom delat ansvar för hem och barn som kvinnor kan få samma karriär- och lönemöjligheter som män. Dessutom tror jag att det är bra för barnet att få tillgång till två föräldrar – om möjligt.

Men när jag nu själv står inför att planera föräldraledighet känner jag mig lite lurad på konfekten. Varför ska jag ge upp en av de få fördelarna med det ojämställda samhället - kvinnans abslouta rätt till barnen - när män fortfarande har större ekonomisk och politisk makt?
Jojo, jag anar ju svaret på fråga även om det är skymt av en längtan att få vara hemma och gosa med mitt barn. På lite längre sikt hoppas jag ju att min ofödda dotter ska leva i ett samhälle där hennes kön inte är avgörande för valen i hennes liv. Men det är teorin. Vi får väl se hur det går i praktiken.

/Jorun
.

Nytt kommunalråd!

I måndags kväll blev Katrin Stjernfeldt Jamen vald till nytt socialkommunalråd i Malmö från 1 juli. Katrin var med och startade vår S-kvinnoklubb Avantgarde och det var en stor seger för oss som drivit Katrins namn till posten. Det var inte bara en stor seger för att Katrin är en bra person med bra åsikter, utan också för att visa att det är möjligt att vara ung småbarnsmamma och heltidspolitiker. Ska politiker spegla samhället måste även vi finnas med där det fattas beslut. Grattis Katrin! Vi från Avantgarde önskar dig all lycka till med den nya utmaningen!

Här kan du läsa en artikel om när Katrin blev vald, och ytterligare en artikel om Katrin som person.

Gästbloggaren Lena Näslund om rättvisa löner

Alla kvinnor ska ha rätt till en inkomst som det går att leva på. Så är det inte i dag. Kvinnorna, som arbetar heltid, har en lön som i genomsnitt är 84 % av männens löner. Lönerna är lägre i sektorer där många kvinnor arbetar. Med låga löner följer låga pensioner. Det är dags att ändra på denna orättvisa!

Lika lön för lika arbete. Det är grunden för rättvisa och jämlikhet. Men det finns andra ingredienser i jämlikhetsbegreppet. Jämställdhet är en sådan. Detta är oacceptabelt och kräver hederliga ansträngningar av både arbetsgivare och löntagarorganisationer, inte bara munväder. I lönerörelsen 2007 var LO-förbunden överens om att satsa på att få upp kvinnolönerna. En särskild pott reserverades för löneökningar inom avtalsområden med stor andel kvinnor. Det blev ett steg framåt. Satsningen resulterade i att kvinnors löner ökade något mer än männens löner. Men det är långt kvar till målet, lika lön för lika arbete. Alla måste anstränga sig för att få bort de orättvisa kvinnolönerna.

Lena Näslund, ordförande S-kvinnor i Skåne
.

Gästbloggaren Elvy Wicklund om våldtäkt

Vad är det med ett nej som är så svårt att förstå? Som är så provocerande att vissa män känner sig påhoppade och falskt anklagade för våldtäkt?

Istället för en lagstiftning som utgår ifrån att alla män löper risk för att på falska grunder anklagas för våldtäkt kanske vi borde utgå ifrån hur en normalt aktsam man beter sig i en sexuell situation och straffa dem som istället använder sexualiteten som ett vapen.

Sedan länge är det omöjligt för pedofiler att skylla på att de inte visste att offret var under 15 år, för då säger lagen att om han hade ”skälig anledning att anta” det så kan de dömas ändå.

I Norge täpptes luckan i våldtäktslagstiftningen igen för åtta år sedan. Då kriminaliserades grov oaktsam våldtäkt. Nu finns en socialdemokratisk reservation till förmån för en motion som behandlas i Justitieutskottet den 24 april. Vågar Sverige följa Norges exempel?

Elvy Wicklund, advokat.

Hur blir det med våra apotek?

Borgarna, med Göran Hägglund i spetsen, försöker förknippa omregleringen av apoteksmarkanden med mångfald, valfrihet, större tillgänglighet och möjligheten att underlätta för nya aktörer. Och visst låter det bra! Det är säkert ingen av oss som säger nej till detta . Men vad innebär det i verkligheten? Utförsäljning av våra apotek är inget annat än att bana väg för stora internationella jättar som ska styra den svenska marknaden.

Vad händer hos våra grannar i Norge? Ambitionen med tillgänglighet och ökad mångfald har förvandlats till en marknad där tre stora internationella kedjor, icke norska, äger den norska marknaden. Läkemedelspriserna har i fler fall ökat och tillgänglighet i glesbygden har inte ökat. Vi i Sverige har bland de lägsta läkemedelspriserna i en internationell jämförelse och det ska vi vara stolta över. Det är ett bevis på att läkemedelsförsörjningen är kostnadseffektiv och att vi värnar om våra patienter.

Och missförstå mig inte! Vi ska naturligtvis kunna vara öppna för att andra aktörer än Apoteket AB ska kunna sälja vissa receptfria läkemedel. Men det viktigaste syftet med apoteksreformen måste vara att vi ska förbättra för patienterna, säkerställa kvaliteten och inte låta skattebetalarna stå för notan som går rakt in i fickan till stora internationella bolag.

Amela A. Hodzic
Ledamot i Socialdemokraternas Rådslag för välfärden och medlem i Avantgarde
.

Två dippar och en Topp

Topp:
Kom igen alla nordens sjuksköterskor! Ni är värda all löneförhöjning i världen. Kämpa! I Danmark skulle en kommun vara tvungen att sparka 3000 personer om ni skulle få en löneförhöjning med 1 miljard per år. Strunt! Kvinnor som dagligen räddar liv ska kunna ta betalt för sitt förvärv.

Dipp:
1. Somali Iman, en kambodjansk kvinnokämpe som i många år levt som sexslav får barnens nobelpris och kallas av Tv4 för fd. sexslav när hon i själva verket är en överlevare och hjältinna!

2. Kristina Axén Olin, förvisso vår antagonist men en stark och målmedveten kvinna i svensk politik, har bestämt sig för att avgå från sitt uppdrag som finansborgarråd. Ska priset bli för högt för att vara ensam kvinna på toppen? Var är mannen som står bakom sin kvinna när hon gör framsteg i sitt arbete?


När ska vi börja värdesätta samhällets verkliga hjältinnor? Vi vill inte vara offer för maktstrukturer. Vi vill istället förändra för bättre arbets- och levandsvillkor.

/ Elin

Gästbloggaren Christina Wessling om hyresrätten

I Sverige finns det 636.000 ungdomar som är på väg ut på bostadsmarknaden och det finns 4.000 lediga ettor. Samtidigt kan vi konstatera att byggandet av hyreslägenheter i Sverige i stort sett upphört. Slopade investeringsstöd och räntebidrag är orsakerna till detta.

I slutet av april släpps en utredning som Mats Odell gett direktiv till. Det har läckt rejält från utredningen. De allmännyttiga bostadsföretagen ska inte längre vara till nytta för allmänheten. De ska fungera som andra bostadsföretag på marknaden, d v s lönsamheten ska helt och hållet styra.

Är det inte lönsamt att upprusta miljonprogramsområdena, ska de inte upprustas.
Är det inte lönsamt att bygga en lekplats, ska den inte byggas.
Är det inte lönsamt att bygga ett äldreboende, ska det inte ske.

Utredningen förespråkar också ett nytt ord för marknadshyror, så kallade ”efterfrågehyror”. Hyrorna i eftertraktade områden ska kunna höjas med 5% per år, tills efterfrågan är borta. Så vill alliansregeringen, med Mats Odell i spetsen lösa Sveriges bostadsproblem.

Stackars alla unga som ska in på bostadsmarknaden!
Stackars alla äldre som är i behov av ett bekvämare boende!

Kasta utredningen i papperskorgen – där hör den hemma!

Christina Wessling, socialdemokrat som arbetar på Hyresgästföreningen
.

Slaget mot deltidsarbetslösa kvinnor

Den förra regeringen förberedde en lag för att stärka rätten till heltid. ”Deltid möjlighet, heltid rättighet” kallades initiativet som syftade till att ge den enskilde större inflytande över sin arbetstid och möjlighet till en högre lön. Den nya regeringen har skrotat förslaget. Bland de ofrivilligt deltidsarbetslösa är en överväldigande majoritet kvinnor. Många jobbar i offentlig sektor och inom handel, hotell och restaurang.

Regeringens politik har hittills fått negativa effekter för landets deltidsarbetslösa. Förutom chockhöjd a-kasseavgift förlorar många av dem nu rätten till ersättning vid arbetslöshet.
De deltidsarbetslösa kvinnorna har bara fått en liten del av regeringens skattesänkningar. Över 60 procent av regeringens skattesänkningar har gått till män, och detta samtidigt som lönegapet mellan män och kvinnor har vuxit ytterligare.

Möjligheten att deltidsstämpla reduceras nu till att gälla högst 75 dagar. Därmed riskerar många kvinnor att hamna i en betydligt värre ekonomisk knipa än de redan är i. Det finns nämligen ingen garanti för att arbetsgivarna verkligen kommer att erbjuda heltid bara för att deras anställda får svårare att försörja sig. Redan i dag betraktas kvinnors låga löner som ett mindre problem av många arbetsgivare, eftersom deras män ofta har betydligt bättre lön. Risken med det nya förslaget är att ännu fler kvinnor hamnar i ekonomisk beroendeställning till sina män.
De ensamstående deltidsarbetslösa kvinnorna riskerar att få så låg inkomst att de tvingas söka försörjningsstöd för att överleva ekonomiskt. Arbetsmarknadsminister Littorins svar på frågan vad dessa kvinnor ska göra för att förbättra sin situation är att de bör säga upp sig från sina deltidsjobb och söka heltidsjobb.

Tvyärr glömmer ministern att det inte finns några som helst garantier för att den som lämnar ett deltidsjobb ska få ett heltidsjobb. Risken är att de som följer Littorins råd går från att vara deltidsarbetslösa till att bli heltidsarbetslösa. Vilket rimmar illa med regeringens motto: "Det ska alltid vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta."

Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s), Amela A. Hodzic (s), Ledamot i Rådslaget för välfärd, Johanna Essemyr (s), kommunikationskonsult

Alla tre är medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne
.

Gästbloggaren Marie Granlund om utbildning

Nu börjar den borgerliga utbildningspolitiken visa färg. Innan valet lovade framför allt Folkpartiet att forskning och utbildning skulle stå i fokus. Efter gör man precis tvärtom.
Satsningarna på forskning uteblir och det har blivit färre högskoleplatser trots att såväl söktryck som ungdomskullar nu ökar. Detta innebär att möjligheterna att studera på högskolan (något som 60% av ungdomarna på gymnasiet vill) kommer att variera starkt i en syskonskara. Slakten av komvux, borttagandet av rekryteringsstödet, en starkt uppdelad gymnasieskola fullbordar bilden. Detta är sann högerpolitik!

I stället för utbildning införs avdrag för hushållsnära tjänster som ekonomiskt motsvarar 22 000 högskoleplatser! Är det genom att kratta gräsmattor och städa som vi ska bygga Sverige starkt? De signaler man sänder till ungdomar är att utbildning ska vara förbehållet några. För dem som kommer från studievana hem och redan från början valt rätt inriktning på gymnasiet. Jag kan bli så arg när jag ser denna utveckling. Utbildning ska vara återkommande hela livet och egentligen aldrig sluta. Men då måste det finnas möjligheter till att välja om när man valt fel och det måste finnas så många utbildningsplatser att det motsvarar ungdomars drömmar.

Den bistra sanningen är att detta är en medveten politik från den borgerliga regeringen. Ett låglönesamhälle håller på att växa fram och då behöver alla inte ha möjlighet till utbildning.
Sluta dröm och bli vid din läst!

Marie Granlund, riksdagsledamot (s)
.

Ropen skalla! Förskola åt alla!

När jag var liten fick jag aldrig gå på dagis. Första åren var min mamma arbetslös och när hon sedan fick jobb hade vi inte råd, och jag fick vara hos mormor på dagarna. Minns hur jag brukade stå och hänga vid dagisets grind och längtansfullt titta in på barnen som lekte där. Ibland var det öppet hus på dagis och då fick jag följa med min kompis Sandra dit. Inne på dagis fanns det snäll dagispersonal och ett klätterrum där man kunde springa och leka. Men för det mesta var jag hemma med mamma eller mormor. När jag sedan började första klass hade jag svårt att leka i grupp för jag var inte van vid det, och medan de flesta redan lärt sig läsa, räkna och sjunga vissa sånger på dagis fick jag börja från noll.

Jag är väldigt glad att det hänt saker gällande barnomsorgen sedan jag växte upp i slutet av 70-talet. Det finns betydligt många fler platser och maxtaxan har gjort att fler har råd att ha sina barn i förskola. Men jag tycker allt för sällan politiker pratar om barnens behov av förskolan. Det finns en föreställning om att familjen skulle vara den bästa platsen för ett barn att vara, och när man pratar om förskoleplatser så är det ofta ur ett föräldraperspektiv. Det man då glömmer är barnens behov av att leka med andra barn och ha egna sociala kontakter, samt att förskolan spelar en viktig pedagogisk roll i barns liv. Sedan lever inte alla barn i bra hemmiljöer och för barn från dysfunktionella familjer kan förskolan vara livsavgörande.

Idag 2008 när den borgerliga regeringen infört vårdnadsbidrag i valfrihetens namn känns det extra viktigt att slå ett slag för den kommunala barnomsorgen. Det är därför glädjande att Socialdemokraterna i Malmö kommer att besluta att även barn till arbetslösa ska få rätt till 30 timmars förskola i veckan till hösten. Nästa steg är att införa samma rättighet för föräldraledigas barn. För barnens skull!

Frida Karlsson
.

Vi ger oss inte

Vi vill ha jämställda förhållanden. Om det mest privata som finns i människors liv görs politiskt kan vi också få bättre skjuts med den generella jämställdheten. Grundvärderingar om typiska kvinnliga respektive manliga sysslor kan sättas i gungning om man märker att även mannen kan ta lika stort ansvar som kvinnan om utrymme finns för förändring.

Det anser jag utgöra del i grunden till varför socialdemokraterna satsar så mycket på att göra om föräldraförsäkringen. I vår ska vi fortsätta diskutera möjligheterna för en individualiserad föräldraförsäkring och jag tror att det är nu vi måste möta de politiska förslag som finns för att snarare permanenta traditionella könsmönster. Om vi vågar ta steget fullt ut och skapa möjligheter för män och kvinnor att vara hemma lika länge med sina nyfödda barn kan människor få bättre förståelse för vilken positiv effekt praktisk jämställdhet kan få på deras liv.

Reglerna ska inte vara tvingande utan rådgörande och ju bättre människor kommer att märka att en rättvis fördelning av ansvaret är, desto fler kommer att vilja utnyttja dessa möjligheter.

Jag tror på jämställd förändring och på att vardagsbehoven ska styra den.

/Elin

.

Gästbloggaren: Camilla Odhnoff om barnbidraget

Bravo, Maud, ännu ett populärt för att inte säga populistiskt förslag. Barnbidragen ska bort från dem som klarar sig utan. Som så ofta är det i detaljerna som djävulen hukar sig. En gräns måste sättas, kanske flera trappsteg för att skilja "behövande" från rika knösar med över 20.000 (eller vad hade Du tänkt) i månaden. Har Du funderat över vad som händer när den lågavlönade utbildar sig och kanske höjer sin lön? Vad händer när hennes (jo, låg lön, barn ochkvinnligt kön hänger nära ihop) fackförening gör en jätteansträngningoch får upp hennes lön nån tusenlapp? Hur glad blir hon när barnbidraget minskar i samma mån? Skall ett inkomstprövat bostadstillägg räknas med i bidragskarusellen? Hur skall avtrappningen ske när inkomstenförhoppningsvis ökar? Skall den sammanlagda marginaleffekten bli över eller under 100 procent? Arbetslinjen talades det om. Men vem vill arbeta när det lönar sig bättre att låta bli.

Camilla Odhnoff, familjeminister för Socialdemokraterna 1967-74
.

När JämO försvinner

Den 1 januari nästa år försvinner JämO och slås ihop med de andra diskrimineringsombudsmännen till en enda stor ombudsman.

Framöver är det bara arbetsgivare med fler än 25 anställda som måste skriva jämställdhetsplaner och dessutom bara vart tredje år. Det ger möjlighet att arbeta mer långsiktigt med planerna säger vissa. Jag tror snarare att det möjliggör för arbetsgivaren att glömma bort allt vad jämställdhet och lönekartläggningar heter under 3 år för att sen damma av ett gammalt dokument när det är dags för nästa plan.

Det känns som ett steg tillbaka att behandla jämställdhet som vilken annan diskriminering som helst, kvinnor tillhör trots allt inte en minoritet i samhället. Naturligtvis hoppas även jag att vi en dag inte ska behöva en speciell diskrimineringsombudsman för varken jämställdhet eller någon annan fråga men där är vi inte än!

Jorun
.

Vad är början på demokrati?

Jag såg precis Folke Rydéns dokumentär "Irak under slöjan" på SVT 2 som handlade om hur kvinnors rättigheter starkt har inskränkts sedan 2003. Rydén skildrade två politiskt aktiva kvinnor med skilda politiska åsikter, enkelt sammanfattat var den ena för demokrati utan religiöst inflytande och den för det rakt motsatta. I Irak mördas kvinnor med utbildning, kvinnor som är arbetar politiskt för kvinnors rättigheter. Men man har idag nåt slags fria val, åtminstone mer fria än under Saddam Hussein. Jag kom på mig själv med att varje gång de filmade vallokaler, eller personer som talade till potentiella väljare på gatan, tänka att "det måste ju börja nånstans". Men vad är en början på demokrati? Kvinnors rättigheter i Irak blir sämre och sämre, där har demokratin försvagats. Hur stor del av en demokrati är egentligen just fria val? Vad gör man när ökad demokrati (fria val) leder till att halva befolkningen får sina grundläggande rättigheter försämrade? Vad är demokratin värd då?

Sara C

Gästbloggaren Ylva Johansson: rädda apoteket!

När vi blir sjuka är det allt oftare vi kan bli bra eller bättre med hjälp av läkemedel. Sjukdomar som tidigare krävde operation eller strålning eller inte kunde botas alls kan nu behandlas framgångsrikt med mediciner. Det är en bra utveckling. Men det betyder samtidigt att riskerna med felaktig använding av läkmedel har ökat och att kostnaderna har ökat. Skattebetalarna står idag för 80% av läkemedelskostnaden, drygt 20 miljarder kr per år, och för 100% av kostnaderna för felaktig användning av läkemedel.

Nu föreslår regeringen att flera hundra apotek skall säljas ut till internationella läkemedelsgrossister och att apoteket skall avregleras. Det kommer att leda till högre kostnader för skattebetalarna och sämre säkerhet, vinstintresset riskerar leda till överkonsumtion av läkemedel och att apotek i glesbygd måste läggas ned. Om man vill öka tillgängligheten till vanliga läkemedel borde man istället låta vanliga affärer sälja allergimedicin och nässpray och huvudsvärkstabletter. Men den borgerliga regeringen är idologiskt förblindad att sälja ut gemensamma värden. Stoppa dem! Skriv på protestlistorna! Sälj inte ut apoteken!

Ylva Johansson, riksdagledamot (s)

Sekelskifte

Här kommer några årtal till!


1900
En ny lag träder ikraft som fastslår att kvinnor som fött barn och jobbar inom industrin inte får arbeta under fyra veckor efter förlossningen. En slags föräldraledighet – men utan ersättning! Samma år blir Kata Dahlström den första kvinnan i socialdemokraternas partistyrelse.

1884
Ogifta kvinnor blir myndiga vid 21 års ålder, samma som männen.

1874
Gift kvinna får rätt att råda över sin enskilda egendom förtjänsten av sitt eget arbete – om hon skriver äktenskapsförord.

1873
Kvinnor får lov att avlägga akademisk examen, utom i juridik och teologi. (Det finns dock inga tjänster för kvinnor.)

1870
Kvinnor får lov att avlägga studentexamen (som privatister).


Julia

Då och nu

Avantgarde Skåne firade 8 mars med årsmöte och en väldigt trevlig middag.

Vi firar på bloggen också, så här lite i efterhand, med några viktiga årtal i kvinnokampens historia!

Jag lägger ut fem årtal i taget med några dagars mellanrum så blir det inte övermäktigt att läsa.

Julia


1864
Männen förlorar sin lagliga rätt att aga sina fruar. En ny Handels- fabriks och hantverksförordning införs som ger ogifta kvinnor samma formella rättigheter som män i det privata näringslivet.

1858
Ogift kvinna som fyllt 25 kan bli myndig efter ansökan i domstol. Om hon gifter sig, blir hon omyndig igen!

1845
Lika arvsrätt införs för kvinnor och män.

1778
Kvinnor får lov att föda sitt utomäktenskapliga barn anonymt.

1260-talet
Birger Jarl instiftar lagen om kvinnofrid. Det är inte längre tillåtet att våldta kvinnor och tjejer som har bröder är inte längre arvlösa utan ärver hälften mot sönerna.

Skärpning IF Metall!

– När fackförbundet IF Metalls ordförande Stefan Löfven säger nej till jämställdhetspott visar han att han inte har förstått sammanhangen mellan rådande maktordning och kvinnors arbete och löner. Det handlar om solidaritet och samhällsansvaransvar, säger S-kvinnors vice ordförande Anne Ludvigsson.

– Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och kvinnor är felavlönade och detta måste vi ändra på. Jämställdhetspott är ett sätt, jämställt uttag av föräldraledigheten ett annat. IF Metalls ordförande trampar luft, skärpning och läs på om syftet med LO:s jämställdhetspott säger Anne Ludvigsson.

Pressmeddelande från S-kvinnor

Gästbloggaren Lena Näslund om jämlikhet, jämställdhet och feminism

Lika lön för lika arbete. Det är grunden för rättvisa och jämlikhet. Men det finns andra ingredienser i jämlikhetsbegreppet. Jämställdhet är en sådan. 1944 skrevs lika lön för lika arbete för första gången in i det socialdemokratiska partiprogrammet. Ernst Wigforss som höll i pennan. Tillsammans med Alva och Gunnar Myrdal var han en av konstruktörerna bakom Arbetarrörelsens efterkrigsprogram.
”De har löner som nästan alltid är lägre än männens, även när de är lika dugliga som sina manliga arbetskamrater. Kvinnornas arbetsområde måste utvidgas och deras löner bestämmas efter samma grunder som för männen.”

Det kunde ha skrivits idag. Vi har tagit många steg framåt, men ännu har vi inte lika lön för lika arbete. Det är oacceptabelt och kräver hederliga ansträngningar av både arbetsgivare och löntagarorganisationer, inte bara munväder. I lönerörelsen hade vissa förbund krav på särskilda insatser för att jämna ut löneskillnaderna mellan könen. Det räcker inte. Alla måste anstränga sig för att få bort de orättvisa kvinnolönerna.

Jämlikhet handlar om klass. Jämställdhet om kön. Det är ett unikt svenskt ord, det går t. ex. inte att översätta till engelska. Jag har varit aktiv i s-kvinnor sedan 70-talet och jämställdhet mellan kvinnor och män står högst på vår dagordning. En hel del har hänt, men vi har långt kvar till målet. Ta bara arbetsfördelningen i hemmet. Där tar vi nu ett stort steg tillbaka med skattesubventionerade hushållsnära tjänster. Männen kan köpa sig fria och slipper ta ansvaret för hem och barn.

Så var det då bara feminismen kvar. Det är få i den nuvarande regeringen som säger sig vara feminister. Vårt parti tog in begreppet i partiprogrammet 2002. Det innebär inte att alla sossar är feminister. Långt därifrån. Och det finns en rädsla för begreppet. Man möter en viss nervositet när man säger att man är feminist. S-kvinnors mål är jämställdhet. Det uppnår man med feministiska redskap. Den som är feminist måste erkänna att det nuvarande förhållandet – att män har större makt och inflytande är fel – och att man vill göra något åt det. Den som ser orättvisorna och vill bryta könsmaktsordningen – den personen är feminist.

Lena Näslund, ordförande för S-kvinnor i Skåne

Vi vill inte gå bakåt i tiden!

Det pågår heta diskussioner om vårdnadsbidraget, kristdemokraternas hjärtefråga. Vårdnadsbidraget innebär ett stort steg tillbaka för jämställdheten och ett gigantiskt steg tillbaka för vår moderna familjepolitik som är i världsklass. En ensamstående förälder kan aldrig klara sig på 3000 i månaden och de blir direkt selekterade från denna valmöjlighet. Tycker borgarna att det är rättvist att ensamstående föräldrar med låga inkomster ska betala reformen som vänder sig bara till dem som är sammanboende och gifta? En familj där den ena förälder är arbetslös, sjuk eller har någon typ av funktionshinder? De får inte heller någon valmöjlighet. En invandrarfamilj? Det är otroligt viktigt att invandrarbarnen ska få del av den pedagogiska verksamheten och lära sig det svenska språket parallellt med modersmålet. Förskolan är oftast den enda möjligheten för dem att komma ut, träffa svenska vänner och lära sig språket.

Dessa barn ska sedan börja skolan och språket är det viktigaste verktyget att klara av betygen. Språket är nyckeln till att lyckas vidare med sin utbildning och etablera sig från början i det nya samhället. Barnen ska ha rätt att lära sig det nya språket, genom lek , i kontakt med andra barn och genom den goda pedagogiska verksamheten som våra förskolor erbjuder. Vi socialdemokrater har byggt ut föräldraförsäkringen medvetet under många år med tanke på både barnen och deras föräldrar. Möjligheten att kunna stanna hemma med sina barn i drygt ett och ett halvt år och en stor del av tiden kunna få föräldraförsäkring med 80-90 procent av lönen är en fantastisk gåva som man får i samband med barnets födelse. Det blir legitimt att stanna hemma för dig som är förälder, din arbetsgivare kan inte neka dig din rättighet och din ekonomi blir inte lidande. Du behöver inte känna den ekonomiska stressen utan ska kunna njuta av den tid du får med ditt barn.

Internationella jämförelser visar på mycket negativa erfarenheter med vårdnadsbidraget. Vi har t ex Norge o Finland där det visat sig att vårdnadsbidraget utnyttjats till 95 % av kvinnor och i Norge är man redan på väg att ta bort vårdnadsbidraget. Många länder avundas den svenska familjepolitiken och ser Sverige som en förebild. Sverige har bevisat att vi har kunnat förena en hög förvärvsfrekvens med ett högt barnafödande. Kombination av en väl utbyggd förskola och en generös föräldraförsäkring är avgörande faktorer att svenska kvinnor slapp välja mellan arbete och barn. Införandet av vårdnadsbidraget är en gigantisk smäll för jämställdheten och en reform som inte gynnar kvinnor.

Amela A. Hodzic (s), ledamot i Rådslaget för välfärd,Malmö
Hillevi Larsson (s), riksdagsledamot, Malmö
Johanna Essemyr (s), kommunikationskonsult, Malmö

Alla tre är medlemmar i S-kvinnoklubben Avantgarde Skåne

Polis löser inte skolkproblem!

För en tid sedan föreslog utbildningsminister Björklund (fp) att skolkare skulle hämtas av polis och föras till skolan eftersom denna är obligatorisk. Jag tycker att Folkpartiets syn på skolk är sorglig. Det finns två sorters skolkare; det är de som någon gång under sin skoltid hoppar över någon lektion och det finns de som ofta skolkar och uteblir från skolan. Jag jobbar dagligen med den sista gruppen. Min erfarenhet är att detta är ungdomar med mycket social problematik. Det kan till exempel vara föräldrar som missbrukar, psykiska problem eller att den unge är utsatt för mobbing som ligger bakom skolket. Skolk är endast ett syntom för dessa problem. En första signal på att något inte står rätt till.

Det snabba tempot, ökade kraven och hårdare konkurensen har gjort att många människor hamnar utanför i samhället. Enligt skolverket ökar skolket vilket bekräftar att barn och ungdomar mår sämre i dagens samhälle. Det finns flera undersökningar som visar på att skolk ökar risken för att hamna i kriminalitet och drogmissbruk. Det är därför en otroligt viktig grupp att arbeta med, men jag tror inte att hämntning av polis är någon lösning. Istället tror jag på fler vuxna i skolan. Vuxna som kan se barnen och lyssna på vad de har att säga. Vuxna som i ett tidigt stadium kan slå larm när barnet/ungdomen uteblir från skolan så att skolan och socialtjänsten snabbt kan börja arbeta med problemet tillsammans med familjen.

Frida

Högerregeringen är kvinnofientlig!

Vi har sedan ett och ett halvt år tillbaka en högerregering i Sverige. Det blåser kalla vindar runt regeringen Reinfeldts alla försämringar för vanligt folk. Men som vanligt när högerkrafterna styr så är det kvinnorna som drabbas allra hårdast. Det började med försämringarna i a-kassan med lägre ersättningar och där kvinnorna i Handels fick den i särklass största ökningen av a-kasseavgiften. Därefter följde beslutet om avdragsrätt för välbeställda som använder hushållsnära tjänster, ett beslut som bara skapar ytterligare en låglönemarknad för kvinnor. Högerregeringen har också beslutat att ge arbetsgivare laglig rätt att kräva sjukintyg av sina anställda från första sjukdagen. Utöver att man skapar en enorm administration så är det också kvinnor med exempelvis återkommande menstruationssmärtor eller graviditetsbesvär med kraftigt illamående som riskerar att drabbas.

Nu senast i raden av kvinnofientliga förslag kan vi tillföra förslaget om ett införande av vårdnadsbidrag. Detta är ingenting annat än en kvinnofälla. Bidraget kommer att uppgå till max 3000 kr per månad. Erfarenheterna från andra länder visar att det är främst kvinnor, inte sällan kvinnor med bristande utbildning och kvinnor som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden, som utnyttjar bidraget. Detta är bara några exempel på beslut och förslag som högerregeringen Reinfeldt, ivrigt påhejad av de numer nyliberala folkpartisterna, presenterar och som är djupt kvinnofientliga.

Heléne Fritzon (s)

Delad föräldraledighet

För två veckor sen började jag jobba igen, efter att ha varit föräldraledig i nio månader.
― Oj, då är hon redan ett år? undrar arbetskamraterna.
Jag förklarar att hon snart blir nio månader.
― Men vem tar då hand om flickan? blir nästa fråga.
Jag förklarar att hennes pappa är hemma.
― Jaha, säger de förvånat. Men ville du inte vara hemma?
Jag berättar att jag jättegärna hade varit hemma längre.
― Men varför är du inte hemma då? frågar de ännu mer förvånat.
Då försöker jag förklara att jag varit hemma min del, och att min man nu ska vara hemma sina sex månader. Förvirringen blir total. Vadå hans sex månader?

Pappor har rätt till sina barn på samma sätt som barn har rätt till båda sina föräldrar. Fler pappor borde kräva denna rätt. För hur skulle jag kunna tvinga min man att skriva över sina dagar på mig om han inte själv vill?

Men fortfarande tar pappor ut mindre än en femtedel av föräldraledigheten. Detta kräver ömsesidighet då pappan aktivt måste skriva över sina dagar på mamman. Papporna inte bara passivt låter bli att kräva sin rätt, de medverkar aktivt till att slippa den. I det enskilda fallet drabbas ingen utomstående av detta. Men som struktur innebär det att alla kvinnors situation på arbetsmarknaden försämras. Det beror dels på den högre risk en arbetsgivare tar när han anställer en kvinna istället för en man, dels på den extra tid kvinnor är borta från arbetsmarknaden vid barnafödande jämfört med män. Den ojämställda arbetsmarknaden beror till stor del på det ojämställda uttaget av föräldraledighet.

Jag tycker det är hög tid att lagstiftningsvägen göra något åt detta. Det är inte en första åtgärd, utan snarare sista utvägen. Lagstiftning blir metoden när reklamfilmer med Hoa-Hoa inte hjälper. Mitt förslag är att föräldraförsäkringen förlängs till femton månader, varav fem månader knyts till vardera föräldern och resterande fem månader kan överlåtas inom familjen. Fler pappor som är hemma längre med sina barn helt enkelt. För barnens, mammornas och pappornas skull.

Sofia Hedén

Gästbloggaren Inger Leite om barnperspektiv

Vi hade en gång något som hette Barn- checklistan inom kommunpolitiken i Malmö. Den innebar att när politiska beslut skulle fattas så skulle en analys skeom vilka konsekvenser ett genomfört förslag skulle ha för barnen. Var sig tjänstemän eller politiker tog denna barn-checklista på allvar. I förslag efter förslag återfanns kommentaren "att förslag till beslut inte påverkade barn speciellt och att barn- checklistan inte var aktuell att använda". Barn- checklistan försvann snabbt från daordningen, ingen hävdade dess betydelse och ingen efterfrågade den efter det att den försvunnit. Jag tog själv ingen kamp för frågan och har funderat en hel del på detta men har inget rakt svar. Det är utmanande och besvärligt för vuxna, för tjänstemän och för det politiska etablisemanget att på allvar analysera konsekvenser för barn och att sedan dessutom agera utifrån dessa analyser. En viktig utgångspunkt i sökandet efter barnets perspektiv är förmågan till förståelse av hur ett barns vardag kan gestalta sig . Detta är en svår uppgift att ta sig an för en vuxen, eller.....?

Inger Leite, vice ordförande för S-kvinnor i Malmö och dagligdags chef för individ och familjeomsorgen i Rosengård.

Vårdnadsbidraget ett hot mot jämställdheten.

Hur vi väljer att organisera vårt liv under småbarnsåren är mycket olika. För mig är det viktigt att både män och kvinnor kan välja att prioritera både arbete och familj.

Vårdnadsbidraget är ett hot mot detta fria val. Vårdnadsbidraget utnyttjas till 95% av kvinnor. Den norska erfarenheten visar att det till stor del är invandrade kvinnor och unga kvinnor med låg utbildning och svag ställning på arbetsmarknaden som utnyttjar bidraget.

Vårdnadsbidraget i sig försvårar alltså etablering på arbetsmarknaden för redan svaga kvinnogrupper, försvårar integrationen av just kvinnor bland de invandrade svenskarna och förstärker de förtryckande könsroller som säger att kvinnor, inte män, är lämpade för att ansvara för barn och hem.

Dessutom är bidraget för litet. Det är så litet att det på intet sätt kan vara en reell valmöjlighet för den som idag finns väl etablerad på arbetsmarknaden. Resultatet blir ett bidrag till de med svagast etablering för att ytterligare förstärka inlåsningen i utanförskap av unga, invandrade och lågutbildade kvinnor. Eller ett hemmafrubidrag till de kvinnor som gift sig rikt. Jag säger som Feministiska föräldar: Stoppa Vårdnadsbidraget!

Veronica Palm S-kvinna och riksdagsledamot från Stockholm

Lagstifta mot könsdiskriminerande reklam!

Idag var jag på en debatt om den aktuella frågan "Lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam", som Jorun bloggade om häromveckan. I debatten medverkade bl.a. Eva Maria Svensson, som utrett frågan. Efter att ha hört hennes lysande argumentation och förslag är jag nu ännu mer övertygad om att lagstiftning behövs! Hela tiden och från alla håll bombarderas vi av reklam, varav en hel del är direkt kränkande och könsdiskriminerande.

För något år sedan var affischpelarna tapetserade med reklam för TV-programmet Popstars. På jätte-bilder fick man se en kvinna med djup urringning och kort-kort kjol. Fokus var på brösten och låren. Huvudet var avklippt. Ovanför bilden stod bara ordet "TALANG". Det gick inte att värja sig mot bilderna som var överallt vart man än gick i sta´n. Jag minns att jag inte kunde låta bli att bli upprörd. Det kändes som ett rent hån! Det här är inte det enda exemplet på könsdiskriminerande reklam. Hela tiden sker nya övertramp. Näringslivet etiska råd jobbar med självsanering som går ut på att de tar in anmälningar som de "fäller" eller "friar." Fällda anmälningar publiceras på deras hemsida. Det här arbetet är bra, men det räcker inte. Den förra s-regeringen tillsatte en utredning med syfte att se om det fanns förutsättningar att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam.

Redan innan utredningen var klar uttalade sig jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) positivt om att lagstifta i frågan. Men när utredningen nu är klar vill hon inte uttala sig utan verkar ha "gått under jorden". Det är synd, för förslagen i utredningen är mycket bra. Det är nu dags att genom lagstiftning markera att vi inte accepterar könsdiskriminering som ett sätt att sälja varor!

Hillevi Larsson

Sluta jiddra börja trolla!

Jag läste i gårdagens Sydsvenska en intressant intervju med Pär Ström. Han ska starta en rörelse mot mansförtryck. Eftersom jämställdhet handlar om att båda könen ska frigöras från sina könsroller och ha samma möjligheter var jag uppriktigt intresserad av Pär Ströms synpunkter. Men jag blev snabbt besviken när jag började läsa. Han tar upp farbror Melker m.fl. ur Astrid Lindgrens böcker som exempel på hur män förlöjligas i media. Vad han glömmer är de andra 98 procenten av böcker och filmer där kvinnor framställs som stereotypa objekt.

Det som förundrar mig är att Pär Ström beskriver hur feministiska tankar om världen under flera decennier har upfattats som rådande sanning av media och det politiska etablissemanget. Var har Pär Ström varit när media bokstavligen slaktade FI och Tiina Rosenberg? Vet han inte att det misshandlas en kvinna var tjugonde minut i Sverige? Att kvinnor fortfarande stenas till döds i Afganistan för att de inte underkastar sig sin man? Att kvinnor i genomsnitt tjänar 75% av mäns lön? Att jordens kvinnor endast äger 1/10 del av jordens resurser? Att hälften av Sveriges kvinnor över 15 år enligt en statlig utredning utsatts för våld, kränkning eller sexuella trakasserier? Jag skulle kunna fortsätta att beskriva patriarkatets konsekvenser sida upp och sida ner. Detta är inte små svårigheter som drabbar kvinnor, utan detta är resultat av att kvinnor sedan urminnestider har värderats lägre än män.

Så kom igen Pär Ström! Du är välkommen i kampen mot orättivisorna som grundas på kön, men sluta gnäll om Melker och börja jobba. Du kan börja med att ta ut hälften av föräldraledigheten så får du mer tid med ditt barn.

Frida Karlsson

Ska kvinnors bröst sälja snus?

I veckan kom professorn i rättsvetenskap Eva-Maria Svensson med ett betänkande kring en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Jag föreställer mig hur en sådan lagändring i det långa loppet kan förändra det offentliga rummet; vi slipper matas med kvinnokroppar som säljer de mest osannolika produkter, reklam där kvinnor reduceras till passiva objekt och där fördomar kring vad män och kvinnor är bra på upprepas och cementeras. I praktiken kommer det nog tyvärr bli svårt att bedöma var gränsen för sexism går; det finns ju inte någon allmängiltig uppslutning kring vad som är könsdiskriminerande. Trots det är jag absolut för att lagstifta mot sexistisk reklam. För mig handlar det om att sända ut ett budskap om att könsdiskriminering inte är okej, precis som det inte är okej att diskriminera mot etniska minoriteter i reklam eller att diskrimera på grund av kön i några andra sammanhang.

Vill man redan idag protestera mot reklam som är sexistisk kan man anmäla till Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Ett uttalande från dem får ofta företagen att dra tillbaka reklam för att slippa den negativa publiciteten. Så anmäl all reklam ni tycker är stötande, det etiska rådet är det bästa verktyget som finns att tillgå för tillfället.

/Jorun

Hillary och jag

Med förtjusning följer jag valet av presidentkandidater. Eller rättare sagt: Med förtjusning följer jag Hillary. Hillary är stark och smart och vacker. Jag jublar med henne och när Hillary nästan gråter gråter nästan jag. Jag måste erkänna att jag inte vet precis vad hon står för. Jag kan utan omsvep erkänna att jag har väldigt dålig koll på vad de andra kandidaterna står för. Jag vet att det är en som är svart och att han också är demokrat. När en kommentator på teve säger att det kan stå mellan honom och Hillary, och att Hillary kan vinna för att de kvinnliga väljarna är fler än de med afroamerikansk bakgrund, tänker jag inte helt politiskt korrekt "vad bra då vinner vi". För jag är vi med Hillary.

Jag hejade också på Amanda i Idol. För att jag tyckte att hon var bäst, men också för att hon var tjej. Jag kvoterar alltid mitt hejande. Niklas Ekdal har idag (13/1) skrivit en ledare om Hillary, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=732330, och jag läser den med ungefär samma stolthet som om Hillary kom från min hemstad eller som om jag var kompis med hennes dotter. När jag läser om Hillary känner jag mig själv stark och smart och vacker. Jag identiferar mig med Hillarys framgångar och goda sidor, behovet av förebilder ska aldrig underskattas. I övrigt är jag osäker om kvotering alltid är det rätta. Utom när jag hejar. Särskilt när jag hejar på den som är bäst.
Det här är för övrigt inte ett inlägg i debatten "kvotering eller inte", men det kan ses som ett svar på frågan jag väldig ofta får "varför tjejer aldrig unnar varandra att det går bra". Stämmer det verkligen det idag, och tjejer i vår generation?

Sara